Bredbandsstrul kompenserat med kyrkogårdsvandring och kanelbullar

Ett lördagsinlägg.

---

 

Idag har bredbandet krånglat hela jäkla dan. Den fasta linan, alltså. Först stod det på Bredbandsbolagets driftstörningssida att det skulle komma igång igen klockan tolv. Inte mitt. Sen sket jag i det och gjorde andra saker. Fram på kvällen kollade jag igen. Då står det att det är nåt vajsing just där jag bor och i några områden till och att det blir fixat – på måndag. Men som tur är har vi gjort andra saker idag. Och dessutom är jag ju van vid att ha både hängslen och livrem och kan därför köra trådlöst. Ja, det är skitdyrt att ha både och, men ett bredband som står stilla i två, tre dar är inte acceptabelt när man är jobbsökande. Nu hoppas jag på nån form av kompensation från Bredbandsbolaget, annars jä#¤@$!!!

Det var en perfekt dag för en kyrkogårdsvandring i alla fall. Klockan 14 samlades sju intresserade, inklusive Fästmön och jag, och guiden Lena Ahlström vid Gamla kapellet. Vi gick en lagom promenad runt delar av Gamla kyrkogården i centrala Uppsala. Just den här promenaden gick bland författare främst. Totalt har kyrkogården 14 000 gravar, så man kan ju faktiskt inte palla att se alla på en eftermiddag… Ursprungligen var detta en fattigkyrkogård. Jag lärde mig att nationsgravarna hyser studenter och andra som dött i stan och som de anhöriga inte haft råd att hämta hem. Och att det var Erik Gustaf Geijer, han som står staty nedanför universitetet, som införde ordet ”Hej!”.

Extra spännande var det att se Gustaf Frödings och hans två systrar Cecilias och Heddas gravar eftersom jag dels skrev min C-uppsats om honom, dels har pluggat ihop med hans släkting, författaren Anna Fröding, en gång i tiden. Och Dag Hammarskjölds ganska anspråkslösa gravsten i den stora, båtlika familjegraven! Dessutom blev jag väldigt glad när jag senare på eftermiddagen hittade Dag Hammarskjölds bok Vägmärken i en av boklådorna vid Fyrisån! Den och Bob Dylans memoarer del ett (jag har del två sen en bokrea en gång) fick följa med hem. Men innan vi for hem firade vi förstås Kanelbullens dag genom att inta sådana OCH var sin hallongrotta på Ofvandahls konditori. Sen gjorde vi lite annat också, men det tänker jag inte berätta om för nu ska jag borsta tänderna och gå och lägga mig – med min gigantiska finne på näsan, helt i klass med Niclas Wahlgrens dito!

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kultur ska vara tillgänglig för alla – även fattiga!

Ett kulturellt och lite politiskt inlägg, gubevars!

---

 

I morgon är det lördag. Fredagen har bjudit på lite regn, men i morgon ska det vara fint väder, har jag bestämt. Fästmön och jag ska nämligen traska runt på Gamla kyrkogården i centrala Uppsala på eftermiddagen i en guidad vandring. Vandringen börjar klockan 14 och tar ungefär en timme. Jag är mycket spänd och förväntansfull och betalar gärna 50 spänn för det hela. (Naturligtvis kommer en recension senare, på en blogg nära dig!)

Gravarna i Gamla Uppsala kan man titta på helt gratis.

Men en annan kulturell begivenhet här i stan som jag gärna hade passat på att kika på är Henry Diltz fotoutställning ”Backstage Legend” av kända rockikoner. Utställningen visas sen den 30 september och fram till den 12 oktober på Uppsala Konsert & Kongress. Men se 100 spänn betalar jag inte!!! På Fotografiska museet i Stockholm kan jag tänka mig att betala hundringen och lite därtill, men det är ju ett helt HUS i flera våningar med fotoutställningar. Här handlar det om en våning (okänt hur stort antal bilder som visas). Vill man lyssna på ett föredrag av fotografen får man betala ytterligare. Nej, Uppsala Internationella Gitarrfestival, sponsrad av Uppsala kommun och den organisation som har huvudansvar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård, det här är skamligt! Ni serverar kultur för eliten som kan betala.

Jag säger inte att kultur ska vara ”billigt”. Jag fattar att även kulturpersonligheter måste få en inkomst. Men att ta så mycket betalt för en enda utställning och dessutom kräva extra betalt för föreläsningen – nej, det stänger ute mig och många andra. Vi, som visserligen är kulturellt intresserade, men fattiga.

Den nya statsministern har redan lovat fria inträden till statliga museer. Jag har hört en del sura röster som undrar över detta och varifrån pengarna ska tas. Jag själv tycker att det är helt rätt med gratis inträden. Det lockar folk från sina datorer och från sociala medier, där de annars bara sitter och tycker en massa (<== inklusive mig själv), och ut på berikande upplevelser!

Och BTW, jag röstade inte på nåt parti som hade ordet -demokraterna i sitt partinamn, ifall du undrar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En officer och en slaktare..?

Jag skriver många gånger här på bloggen att detta inte är nån politisk blogg. Men ibland kan jag inte låta bli att bli politisk. Den här gången handlar det om Ratko Mladic, Screbrenicas slaktare även kallad.

Det finns en journalfilm från 1995 som visar Ratko Mladic när han delar ut godis och klappar om pojkar. När kameran stängs av startar ett massmord. Totalt blir upp till 8 000 pojkar och män skjutna till döds. Bakom denna order står Ratko Mladic. Eller det är i vart fall det han har varit efterlyst för och det han nu ska åtalas för. Vi får inte glömma att ingen är skyldig tills motsatsen är bevisad. Andra åtalspunkter gäller flera mord under belägringen av Sarajevo. Man talar om upp till 10 000 dödsoffer.

Slobodan Milosevic hann dö i häktet i Haag, rättegången mot Radovan Karadzic, som greps 2008, pågår. Och snart är det dags för Ratko Mladic.

Ratko Mladic familj försökte få honom dödförklarad för ett år sen. Ganska precis ett år sen han greps, så när som på nån dag, om man får tro Svenska Dagbladet! Det är väl lite… märkligt? Nu har man försökt stoppa rättegången med hänvisning till att han är sjuk efter såväl hjärtattacker som stroke. Men en domstol i Belgrad har bedömt att han är tillräckligt frisk för att ställas till svars vid FN:s krigsförbrytartribunal i Haag för anklagelserna om folkmord.

Den förre bosnienserbiske ÖB:n Ratko Mladic greps i Serbien. Han har haft ett högt pris på sitt huvud, nästan 90 miljoner kronor. Enligt polisen var gripandet en slump, men det är det inte alla som tror på. Frågan man kan ställa sig då är

Varför just nu? Varför, efter så många år?

Det finns människor som talar om hämnd och om karma. Jag tycker att det är rimligt att Mladic prövas i domstol och ställs till svars för det fruktansvärda han är anklagad för. Är han skyldig ska han dömas. Problemet är bara att det inte finns nåt straff som är tillräckligt för det han anklagas för – OM han nu bedöms skyldig. Vilket straff han än döms till om han befinns skyldig ger inte en enda av de tusentals pojkarna och männen som mördades liven tillbaka. På TV såg jag igår en bosnisk man på återbesök i sin hemstad. Han tyckte att Mladic skulle lämnas ut till de efterlämnade hustrurna och döttrarna och systrarna. En del bosnier i inslaget undrade också varför han inte prövas i Bosnien utan i Haag… Den vrede dessa människor känner är oändlig. Den går inte att förstå för den som inte har varit i samma läge.

Medan Mladic väntar på sin prövning läser han ryska romaner och äter jordgubbar i häktet, enligt en artikel i Expressen. Har har fått besök av sin fru och sin son. Han får se på TV och han frågar efter sin pension. Han har rätt till ålderspension på 400 000 kronor sen 2005.

Vad har de efterlevande till offren rätt till? Och offren, de får aldrig mer äta jordgubbar och läsa böcker. En del av dem ligger slängda i massgravar, oidentifierade, saknade. En del av de efterlevande kan inte ens besöka sina dödas gravar för de vet inte var de döda finns.

Jag, som aldrig har upplevt krig i första person, kan aldrig förstå. Det jag däremot KAN förstå är att jag aldrig hade fått träffa några av mina bosniska vänner och bekanta om det inte hade varit för en mycket smart och förslagen kvinna. Men DET är en helt annan historia och den är inte min att berätta!

Read Full Post »