Melodifestivalen 2011. Finalen i Globen

Ja inte får jag se många av låtarna jag hade hoppats på i Melodifestivalens svenska final lördagen den 12 mars i kväll. Nu gäller det att vi väljer en låt som är så pass bra att vi åtminstone kan kvala in oss för att vara med och tävla.

Uppdaterat: Dagens Nyheter har låtit en expertpanel bestående av barn uttala sig om kvällens final, låtar och artister. Rolig och underhållande artikel!

Uppdaterat: Självaste nyhetschefen på lokalblaskan, Roger Berglund, har skrivit en alldeles lysande krönika om fördomar kring hur vi svenskar röstar i Melodifestivalen! Tyvärr ligger krönikan inte på hemsidan, men däremot Rippe hittade krönikan på hemsidan här. Roger Berglunds lite mer seriösa recension av finalisterna finns här. Tråkigt. Lite intressant är det ändå att nyhetschefen ägnar sig åt Melodifestivalsskriverier! Kan ju förklara att han inte svarar på nyhetstips – han har inte tid, alltså. (MIN fördom.)

Uppdaterat: Så var det dags! Vem ska representera Sverige i Melodifestivalen 2011 i Tyskland??? Ja, innan vi får veta det tramsar programledarna med lite inledningssång ovanpå Globen. Låt oss säga att 50 procent av dem kan sjunga, resten inte…

Det verkar vara full fart på publiken inne i Globen och förhoppningsvis får vi som inte är där en stunds underhållning. Det hela inleds med en Teletubbies-dans av sällan skådat slag. Så skratta får vi i alla fall…

Här är lördagens kvällens startfält:

1. In the Club
   Upphovsmän: Fredrik Boström, Peter Boström, Danny Saucedo
   Artist: Danny Saucedo
   Dannys brorsa var i Globen, liksom familjen Reinfeldt. Men innan Danny Boy fick komma in på scenen skulle det tramsas – som vanligt. Det är fortfarande inte roligt. F*N VILKEN DANSLÅTT!!! Om inte den här vinner, då… Otrolig närvaro på scenen. Danny gillar det här! Och jag gillar Danny!!!
2. Spring för livet
   Upphovsmän: Sara Varga, Fredrik Boström
   Artist: Sara Varga
   Då var det Mamma Varga som blev snabbintervjuad. Sen tramsades det. ORKA! Rösten är lika svag som tidigare och brister nästan i början. OK, låten har ett budskap, men nej nej! Det hör inte hemma i det här sammanhanget. Jag blir bara trött. Det känns amatörmässigt. Inget händer på scenen.
3. Oh My God!
   Upphovsman: Daniel Karlsson
   Artist: The Moniker
   Ingen moscha eller broscha här, utan en fotbollskille. Sport. Nej tack. Sen kommer då Gula Gubben in. Och nej. Det är fortfarande konstigt och Di Leva-varning. Fast i gult och utan hår. Blä!
4. 7 Days And 7 Nights
   Upphovsman: Brolle
   Artist: Brolle
   Lill-Brolles fascha – med gul slips. Sen kommer Brolle. Han sjunger OK, men låten är urtrist. Och så står han bredbent och vevar och smajlar in i kameran. Nej tack!
5. E det fel på mej
   Upphovsmän: Pontus Assarsson, Thomas G:son, Jörgen Ringqvist, Daniel Barkman
   Artist: Linda Bengtzing
   Barndomskompis vid mikrofonen. Fast lite roligt var det med Rickards ”Linda Bensin”. Den här tjejen är inte bara som en irriterande fluga – överallt och upp- och ner och bak- och fram – hon har svårt att komma ihåg texten också… Och andas högt och ljudligt. Fartig låt men GAH! vilken trams-text! Inte konstigt att Linda glömmer bort den då och då… Och det hon har på sig… Nej, nej! Gula Gubbens kvinnliga motsvarighet?!
6. Leaving Home
   Upphovsmän: Jojo Borg Larsson, Nicke Borg, Fredrik Thomander, Anders Wikström
   Artist: Nicke Borg
   Artistens svåger vid miken. Men varför, VARFÖR ska man låtsas sjunga på amerikanska, nasalt och eländigt? Det är ju en europeisk tävling. Inget händer på scenen heller. Uttalet är bedrövligt. Nej skickar vi den här snubben har till och med tyskarna bättre engelskuttal!.. Det händer inget på scenen heller. Han bara står och går. Urtrist!
7. Me And My Drum
   Upphovsmän: Teron Beal, Patrik Magnusson, Johan Ramström, Swingfly
   Artist: Swingfly
   Swinglys kvinna och barn – och en gigantisk handväska. Ungen målade läpparna som värsta schlagerfjollan! 😀 Charmpoäng! Men sen undrar jag om själva Swingfly har svamp i underlivet. Varför han står och håller sig mellan benen hela tiden. Den här låten passar inte alls här. Konstig. Möjligen att den passar på ett gym – ett ställe där jag aldrig skulle sätta min fot! 😛
8. I’m In Love
   Upphovsmän: Irini Michas, Peter Boström, Thomas G:son, Bobby Ljunggren
   Artist: Sanna Nielsen
   Pappa Nielsen skröt över sin dotter på halländska, tror jag. En rätt typisk schlager. Lite intetsägande. Och artisten bara står och går, ungerfär som Nicke Borg. Fast Sanna har då mörkskär klänning. Nej, trist framförande, låten halvseg. Kommer liksom inte igång nån gång.
9. The King
   Upphovsmän: Fredrik Kempe, Peter Kvint
   Artist: The Playtones
   En fru på småländska vid mikrofonen. Sen kommer Konstiga Klubben. Eller Blåa Boysen. Med rosa skjortor. Nej fy, varken fina att se på eller att lyssna till. Den här typen av låt hör inte heller hemma i detta sammanhang. Och vad har flygvärdinnorna för funktion???
10. Popular
    Upphovsman: Fredrik Kempe
    Artist: Eric Saade
    Erics upptäckare vid mikrofonen. Nasal manlig sång med Lili & Susie-sång. En kille som är väldigt medveten om sin utstrålning. Och dansfjams. Glaskrosset är bara fruktansvärt. Men, en god två detta. För Danny ska ju vinna! 😛

Mellanspelet med diverse artister var nästan kvällens bästa musikaliska inslag – trots Christers källarröst.

Internationella juryn, elva länder, inledde röstningen. Gula Gubben (The Moniker) tog genast ledningen. Oroväckande… Sen kom de två favoriterna ikapp – med Sanna Nielsen emellan sig. Ingen kan väl på allvar gilla Gula Gubben?!  OCH DANNY GÅR UPP I LEDNINGEN! YES! En stund… Eric Saade och han turas om att leda. Efter röstningen leder Eric följd av Danny och Sanna.

Så kom det info om att sms-röstarna fått konstiga svar… Varför ska det vara nåt röst-strul VARJE gång? Tröttsamt!

Tänk om vi hade skickat hårdrockarna i stället för Anna Bergendahl förra året… Riktigt härligt att lyssna på! Fast… hårdrocksballader ÄR ju inte schlager…

Svenska folket… 1,3 miljoner röster har kommit in och en massa miljoner har kommit in till Radiohjälpen. BRA gjort! Men… Sen rösterna… Det börjar bra och några av de svagaste låtarna får minst poäng. Sanna fick inte så många röster, men hamnar i ledning. The Moniker… Nu står det mellan Danny och Eric… Eric Saade vann – se min gissning nedan. Inte oväntat alltså. Jag tycker att han ska dra upp sina byxor och borsta tänderna – kolla så han har slarvat och bara borstat framtänderna!!!

Min favorit är Danny. Min kvalificerade gissning är att Eric Saade vinner. Men som svenska folket röstar (det vill säga bort i tok) vet man ju aldrig hur det slutar…) Hur som helst hoppas jag kunna liveblogga som vanligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen 2011. Mina favoritbloggare i Melodifestivalsammanhang är förstås Jerry och Jontas!

Read Full Post »

Tutflykten är slut!

Dagens lilla tutflykt gick som sagt till Bålsta, en gång i tiden utsedd till Sveriges tråkigaste kommun.

Jajamens!

som Bosse J skulle ha sagt. Fast det var före Tofflan gick på Biskops-Arnö, folkhögskolan som ligger nästgårds på en ö in the middle of nowhere.

Bålsta, cirka sex mil från Uppsala, verkade inte särskilt mycket roligare så här  28 år senare, så vi for direkt till Lasse Åbergs museum. Det var bra skyltat utanför Bålsta, så vi hittade nästan rätt bums.

Först fick vi syn på några djur. Jag frågade Anna om hon ville rida häst.

Men det är ju kossor…

svarade hon, som den bonddotter hon är.

Tja vad vet jag? Se på bilden och gör din egen bedömning.

Kossorna var inte levande ens. Och personerna på bilden råkade bara stå i vägen när jag fotade. Sorry!

                                                                                                                                                       Jag trodde att museet skulle innebära mest prylar kring den här figuren.

MUSeum = MUSse Pigg. Visst, men inte enbart!

                                                                                                                                                                   Vi betalade 80 pix för inträdet och fick var sin klisterlapp att sätta på BRÖSTEN. Eller strax ovanför, som Anna har gjort här. Hon ville ju inte dölja La Coste-krokodilen på sin märkespiké som var svindyr (jag köpte den i födelsedagspresent ett år till henne. Svindyrt är ett internt skämt.)

Både klisterlapp och krokodil. Klisterlapparna glömde vi förstås ta av oss sen…

                                                                                                                                                              Den första snubben jag fick syn på var en kille i trikåer och alls ingen Disneyfigur.

Spindelmannen var där! Wow…

                                                                                                                                                   Vidare noterade jag att Modesty Blaise hade en egen stol.

Hon var nog en av mina kvinnliga serieidoler, Modesty…

                                                                                                                                                          Och till och med familjen Guling – The Simpsons – fanns på plats i en monter.

The Simpsons hade en egen monter på museet.

                                                                                                                                                            Som på de flesta museer vi besökt den senaste tiden fanns här en mystisk Strykare, du vet en sån där som STRYKER sig mot ens tämligen privata kroppsdelar. Jag blev så rädd att jag hoppade upp i taket!

Pippi och jag har båda fötterna på huvudkudden ibland. Den senare på grund av sitt onda ben. Men nu blev jag så rädd, så rädd att jag hoppade upp med benen i taket!

                                                                                                                                                         Nån snuskig Gula Gubbe med svetten rinnande ner i sin ”brevlåda” såg vi tack och lov inte, men däremot världens första seriefigur, Yellow Kid.

Yellow Kid fanns på plats.

                                                                                                                                                         Strax intill hittade jag Alfred E Neuman. (Om man läser det på engelska blir uttalet ungefär Alfred Inhuman, har jag lärt mig nånstans nån gång.) Han har ju baske mig större gles mellan tänderna än Thore Skogman hade!

Kolla gleset mellan framtänderna! Det är ju jättemycket större än Thore Skogmans!

                                                                                                                                                          Så såg vi seriefigurerna med dubbla namn – Knoll och Tott eller Pigge och Gnidde. Fast här var de Knoll och Tott.

Knoll och Tott var representerade, men inte Pigge och Gnidde.

                                                                                                                                                           Även fru Tjockelin/fru Bölja fanns på plats och tronade i egen glasmonter.

Fru Tjockelin/fru Bölja – jag vet inte vilket namn denna matrona föredrar.

                                                                                                                                                            Och äntligen hittade jag en burk med rutig färg!

Jorå! Rutig färg finns visst! Här är beviset!

                                                                                                                                                          Det är alltså den där färgen som nissarna i jultomtens verkstad målar schackbrädena med på julen när SvT visar Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.

Färgen som nissarna målar schackbrädena med på julen är rutig.

                                                                                                                                                                På tal om Kalle Anka så var han självklart där. Men man fick inte rida på honom som en rätt dum unge trodde.

Kalle Anka var inte ridningsbar på museet.

                                                                                                                                                                 Och på tal om ungar så sprang det omkring två högröstade såna tillsammans med sin minst lika högröstade farfar och svarade på nån sorts tipspromenad. Himla irriterande med dessa tre som sprang kors och tvärs i utställningssalen och pratade med megafonröster… Ärligt talat tycker jag nog att museet kanske främst vänder sig till lite äldre personer än barn. Barnen har nog roligast i museets Trazankoja där de kan flamsa av sig.

I en monter fanns Disney-böcker på en massa olika språk, till och med norska!

Den stygge ulven – är det Den elake Ulf?

                                                                                                                                                       Och så i en monter hittade jag denna Snövit-servis som påminner om den min mamma lekte med som barn på 1930-talet.

Snövit-servisen på museet.

                                                                                                                                                         De överlevande delarna av mammas servis tronar sen ett tiotal år i vitrinskåpet hemma hos mig. Men allra först fick jag leka med servisen i min lekstuga som morfar byggde till mig när jag var barn, på 1960-talet.

De överlevande delarna av mammas Snövit-servis tronar i vitrinskåpet hemma hos mig sen ett tiotal år.

                                                                                                                                                           Allt roligt tar slut, men innan vi for vidare blev det förstås en rejäl fika. Man vill ju inte fakta av alldeles… Priserna var bra. Det gick att äta varm mat och det fanns även mat för de lite yngre. Vidare serverades även vin och öl för den som önskade sådant.

Morotskaka, kaffe och macka blev till en sen lunch.

                                                                                                                                                            Anna tog rejäla tuggor också! Se så duktig hon är, Lill-Kickan, a k a Strykaren…

Härliga ostfrallor med sallad och paprika! Kvinnan till vänster i bild är troligen en vilsekommen linslus. S:et uppe till höger indikerar att Anna är Strykaren!

                                                                                                                                                           Men efter toabesök och gluttande i museishoppen (somliga klarade sig med att titta, inte shoppa – fast jag ville gärna äga den häftiga litografin av Lasse Åberg med Lenin bärande på en påse Leni toapapper, men 2 400 pix var lite för häftigt för min kassa…) for vi vidare till Metropolen Örsundsbro. Där finns nämligen en outlet som säljer bland annat Iittala och Höganäs. Fast vi tittade bara, handlade inget.

Väl hemma igen slängdes en maskin tvätt på. Den är klar nu, hör jag, så jag ska väl hänga tvätt innan jag åker och köper pizza – dagens middag!

Jag ÄLSKAR att laga mat när det är hämt-pizza!

                                                                                                                                                   Kuriosa: Walt Disneys andranamn var Elias, ett namn han fick efter sin pappa.

Read Full Post »

Äggletning

I afton, efter den utsökta laxmiddagen (jag hade som sagt varit ner till Fyrisfloden och metat…), blev det så dags för äggletning. Letandet gällde stora som små.

Anna försökte förstå instruktionerna på min lapp.

                                                                                                                                                  Fästmön började leta i hallen. Hon såg lite smått förvirrad ut, för då och då hittade hon små lappar med bonusmeddelanden.

Men på den här lappen stod det visst ”Puss!”

                                                                                                                                              Jakten på ägget gick vidare ut i vardagsrummet. Vi skrattade så vi tjöt!.. Det blev rätt tokigt ibland…

I vitrinskåpet låg… Johans strumpor??? Nej, dem skulle hon bara knacka på och fråga efter. Ingen vet varför…

                                                                                                                                                    Till sist hittade hon i alla fall rätt rum. Men på skrivbordsstolen låg det inte nåt ägg…

Ha ha ha, på skrivbordsstolen låg bara en lapp som det stod ”Prutt” på!

                                                                                                                                                   Men skam den som ger sig! Anna hittade sitt ägg och hon blev helt överlycklig, så lycklig att vi alla undrade om hon blivit alldeles, jaa… fläpp… Rolig min gjorde hon i vart fall och snabb som 17 var jag på avtryckaren! Nu får jag säkert smisk!

Snacka om ÄGGsalterad!!!

                                                                                                                                                         Även vi andra fick ägg. Jag fick ett sånt här:

Anna hade fyllt det med rollokolor, choklad, hallon- och lakritsdöskallar, sockerbitar med vårtor, violgrodor, nougat, chokladägg och massor av smaskens! Mår lite illa nu, ärligt talat…

                                                                                                                                              Lillknatten, som hostade mycket nu igen i kväll, mumsade förnöjt på sitt ägg medan vi garvade åt bland andra Gula gubben på Talang.

Gott gotti gott gott!

                                                                                                                                                    Undras om det finns nån plats kvar i somligas magar för farbror Bosses/morfars påsklunch i morgon…

Speciellt till Kvast-Hilda kommer här en bild på hennes loverboy (hon älskar nämligen gult), Gula Gubben!

Vilken mysplutt, eller hur?! Jag är allt bra avundsjuk på Häxan…

Read Full Post »