Inte sex år till

Ett sorgset inlägg.

---

 

Det är så svårt för mig att ta till mig andras sorg och ledsenhet. Ja jo, jag har tittat på När livet vänder och ser och vet att andra har det svårt. Men de människor som är med i programmet… för dem har livet vänt. Jag har levt in och ut i ett helvete i över sex år. Jag ser inget ljus i nån tunnel, inget slut. Det finns bara kamp och stånga pannan blodig och tjafsa med Myndigheten eller dess Kontrollmyndighet och dem där tillhörande byråkraterna som ser ner på en… Fantastiska Sverige, det enda jag vill är att jobba och göra rätt för mig!

Jag kan inte… jag pallar inte se eller höra andras tårar och saknader. Vågar inte komma för nära. Vad ska jag säga? Vad ska jag tycka? Ska jag ge nåt råd? Herregud, jag känner ju kanske inte personen ifråga! Vis av egen erfarenhet vet jag hur hårt och fel det slår, nämligen, när nån tycker nånting om min person. Hur kan du tycka och veta så mycket om mig, du som inte ens har träffat mig, som inte ens läser det jag skriver bakom lösen på min blogg? Dessutom… en blogg är inte ett liv. Min blogg är valda delar av mitt liv.

Alla dessa tyckare om min person… Ni är rätt fantastiska som har så många åsikter om en liten människa som jag. Vad är det som ger er rätten att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv – ni har ju möjligen bara en bråkdels aning om det! Och när ni går för långt… Inte en ursäkt. Ni kan inte se att ni har gjort fel för att ni värnar om… yttrandefriheten? Alltså, kan ni ens redogöra grundlägganade för Sveriges grundlagar?

Min förmåga till empati är krockskadad efter allt detta. Det var så skönt att få vara skitsjuk i tre dar och så febrig och bortom all sans. För en gångs skull kunde jag glömma tillvaron och bara flyta bort i feber. I natt blev jag uppenbarligen feberfri igen, för då återvände grubblerierna. Är det dem du kallar gigantisk offerkofta?

Allt hån, all falsk välmening har gjort att jag har byggt upp en mur av oemottaglighet. Jag klarar inte av att möta din sorg, du får gå nån annanstans. Det finns inget kvar inuti mig av den människan jag en gång var. Inte för att jag var felfri då – långt därifrån! Men jag var i början på ett nytt liv och jag såg ljust på framtiden och hade planer, drömmar, förhoppningar. Sen kom Djävulen själv och svepte med sin hand – i all välmening det också, enligt honom själv! – och ödelade allt. Nästan. Kärleken rådde han inte på! Men det lidande Herr Teufel har orsakat mig och min familj kan jag inte förlåta. Och kanske är det just därför jag inte kommer vidare: jag kan inte förlåta! Men tro mig, jag har tränat på det varje dag i över sex års tid.

I morgon är det den 26 april. Jag har ett paket att öppna och ett kuvert från mamma att sprätta. Delar av min familj här kommer på fika. Det är jag glad och tacksam för. Jag får försöka börja på nytt där i morgon, även om jag vet att det som står överst på önskelistan inte kommer att tilldelas mig. Jag fyller 53 år och har levt i helvetet av och till under över sex år. Ytterligare sex år orkar jag inte.

Nu har jag skrivit mer öppet än jag borde, vilket jag med all säkerhet får sota för. Jag har valt att ta bort kommenteringen på det här inlägget. Det finns nämligen ingen som känner mig tillräckligt för att kunna förstå hela min situation tillräckligt för att just kommentera.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Slappt språk

Jorå, jag hittade en (1) intressant artikel i dagens lokalblaska. Artikeln är signerad Lisa Irenius, snart den enda på tidningen som jag tycker kan skriva – dels hitta intressanta ämnen, dels formulera sig väl. Ärligt talat undrar jag hur länge hon blir kvar på blaskan. En vacker dag kommer nån och NAPPAR henne till ett betydligt mer spännande uppdrag. Tror jag, dårå.

Lisa Irenius artikel bär titeln Slappt språk blir självmål och finns – hör och häpna! – redan utlagd på nätet. Det är bra, det, får då kan du egentligen sluta läsa det här blogginlägget och läsa Lisas artikel i stället.

Här läses böcker! Detta är en bild från mitt eget hem.

I artikeln kopplar Lisa Irenius samman de fakta att det skrivs sämre, det läses färre böcker och det hatas mer på nätet. Och så berättar hon om tidningens ambition att korrläsa och ändra i läsarkommentarer – för ett antal år sen. Det låter inte klokt i mina öron och det är skönt att veta att journalisterna på lokalblaskan ägnar sig åt annat. Men de borde ägna en liten stund åt att korra sina egna alster, tycker jag. För dessa journalister är ju att anse som proffs, medan vi bloggare och läsare blott är amatörer.

Hur som helst, Lisa Irenius undrar om inte innehåll och vår förmåga att formulera oss hänger ihop. Hon refererar till de mindre rumsrena tillmälen en viss annan kulturredaktör har fått (förskräckligt, enligt min uppfattning, men denna redaktör är inte ensam om att få såna ord kastade på sig). Och så funderar hon över det här inte helt enkla fenomenet att kommunicera…

[…] Men jag undrar om inte allt hänger ihop. Om vi inte kan kommunicera ordentligt och väl formulera våra åsikter sjunker ofrånkomligen nivån på samtalet. I språket är form och innehåll intimt förenade. Se bara de utbredda särskrivningarna. Kan en patient med ryggont ha fullt förtroende för en ”sjuk gymnast”? […] 

Roligt i sammanhanget att hon tar upp just särskrivningar, som jag tycker är ett av de större språkliga irritationsmomenten i dagens texter generellt sett. En del skräckexempel visar jag upp i denna, modesta (!) blogg. Jag undrar varför just detta med särskrivningar har blivit så stort och tänker att det KAN ha att göra med influenser från framför allt engelskan och amerikanskan, där man oftare än i svenskan särskriver ord. Så det behöver inte enbart handla om att vi läser för lite böcker. Eller så har det att göra med att vi läser för lite böcker PÅ SVENSKA..?

Vidare tar hon upp synen på bokläsandet. Att det i vissa kretsar rynkas på näsan åt bättre litteratur. Eller är det inte tvärtom?

[…] Att läsa ”finlitteratur” kan rentav avfärdas som elitism. Men jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. Det är elitistiskt att inte ha ambitionen att var och en – oavsett bakgrund – ska ha tillgång till kvalitativ kultur. Alla i samhället bör ges möjligheten att ta del av avancerade resonemang, uttrycka sig väl och få tillgång till det offentliga samtalet. Det handlar om att kunna delta till fullo i demokratin och dess diskussioner, ja även på nätet. […]

Tänkvärt som fan, om jag får uttrycka mig på lätt svenska. Men jag skulle också vilja lägga till en sak som jag tycker glöms bort lite. Att kunna formulera sig grundläggande väl i skrift handlar visst om att stava rätt, att hantera grammatiken korrekt etc och utan input blir det ingen bra output. Ett steg längre går man när man har greppet om språket och därmed kan softa lite och göra det… slappt… Bara för att man kan. Man behärskar det. Som på den här bloggen, till exempel, där jag väljer att skriva ganska nära talspråket. Nu är detta inte skryt, jag behärskar inte svenska språket till fullo och jag hävdar inte att jag är ett proffs på språket. Jag är blott en bloggare, som så många andra… En del avlönas till och med av såväl lokalblaska som andra medier.

Men för att överhuvudtaget kunna softa till språket måste man ju ha tillgång till just det Lisa Irenius påpekar: kvalitativ kultur. Har du inte språket kan det bli riktigt jävla illa – du kan inte delta på rätt sätt i demokratin.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Partaj, lösenord och helgplaner

Fy vilken hemsk natt jag har haft! Mina aliens tycks ha ägnat sig åt att partaja och jag har inte sovit så mycket. Jag är jättetrött och jag kom sent till jobbet och i skrivande stund häller jag i mig dubbla doser kaffe så att jag ska kunna hålla mig vaken. Jag har ont och… ja, aliengänget håller mig på benen, så att säga. På tal om ben är i alla fall hälen lite, lite bättre! Det känns som om medicinen gjorde verkan direkt. Och sen så klart att jag avlastar hälen genom att krycka mig fram.

En närbild på gängledaren som säkerligen ledde nattens partaj.

I morse skulle jag färdigställa nyheten jag påbörjade igår. Det har inte varit jättebråttom med att få ut den. Med vissa nyheter är det ju så att det är bättre att de är korrekta än att de kommer ut fortfort. Bara det att den inte blev korrekt. Av nån anledning tog inte verktyget mina ändringar, så jag vet inte hur många gånger jag fick publicera skiten innan det blev rätt. Innan dess hade jag fullt sjå att välja ut en bild där de närmaste sörjande inblandade såg normala ut. Detta trots att jag hade tagit en hel serie bilder på dem!.. Nej, jag kommer inte överens med Ajfånens kamera! Bilderna blir inte alls lika bra som med min gamla Nokia, de blir bara tyngre och större. Slutligen skulle jag göra en engelsk översättning. Den fick jag kämpa med ett tag, tills jag hittade formuleringar som inte lät som Googleöversättningar…

Igår morse bytte jag lösenord på datorn. Sånt brukar orsaka problem, men jag var ändå tvungen att göra det eftersom mitt lösenord snart skulle gå ut. Pratade med M häromdan och M hade fått massor av problem när h*n bytte lösenord. Jag har inte tid att få såna problem! Jag vill bara att tekniken ska funka! Och faktum är att det gick bra – efter ett tag. Jag blev tvungen att ändra lite inställningar på Ajfånen som ju synkar mejl och kalender med datorn. Kände mig stolt som en tupp höna när jag klarade av detta alldeles själv. Nu återstår bara  att se hur det går i eftermiddag. Då ska jag nämligen delta i en kurs kring vårt webbverktyg och då måste fjärrinloggningen funka. Harkel… Min ursprungliga tanke var dessutom att jag skulle vara elev på kursen. Bland annat av det skälet att jag inte har fått grunderna i verktyget eller informationen som är specifik kring vissa saker som gäller den här arbetsplatsen. En av kursledarna hörde av sig för ett tag sen och sa att h*n nog trodde att kursen var alltför grundläggande för min del. Men jag sa att jag nog kan snappa upp ett och annat matnyttigt och i övrigt vara en extra lärarresurs. Häromdan hörde kursledaren av sig och jag anade paniken: kursledare 2 har fått förhinder och kunde jag tänka mig att… Självklart! Sånt här är bara roligt, tycker jag! Man lär sig också väldigt mycket av att lära ut saker till andra.

I kväll blir jag ensam hemma igen, eftersom min kära Fästmö jobbar kväll, som vanligt. Jag hade en tanke att åka till Plusvardag för att köpa en ny sorts inlägg till hälarna, men jag tror jag struntar i det. Jag vet inte hur mycket pengar jag har lagt ut på inlägg!.. De jag har nu är bra, tyckte i alla fall sjukgymnasten. Själv känner jag mig nöjd med dem, när jag använder dem i gympadojorna gör det minst ont i hälen.

Bilen skulle också behöva tvättas, den är hur skitig som helst. Men det konstiga är att det alltid regnar när jag är ledig – på kvällar och helger… Nu i helgen har jag inte tid heller, för jag har tänkt mig ut till Himlen. Somliga i familjen är riktiga festprissar och ska på två (2) kalas (ett på lördag, ett på söndag) och då kan det vara bra att ha en bil till förfogande – åtminstone när man ska hem igen och har festat färdigt…

Vad ska du göra i helgen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Fel färg på pennan på arbetsgivarintyg stoppar a-kassepeng

Det är inte bara Dimsyns a-kassa som är… dimsynt. Zandra Danielsen är med i Fastighetsanställdas a-kassa och hon har väntat på besked sen oktober. Anledningen till dröjsmålet är att arbetsgivarintyget var ifyllt med fel färg på pennan…

Zandra Danielsen blev uppsagd från sitt jobb i oktober. Sen dess har hon, två barn och ett bonusbarn tvingats leva på sambons studiemedel. Zandra Danielsen har väntat på besked från sin a-kassa. Veckan före jul hörde a-kassan av sig att det var nåt fel på arbetsgivarintyget kassan hade mottagit. Zandra Danielsen bad då sin chef att skicka ett nytt intyg, men inte heller det var OK, enligt a-kassan.

Först i januari fick Zandra Danielsen veta att a-kassans inläsningsdator klassade intygen som kopior – de var nämligen skrivna med svart penna i stället för blå. Från a-kassan säger man att det är korrekt att handläggarna måste begära in nya intyg om de tvekar över äktheten. Men hade det inte varit ganska grundläggande att informera sina medlemmar om att alla blanketter och intyg som skickas in måste vara skrivna med blå penna? Fy te rackarns, det blir en svart bak! Direkt!

En svart bak till Fastighetsanställdas a-kassa som inte är tydlig med hur intyg ska fyllas i för att vara äkta!

Read Full Post »