Vi kom iväg vid elvatiden idag – och vi var bjudna på kaffe i Fruängen på förmiddagen. Nej, ekvationen gick inte riktigt ihop, men vi hade förvarnat den übersnälla mammakusinen B om vår sena ankomst.
Söder om söder åkte vi (och bara lite fel så jag gjorde en spännande manöver). Det var varmare där och soligare. Kaffe på bakgården i solens sken, detta sken som vi inte fått så mycket av denna sommar.
Kaffekusinerna mamma och B. Kakorna var förstås hembakade.
På bordet stod en bukett vilda blommor. Mammakusinen B erkände att hon lider av blomplockningsfetischism. Hon liksom kan inte låta blommor vara utan vill plocka med dem alla!
Vilda blommor på bordet.
Huset där mammakusinen B och hennes A bor har gräsmattor, blommor och träd både på baksidan och framsidan. Och så växer där smultron…
Smultron fanns det gott om på tomten.
Underbara rosor, både röda och gula. En gulfick vi med hem, röda får du se här:
Vackra röda rosor.
Mammakusin B fyller år lite före mamma och hade fått trisslotter av mamma. Dessa inbringade en vinst som hon använde till att inhandla foppatofflor. Lila foppatofflor. Naturligtvis häcklade jag henne och retades, men när hon demonstrerade hur fint de matchade med servetterna tänkte jag att de ändå är rätt OK.
Lila foppatoffel med matchande servett.
Mammakusinens man A hade stuckit till skogs för att plocka blåbär och svamp. När han så småningom kom hem hade han en megakorg full med gula kantareller och även blåbär, fast i hink för sig, dårå. A är en riktig tryffelhund!
Herr Kantarell himself.
Mamma och jag fick sniffa på var sin guling. Och trots att jag nyss hade ätit underbart god lax med härlig potatis, dillsås, illröda tomater och vitlöksbröd tuggade jag i mig svampen rå. Mamma visste inte riktigt vad hon skulle göra med sin kantarell.
Vad gör jag med denna?
Dessert bestående av bland annat smultron och nyplockade blåbär samt kaffe serverades på framsidan. Det smakade ljuvligt!
Kan en dessert vara ljuvligare än så här?
Vi fick se foton av resten av familjen. Mina sysslingar är tre i den här familjen och barn har de allihopa, typ 2 + 3 + 2. Jag har inte träffat nån av de yngsta, mina två kvinnliga sysslingar fick jag träffa förra året. Då hade vi inte setts sen vi var barn…
Roligt och intressant var det också att få ta del av mammakusin B:s släktforskning, som hon bland annat samlat i prydliga pärmar. Här fanns brev, kort, personliga beskrivningar av nära och kära, bouppteckningar, vigselbevis… ja, det mesta…
Värdparet A och mammakusinen B.
Vi fick med oss en påse hem fylld med smaskens – kantareller, morellsylt och kakor – och en fin bukett blommor från trädgården. En blomma hade fallit av och den tänkte jag ha i håret.
En blomma till håret?
Stort TACK för en trevlig dag i gott sällskap som skingrade tunga tankar!!! Vägen till Uppsala är inte lång…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 