Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gravid’

Ett inlägg om en ny TV-serie.


 

Sanna Lundell och Ann Söderlund

Sanna Lundell och Ann Söderlund för i Djävulsdansen. (Fotot är lånat från SvT:s webbplats.)

Alldeles nyss har jag sett den första delen av Djävulsdansen. Jag är ganska schack matt. Det handlar om beroende och medberoende och trots att jag varit bara lite drabbad i mitt liv är det jobbigt att se det här programmet.

Programledarna Ann Söderlund och Sanna Lundell träffar en kvinna och en ung man som båda är barn till missbrukande föräldrar. Hillevi Wahl har skrivit en bok om sin uppväxt, till och med. Hon berättar väldigt rakt på sak och vi får också höra en del stycken ur hennes bok. Det är nästan skönt att höra henne berätta om sitt skrivande och om hur hon går in i det. Men det gör ont när hon berättar att hon också går sönder under arbetet och lyfts ut till den nya verkligheten av sin make.

Den unge Simons upplevelser är nyare i tiden. Hans pappa har varit drogfri i tio månader när de träffas. Det är så… tufft.

Det blev en stark start av den här programserien. Trots det och trots att programledarna själva har deltagit i en djävulsdans som medberoende i sina familjer, blir det inte riktigt fullträff. Simon är så skör, så skör och en gravid och känslosam Ann Söderlund känns kanske inte riktigt som den bästa samtalsledaren när Simon ska konfrontera sin pappa. Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar vad som händer med Simon efteråt. Hans pappa åker tillbaka till behandlingshemmet, men den unge mannen… Vart tar han vägen? Vem har en famn för honom?

Men det jag gillar med programmet är blandningen av kända och vanliga människor. Det känns rätt och viktigt att visa att ”alla” kan drabbas. Efter varje program finns det möjlighet att chatta med programledarna och producenten Ann-Linn Guillou på SvT:s webbplats.

Toffelomdömet för första programmet blir inte det högsta, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång
får vi träffa Märta Tikkanen, till exempel, vars man Henrik hade grava missbruksproblem.

Missade du första delen kan du titta här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet. Men mest om döden.


 

Min hand

Min vänsterhand med den brutna livslinjen.

I morse vaknade jag 6.44 av att det kliade i högerörat. Jag vaknar alltid av att det kliar i högerörat, men det var betydligt bättre att vakna av det 6.44 än 5.18 som igår. Klådan i sig må vara irriterande. Fast i och med att den finns vet jag att jag fortfarande lever. Just nu funderar jag mycket på livet och det där andra. Döden, vill säga. Och det faktum att jag har en bruten livslinje.

Så sent som igår pratade vi också om döden. Jag vet att jag inte blir särskilt gammal innan jag sluter mina ögon för gott. Det liv jag har levt, framför allt som rökare i nästan 30, har satt sina spår – trots att jag snart firar tioårsjubileum som rökfri.

Jag är inte rädd för döden, men just nu är jag inne i en period när den får mig att gråta. Mycket. Jag gråter varje dag över döden för att den är så definitiv. För att man kanske inte hinner säga eller göra det där man hade velat innan… Det är inte så att jag tror att jag ska dö i morgon, nu är jag ledsen över andra i min omgivning som gått bort. Det finns faktiskt såna som jag som snart inte har nån nära levande familj som jag har blodsband med kvar i livet. Det gör mig ledsen.

För min personliga del känns det värre att bli gammal än att dö. Därför är kanske min vetskap om att jag inte ska bli gammal snarare ett önsketänkande än ett faktum. Att bli gammal i Sverige nu för tiden är inte roligt. Du får inte den hjälp du behöver. Och behöver du hjälp får du betala för den, trots att du betalar skatt –högre skatt än de som jobbar, faktiskt! – till samhället. Jag är ganska less på att se dessa pengar försvinna ner i direktörers fickor i stället för att pengarna används för dem som behöver. Det har jag sett på nära håll. Det är skamligt vilka löner somliga har… Och då menar jag åt båda hållen…

I somras (ja, för nu känns det som höst!) läste jag flera böcker som handlade om döden. Ove-boken, till exempel, och Blå koral. Den senare grät jag mig igenom på vissa ställen. Jag visste redan när en av personerna hade blivit gravid att det skulle sluta med en katastrof. Eller flera. För livet hänger ju ihop med döden. Det blev så… tydligt just i boken.

Paprikaskörd

Min paprikaskörd igår – två små frukter. Men ändå en skörd!

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om döden. Att vi vågar, att vi inte blundar. Att vi också vågar bry oss om dem som drabbas av den när de inte är beredda (vem är egentligen nånsin beredd på döden?). Det är nämligen inte farligt att nån sörjer, det är högst normalt. Det är när sorgen tar överhand under alltför lång tid som det kan vara farligt för den sörjande. Därför är det viktigt att vi runt omkring finns där under hela resan.

Igår skördade jag några ynkliga små paprikor. Till och med då tänkte jag på döden, men mest på livet. För även om min skörd blev mager, så blev det ändå en skörd! Två små röda frukter, som jag ska skiva och lägga på macka. En tredje hänger kvar på krukväxten för att mogna lite till.

Idag har jag inte skördat nånting. Men jag har letat och hittat ett skribentjobb som skulle vara toppen att kombinera med författarskap. Poängställningen är annars ett poäng minus plus minus noll just nu – dan är emellertid inte slut än.

Himlen är lika blå som den var igår på dan, vinden blåser bara fyra sekundmeter idag jämfört med nio igår. Jag vet att jag borde gå ut, men jag har ingen lust, har inget mål. Möjligen att halta över till Tokerian för att köpa bröd till soppan som blir min middag framåt kvällen.

Vad har du för mål den här dagen? Och då tänker jag på andra mål än mellanmål. Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en thrillerserie.


 

Undeniable

Gänget i Undeniable. från vänster dottern till den utpekade mördaren tillika hans advokat, den utpekade mördaren, Jane och polisen Alison.

Britterna är duktiga på det här med spänning. Eftersom jag var ute på en åktur i kväll spelade jag in första delen (av två) av Undeniable (2013) som gick på TV4. Nu har jag sett det och ryst.

När Jane är sju år mördas hennes mamma när de är på utflykt. Den lilla flickan möter mördaren, men trots det har polisen inte lyckats gripa honom. Nu har 23 år förflutit. Jane är gravid med sitt andra barn – precis som modern var när hon mördades. På sjukhuset möter hon en man och hon är säker på att det är han som mördade hennes mamma. Fast såväl polisen som Janes familj är tveksamma. Jane har nämligen vid två tidigare tillfällen pekat ut män som sedan visat sig vara oskyldiga. Och det har ju ändå gått 23 år… Dessutom är mannen Jane har pekat ut en väl ansedd onkolog, en man som har räddat många människors liv.

Det här är ruggigt spännande! Naturligtvis funderar även jag som tittare på huruvida Jane bara är överspänd eller om hon verkligen såg mördaren på sjukhuset. Det är lite för mycket som talar emot att Jane har rätt. Men… del två går redan i morgon kväll klockan och då får vi veta sanningen.

Toffelomdömet efter första delen blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PS
Den utpekade mördaren och onkologen är väldigt lik en ekonom som en gång var min kollega!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Midsomerska mord.


 

En del vill ha sångprogram på TV på sommaren. Jag vill ha mord. Midsomerska mord, alltså. Inga riktiga. Exakt ett halvår till julafton hade Morden i Midsomer säsongspremiär med julavsnittet The Christmas Haunting. Ytterligare fyra avsnitt ska det bli, förhoppningsvis inte lika kyliga som detta inledande.

Morden i Midsomer 2014

Mordlösare i Midsomer 2014: John, ??? och Charlie. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: All3Media.)


Kommissarie John Barnaby
har fått en ny assistent eftersom Ben har flyttat till Brighton för att jobba. Charlie har fullt sjå att passa in i Bens skor och John är inte exakt hjälpsam. Tur att Johns fru, som är gravid med varelse med det fantasifulla namnet Bulan, är visar lite mer Christmas spirit.

På tal om spirit… Detta det första avsnittet handlar om spökvandringar, men också gamla oförrätter och kärlekar, förstås. Mordsätten är som vanligt märkliga. Denna gång blir en man mördad med ett urgammalt svärd medan han är spökjägare. En mystisk återvändare med krigstrauma i bagaget anländer och tomten visar sig minsann inte vara nån ärlig typ…

Säsongsstarten av Morden i Midsomer var ganska lik tidigare avsnitt – lite humor, lite spänning, en del kärlek, en del hat och så ett lite udda mordsätt. Bästa rollprestationen gör, som sist, hunden Sykes.

Toffelomdömet blir medel. Särskilt rädd blev jag inte.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagligt inlägg.


 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en märklig TV-serie.


I kväll gick sista delen
av Top of the lake. Det har varit en märklig resa genom sex avsnitt. Första avsnittet fick ett högt Toffelbetyg. Men hur blir totalomdömet?

johnno-robin

Johnno och Robin, två av huvudrollerna i Top of the lake. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


TV-serien inleds
med att en tolvårig flicka går ut i vattnet. Hon tas till sjukhus. Där konstaterar man att hon är gravid. Strax därpå försvinner den gravida flickan Tui.

Händelserna utspelar sig i en riktig byhåla. Alla som bor där är mer eller mindre märkliga. Robin är född och uppvuxen där och är nu på besök hos sin mamma som är döende. Pappan drunknade. Robin vill inte ge upp sökandet efter Tui. Det blir ett sökande som delvis är Robins sökande efter sig själv. Den här berättelsen innehåller inte bara korruption och våld, den innehåller pedofili och incest. Till sist vet man inte vad man ska tro. Eller vem man ska tro på. För vem är far till Tuis barn och vem var Robins far?

Det här är ingen Nya Zeeländsk TV-serie som jag trodde, utan en brittisk-amerikansk samproduktion. Men i övrigt håller många av mina intryck från första avsnittet i sig genom serien.

Bakom serien står Jane Campion. Jag skrev redan efter första avsnittet att serien påminner om Twin PeaksLost och Gengångare. En ganska salig – eller osalig! – blandning, vill säga. Hela serien är konstig. Jag förstår inte riktigt syftet med att stoppa in ett märkligt kvinnoläger i berättelsen, det gör historien bara ännu mer konstig. Bitvis är det otroligt segt. Vissa avsnitt känns oändligt långa. Men så finns det andra avsnitt som känns snabbare. Det avslutande, till exempel.

Det är jättesvårt att ha en entydig åsikt om Top of the lake. Jag vill självklart veta hur det går för Tui. Men det är, som sagt, väldigt långsamt ibland. Historien rör sig knappt framåt från avsnitt till avsnitt. Kanske hälften av avsnitten hade räckt?

Tyvärr måste Toffelbetyget bli sänkt från högt till medel. Och då är jag rätt snäll…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tur bland nyheter på webben.


Varje morgon,
efter jobbansökningarna, brukar jag ta en nyhetsrunda på nätet. Idag får du äran att hänga med – om du vill.

skrikande barn

En kunglig sån här är på gång.

Prinsessan Madeleine är på smällen gravid. Gammal skåpmat. Det hade jag med i dagens första inlägg här! HA! Tänk om det hade stått att Tofflan var på smällen. Då hade du inte missat det…


Tågstopp efter olycka.
Så var det det här med tågen igen. Men idag är jag lite förvånad och fattar nada. En lastbil har vält i järnvägsviadukten på Gamla Uppsalagatan i Uppsala. Detta orsakar… tågstopp. Jag trodde att lastbilar gick på vägen, inte på räls… Som på räls går ju förstås inte ens tågen nu för tiden. Klockan 7.45 inträffade olyckan (inga personskador!). Olyckan har orsakat tågstopp tågtrafiken norrut. Sen var det naturligtvis också ett signalfel i Skyttorp…


19 åring anhållen för dropförsök i Morgongåva.
Eh… Vad är ett dropförsök???  Jisses så illa de utbildade journalisterna stavar på nätet! Denna gång hos Radio Uppland.

Sol över trädtoppar

Solen är en stark, en.


Jättelik solkatt smälte Jaguar.
En nybyggd skyskrapa i London har orsakat stora problem. Huset har en ovanlig form och detta gör att det reflekterar ljus sex gånger mer intensivt än på andra ställen i stan. Under en timme lyckades den stora solkatten smälta ner delar av en Jaguar som var parkerad utanför…


Microsoft köper Nokia.
Troligen. Avtalet beräknas bli klar under de tre första månaderna nästa år. Priset? Runt 47 miljarder. Du som vet vad jag tycker om Stormoguler fattar vad jag tycker om detta.

Guldpengar

Unga har tydligen sparkapital…


Unga lever inte för stunden.
Nordea har låtit göra en undersökning som visar att unga (åldrarna 18 – 29 år) ofta har ett sparkapital på 100 000 kronor i genomsnitt. Hur rimmar detta med den höga arbetslösheten??? För är man ung och arbetslös kan man definitivt inte spara en enda krona. Nu fattar jag inget…


Blottat kön var inte ofredande.
Dålig gylf? En man har åtalats sedan flera personer sett hans kön på stan. Bland annat på Skattekontoret i Sundsvall. Men rätten kan inte bevisa om det var ofredande eller helt enkelt en dålig gylf. Och den enda som VET är ju mannen själv…


Trafikplats länk mellan stan och Varamon.
Vi pratar om Jätten i Metropolen Byhålan. Jätten, där lilla Tofflan åkte skidor och pulka som barn. Nu ska här byggas… ett hamburgerhak. Vaffan..?


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »