Alltså… IKEA-katalogen…

Ett inlägg om årets IKEA-katalog och dess innehåll samt om favoritfåtöljer.

Idag landade den nya IKEA-katalogen i min postbox. I am amzed!!! Jag trodde att IKEA tänkte på miljön och hade slutat att trycka tjocka papperskataloger, men inte. Hur som helst, det är ju lite trivsamt att bläddra i kataloger. Webbplatsen är nog bra, fast bara när man ska kolla detaljer. Och sånt som inte finns i katalogen.

Katalogen nu då… Men fy te rackarns, vem är det som designar alla gräsliga mönster? Var personen ifråga full, eller??? Det finns ju knappt nånting som jag skulle vilja ha i mitt hem. Jag gillar inte konstiga krumelurer på textilier. Märkliga mönster som jag inte begriper tilltalar mig lika lite som ett turkost rullbord. TURKOST!!! Jag menar rullbordet i sig är ju en praktisk möbel. Rullbord… snarare en hurts på hjul. Men turkos, dårå. Och då faller ju allting. För nåt turkost kommer inte innanför dörren här hemma.

UppsalaTidningen spådde eländet redan förra våren…

Om man har nån idé om nåt man kan tänkas finna på IKEA blir man besviken om man glor i katalogen. Där finns mest underliga saker. Möbler och prylar och mönster ser ihopslängda ut. Så där skulle jag aldrig möblera hemma! På varuhuset här i stan är det likadant. Uppmöblerade scenarier som är fruktansvärda! Och när man frågar personalen efter sånt simpelt som lagerhyllor vet den inte vad det är… Va?! Lagerhyllor! Sånt som IKEA har sålt i några decennier vid det här laget…

Nej, tacka vet jag för fem år sen. Då köpte jag min SVARTA reclinerfåtölj. Den säljs visst inte mer. Den var väl för tråkig för andra svenska hem. Men fasen vad jag älskar den!!! Den är väl värd alla sex tusenlapparna den kostade (ja, ja, det var på den tiden jag hade jobb).

Min favoritfåtölj hemma.

Jag har faktiskt ytterligare en favoritfåtölj. Den står hemma hos mamma och är klädd i nån sorts beigeguldig sammet. En öronlappsfåtölj. Skitskön. Tillverkad 1939-40. En 40-årspresent till min farfar (han föddes i februari 1900, så det är därför jag vet.). När jag var barn hade den ett gräsligt, men slitstarkt grönt tyg. Ett tyg som säkert skulle passa in bland IKEA-katalogens grilliga. Idag är den tack och lov omönstrad…

Min favoritfåtölj hos mamma. Här på en gammal bild från huset.

I morgon blir det trots allt elände kanske en tur till IKEA IRL. Vi ska leta efter vanliga, jävla papplådor, såna man kan förvara grejor i. Lådorna behöver ha vissa mått och de ska inte ha några fula mönster. Wish us luck…

Har du sett nåt i nya IKEA-katalogen som du tycker är snyggt och som du skulle kunna tänka dig att ha hemma??? Skriv en rad och berätta i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag med kommunikation i fokus

Det bara regnade, från morgon till kväll. Det blev en lång dag, men också en bra dag.

Vid lunch gav vi oss iväg till vackra Hammarskog på kringelikrokiga vägar. Trist att vädret var så dåligt, även om vi nu främst skulle jobba inomhus.

Intåg.

Vi inledde med en grön lunch – för alla.

Grönt till lunch.

Passade på att pudra näsan och upptäckt att det fanns väldigt många luckor överallt…

En lucka i golvet…

…och en lucka i väggen…

Undrar om dessa tapeter är från 1600-talet som byggnaden, eller? Hur som helst, väldigt grilliga…

Grilliga tapeter.

Idag fick jag bestämma. Jag delade in kollegorna i grupper, försåg dem med arbetsuppgifter och sparkade igång dem. Sen jobbades det som 17! Själv gled jag omkring och ”störde” då och då. La mig i. Svarade på frågor. Redde ut. Tipsade. Ledde fram. Och så fotade jag.

Ljusbärare.

Man kan säga att jag kanske var ljusbäraren idag, men medarbetarna gjorde jobbet! Och vilket bra jobb, sen!

Eftermiddagskaffe med hembakat bröd satt fint.

Sockerpåfyllning.

Och i samband med kaksmasket blev det prisutdelning. Ett sammanträdesrum på jobbet skulle namnges och det namnförslag som fått flest röster var kollegan H:s och mitt – fast var och en hade vi lämnat samma förslag! Vi fick var sin biobiljett och började naturligtvis diskutera vilken film vilka filmer vi ska se. (Vi skojade om att vi skulle gå tillsammans! Jag föreslog den nya Palmefilmen.)

Kaffepaus – med jobbdiskussioner.

Diskussionerna fortsatte under kaffet. Vad är det vi ska kommunicera? Vilka är våra mål? Har vi nåt övergripande syfte med kommunikationen kring just detta projekt? Hur når vi ut? Vilka kanaler ska vi använda? Vad är skillnaden mellan mål och syfte? Men vågar vi använda sociala medier? Varför finns informationen på så många olika ställen? Jag har inte fått nån information, säger en del. Visioner. Ska vi bjuda in media? Vågar vi stå för resultaten? Finns det resurser??? Mycket på tapeten var det…

Visioner…

Klockan 16 skulle tankarna redovisas. Alla grupper hade arbetat bra, men lite olika. Presentationerna drog över tiden, men det fick de. Bensträckarövningen blev nämligen senarelagd på grund av en olycka. (Jag vet inte vad som hade hänt… Olustigt!)

Vi skenade runt gruppvis med en padda per grupp och letade kontroller och svarade på frågor. Min grupp kom näst sist, men vi var bara tre varav en dessutom halt (jag). Och regnet bara öste ner… Det är verkligen höst nu…

Höstlig dekoration inomhus.

Det var många som uttryckte att de var nöjda med dagen, att den hade gett mycket, att det var bra övningar och att det var roligt att få jobba i grupp och med människor man kanske vanligtvis inte jobbar med. Det tar jag till mig. Jag kan ju inte vara säker på att alla var lika positiva, men jag kände att alla jobbade och bidrog på bästa sätt. Alla verkade trivas och det var helt fantastiskt att se all aktivitet idag. Jag har haft en kanondag!

En trerättersmiddag avslutade dagen. Det var små portioner och inte så där vidare värst smakrikt. På slingriga vägar, med regnet ösande ner och dimman som kompanjon snirklade vi oss in till stan, in i bostadsområden jag knappt besökt och ut igen.

Utsikt från herrgårdstrappan.

Nästan prick 21 var jag hemma och nu är jag trött och har ont i huvudet. I morgon tänker ge mig sovmorgon till halv sju. Det är en ny arbetsdag då, men veckans sista för min del. På fredag har jag semester så att jag kan ställa iordning det kaos som råder här hemma.

Livet är kort. Men tack för fina kollegor!

Read Full Post »