Ljusare tider, eller..?

En stor undersökning visar att svensken tror att det är ljusare tider på gång. Totalt svarade 9 000 personer på en årlig undersökning, SOM-undersökningen, som forskare vid Göteborgs universitet genomför.

Enligt undersökningsresultatet anser svensken att de viktigaste frågorna är sysselsättning, sjukvård, miljö och utbildning. Minst viktiga är frågor om EU, jordbruket, offentlig sektor och energifrågor.

Det politiska intresset och själva den politiska övertygelsen stiger när det är valår, visar undersökningen. Men sen sjunker intresset när politikerna drar sig undan, menar forskarna.

Resultaten visar också att de samhällsinstitutioner som svensken har mest förtroende för är sjukvården, universitet/högskolor, polisen, Riksbanken och radio/TV. Minst är förtroendet för Europaparlamentet, facken, de politiska partierna och försvaret.

Svensken gör tummen upp.

                                                                                                                                                          Att sjukvården hamnar i topp när det gäller förtroende har jag lite svårt för när jag bara så där fluktar igenom dagens lokalblaska… Där läser jag bland annat om en ung flicka som fått fel medicin – starrmedicin i stället för allegimedicin – utskriven och varken läkare eller apotekspersonal reagerar. Jag menar, hur vanligt är det att en 13-åring har grå starr?

Sjukvården vill tvätta, men inte här utan i Dalarna. Samordningen ska spara 13 miljoner. Men det som inte framkommer är hur mycket den nya nämnden för tvättfrågor som måste skapas kostar liksom den utrustning som man måste vara med och investera i.

Här tvättar en dam i vitt…

                                                                                                                                                      Nästa artikel handlar om att det är slut med levertransplantationer i Uppsala. Skälet är att Sahlgrenska och Huddinge har fått uppdraget av Rikssjukvårdsnämnden att vara de enda sjukhus i Sverige som utför levertransplantationer. Ansvariga chefer här är förstås förbaskade och tycker att de lokala politikerna har gjort alldeles för lite för att försöka behålla dessa transplantationer. Man menar också att det finns risk för att väntetiderna för patienter från Uppsala län blir längre. Men hallå! Är det inte en nationell gemensam kö? Eller är det faktiskt så FUSKIGT att Uppsala har gett sina egna länsinvånare förtur till levertransplantationer??? Är det inte behoven som ska styra och inte var man bor???

Och så läser jag om Ove som gick till tingsrätten för att han anser sig ha blivit felmedicinerad under många år och för att han inte fick ordentlig information om alla de mediciner som skrevs ut och deras biverkningar. I stället för skadestånd får han nu betala rättegångskostnaderna för motparten (en koloss i offentlig verksamhet), runt 100 000 pix. Att Ove inte har fått nån diagnos som ligger till grund för alla de mediciner han fått utskrivna, att rätten litar på läkare som inte ens har träffat Ove med mera det hade ingen som helst betydelse tydligen för utgången.

Piller är lätt att skriva ut, diagnoser är svårare att ställa – för experterna i sjukvården.

                                                                                                                                                          Men det är inte bara sjukvården som har svenskens förtroende. Även Riksbanken har det. Det är till exempel Riksbankens sex (6) direktörer som avgör hur hög styrräntan ska vara enligt principen att den höjs när ekonomin är på väg in i högkonjunktur. Syftet är att höjningen ska hindra inflationen att stiga. Men räntehöjningar oroar få svenskar – i vårt län är det bara 38 procent av dem som äger bostäder som ser höjda bolåneräntor som ett hot mot sin ekonomi.

Och polisen har svensken också högt förtroende för! Jaaa, utan att på förhand döma nån säger jag bara

förre polischefen i Uppsala län

Han har hittills erkänt att han köpt sex ett trettiotal gånger – trots att han säger att han var medveten om att det är juridiskt fel att köpa sex.

Försvaret… Tja, där kan jag faktiskt delvis förstå att svenskens förtroende är lågt. Nu tas ju allmän värnplikt bort och då kan man fråga sig om vi får bättre soldater – bara de som VILL söker värnplikt – eller sämre soldater – det är GALNINGARNA som älskar att slåss och döda som vill bli militärer..?

Kontentan blir att jag undrar om svensken totalt dum i huvet eller om är det värmen som påverkar omdömet. Eller vad 17 är det? Eller är man helt omvärldsfrånvänd bara för att det är juni? Eller vad? Kan nån svara?

Read Full Post »

De sex sinnena: Syn

I serien De sex sinnena har vi nu betat av Hörsel/ljud, Dofter och Smak. Turen har kommit till Synen. Och den här gången blir det lite allvarligare tänk än de tidigare.

Jag är nog ett nattdjur. Ögonmässigt. Idag var jag utomhus i cirka 20 minuter. Solen mot den vita snön bländade mig till en huvudvärk som fortfarande sitter i. Ögonen känns liksom trötta. Träningsvärk? Kan man ha det i ögonen? Jorå, det borde man, ögonen har ju muskler.

Man skulle alltså kunna säga att jag har ett ganska otränat öga. Ja, förutom när det gäller att klämma fram tårar. Det går visst inte en dag utan att jag blir känslosam.

Samtidigt har jag urdålig mörkersyn. Det handlar säkert om att jag inte äter tillräckligt med morötter, vars karoten är bra för mörkerseendet, men mer troligt att jag nog har ärvt en gråstarrsgen från pappa.

En sprallig morot. Tyvärr blir inte jag lika sprallig av morötter. Det är en nyttighet som jag verkligen får TVINGA i mig.

                                                                                                                                                         Är ögonen själens spegel? Hur stämmer detta in på synskadade? Om en synskadads ögon är tämligen oseende är ju inte människan där bakom ”tom” för det.

Att läsa, har jag hört (!), är att känna igen bilder av ord. Likadant torde det vara när man känner orden med fingertopparna, att läsa med punktdisplay. Men då är det känseln vi snuddar vid och det sinnet är kvar att dryfta.

I måndags morse upptäckte jag att jag hade glömt att ta med mig linser till Förorten. Jag tvingades köra bil med glasögon. Elias tyckte att jag såg så konstig ut att han bad mig att INTE följa med in på skolan… Det var faktiskt lite roligt. Jag är så himla fåfäng att jag inbillar mig att jag ser bättre ut i linser. I vart fall ser jag bättre UT, för linsernas styrka är högre en mina brillors…

Read Full Post »