Förbannat förbannad!

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon är förbannad. Hon ÄR förbannad på ett sätt, i alla fall. Men är det förbannat? Läs så får du se.

Uppdaterat: Och nu är jag förbannad på riktigt! Läste just på nätet att Hurtigs barnhem i Grankulla utreds för sexuella övergrepp. Kyrkan gjorde en intern utredning om detta 2010. Varför åkte jag inte dit när jag hade tänkt göra det? Och ytterligare förbannad blir jag när jag läser att barnhemmet firade 100 år med en festgudstjänst den 14 januari 2012. Varför blev inte Hurtigs enda levande släkting i rakt nedstigande led inbjuden???

Idag är jag förbannad. Jag skulle passa att jobba hos Arge Kaj. Absolut. Jag är arg. Och känner mig förbannad.

Det började redan igår när jag fick ett mejl från Jörgen Nilsson som arbetar vid ett spelföretag på Stureplan. Han välkomnade mig till en ny säsong med spel av olika slag. JAG HAR FAN ALDRIG BETT ATT FÅ MEJL VARKEN FRÅN JÖRGEN ELLER HANS SPELBOLAG! Var i helvete har de fått min e-postadress ifrån? Det gick inte så bra att avregistrera sig heller, för då försöker min dator mejla från ett e-postprogram jag inte använder. Men så klart jag kopierade både Jörgens mejladress och avregistreringsadressen och skrev riktigt FÖRBANNAT till dem. Mejlet till Jörgen studsade förstås. Inte ett dugg förvånande… Företaget heter Nordic Systems och känns ju allt annat än seriöst (har till exempel ingen webbplats) eftersom man uppenbarligen använder e-postadresser som man har snott nånstans. För… JAG SPELAR INTE PÅ NÄTET! Idioter!

Jag sov bort den mesta av ilskan i natt, så jag var nästan blid på förmiddagen och framåt eftermiddagen. Dessutom åt vi förbannat gott! Först Fästmöns gubbröra på knäcke till förrätt…

Gubbröra på knäcke till förrätt.

Till huvudrätt åt vi stekt kyckling och potatisklyftor med lök och röd paprika (det är ju trots allt första maj) som jag snodde ihop i hyfsat bra tid innan Anna skulle till jobbet.

Första maj-middag – därav röd paprika.

Sen blev jag rätt förbannad igen. Vädret är nämligen kanon och naturligtvis hann/orkade vi inte gå nån promenad idag innan Anna skulle jobba. OCH NÅN JÄVLA TOK HÅLLER PÅ OCH HAMRAR OCH BANKAR HELA TIDEN AV OCH TILL I HUSET!

Stannade till vid Tokerian på vägen hem från Annas jobb. Där blev jag förbannad på att alla var så fula stod i vägen för mig och att det var urklibbigt på golvet vid tomburkarna och tomflaskorna – jag skulle naturligtvis panta.

Hemma igen ringde jag till mamma när jag hade diskat upp en förbannat jobbigt skitig plåt som klyftorna och grönsakerna hade tillretts på. Hon är så klart orolig för mig och jag är bara förbannad. Så jag lyckades förstås fräsa åt henne vilket jag strax bad om ursäkt för. Men jag orkar inte höra för miljonte gången, med gråt i rösten:

Jag är så ensam hela tiden.

För jag är också ensam en stor del av tiden – när Anna är med sina barn eller när hon jobbar. Och ibland känner jag mig förbannat ensam på jobbet. Jag tror till exempel inte att det arrangeras nåt stormöte för att berätta om hur man ska göra med mig och min tjänst – som det gjordes häromdagen för två som ska varslas (jättesynd om dem, men de är faktiskt tjänstlediga båda två och har andra saker för sig).

Och det är ju här den lilla, jävla skon klämmer: jag är förbannad för att jag inte har fått nåt besked angående jobbet. Jag blev lovad ett sånt under april månad. Dessutom borde jag ha blivit varslad senast igår, eftersom jag har fått veta att man inte har råd att anställa mig mer än på några förbannat få procent. Detta innebär att jag befinner mig i nån sorts limbo. Och det är förbanne mig värre än att bli varslad, tror jag – jag har aldrig blivit varslad förr. Varför tror många att jag är GLAD att jag inte har blivit varslad? Nu lever jag ju ÄNNU mer från dag till dag och kan i ännu mindre grad planera för framtiden!

Det enda jag vet i denna stund är att jag jobbar maj månad ut. KANSKE jobbar jag juni också – om det var en miss att inte varsla mig. På heltid. Eller kanske på deltid – som jag inte kan klara mig ekonomiskt på.

Ett antal jobbansökningar har jag förstås aktuella och insända. Men rekrytering tycks ta förbannat lång tid. Men förbannat lång känns inte tiden när man har den på sin sida. Det är bara vi som inte har tiden på sin sida som tycker att den dras ut på.

Så nej. Jag tänker inte be nån mer om ursäkt idag om jag är förbannad, tycker att min tillvaro är förbannad och att livet är förbannat tungt just nu. MORR!

Nu har jag skrubbat i badrummet och i duschrummet och ska ta en dusch och svalka av mig den förbannade förbannelsen ett tag. Göra nåt normalt. Inte vara förbannad. Det tar på krafterna att hela tiden ha kroppen beredd på ett antal olika scenarier. Stridsberedd. För du trodde väl inte att jag skulle lägga mig ner och dö nu när jag har överlevt så här långt? Långnäsa till alla små fjantar och nyfikna kärringar! Huka er, för den här Tofflan, hon är förbannat förbannad!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista april – eftermiddag och kväll

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om gårdagens händelser om eftermiddagen och om kvällen.

Det var verkligen aprilväder igår… Sista april-väder. Jag har varit med om allt från snö till riktig shorts-och-linne-värme på Sista april. Igår var det… aprilväder. Vi hade just hemkommit från vår promenad när jag såg regnstänk på fönstren. Promenaden var ju blåsig men ändå ganska solig.

Jag telefonerade med mamma och sen dukade vi fram vårt sillbord. Det var som vanligt alldeles för många sillburkar. Bäst på bordet var gubbröran som Fästmön snodde till på morgonen. Det blev en lagom klick över till en liten i förrätt till dagens middag! Tjolahopp!

Min silltallrik med tillbehör.

Till sillen serverades Östgöta sädes. Vi delade på en påsköl (Electric Nurse) och sen tog jag ytterligare en öl. Fyra små snapsar blev det för min del – och sång inför alla fyra.

Annas silltallrik.

Efter maten blev vi lite trötta, men det var inte bara alkoholens fel, måste jag bestämt hävda. Mörkret sänkte sig över New Village och det blev så här ruggigt på seneftermiddagen:

Höstdag eller Sista april på eftermiddagen? Tyvärr det senare.

Under vår silllunch – som blev sillmiddag (vi åt vid 14-tiden, tror jag) – noterade vi en ung man som stod på gården och grillade. Det gick visst inte så bra, det tog lång tid och han frös. Men jag tror att maten blev färdig innan det stora regnet kom.

Anna och jag softade, vi läste och spelade Wordfeud och snoozade lite. Vi insåg att vi verkligen inte skulle orka grilla/steka inomhus nån middag, så kycklingen åkte in i kylen i väntan på att bli tillredd idag i stället. Framåt kvällen ljusnade det.

Det regnade ganska länge, men det ljusnade framåt kvällen.

Faktum är att det ljusnade så pass att vi kunde sitta på ballen* i 50 minuter och beskåda den sista aprilsolen som sjönk ner bakom husen. Det var ganska gott att leva i den stunden.

Den sista aprilsolen sjönk bakom husen.

I stället för att gå till kasen i Gamla Uppsala gick vi in i vardagsrummet, dukade fram ostbågar och kollade på film. För så snart solen hade sjunkit blev det ju ganska kyligt. Då var det rätt skönt att mysa hemma.

Och… ja just det… Jag blev inte varslad igår. Detta torde innebära minst ytterligare en månads arbete (juni ut). Så i morgon ska jag gå dit och undra lite.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista april – förmiddag

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver morgonen och förmiddagens händelser.

Vaknade vid halv nio-tiden och trodde att klockan bara var halv sju. Äntligen kunde jag ta lite sovmorgon! Kollade ajfånen det första jag gjorde för att se om jag har fått mejl ifrån chefen. Det är nämligen idag jag måste varslas om min tidsbegränsade anställning inte förlängs. Annars förlängs den med en månad, alltså juni ut. Varje gång det svoschar till i mobilen hoppar jag högt. Men nej, inget mejl än. Sen kan jag tycka att en chef borde lämna ett sånt här besked muntligt och inte via e-post. Men vi är alla olika och just den här chefen föredrar ibland att mejla sina anställda, ibland arrangera stormöten. Det senare är väl inte jag ”värd”, dock.

Fästmön tipsade mig om en bra app som jag laddade ner i morse. Kalendern i ajfånen visar ju inte veckonummer, men det gör den här appen. Så jag laddade ner den, la den ovanpå kalendern och HEPP! så har de tu bildat en mapp! Jag döpte om mappen och nu ser jag veckonumret tydligt på den. Suveränt! Ändå vill jag ju inte göra den här afjånen alltför personlig nu när jag snart ska lämna den ifrån mig. Lite dumt att kalendern inte visar veckonummer dock. Eftersom kalendern är synkad med mina jobbdatorer kan jag inte ladda ner en annan kalender via Appstore. Eller kan, kan jag ju, men det blir för krångligt att ha två och bara en som synkar med datorerna.

Veckoappen när man öppnar den. Annars syns bara veckonumret på dess mapp och det räcker för mig! 

Frukosten tillreddes sedan i hemmet under sedvanligt gnabb mellan Offret och Martyren, våra alter egon. Om nån hörde oss skulle den tro att vi antingen är riktigt osams eller riktigt elaka. Men alla som känner oss vet ju att Anna minsann är den snälla och jag den elaka, så det stämmer inte riktigt heller. Nej, det kallas ironi och vi odlar den till toppnivåer – och skrattar så vi nästan kissar på oss! Den som är mest ironiskt vinner förstås.

Ett hett ämne i morse råkade bli mina ägg. Eller rättare sagt ORDNINGEN på mina ägg i min äggburk. Ja, jag har en äggburk. Det är en Tupperwarelåda som jag har lagt äggkartong i för femton ägg. Därför är det viktigt när man fyller på lådan och kanske har tre ägg kvar att dessa ägg står ytterst i lådan och vänd åt det hållet även i kylen. Men nu hade ju Offret varit och handlat ägg igår och gjort om i ordningen så att den inte riktigt stämde med Martyrens ordning. Om detta orerade vi en lång stund och till slut fattade även Martyren (trots att hon är så blåst) att det – som vanligt! – var dags att böja sig eftersom Alla Andra (= Offret) alltid har rätt och Alla Övriga (= Martyren, i det här fallet) har fel. Det är nog lika bra att Martyren går och lägger sig igen, typ. (Ja, tack!)

De färskaste äggen ska ligga längst bak i lådan. Lådan ska sen ställas med de färskaste äggen längst in i kylen. Notera för övrigt på bilden de tre vinflaskorna. Vi tycker om att öppna vinflaskor, men dricker nästan aldrig ur dem.  1 = Chianti, 2 = hemgjort rödvin och 3 = Musella.

Men varför håller Anna på med ägg? Joråsaaatte… det ska bli till en god gubbröra som ställs fram på dagens sillbord. För sill och potatis med en liten klar till ska vi minsann äta nån gång idag, troligen i eftermiddag. Offret måste ju ut och trampa lite först. Det är väl ett sätt att slippa vara 24 timmar om dygnet med Martyren, misstänker jag.

Själv ska jag masa mig in i badrummet, jag ska ta några skärmdumpar och skriva ett inlägg om april månads konstiga bloggstatistik samt ringa min hulda moder. Men det senare gör jag först lite senare eftersom mamman ifråga föredrar att sova på förmiddagen. Ner på stan åker vi INTE idag. Absolut inte.

Vad händer hos dig idag då???

Livet är kort.

Read Full Post »