Vi bestämde oss för att besöka Fredens Hus idag i stället. Fästmön slutade ju jobba klockan 14 och Fredens Hus är öppet till klockan 16 även på söndagar. Och det var helt rätt beslut! För det här var ett ställe dit jag lär återvända. ”Ett hus” med många intressanta och tankeväckande utställningar!
Fredens Hus har alltså sina lokaler i Uppsala slott, vid norra tornet. Det är fri entré, men man får lämna ett bidrag om man vill. Jag hade bara 20 kronor löst som jag stoppade i bössan när vi gick – det var alldeles för lite för att jag hade fått se.
Visdomsord redan i entrén. (Den där konstiga fläcken i gräslig nyans i bildens nederkant är ful, men ska vara där.)
Den mest omtalade fotoutställningen av dem som visas just nu är Miss Landmine. Utställningen visar skönhetstävlingar i Kambodja och Angola. Alla som var med i tävlingarna hade blivit lemlästade av landminor. Utställningen kan upplevas provocerande, för mig var den tankeväckande…
En provocerande och tänkvärd fotoutställning.
Kan svenskheten ta slut är titeln på utställningen intill. Den handlar om huruvida svenskheten påverkas av till exempel invandring. Också mycket tänkvärt! Utställningen är gjord av Regionmuseet Kristianstad i samarbete med journalisten och författaren Maja Hagerman.
Rasbiologi…
Några smärre utställningar som visas just nu är arbeten från ett antal av Uppsalas gymnasieskolor. Intressanta projekt om bland annat Afrika och Bangladesh, samt ett konstprojekt om Dag Hammarskjöld. Dag Hammarskjöld och alla hans citat…
Dag Hammarskjöld hade en blick…
Utställningen om Dag Hammarskjöld är påbörjad och alltså inte färdig. Men här finns mycket att titta på och läsa om denne diplomat som så ofta är citerad. Inte bara Dag Hammarskjöld själv är citerad här, dock! Så här sa Trygve Lie när Dag Hammarskjöld hade blivit utnämnd till FN:s generalsekreterare:
Dag Hammarskjölds företrädare välkomnade honom med dessa ord.
Onekligen var Dag Hammarskjöld en spännande person. Jag ser fram emot att få veta mer om honom, denne man vars blick får mig att tänka
oundviklig
när jag ser på gamla fotografier. Han genomsyrar redan mycket på Fredens Hus…
Till och med hans spegelbild i en glasdörr är oundviklig…
I rummet intill huserar en annan svensk som gjort mycket gott, Raoul Wallenberg. Mannen vars öde man inte känner. Kanske dog han 1947 som vissa hävdar… Föddes gjorde han i alla fall för 100 år sen i augusti.
En svensk som gjort mycket gott, men vad är hans öde?
Vi kom ut i en grön och varm junieftermiddag. Tittade på utsikten och Gunillaklockan, fotade två turister. Och jag slogs av hur lyckligt lottad jag är att jag lever i ett land där det är fred. Där jag inte riskerar att trampa på några minor när jag går i gräset…
Ett torn mitt i grönskan. Men inga landminor…
Är du i Uppsala och får en stund över – besök Fredens Hus på Slottet! Det kostar ingenting att se dessa tänkvärda utställningar och stora män!!!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 