Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gröngöling’

Ett inlägg om Nakenfisen Barry, före detta Världens Vackraste Julgran.


Alltså, jag tror att den har gjort sitt.
Världens Vackraste Julgran har blivit Nakenfisen Barry. Så snart man andas i vardagsrummet hör man hur tusen ”nålar” (barr) ramlar på parketten. Ja, för det är ju inte så att de fina barren hamnar på julgransmattan…

Barrande gran

Nakenfisen Barry.


Nä, granen åker nog ut
i morgon, flera dar före Tjugondedag Knut. Jag står inte ut med att ha stickiga barr överallt – i vardagsrummet, i håret, i tofflan, i vattenkannan, för att nämna några ställen.

När åker din gröngöling ut???


Livet är kort. I alla fall den här granens.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens upptåg.


Det blev en märklig början
på den här dan, men hur det nu blev sattes gröngölingen på fot nånstans runt lunchtid. Ljusslingan klämdes på under synnerligen många tänkta fula ord. Stjärnan hoppade upp i toppen. Nu är granen redo att kläs i afton!

Granen på fot

Granen på fot samt med ljusslinga och stjärna. Notera ”barnen” på fotona överst på vitrinskåpet till höger i bild. Ha ha, äntligen får jag ha med dem på bild i bloggen!


Mitt när jag stod
och kämpade med att få granen ner i foten ringde det – förstås. Jag fick gröngölingen på preliminär plats och hann svara. Det var min gudmor som inte har ringt hit nånsin under alla dessa nästan 20 över 30 år jag har bott här i Uppsala. Eftersom jag var lite upptagen bad jag henne återkomma om en halvtimme. När jag gav mig av till Fästmön, en och en halv timme senare, hade hon fortfarande inte ringt. Men sen hade telefonen plingat till medan jag var i Himlen och mamma hade pratat med henne.

I Himlen var alla ”barnen” hemma och Annas snälla mamma var också där. Jag fick gott kaffe med hembakade kakor och jag var ärligt talat lite hungrig – det blev bara en skål fil innan jag åkte iväg.

Kakor

Annas goda cigarrkakor.


Annas snälla mamma
lämnade förstås en julklapp till mig från henne och L. Och jag som varken har skickat julkort, fixat nån julblomma eller köpt julklapp till dem…

Julklapp från Annas snälla mamma o L

Julklapp från Annas snälla mamma och L.


Hade med mig
en liten julblomma till Anna, men den sötaste julblomman av dem alla är min älskling själv. Det blev några pussar emellanåt, när barnena gjorde annat.

Anna o julstjärna

Anna och delar av julblomman samt Fridas arm.


Till och med i Himlen,
fast där var så många röster, fick jag vila öronen. Jag är sååå trött i dem, kan jag meddela. Och så snart jag gör nånting är det nåt annat som ska göras pronto, varpå jag får avbryta det jag håller på med. Det är tålamodsprövande och samtidigt vet jag att det inte är av elakhet. Men jag blir väldigt trött. Min tanke var till exempel att jag skulle skriva om nätterna när mamma är här. Det går inte. Jag är så trött att jag somnar så snart jag har lagt mig, nästan. Och när jag sätter mig vid datorn på dagtid blir jag hela tiden avbruten. Mina inlägg känns illa skrivna och sönderhackade. Jag vet inte hur många gånger jag har rest mig från just det här inlägget. Nu kan man tycka att jag kanske inte ska sitta och skriva när min mamma är här, men jag kan inte ge avkall på mitt skrivande. Det finns så många ord inuti mig som hoppar omkring och jag bara måste få ut dem – annars mår jag dåligt.

Medan jag var i Himlen hade mamma griljerat kalkonen. Hur den såg ut fick jag inte se, den är väl dold i folie. Det ska bli riktigt spännande att smaka den – kanske redan senare i kväll på en knäckemacka… Men först ska vi klämma i oss pizza, förstås… Och sen ska granen ju kläs…

Griljerad kalkon under folien

Griljerad kalkon under folien. Spännande!


En påse klappar
från Anna följde med hem. Den står i mitt sovrum än så länge, men jag är väldigt nyfiken. Kanske läggs innehållet i påsen under granen när den är klädd.

Klappar från Anna

En påse klappar från Anna.


Mamma ville ha fika
mitt i det här inlägget, men kanske har du hängt med ända hit. Jag börjar bli hungrig, för jag har som sagt bara ätit fil och kakor idag. Undras hur många fler än jag som äter pizza till middag idag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens juliga.


Nu börjar det likna nåt!
Igår när jag var iväg och hämtade Fästmön passade jag på att inhandla den sista julklappen. Tyvärr kan inte den överlämnas förrän efter trettonhelgen, men ändå. Den är inköpt och inslagen och mottagaren informerad.

julklapp till FEM

En julklapp, som är både hård och mjuk, till vännen FEM.

 


Och man får väl
tänka som så att

den som spar, h*n har

eller

den som väntar på nåt gott väntar alltid aldrig för länge.

Hemma i Himlen var det så julfint med tomtar och gran. Alla ”barnen” var hemma och tindrade med ögonen när jag lämnade Anna igen. Vi skulle båda två ställa oss vid spisen. Jag fixade till chicken tikka masala med naan och mamma blev nog både mätt och nöjd.

Tärnad kyckling i stekpannan

Tärnad kyppa i pannan till chicken tikka masala.


Idag är det dan före dopparedan.
Man skulle kunna säga

dropparedan

för det är regn i luften, snarare än snö. Igår började det blåsa väldigt mycket också. Vädret är uppochner, verkligen. Vi kanske behöver tänka, lite till mans/kvinns, på det här med miljön. Antirasism och annat positivt anti i all ära, men var ska vi leva om vår planet inte längre är ett ställe vi kan bo på för att vi har förstört dess miljö? Bäst att jag tillägger, innan jag får Fejanmobben på mig IGEN, att det ena inte utesluter det andra. Men att göra nåt åt miljön är en fråga som också behöver hanteras – av oss alla. Men var är engagemanget???

Det blir i vart fall ingen julskinka i det här hemmet utan julkalkon. Jag har köpt en liten på drygt ett kilo. Den är färdigkokt och ska griljeras som skinka i ugnen. Spännande att se om det är gott! Det kanske blir en skinkkalkonmacka sent i kväll, med andra ord.

I eftermiddag åker jag ut till Himlen med fyra påsar julklappar. Ja, det låter mycket, men det är också ett större gäng där än här (vi är två) som ska få klappar. Dessutom blir det betydligt färre klappar i år än tidigare år. Det är så det blir när vi alla blir äldre. Det viktigaste är att de smärre får. Men inte heller där blir det nån överdrift från min sida. Trots det tror jag att det blir nöjt. Vi får hoppas på det.

Innan jag åker ut ska jag nog ta in gröngölingen och sätta den på fot. Kanske rentav sätta i ljusslingan. Mamma uttryckte en önskan om en promenad idag – det vill säga hon ville gå till Kaj och kolla på kläder – men jag påminde henne om att jag ju ska till Himlen i eftermiddag. Visserligen är hon vaken just nu så vi skulle kunna ta en tur på förmiddagen, men hon sitter och telefonerar till sjukvården i sitt hemlän. Hon har fått en sån där omöjlig tid för läkarbesök, typ nästa vecka. En vecka före läkarbesöket ska hon lämna prover. På annandag jul, dårå, eller? Idiotiskt! Och inte har hon e-legitimation heller så nu får hon sitta och ringa och ringa och ringa. För det gör ju alla andra som inte heller har e-legitimation eller tillgång till dator eller klarar av att sms:a via mobil också och samtidigt. Förhoppningsvis kan hon somna om en stund sen – om hon inte är alltför upprörd över vårdens försämrade tillgänglighet.

Det blir ingen matlagning idag, utan jag har deklarerat att vi köper hem pizza till middag. Det brukar mamma gilla, så det blir nog bra. Det blir för rörigt att fara fram och tillbaka och fixa med än det ena, än det andra och sen behöva ställa sig och laga mat. Så talar en Toffla som inte har några barn. Och tur är väl det, för de hade väl fått svälta ihjäl. Tur att karamellskålarna är välfyllda här. Men varför har de gjort om innehållet i Twistpåsen så mycket??? Det var bättre förr! Marsipan är äckligt och kolorna får jag totaldissa för tändernas skull – det kan bli så dyrt, nämligen, eftersom jag är över 20 år. Och svårt, nej, omöjligt att få tag i nån tandläkare i dessa dagar. Fast godis är gott, det är det…

Twist

Godis är gott, men innehållet i Twistpåsen var bättre förr.


Vad händer hos dig idag då??? Äter du godis och slappar eller far du omkring som en skållad råtta??? Jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det lördag – och vännen FEMs födelsedag! Hon fyller… 15, tror jag visst att det var. Nej, vi blir aldrig äldre, hon och jag. Hon är alltid typ 15 i mina ögon. Fast på den här bilden är vi nog hunnit bli 16 bast. År 1978 är den tagen, hemma hos FEM, så gissningsvis är det nån av hennes föräldrar som har fotat.

Stort GRATTIS till FEM!!!

Gösta o Fem 78

Gösta (= Tofflan) till vänster och FEM till höger. Idolbild från 1978.


Det har varit en helvetesnatt.
Familjen Alien har levt rövare och jag har klivit upp ur sängen typ varannan timme. Fästmön tänkte inte väcka mig i morse, men jag behövde ändå gå upp. Så klart jag skjutsade henne till jobbet! Fy, inte är det roligt att börja klockan sju en helgmorgon på vintern…

Kallt och lite snö i luften var det. Vägarna är bra plogade nu, till och med smågatorna vid Annas jobb. Inte många människor ute alls i morse. Bilen i garaget bredvid såg ännu läskigare ut i decembermörkret. Snacka om spökbil…

Spökbil

En riktig spökbil i garaget bredvid.


Den här Mercan
har stått här i två år nu. Jag minns mannen som kom med den en gång. Vi hejade lite så där som normala grannar gör. (Det är bara pucko-grannar som inte hälsar.) Mannen kom i sällskap med ett uppklätt, äldre par. Hans föräldrar? Eller… var det bara inbillning från min sida..? Såg jag åter igen de döda som går omkring här? Mystiskt är det, för jag har varken sett mannen eller det äldre paret igen – och ändå har vi platserna bredvid varandra i garagelängan.

Spökbil 2

Jag har försökt titta in i spökbilen för att se om jag hittar nåt lik eller nåt spöke, men ingenting.


Tanken var nog
att jag skulle krypa ner i sängen igen när jag kom hem. Men somliga gastade här i huset, så det var lika bra att lägga planerna på hyllan. Jag plockade fram rena lakan som jag ska bädda med idag. Det blir en hel del tvätt under dagen och morgondagen, för sen kan jag inte hålla på med sånt på ett tag. I morgon måste jag storhandla hem mat så jag klarar mig fram till helgen före nyår när jag tror att Anna dyker upp igen. Från fredag nästa vecka ska hon ha alla sina barn hos sig i två veckor. Det blir mysigt för dem att få fira jul tillsammans. Om jag hade barn skulle jag inte kunna tänka mig en jul utan dem! Men jag har ju inga barn.

Funderar på om jag inte ska ta ner de två jullådorna i alla fall och kanske julpynta lite. Jag ska ju förhoppningsvis fira jul här hemma och nog vore det lite fint att titta på den gamla krubban med Maria, Josef, Jesusbarnet och de sex vise männen… Ja, du läste rätt: de SEX vise männen! Så många trodde du inte att det fanns, va? Men det gör det – till min julkrubba! Tre av dem är gjorda av kräppapper och ståltråd och rider på kameler, medan de andra tre är sedvanliga figurer i nån sorts bränd och målad lera.

Förresten kom jag på att jag har SJU vise män i huset! Anna gjorde nämligen misstaget att berätta för mig ganska nyligen att hon spelade vis man i en skolversion av Jesu födelse! Nu blev du väl impad?!

Nån gran ska jag inte ha i år i alla fall, det orkar jag inte fixa varken nu eller senare. Men jag får njuta av den jag ser utanför köksfönstret. Den är faktiskt riktigt vacker – i alla fall nu i december. Övriga året kan man ha andra åsikter om gröngölingen…

gårdens gran 8 dec 2012

Den är vacker i december, gårdens gröngöling.


Nu ska jag sparka igång perkolatorn
för jag är väldigt kaffesugen. Ska förbereda lite till kvällen, när Anna och jag ska äta sillbord. Fyra sorters sill finns det, ägghalvor tänkte jag göra, lax, kalkonetter (prinskorv av kalkonkött), några skivor julskinka till Anna, några skivor kalkon till mig. Och så lite rödbetssallad. Till detta, kokt potatis, Janssons frestele, var sin mörk julöl och en snaps eller två av en kyld Östgöta sädes.


Livet är kort. Det är gott understundom också.

Read Full Post »

Idag har det redan hunnit bli den första advent. En dag i förväg tjuvstartade vi delvis emellertid med ett annat firande – det av en blivande 20-åring. Eftersom jag inte åker ut till Himlen i morgon, fick 19-åringen sina paket från mig idag.

Presenter och gullig bak

Presenter och en gullig bak som tillhör min kära! (Det är inte hon som fyller 20 i morgon, men hon är väldigt ungdomlig ändå!)


Paketen innehöll
ett våningsfat för kakor, doftvärmeljus, en flaska rosa mousserande och två champagneglas.

Anna bakade både igår kväll och idag på förmiddagen. För hembakat ska det vara när det kommer gäster.

Cigarrkakor

Cigarrkakorna bakades igår kväll, men doppades i choklad idag på förmiddagen.


Det blev cigarrkakor,
en saffranskaka och en fantastiskt god pepparkakscheesecake, den senare i stället för tårta.

saffranskaka med stjärna

Saffranskakan med stjärna ställde vi ut på ballen* så att det skulle snöa på den! (Skämt!)


Pepparkakscheesecaken
kom tyvärr inte med på bild, men jag och födelsedagsbarnet tyckte att den var ljuvligt god, resten var lite mindre entusiastiska.

Mormor och L kom och firade idag, resten av familjen – pappa samt morfar, moster och kanske nån kusin från landet – kommer i morgon kväll. En av presenterna från mormor och L var något… vippig… Men den här staken kan både stå på ett bord och hänga på väggen, för det är en skepparstake!

skepparstake som har vippat

Den vippade/dippade när den fick syn på mig..?


När vi hade vräkt i oss
alldeles för mycket och gästerna hade åkt hem, åkte Anna och jag till ICA Solen för att handla. Idag åt vi inte en enda pepparkaka var. Konstigt… (*rapar diskret fortfarande*) Jag skjutsade hem en fullastad Anna och åkte hem till mitt.

Hade köpt mig två små blåa hyacinter bara för att jag älskar doften. Hittade ett par små söta julkrukor i förrådet som jag tryckte ner satte dem i.

Hyacint i kruka med tomtar

En hyacint med tomtar till vardagsrumsbordet…
Hyacint i kruka med ängel

…och en hyacint med en ängel till köket.


Termometern kryper nu ner
mot -15 grader. Trots det är det några ungar ute och gapar leker på tennisbanan som Nån inte har spolat till skridskobana i år heller. På framsidan lyser gröngölingen riktigt trivsamt mot snön. Den får bli min julgran i år!

gårdens gran

”Granen står så grön och grann på gården…”


Jag har telefonerat
med mamma och det är fortfarande så att vi ska fira jul på var sitt ställe. Och faktum är att mamma verkar ganska nöjd med det. Jag vet ju att resan hit brukar ta på hennes krafter och jag har ju lite svårt att resa utan att kunna stanna titt som tätt på grund av Aliengänget. Nöjd att fira jul i min ensamhet är jag! Anna och jag ska äta lite sill nästa lördag och till julafton köper jag hem några sillburkar, kanske en laxbit och lite Janssons frestelse. Vidare har jag ju Rippes kålrotslåda att mumsa på. Närå, jag lär inte svälta ihjäl i år heller.

Mitt kök kändes väldigt adventigt idag när jag tände det första adventsljuset i mormors och morfars kopparstake.

advent i köket

Adventskök!


Jag har kört en maskin tvätt
som nu ska hängas och jag har ätit söndagsmiddag.

kycklingkorv med bröd och första advent

 

Söndagsmiddag = tre kycklingkorvar med räksallad och ett glas mjölk.


Efter tvätthängningen
väntar en stund i fåtöljen med snusklitteratur som jag läser just nu. Första delen av två av Arne Dahl: Europa blues ska jag se på klockan 21. Och så kanske det blir ett och annat parti Wordfeud med nån vän där emellan. I skrivande stund har jag visst tre partier igång… Jag har också lirat Quizkampen i helgen (Anna har ju trådlöst nät där jag kan spela gratis, det kan jag inte hemma, så här blir det mindre speland) och så har jag ett parti Ordjakten på gång.

I morgon är en ny arbetsdag och en ny arbetsvecka. Jag är tacksam att ha fått min tidsbegränsade anställning ytterligare förlängd, denna gång till den sista mars nästa år. Det känns… långt…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

I år Förra året fick jag tag i Världens Finaste Gröngöling, det vill säga julgran, om du inte har fattat det. Det var nån sorts mellanting mellan rödgran och kungsgran och även priset låg dem emellan. But alas, idag är det Tjugondag Knut och då kastas granen ut…


Världens Finaste Gröngöling nyklädd, två dar före julafton förra året.


Granen har nästan inte barrat alls
sen jag köpte och klädde den två dar före julafton. Men de senaste dagarna har jag hört några enstaka plink och plonk från barr som touchat julgranskulor på väg ner mot julgransmattan på parketten. Och i kväll var det så dags att ta farväl.

Några dar före jul fick jag en intressant julklapp, Barryav min arbetsgivare. Nu var stunden inne när Gröngölingen skulle få möta sitt öde. Och ödet, det var Barry. Fast först tog det en hiskelig tid att slita ta bort alla jädra vackra kulor, tomtar, hjärtan med mera, glitter och ljus och stjärnan från toppen. Och ja, jag sa en del icke rumsrena ord under tiden.

Tydliga instruktioner på Barry!


Enligt instruktionerna på Barry
skulle man lyfta upp granen, dra Barry, som alltså är en gigantisk säck i nedbrytningsbar plast, in under granen och sen sno ihop säcken i toppen över alla kvistar, grenar och barr. Jag hade just för det där momentet Dra-Barry-in-under-granen behövt fyra armar, men för övrigt gick detta alldeles strålande! Klart jag fick både sopa och dammsuga efteråt, men det var betydligt färre barr än vid mina tidigare julgransplundringar! Dessutom slapp jag bli stucken av alla barr som faktiskt satt kvar på granen när jag bar ut den till uppsamlingsstället utanför vaktis. Framför allt tror jag min fan club, Grannarna, uppskattar att inte få barr i hela trappuppgången. (Själv skulle jag uppskatta om ungarna kunde lära sig öppna och stänga ytterdörrar normalt och inte slänga upp eller igen, men det är nog för mycket begärt önskat.)


Gröngölingen har mött sitt öde i Barry. Här vilar de i min hall en stund medan jag dammsuger.


Julgransplundring innebär förstås att smaska på nåt gott
och det gjorde jag inte först. Jag provsmakade nämligen en av pepparkakorna med glasyr som Fästmön hade bakat åt mamma och mig. Den smakade… inte helt färskt…


Denna smakade inte helt färskt idag.


Ja, jag kan verkligen rekommendera Barry!
Jag hoppas att företaget till dess har uppdaterat sin hemsida så att man får veta var man kan inhandla Barry! Högsta betyg till Barry!

Read Full Post »

Jag har väl skrivit ett antal gånger att jag är glömsk? (Eller har jag glömt det?) Jag har blivit glömsk på senare år och ett skäl till det är de brister jag har i mitt blod. Det blir liksom ett symtom och det är därför jag medicinerar. Under det första året tyckte jag att jag blev både piggare och bättre på att komma ihåg saker, men den senaste tiden håller jag på att falla tillbaka i glömska, så att säga. Att andra glömmer mig fort fick jag erfara på det där jobbmötet jag var på strax före jul. Den gången kunde jag inte hålla masken för mamma när jag kom hem.

Men också jag själv börjar glömma nu igen och det är inte bra! Jag har börjat tappa ord och jag hittar dem inte – eller så tar det väldigt lång tid innan jag hittar dem. Och under den tiden hinner jag få lite småpanik. Idag hade jag till exempel jättesvårt att komma på ordet

arbetsmoral.

Ja, jag skojar inte, jag hade verkligen svårt att hitta ordet! Det är emellertid inte bara ord jag glömmer. Jag glömmer vad jag ska handla, vem jag har lovat mejla till, vem jag har lovat ringa till och sånt. I morse glömde jag mitt armbandsur hemma. Hur irriterande var inte det?! (retorisk fråga)

På en av mina köksbänkar ligger ett stort block som fungerar som min privata kom-ihåg-lapp. Jag noterade idag att jag trots allt kan stryka en del saker, som att plocka bort julprylar. Det gick nämligen inte att låta bli stakarna när jag kom hem. Men inte hade jag en aning om att jag hade så många stakar… Nu återstår bara gröngölingen och den åker ut i morgon kväll eller lördag förmiddag.


Några saker har jag kunnat pricka för på kom-ihåg-listan i alla fall.


Idag var jag så arg och okoncentrerad
på jobbet att jag vet inte vad och hur jag skrev. Det är liksom omöjligt att skriva när nån pratar i telefonen alldeles intill eller avbryter när man som bäst sitter och skriver. Men situationen är ju som den är och det är bara att försöka härda ut. Jag känner mig redan uppträngd i ett hörn, mer eller mindre, och skulle föredra att lämna min stol och min dator redan nu. Fast det är ju det där med pengarna… Dem behöver jag ju. Januarilönen är ju det jag har att leva på tills… jag vet inte när. Ja, livet är verkligen stenkul – NOT! – och det är inte längre med glädje jag åker iväg om morgnarna. Tur att jag har så fantastiskt roliga kollegor! Tack vare dem får jag asgarva rejält på fikarasterna. Sen att det skrattet i vissa sammanhang är tillbakahållen gråt – eller hånskratt – är en annan femma. Och det vet ju inte mina kollegor, eller hur?! (JA, jag är utnyttjig!)

Jag har fått veta i förrgår och idag att företaget som jag blev intervjuad av i måndags har kontaktat flera referenter. Det låter ju väldigt positivt. Men några förhoppningar vågar jag förstås inte ha. (Fast det klart att jag får ändå…) Ett par trådar till har jag att dra i den närmaste framtiden och en av dessa är synnerligen intressant. Tänk om…

I badrummet mullrar den näst sista maskinen tvätt på ett tag. Den rena och torra tvätten är vikt och sorterad och väntar på att Nån ska stryka den. Jag ska försöka sätta mig och göra en hushållsbudget för 2012. Fatta vilket hästjobb det är, dårå, med tanke på att jag enbart kan lägga in en enda lön, den i januari?!  Jag känner hur trött jag blir redan innan jag har börjat…

Postboxen innehöll dessutom bara irriterande post idag. Jag menar hur kul är det att få Dimsyn, eller vad det nu är min facktidning heter, en uppgift på hur många tusenlappar försäkringsbolaget tänker autodra i slutet av månaden för blirförsäkringen och hemförsäkringen, reklam och så ett %&¤#/ brev från Pisskitlotteriet. Nä, nu går jag och sätter mig på toa bara för det!


F*n så arg och sur och irriterad jag är. Fortfarande. Trots att pappa tog bilden för ungefär 49 år sen. (Jag är cirka ett år.)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »