Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gott samvete’

Varning för läskiga bilder av sår och sånt (sist i inlägget)!!!


Jag skulle kunna skriva
ett raljerande inlägg – och verkligen brassa på! – om hur äcklig sjukhus mat är. Men det här är ju ingen matblogg. Fast… OK, bara lite då… Jag kan säga att frukosten på det här hotellet är helt normal, om man har aptit vill säga.

frukost

Frukosten var rätt normal.


Det har inte varit så mycket
bevänt med aptiten heller, så nu lär Tofflan bli smal och snygg. Eller ja, smalare, i alla fall. Ful är jag fortfarande. Men i morse var jag för första gången hungrig och gick ut hårt med min beställning: svart kaffe, yoghurt med müsli, två (!) limpmackor med ost och en tetra katrinplommonjuice. Ögat ville ha mer än magen – jag åt en halv macka och  lite mer än en halv tallrik yoghurt…

Maten har varit… rätt obeskrivlig. Den måste ses för att kunna… upplevas. Den har vissa dar inte ens sett ut som mat. Detta har fått mig att gilla nyponsoppa! Svalkande, gott och nyttigt!

Men till lunch idag var det pannkakor och det vet väl alla hur de ser ut. Så det provade jag. En och en halv fick jag ner. De både smakade och såg ut som Svamp-Bob. Dessutom lyckades jag kladda ner mina nyligen påtagna mjukisbrax med sylt.

pannkakor

Pannkakor – med morötter och blomkål?


De flesta av oss
vet ju att Sjukstugan i Backen sen många år tillbaka köper sin mat från Västerås. Nån trodde nånstans att detta skulle spara pengar. Hur kan man tro det? Dessutom är vissa rätter inte tjänliga som mänsklig föda! Nuff said!

Paniken var nära dan efter operationen när en synnerligen brysk undersköterska kastade min värmedyna rakt på mitt operationssår bara för att jag inte ville göra som hon sa. Jag var totalt utlämnad, hade slem i halsen så jag kunde inte ens skrika. Med syrgasen nyss borttagen kippade jag efter luft. Jag hade så ont och jag kunde inte vända mig tillräckligt snabbt för att passa denna människa. På östgötska finns ett bra ord som beskriver henne:

härsig

Hon slet och drog i mig och när jag försökte protestera blev hon arg och skrek åt mig:

Jag är hörselskadad!

Som om det hade nåt att göra med hårda händer..? Nej, en del ska inte jobba i vården alls. Det finns åtskilligt att berätta om liknande, okänsliga personer, men jag vill i stället lyfta fram alla dem som har varsamma händer och som talar mjukt till en när man är i utsatt läge: Ann, sjukgymnasten, framför allt och syster Karin och syster Emily. Och klippan Barbro, som klarar att ta av de mest intorkade plåster utan att plåga patienten! Heder till er alla!

gåbord

Tack vare det här gå-bordet kunde jag ta mig till toaletten själv så småningom. Detta var min bästa kompis under ett dygn!


Första dygnet
efter operationen var det inte så mycket liv i Tofflan. Hon spratt till ibland och sjönk sen tillbaka in i smärtdimmorna, tillfälligt lindrad av morfin.

3 Tofflan in bed

Inte mycket liv i denna.


Idag kan man säga
att livet och jag är tillbaka. Jag kan gå utan hjälp på toaletten, jag har duschat själv och jag har klätt på mig mina egna kläder – tischa, underkläder, strumpor och mjukisbrax.

Tofflan in bed with clothes

Mer liv idag.


Jag har telefonerat
med Fästmöns snälla mamma och hon kommer och hämtar mig i kväll klockan halv sex. Hon hjälper mig ner i bilen, hon hjälper mig in. TACKSAMHET! Hur ska jag kunna återgälda? Annas mamma ställer upp som chaufför och Anna har städat hemma hos mig, handlat, pysslat om mina växter, fått igång mitt trådlösa nätverk och ska från och med i morgon komma och ge mig en spruta om dan! Vilka kvinnor! Anna har dessutom få ta emot min mammas oro per telefon. Inte lätt för nån när Tofflan hittar på och blir så där sjuk…

Mitt sår har blivit tittat på och min  inopererade lilla smärtlindringssladd bortkopplad. Tejpen från operationssåret hade de lyckats sätta fast över en brun prick som hängde i en skinnslamsa mot huden. Barbro fick göra en extra operation idag, så nu är jag en brun prick fattigare! Barbro hade aldrig gjort det förut, men jag ledde arbetet och tillsammans fick vi till det!

plåster

Brun prick opererades bort före lunch idag.


Och så själva operationssåret.
Nu kommer en läskig bild, så är du känslig ska du inte titta. Jag räknar till 17 klamrar som jag ser på bilden, men det finns fler, jag kunde inte få hela såret på en bild.

operationssår

Ett långt sår, men det var en klumpeduns som kirurgen plockade ur mig, sa hon…


Nästa söndag
ska jag få komma tillbaka hit och ta bort stygnen. Skönt att bli klammerfri till jul.

Idag har jag sprungit ett marathonlopp – på flera sätt än ett – känns det som. Nu kan jag lägga mig ner med gott samvete och vila en stund. Jag bävar inför promenaden upp till lägenheten, främst den långa trappan…

Tack alla som har stöttat och peppat med kommentarer! Det värmer så gott med allas goda tankar!!!


Livet är kort. Vårda det!

Read Full Post »

Den som sover syndar inte

säger en del.

Några säger

Den som har ett gott samvete sover gott.

Hur det ligger till med detta kan vara en fråga i sig att dryfta. Men den gångna veckan undrade Tofflan om du sover gott om nätterna.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

40 procent (tio personer) svarade: Så där. Jag vaknar oftast några gånger. 

32 procent (åtta personer) svarade: Nej, jag sover alldeles för lite och för dåligt. 

16 procent (fyra personer) svarade: Jaa, jag sover som en prinsessa/prins – utan ärt! 

Tolv procent (tre personer) svarade: Ja, jag sover tillräckligt och vaknar utvilad. 

Jontas kommenterade:

Chockerande, men jag sover! Från dess jag var 13 år tills förra året (41 år) tog det ett par timmar för mig att somna och sedan vaknade jag varje timme under natten. Nu somnar jag direkt och sover tills klockan ringer. Ändå måste jag säga att jag sover för lite (6-8 timmar per natt) eftersom jag behöver cirka 14 timmar. Den tröttheten försöker jag motverka genom kaffe och läkemedel. Så utvilad är jag aldrig. Lite dubbelt det där. Sover gott men sover för lite.

Cattis kommenterade:

Jag sover som en gris; har det så väl förspänt att är jag bara trött så rasar stress och annat elände av mig och stör inte under sömnen. Nackdelen är väl att jag sover riktigt tungt och måste ha en specialväckarklocka för hörselskadade för att vakna (med vibrationsplatta och allt!). Fungerar på tre timmars sömn om jag måste, annars är sju-åtta timmar det idealiska.

Stort TACK till er alla som klickade svar och som kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten här intill!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag missade jag inte hämtningstiden vid Fästmöns jobb! Det är ju liksom extra viktigt att komma i tid när Darlingen ska iväg på kurs… Jag hade satt alarmet på mobilen.

Nu är det rent hus här! Eller i alla fall hemma hos mig. Övriga hem i huset har jag förstås ingen aning om – och jag är inte särskilt intresserad heller. Men jag är nöjd – som alltid när jag har städat. Det ger mig lugn och ro och framför allt, ett gott samvete för att jag har gjort nåt bra med dagen!


Lugn och ro.

                                                                                                                                                       Jag hann till och med duscha innan jag skulle åka, men det var på håret! Skulle just till att fixa till just det nytvättade håret med diverse klet och grejs när telefonen ringde. Det var Annas mamma som trodde att Anna började sent idag. Men tji fick hon! Och så fick hon prata en stund med mig i stället. Senare i kväll ringer hon igen för att prata med sin dotter.

Bästa vägen till Sjukstugan i Backen från Annas jobb innebär att man passerar Svekets hus. Jag har inte åkt på den gatan, gått på den trottoaren på över två år. Idag vågade jag åka förbi. Och faktum är att det kändes inget särskilt! Jag tyckte bara synd om råttorna som är kvar i det sjunkande skeppet. Att det är sjunkande har jag liksom vetat ett tag – jag läser ju tidningar och annonser. En efter en försvinner de små råttorna. Svikarna. De som teg. De som vände bort ansiktena för att slippa se. De som la sten på börda. Men det gör inget. Ni kan inte göra mig illa längre. Jag har varit på en lång resa och jag har återvänt med nya intryck medan ni har suttit kvar och petat i era råtthål i Svekets hus. Ingen av er skulle klara sig lika länge som jag.


Sten på börda.

                                                                                                                                                        Jag är stolt att jag har varit så stark och klarat mig så här långt! Det har jag firat med kontemplation över pusslet. Kontemplation… Jag har mest morrat för mig själv. Det går i alla fall sakta men säkert framåt. Precis som de steg jag har tagit idag, visserligen i bilen, men ändå. Förbi Svekets hus.

Read Full Post »

« Newer Posts