Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grenar’

Ett risande inlägg.


 

Träd på kyrkogården

Ett vackert träd på kyrkogården med alla grenar och kvistar orörda.

På kyrkogården var det rätt dött. Ja, alltså… Oj då, jag menade verkligen inte att skämta om döden. Det jag menade var att några penséer inte hade planterats ut än. Det är för kallt om nätterna fortfarande. De gula påskliljorna vi hade med oss stod som små solar i den lilla gröna plastvasen. Vi var också en tur till mammakusinen B:s föräldrars gravplats och satte några påskisar. Mamma satt i bilen och pekade med hela handen (!) och tyckte att jag skulle slita kvistar från björkarna i backen ner mot det som en gång var Rivoli, ett disko på yngre stenåldern. Jag blev mycket upprörd och hävdade att det var brottsligt. Och så fotade jag ett vackert träd i stället.

Men ett påskris skulle vi ju ha. Jag lovade därför att ta en promme längs med sjön efter middagen (korvkiosken lagade maten i kväll igen) och leta efter fallna eller kapade kvistar som låg på marken. Det blåste ganska kallt och var inte alls lika skönt som igår. Men jag traskade på och utförde mitt uppdrag – med mig hem kom ett knippe av diverse kvistar. Vi får se om nåt slår ut här inne i värmen, med vatten i vasen. Mamma letade fram en låda påskpynt och vi behängde kvistarna med allsköns tuppar, påskkärringar och ägg. Den rätt fula ankungen blev en svan. Det ett owedigt fint owis till slut!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen trätte vi om ett och annat
och saker som hade försvunnit upphittades av mig, trots att mamma INTE hade lagt dem där, det hade Nån Annan gjort. Påskfriden (?) sänker sig över Toffelmammans boning och i natt måste jag försöka sova lite mer än de två senaste nätterna. Men jag vill ju veta om DU har nåt påskris och vad som finns i det. Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett juligt inlägg.


 

Tänk att en gran En vanlig och rätt ful, faktiskt, rödgran… Som nätats och vilat på ballen* ett par dar… Togs in i kväll, fick ljus i grenarna och stjärna i toppen… En vanlig gran… Barrig, sticksig och rätt… eländig…

Oklädd gran

Oklädd gran, rätt ful ankunge…


Med kulörta kulor,
röda äpplen (!), tomtar, klockor, ett och annat hjärta och en jädra massa glitter blir den ju en riktig… julgran!

Klädd gran 2014

En riktig skönhet, vår julgran 2014.


Det doftar underbart gott 
i vardagsrummet – av gran. De tre blåa hyacinterna jag köpte doftar däremot inte ett smack. Vilken besvikelse! Tur att Rippes tulpanbukett finns och Amaryllisen med alla klockorna från L.

Och som pricken över i:et… Fästmöns knäck… Livet är gott ibland. Nu låter vi julfriden sänka sig över oss.

God jul önskar jag dig!

Knäck

Annas goda knäck.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med frisk luft, höstsol och färger.


 

Det är en helt underbar dag! Jag kunde inte motstå att gå ut, hälsporrar eller inte. Med solbrillor på näsan, gympaskor med inlägg på fötterna och träningskläder på kroppen har jag traskat ungefär tre och en halv kilometer. Jag slog inga hastighetsrekord, men det var heller inte syftet med min promenad: jag ville få ljus och luft och titta på hösten. Samtidigt noterar jag trots allt hur mycket sämre min kondis har blivit sen förra hösten.

Totalt blev det ungefär 45 minuters traskande och en massa kameraknäpp (som naturligtvis drog ner farten…). Jag bjuder dig på sex bilder, som visar en allt annat än mörk höst, tycker jag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och när jag kom tillbaka hade jag fått ett mejl från en god vän, ABBA-museet hade börjat följa mig på Twitter och inte ett enda nej hade trillat in!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lördagens utflykt och om att våga bada.


För ganska precis sju år sen
drunknade min pappa. Både han och jag är uppvuxna vid vatten och lärde oss simma tidigt. Det hjälper inte alltid. Det har varit svårt för mig att bada och simma utomhus sen dess (det handlar inte bara om att jag är badkruka). Men idag vågade jag – för andra gången sen pappa gick bort!

Fästmön och jag tog bilen och reste söderut. Enligt Ajfånen var vi i Knivsta, men det var vi INTE! Stället hette Sandviken. Och det var inte heller Sandviken vid Gävle, vi åkte ju åt söder. Ja ja, vi hamnade på en lite strand där vi inte behövde trängas alltför mycket. Där var lagom med folk och barn. Barnen var inte jobbiga alls utan lekte och hade roligt. Idag var det papporna som var jobbiga. En pappa höll en lång föreläsning om Harry Potter, tror jag. Totalt ointressant för mig. En annan pappa blev biten i tån av nånting i vattnet och skuttade upp fortare än kvickt på spinkiga ben, fjolligt kvidandes:

Det var nåt som bet mig, det var nåt som bet mig! Det ÄR nåt där i vattnet!

Sen gick han upp på filten och satte sig och beklagade sig över myggen i stället och att han varken hade långärmat eller byxor med sig.

Men asså, vi var ju ute i naturen! Lite får man väl tåla! Och ja. I vattnet fanns det fiskar. Kanske en och annan kräfta..? I alla fall fanns där ett tag en oxe (= jag) och en vädur (= Anna).

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Min kollega Lisbeth, som egentligen heter nånting helt annat, är en rolig prick. Det konstaterade jag ganska omgående. Idag har vi setts en ganska kort stund, men på den stunden hann hon uppfinna ett nytt tyg:

Ullsiden. Sånt där tyg man har under som andas.

En annan kollega bredvid Lisbeth började flabba hysteriskt och vrida sig spastiskt i skrattkramp. En tredje konstaterade:

Det måste vara väldigt kraftiga buskar, dårå, där fåren kan hänga i grenarna utan att grenarna går av…

Read Full Post »

Jag är med i en tävling här!

[…] På själva gården lekte ett par av de muntra barn, som vid jultiden hade dansat omkring trädet och varit så glada åt det. Ett av de minsta sprang fram och slet bort guldstjärnan.
– Se, vad som ännu sitter kvar på den otäcka gamla julgranen! sade barnet och trampade på grenarna, så att de knakade under dess stövlar.
Och trädet såg på all blomsterprakten och friskheten i trädgården, det såg på sig självt och önskade, att det hade fått stanna i sin mörka vrå på vinden; det tänkte på sin friska ungdom i skogen, på den glada julaftonen och på de små råttorna, som med sådant nöje hade hört på historien om Klumpe-Dumpe.
– Förbi, förbi! sade det stackars trädet. Om jag ändå hade glatt mig, då jag kunde det! Förbi, förbi!
Och gårdsdrängen kom och högg trädet i små bitar. […]

ur Granen av H C Andersen

 


Det var en gång…

Read Full Post »

Efter regn kommer solsken. Och idag på förmiddagen kom verkligen solen hit! Därför hamnade Promenad på agendan. Men först plingade jag på hos Tant och fick en pratstund. Har inte velat höra av mig förrän nu med tanke på min förkylning. Tant är ju liksom nånstans runt 85 bast…

Sen blev det ett varv här i området, med den tejpade mobilkameran i högsta hugg. Idag fotade jag bara lövverk…


Den här rönnen hade både gult och rött lövverk, men några bär såg jag inte till. Kanske blir en mild vinter, då..?

                                                                                                                                                         Att krypa omkring i förnan ingår när man ska fota löv.


Lövverk av okänd art, men blandat gult och rött.  

                                                                                                                                                              En del lövverk är verkligen enbart gula. Och för en gångs skull är gult inte fult – mot de svarta stammarna och grenarna!


Gult och svart är lönnens färg just nu.

                                                                                                                                                               En del träd är så där underbart blodröda. Men samtidigt omöjliga att fånga med min kamera… 😦


Det här höstträdet var blodrött – från vissa sidor. Tyvärr lyckades jag inte fånga det med min mobilkamera.

                                                                                                                                                      Björkarna är också helt gula i sina lövverk. Det blir spännande till den vita och svarta stammen.


Gult lövverk till björkens vita och svarta stam blir spännande.

                                                                                                                                                        Många buskar har otroligt vackra färger. Här hittade jag en som jag klev närmare på vägen hem – till ett skrivuppdrag!


Så rött och gult och bara väldigt vackert…

Read Full Post »

Older Posts »