Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gustaf Skarsgård’

Ett inlägg om en TV-serie.


Efter att ha sett en trailer
blev jag jättenyfiken på mini-serien Ettor & nollor. I kväll visade SvT1 den första av två delar. Blev min nyfikenhet stillad, vill jag se mer eller dissar jag del två?

ettornollor

Måns Herngren är med. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Ett par råkar se en explosion
i ett industriområde. Ganska äcklig sådan, faktiskt, med kroppsdelar som flyger kors och tvärs. Både FBI och Interpol kopplas in. Snart har man fått tag i en person som häver ur sig en rätt sanslös historia.

Ja. Nu är ju jag inget stort fan av bröderna Herngren. Men det faktum att en av bröderna Skarsgård, Gustaf, är med gör det hela mer intressant. Problemet är att det inte räcker. Inget räcker. Den här serien är inte bara fruktansvärt färglös, den är fruktansvärd. Jag slutade titta efter en halvtimme.

Toffelomdömet blir… inte en enda rosa toffla. Inte ens en halv.


Livet är kort.

Read Full Post »

För ovanlighetens skull unnade jag mig själv att se TVÅ TV-program igår kväll. Fästmön TVINGADE jag att se, hon satt med sin dator i vardagsrummet när jag knäppte på TV:n. Fast jag tror att hon blev rätt intresserad också.

Jag erkänner. Jag föll för alla trailers och tittade på första delen av Uppdrag Granskning i SvT1. Bland annat för att jag nyligen lagt in mig och mitt CV i IKEA:s kandidatbank, men framför allt för att det just handlade om IKEA, detta möbel- och prylvaruhus som väl ingen svensk INTE känner till.

Jag har emellertid svårt för Janne Josefsson. Jag gillar inte hans aggressiva stil att göra TV – ÄVEN om han får makthavare och andra att blotta sina svagheter. Men jag gillar inte heller det lilla jag har sett av personen Josefsson. För jag HAR verkligen träffat honom och kan åtminstone uttala mig om DEN gången. Han föreläste och uppträdde tämligen arrogant. På kvällen satt vi vid samma middagsbord och inte blev arrogansen mindre då. Men jag tror att antipatin var ömsesidig och jag tror att den store herr Josefsson tål att få höra att jag tycker att han är aggressiv och arrogant – när han gör TV, när han föreläser och när han umgås med taltidningsjournalister, som jag var på den tiden. Janne Josefsson tycker om att synas och höras. Nu blev det endast Jannes Josefsson i början av programmet och i slutet. Det var Magnus Svenungsson, journalist och barnbarn till en riksdagsman från Högerpartiet, som hade gjort reportaget.


Magnus Svenungsson, reporter på Uppdrag Granskning. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                      Men åter till IKEA… Jag kan väl säga att jag blev chockad och förstummad över reportaget. Jag hade inte ens nån aning om att en stiftelse i Holland – eller Liechtenstein – äger IKEA, detta svenskaste av det svenska, fastän detta har varit känt ett bra tag. Inte heller visste jag att tre procent av allt som säljs på IKEA går till denna stiftelse – som ytterst styrs av… tadaaa! Mr IKEA själv, Ingvar Kamprad. Allt är mycket hemligt och hur Uppdrag Gransknings reporter kommit över vissa dokument förstår jag inte (men det klart att det finns en läcka nånstans, annars hade man ju inte kunnat göra programmet!). Syftet med stiftelsen och att lägga ägandet utomlands är förstås att skatteplanera. Tjäna pengar. Nåt annat kan det väl inte vara? Jag tror inte riktigt på att stiftelsens pengar finns där för dåliga tider, inte när en massa anställda, enligt programmet, varslades förra året för att det var just… dåliga tider. Dåliga tider GENERELLT. Inte på IKEA. IKEA påverkades nästan inte alls.

Hur påverkas jag av att se Uppdrag Granskning om IKEA? Slutar jag att handla där? Mja, IKEA är ju inte ensamt om att skatteplanera och ska man tro att det är skattefiffel finns sånt på närmare håll… Fiffel är emellertid aldrig OK, tycker jag, så. Men jag har inte bestämt mig än vad jag tycker om IKEA. Jag vill se del två först. Därför sätter jag inte heller nåt betyg på programmet än.


Historien om IKEA – hur sann är den?

                                                                                                                                           Gårdagkvällens andra TV-program som jag tittade på var förstås tredje och sista delen av Bibliotekstjuven. Serien som blev bättre med tiden och där jag riktigt njöt av Gustaf Skarsgårds skådespeleri. Man kan tycka att programmet om IKEA och Bibliotekstjuven är otroliga kontraster, men egentligen är de inte det! Båda programmen handlar om pengar, mycket pengar, pengar som tjänas utomlands och så två huvudpersoner från enkla förhållanden som skaffar sig… mycket pengar.


Gustaf Skarsgård, njutbar skådespelare. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                       Jag tycker att det är fruktansvärt när man förstör böcker – och i detta sista avsnitt river John Maneus sönder en gammal bok och dessutom hamnar ett gäng gamla böcker först i en soptunna, sen på pappersåtervinningen. Det är också så programmet slutar. Med en kvinnlig bibliotekarie som inte kan låta bli att rota i ett berg av papper i hopp om att finna nåt att rädda..? Och ja, serien följer den verkliga historia den är baserad på så tillvida att det smäller.

Bibliotekstjuven har en massa mindre bra saker, men också en massa bra skådespeleri, framför allt. Därför ger jag den högt slutbetyg!

Read Full Post »

Det tar sig, det tar sig!

sa han som hade eld i håret. Och det samma får man väl säga om Bibliotekstjuven efter del två som gick på SvT1 i kväll.


Bibliotekstjuven själv, lysande spelad av Gustaf Skarsgård.

                                                                                                                                                       Del två börjar i Holland dit John Maneus har begett sig för att sälja en gammal bok. Det blir en lysande affär och John norpar dyrbara böcker och reser till Holland titt som tätt. Han börjar ändra sin stil och sitt sätt att leva. Frun känner att nånting inte står rätt till och vill försöka hjälpa, men till sist slänger hon ut John. John reagerar närmast med likgiltighet och skaffar sig naturligtvis en flott våning som han inreder med exklusiva möbler. Men en av kvinnorna på biblioteket upptäcker att en dyrbar gammal bok har försvunnit. Efter ett tag inleder tre av kvinnorna en egen liten intern utredning.

Karaktären John Maneus spelas helt lysande av Gustaf Skarsgård! John, som pendlar mellan djupaste osäkerhet och värsta storhetsvansinnet, måste vara en otroligt svår roll att spela. En oerhört komplex människotyp.

Jaa, den här gången har betyget stigit med en toffla sen förra veckan och jag ser fram emot tredje och sista delen nästa onsdag!

Read Full Post »

En bokgalning måste ju naturligvis titta på SvT:s premiäravsnitt av Bibliotekstjuven, som gick i afton. Och visst handlar det om böcker – men ett gräsligt sätt att tjäna pengar på att stjäla ovärderliga böcker…


Bibliotekstjuven himself, John Maneus.

                                                                                                                                                     John Johansson är litteraturvetaren som har doktorerat på Karlfeldt och  kommer från tämligen knappa förhållanden. Första intrycket av honom är en man som känner sig fruktansvärt underlägsen. Han har svåra ekonomiska problem och när en lånehaj tillsammans med en muskelkille kommer och hämtar prylar i hans hem bestämmer han sig. Han ska sno värdefulla böcker från Kungliga Biblioteket där han arbetar och sälja dem.

Det här första avsnittet börjar lite trevande. Gustaf Skarsgård spelar med bravur den läskige och lite märklige John. (En ganska annorlunda roll, för övrigt, än den han hade i Patrik 1,5, en film jag såg ganska nyligen.) John, som i ena stunden har nån sorts storhetsvansinne och uppträder ytterst arrogant, främst mot sin hustru, för att i andra stunden bli en ynklig figur som söker sin frus stöd genom att greppa hennes hand vid middagsbordet på Riche.

Serien är en dramatisering som baserar sig på verkliga händelser. År 2004 sprängde en chef vid Kungliga Biblioteket sig själv och sin lägenhet sedan han blivit avslöjad som tjuv. Mannen hade stulit ovärderliga böcker och sålt dem vidare.

Lite segt började denna serie i tre delar. Eller som sagt, trevande. Vi får hoppas på lite uppryckning. Medelbetyg blir det än så länge.

Read Full Post »

Tänk att ett kommatecken kan göra sån skillnad. Jag menar, ett bögpar har anmält sig som villiga at adoptera och blir överlyckliga att få en Patrik på 1,5 år. Men glädjen blir inte långvarig när det visar sig att kommatecknet är på fel plats och grabben som kommer till dem är 15… Filmen Patrik 1,5 (2008)gick på nyårsdan på SvT 1.


Göran och Sven ska få en son.

                                                                                                                                                    Bögparet Göran och Sven, suveränt spelade av Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson, har anmält intresse för att adoptera ett barn. Och nu ska deras dröm bli verklighet – det ska komma en Patrik, 1,5 år. De har flyttat till en villa i en typisk villaförort och nu saknas bara ett barn. De inreder en barnkammare när de får besked att de blivit godtagna som adoptivföräldrar. Men allt blir förstås fel när Patrik verkligen dyker upp. Han är nämligen 15 år, småkriminell och homofob.

I tidningen klassades den här filmen som komedi. Jag skulle vilja säga att den är mer än så, snarare ett drama med vissa roliga inslag. De djupare och allvarligare inslagen är emellertid flera och dessa gör den här filmen till en riktig pärla! Inte nog med att den ”skojar med” grannars låtsastolerans, den tar upp homfobiska inslag i vardagen som så kallade normala par aldrig skulle råka ut för. Samtidigt berättas en historia om ett typiskt, vanligt par, med vanliga problem – och en trädgård att sköta.

En underbar film, Ella Lemhagen! Högsta betyg.

Read Full Post »