Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grupper’

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

Bloddroppe på min tatuering

Ser du bloddroppen? Jag såg den och svimmade.

Lite ont i halsen och en bloddroppe, det är mitt kroppsliga tillstånd idag. Nån intressant person är jag inte, jag har ingen ovanlig sjukdom, inte är jag flykting, inte har jag gett ut en ny bok. Jag är inte känd, jag är inte snygg och jag är inte intresserad av mode, smink, kläder, barn, matlagning eller sport. Men jag reagerar när Suicidpreventiva dagen idag fick så lite utrymme i lokalmedia. Lokalblaskan skrev en text om manifestationen här i Uppsala. Texten las ut i natt. Radio Uppland hade ett inslag idag på förmiddagen. Läs mer på radions webbplats! (Eftersom alla inlägg som publiceras här numera är tidsinställda kan det hända att det har dykt upp mer i media om Suicidpreventiva dagen, men jag sitter troligen inte vid datorn när detta publiceras och kan därför inte uppdatera eller lägga till genast.)

Lokalblaskan fokuserar på flyktingar. Nu sänder de en fotograf och en reporter till Lesbos för att de ska skildra flyktingsituationen på plats under en vecka. Bland annat ska de kolla om det Uppsalaborna skänkt via organisationen Vi gör vad vi kan – kläder och pengar – kommer flyktingarna till del. Lokalblaskans chefredaktör Charlotta Friborg säger bland annat:

[…] Det är viktigt för oss att lyfta fram människor som nu är på flykt. Det gör situationen begriplig på ett helt annat sätt än att rapportera om abstrakta siffror över hur många flyktingarna är […]

Lovvärt och bra av såväl tidning som organisation. För vi litar väl på att både tidningens folk och organisationens gör det de lovar..?

Sen blir det… väldigt lokalt när Storgatan, en visserligen central gata i Uppsala, men en av stans smärre, drabbas av en vattenläcka. En ledning har gått sönder och folk har inget vatten. Men det finns färskvatten att hämta via en brandpost i närheten. Hum… Uppsala vatten har gått en liten kurs i hur man bär sig åt med information kring smärre vattenkriser sen sist. Då, för nästan ett år sen, fanns det inte information nånstans på flera timmar och när den kom var den felaktig.

Rött kort

Boken jag recenserade tidigare idag!

I boken, vars recension jag publicerade vid lunchtid idag, fanns en intressant diskussion om yttrandefrihet. Eller snarare anonymitet i cyberspace. Är det en fråga om demokrati eller handlar det om att möjliggöra brottsliga handlingar? Det är lätt att tycka mycket när en är anonym, men det är uppenbarligen svårt för vissa att visa att de står det de säger/skriver. En får inte hetsa mot grupper av folk. Det är till exempel brottsligt att hets mot grupper med såna som jag, homosexuella. En man dömdes för förtal och hets mot folkgrupp efter att han skrivit nedsättande saker om romer på Fejan. Det är bra, tycker jag, en ska inte generalisera och en ska inte skriva vad som helst om grupper.

Men enskilda då? Uppenbarligen är det mer tillåtet och helt OK att hänga ut en sån som jag inte bara i ord utan med bild. Jo, det är fritt fram att tycka vad en vill om mig, det tycker jag. Att förtala mig (sprida osanna saker som fakta om mig), däremot, är en brottslig handling – fast ska en driva frågan till domstol får en göra det själv. Det känns som om det är mer tillåtet att förtala enskilda personer, alltså.

I morse läste jag i Göteborgs-Posten på nätet att en skoltidnings satir blivit anmäld. I tisdags blev tidningens redaktion kallad till skolledningen. Nån eller några hade blivit kränkt(a) av en text i en serieruta. Kränkt(a) och sexuellt trakasserad(e). Syftet var att driva med ettor på skolan, Schillerska gymnasiet. Susanna Gavin, chefredaktör på Schilldringar, berättar i GP om mötet med skolledningen:

[…] De sa att de ville erbjuda oss hjälp och stöd för att det inte skulle bli så här igen. Som jag förstod det innebar det att någon skulle gå igenom våra texter i framtiden. Det känns som censur […]

När jag läser vad som skrevs – se länken ovan! – har jag svårt att se vad som är kränkande och sexuella trakasserier i det hela. Rätt oskyldigt, tycker jag. Sen är jag väl medveten om att alla inte har samma humor. Och att det kanske är bra att ha en diskussion om vad som gäller innehållsmässigt INNAN en gör en tidning, ta fram riktlinjer etc. Inte komma efteråt och censurera.


Och HÄR har jag sån lust att fråga vad andra tycker. Men… kommenteringen är ju avstängd (förutom på rena bokinlägg) – av flera skäl. Ett är… förtal, ett annat trakasserier, tro det eller ej.


Det är trängsel om uppmärksamheten
i media och sociala medier. En del får ganska oförtjänt uppmärksamhet. Nu går jag och tänder ett ljus, min manifestation för en av de 1 531 personerna i Sverige som tog livet av sig förra året.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om livet som arbetssökande.


För ett tag sen
skrev jag om de fyra första stegen i mitt jobbsökeri. Nu tänker jag fortsätta på temat och gå in lite mer på kropp och själ samt mänskliga kontakter. Nätverkande, gillar en del att kalla det senare och det är väl exakt vad det är.

Spindelnät

Nätverk.


Förra gången jag var arbetssökande
dröjde det lång tid innan jag fick jobb. Av detta lärde jag mig, den hårda vägen, alltså, att man i de flesta fall inte får jobb via annonser utan via sina kontakter. Därför är det viktigt att man tar sig en rejäl funderare på sina kontakter, vilka som ingår i just mitt nätverk, så att säga. Vänner, bekanta och familj vet jag ju vilka de är, men vilka är mina yrkeskontakter?

Ett bra ställe att nätverka på är LinkedIn. Jag registrerade mig där för nån månad sen och det är ett riktigt bra ställe. Främst av allt har man stort utrymme även i gratisversionen att lägga upp sina yrkeserfarenheter och sina utbildningar. Man kan lägga upp filer och länkar, vilket är utmärkt om man vill visa upp arbetsprover. Jag kan ange vad just jag är bra på, mina språkkunskaper, datakunskaper, ideellt arbete, vad jag har publicerat, visa upp mina examensbevis, lägga upp en bild på dig själv – kort sagt, visa vilken tillgång jag är! Jag skriver alltid min LinkedIn-URL i mina ansökningar. För en viss del av informationen om mig kan alla se, annan information måste man ha konto för att kunna se.

Därtill kan man hitta yrkeskontakter på LinkedIn, det vill säga kollegor och affärskontakter man har haft. Genom att bjuda in till kontakt och acceptera varandra kan man också be om rekommendationer. Jag har i skrivande stund fått åtta stycken från personer jag har arbetat med på ett eller annat sätt, på olika håll. Detta är guld värt!

Förutom kontaktskapande och presentation av sig själv som yrkesperson finns det grupper på LinkedIn man kan gå med i. Det kan vara antingen grupper som diskuterar särskilda yrkesrelaterade ämnen eller grupper där man hittar platsannonser för just den typen av jobb man  söker… Inte helt fel…

Men ibland måste man också träffa människor ute i verkliga livet. Odla sina kontakter där. Då är det viktigt att man sköter sin hälsa och sitt utseende. Hel och ren är grundförutsättningar, men det är också viktigt att sköta sin kropp och sina tänder, sitt hår etc,. Jag klipper mig regelbundet, för det är viktigt att se vårdad ut. När det gäller kläder kan jag gå i mjukisbrallor och linne hemma, men aldrig ute. I stället har jag börjat använda mina fina tröjor/t-shirtar när jag lämnar hemmet, så att säga. För vem vet, jag kanske träffar på en bra kontakt när jag går och handlar eller på väg till frissan.

snygg frisyr

Med den här frisyren har man ingen framgång.


Det är viktigt att tillåta sig att må bra,
trots att man är arbetssökande. Vi har hamnat i arbetslöshet av olika skäl, men det är vårt eget problem att ta oss ur eländet. Det kan ingen annan göra åt oss. För mig är det också viktigt att inte bara var hård mot mig själv utan också belöna mig när jag har gjort nåt bra. För mig personligen är det också viktigt att omge mig med människor som ger mig kraft och kanske till och med näringsrik pepp. Det handlar inte om att enbart omge sig med ja-sägare utan att helt enkelt tacka nej till energislukare. Ibland är det nödvändigt att ta paus från vissa människor. För det hjälper inte min självkänsla och mitt självförtroende ett smack om jag bara för höra negativa saker om min person eller mina åsikter.

Motsatt gäller också att jag inte själv blir en energislukare utan nån som faktiskt kan peppa och inspirera andra. Jag vet inte om jag är så jättebra på det, så jag ser det som en utmaning att bli det. Åtminstone bli bättre på det.

Varje dag är en prövning, men varje dag är också en övning och en bit på väg till ett nytt jobb. Det är nåt jag tänker på när jag sätter dagens fem, sex delmål.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen igår och morgonen idag, i och strax utanför Skokartongen.


Idag är det verkligen drakflygarväder!
Och faktum är att jag har en drake i min ägo. En svart. Det var den bästa present jag fick av ett av mina gamla ex, en person som annars sällan gav mig så mycket glädje. (Nej, vi passade inte alls ihop och nej, det här inlägget ska inte solkas mer av gamla ex.) Man kanske skulle ta med sig Den Svarte på en flygtur till Gamla Uppsala under dagen??? Så om du ser nåt svart i luften och en tjock tant, också hon i svart, försöka kuta runt under det där svarta i luften – då är det Draken och Skräcködlan jag!

En svart drake

Den behöver få känna luft under sina vingar och idag är en perfekt dag för drakflygning.


I morse vaknade jag faktiskt
av ett susande ljud, ett vindljud. Jag klev upp ur sängen och fann att kära Fästmön hade flugit sin kos i blåsten. Idag ville hon promenera till jobbet och samtidigt ge mig sovmorgon. Typiskt då att jag vaknar klockan sju…

Låg kvar i sängen och läste en stund… Fy 17, så illa jag börjar se… Ungefär så här…

Läser en bok i sängen

Att läsa en bok i sängen är svårt. Glasögon av, glasögon på… Inget funkar optimalt.


Tänk om jag börjar se så dåligt
att jag inte längre kan köra bil! FASA! Men jag ser ju rätt bra på långt håll, med linser i ögonen. Värre då på nära håll. Jag kan ju liksom inte växla mellan läsglasögon och enbart linser när jag kör bil…

Förresten läser jag den här boken, ifall du har missat det:

Sorgesång

En vidunderlig bok.


Det är en vidunderlig bok,
inte helt lättsmält, inte nån bok man sträckläser. Jag måste lägga den ifrån mig då och då. Den handlar om en pappa som har dött och hur hans vuxna barn sörjer efteråt, på olika sätt. Och går igenom hans saker och papper.

I morgon är det sju år sen min egen pappa gick bort. Den dan glömmer jag förstås aldrig. För det var en sån onödig död, det var verkligen inte dags då. Tycker jag. Mr Gud där uppe tyckte annorledes.

Det är den andra dagen i min Spontanvecka idag. Jag har ett par måsten, till exempel ta rätt på tvätt, kanske tvätta en maskin till och gå och handla. Håret ska tvättas – om jag inte vill se ut som… tja, jag vet inte vad…

Funderar på vad vi ska äta till middag idag. Igår blev det en tok-middag, pizza. Det mår varken Anna eller jag bra av.

Ölandstok

En annan tok, en Ölandstok.


Jag ska fortsätta nätverka lite
LinkedIn också. I helgen fick jag två nya kontakter, igår ytterligare två. Och det är faktiskt inte bara jag som tar kontakt! Vidare anslöt jag mig till några grupper under gårdagen. Grupper, som jag tror kan vara meningsfulla att delta i inför dagar av jobbsökeri.

Inte vet jag hur det ska bli framöver, men… efter en dag utan sysselsättning kröp det ganska bra i kroppen igår. Förmiddagarna går an. Då skriver jag och så finns det alltid saker att ta sig an här hemma. Det är sen. Eftermiddagarna. Det är då den stora rastlösheten kommer!

Igår eftermiddag twittrade jag med Benjamin på Telenor. Jag har en trådlös nätverksrouter via Bredbandsbolaget/Telenor (Bredbandsbolaget ingår i Telenorgruppen, men har uppenbarligen ingen support via sociala medier – till skillnad från Telenor och flera konkurrenter…) och jag tycker att det har funkat rätt kasst i flera dar. Jag twittrade om detta och strax hörde Telia av sig på Twitter och tyckte att jag skulle byta till dem. En dag senare hade Benjamin på Telenor snappat upp att jag hade problem. Nog var han hjälpsam, men… Vissa saker är det inte smidigt att försöka lösa genom Twitter, faktiskt! Så nu sitter jag här med ett bindningstid på tolv månader och en uppsägningstid på tre för det trådlösa. Bindningstiden går ut i december i år, så det är ju inte jättelång tid kvar. Men frågan är om Telia kan erbjuda nåt som ger mer för pengarna..? Och märkligt nog funkar det trådlösa bättre idag…

Till sist… Vi har tänkt och funderat och tänkt lite till. Igår bokade vi hotell för två nätter och ett dagpass för Stockholm Pride 2013 på lördagen. Det är vad vi har tid och råd med. Ingen av oss vill avstå från den här sommarens enda gemensamma resa utanför länet.

Pridebiljetter

Var sitt dagpass till lördagen i Prideveckan.


Nu börjar morgonen bli förmiddag
och nåt vettigt ska jag väl ta mig för. Du är läsuthållig om du har orkat läsa ända hit!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Det bara regnade, från morgon till kväll. Det blev en lång dag, men också en bra dag.

Vid lunch gav vi oss iväg till vackra Hammarskog på kringelikrokiga vägar. Trist att vädret var så dåligt, även om vi nu främst skulle jobba inomhus.

Intåg.


Vi inledde med
en grön lunch – för alla.

Grönt till lunch.


Passade på att pudra näsan
och upptäckt att det fanns väldigt många luckor överallt…

En lucka i golvet…

…och en lucka i väggen…


Undrar om dessa tapeter
är från 1600-talet som byggnaden, eller? Hur som helst, väldigt grilliga…

Grilliga tapeter.


Idag fick jag bestämma.
Jag delade in kollegorna i grupper, försåg dem med arbetsuppgifter och sparkade igång dem. Sen jobbades det som 17! Själv gled jag omkring och ”störde” då och då. La mig i. Svarade på frågor. Redde ut. Tipsade. Ledde fram. Och så fotade jag.

Ljusbärare.


Man kan säga
att jag kanske var ljusbäraren idag, men medarbetarna gjorde jobbet! Och vilket bra jobb, sen!

Eftermiddagskaffe med hembakat bröd satt fint.

Sockerpåfyllning.


Och i samband med kaksmasket
blev det prisutdelning. Ett sammanträdesrum på jobbet skulle namnges och det namnförslag som fått flest röster var kollegan H:s och mitt – fast var och en hade vi lämnat samma förslag! Vi fick var sin biobiljett och började naturligtvis diskutera vilken film vilka filmer vi ska se. (Vi skojade om att vi skulle gå tillsammans! Jag föreslog den nya Palmefilmen.)

Kaffepaus – med jobbdiskussioner.


Diskussionerna fortsatte under kaffet.
Vad är det vi ska kommunicera? Vilka är våra mål? Har vi nåt övergripande syfte med kommunikationen kring just detta projekt? Hur når vi ut? Vilka kanaler ska vi använda? Vad är skillnaden mellan mål och syfte? Men vågar vi använda sociala medier? Varför finns informationen på så många olika ställen? Jag har inte fått nån information, säger en del. Visioner. Ska vi bjuda in media? Vågar vi stå för resultaten? Finns det resurser??? Mycket på tapeten var det…

Visioner…


Klockan 16 skulle tankarna redovisas.
Alla grupper hade arbetat bra, men lite olika. Presentationerna drog över tiden, men det fick de. Bensträckarövningen blev nämligen senarelagd på grund av en olycka. (Jag vet inte vad som hade hänt… Olustigt!)

Vi skenade runt gruppvis med en padda per grupp och letade kontroller och svarade på frågor. Min grupp kom näst sist, men vi var bara tre varav en dessutom halt (jag). Och regnet bara öste ner… Det är verkligen höst nu…

Höstlig dekoration inomhus.


Det var många som uttryckte
att de var nöjda med dagen, att den hade gett mycket, att det var bra övningar och att det var roligt att få jobba i grupp och med människor man kanske vanligtvis inte jobbar med. Det tar jag till mig. Jag kan ju inte vara säker på att alla var lika positiva, men jag kände att alla jobbade och bidrog på bästa sätt. Alla verkade trivas och det var helt fantastiskt att se all aktivitet idag. Jag har haft en kanondag!

En trerättersmiddag avslutade dagen. Det var små portioner och inte så där vidare värst smakrikt. På slingriga vägar, med regnet ösande ner och dimman som kompanjon snirklade vi oss in till stan, in i bostadsområden jag knappt besökt och ut igen.

Utsikt från herrgårdstrappan.


Nästan prick 21
var jag hemma och nu är jag trött och har ont i huvudet. I morgon tänker ge mig sovmorgon till halv sju. Det är en ny arbetsdag då, men veckans sista för min del. På fredag har jag semester så att jag kan ställa iordning det kaos som råder här hemma.


Livet är kort. Men tack för fina kollegor!

Read Full Post »