Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grå filt’

Ett slött inlägg.


 

Den här dagen har verkligen, verkligen varit slapp! Jag har verkligen vilat och gjort minsta möjliga. Men jag var tvungen att skutta (nåja…) över ett litet ärende till Tokerian. På hemvägen träffade jag en mycket upprörd Lucille. Det är ganska makalöst vilka krav som ställs på föräldrar ibland… Det krav som stackars Lucille hade på sig den här dan var att baka 70 bullar och tio sockerkakor. Inte konstigt hon var… rätt förbannad. Jag önskade henne lycka till med baket genom att säga:

Nu ska jag gå hem och lägga mig på min bak och bara slappa!

Medan vi stod och tjattrade kom grannen under Lucille förbi och bjöd oss på fest i kväll. Det passar oss utmärkt, så vi ramlar väl ner med några öl lite senare. Skämt åsido, jag ska vara hemma och se på en viss musikfinal. Lucille ska vara hemma hos sig. Och baka. Men jag tycker att en toppengranne gör just så: förvarnar om att det är fest i kväll. Då blir i alla fall jag mer tolerant. Sen berättade jag om gapandet vägg i vägg. Lucille föreslog att de kanske är hörselskadade. Det tror jag inte, de gillar bara att skrika så det ekar. Men när jag berättade om grillarna som eldade på klockan 22 en söndagskväll med den elektriska golvfläkten påslagen intill skrattade hon inte lika gott…

Grå filt

Den försvunna filten hittades!

Mamma fick ett telefonsamtal när jag lagt mig tillrätta igen på sofflocket. Jag förvånade henne genom att kunna namnet på en höjdhoppare! Alltid kul när man kan glädja sin gamla mamma. Men annars förvånade jag nog mest Fästmön genom ett fynd jag gjorde bakom soffan, vid foten av golvlampan i vardagsrummet. Där låg nämligen hennes gråa filt som vi inte har sett till sen april – 2013… Anna påstod per sms att hon hade letat just där. Hon frågade också hur dammig den var. Jag undvek att svara och funderade i stället på hur noggrann min storstädning i november 2013 var egentligen…

Soffläge med bok

Soffläge med bok. Notera godisbunken i bakgrunden, inköpt för aftonens musikfinal på TV.

Soffläge har det annars varit i eftermiddag. Jag har läst och slappat och även tagit en liten lur. Plötsligt blev jag nämligen så trött och ögonlocken så tunga att jag slocknade. Underbart skönt och lyxigt!

På Tokerian köpte jag ingen mat till i kväll, för jag tänkte tillaga sånt som finns hemma, det vill säga egg ‘n chips. Men jag köpte varmrökt lax och potatissallad till söndagsmiddag. Det sägs ju att man blir smart av fisk och jag skulle behöva en smartkick. En godisbunke följde också med hem, för jag måste ju ha nåt att snaska på när jag krämar finalen i Eurovision Song Contest 2014 på TV:n och stereon i vardagsrummet. Jag noterar att Conchita Wurst har nummer elva och Sanna Nielsen nummer 13 i startfältet. Det här blir spännande! Men jobbigt – jag vill ju att båda ska vinna!

Kolapapper

En och annan Dumlekola blev det till boken i eftermiddags…

Nu är det snart dags att skjutsa in mina chippies i ugnen. Jag börjar känna mig lite utsvulten – jag har ju bara ätit några Dumlekolor sen frukost. Några. Inte så väldigt många. Jag har läst ut ytterligare en av böckerna jag lånade av Anna. Nu har jag tagit en bok ur högen ”Fådda födelsedagsböcker”. Det är Sara Lövestams Grejen med verb som Anna gav mig och den är dessutom signerad av författaren! Jag tror att det är en riktigt bra och annorlunda liten bok – precis som alla Sara Lövestams böcker!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Intervjun med fru Chef1 blev inställd idag och framflyttad till i morgon klockan 16.30. Inte nån idealisk tid för mig, eftersom min ork börjar ta slut vid 16, men sånt är läget. Bara att gilla det.

Tog mig i stället i kragen och ringde min pusselbankir. Det gick inte så bra. Jag slog antagligen fel nummer, för det hade upphört, fick jag höra. Slog i stället mobilnumret till pusselbankirens sambo K som blev jätteförvirrad och inte förstod vem jag var – förrän jag sa att det var Tofflan. Tänk, jag är mer känd som Tofflan än mitt riktiga namn! Så bröts samtalet… Ja, det var rena snurren, men efter många men och ett och annat aber dessutom plingade jag Monicas ytterdörr.

Med en grå imaginär filt över hela mig och ett utseende som Mårrans blir jag rädd att möta folk. Till och med människor som jag vet är vänliga. Jag är stolt att jag trotsade min rädsla och vågade!


Mårran = jag.

                                                                                                                                                          Monica är verkligen varm och vänlig och jag fick en het orange mugg kaffe att hålla i. Varje gång jag går där ifrån känner jag mig lugnare. Och lite hoppfullare. I februari kunde jag vänta mig nåt positivt, sa hon. Jag funderar om jag kan vänta till dess. Jag ska försöka. Jag ska verkligen försöka, även om jag är tämligen uppgiven just nu.

Det är så många som är snälla och vänliga runt omkring mig! Det är jag inte värd! Och jag har svårt att ta till mig snällheten och vänligheten. Problemet ligger hos mig, inte hos alla snälla – och tro inte att jag inte är tacksam för att du bryr dig – för det är jag!

När jag så kom hem i kväll hittade jag, inknölat i min postbox, ett paket från Tomten i Metropolen Byhålan. Månntro Tomten heter FEM och är nyss FEM(tio) fyllda..? Stort TACK, jag ska försöka hålla fingrarna i styr till den 24:e!

Read Full Post »