Tankar en kall decemberförmiddag

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.

Det blev en dag med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 

Jag köpte ju en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

Delar av gårdagens skörd.

Jag hade lite sms-kontakt med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

Plogat och fint utanför garaget.

Vaktis var nog ute en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga.

När jag återvände till hemmet i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

En blå hyacint från Anna.

Vidare ska jag göra en lista på julmat som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hur Gösta blev Tofflan

På förekommen anledning kommer här den lilla berättelsen, inte alls lika söt som Gösta-sagan, om hur Gösta blev Tofflan.

För lite mer än tio år sen genomgick jag en gräslig skilsmässa. Vi var allt annat än snälla mot varandra – under en lång period. När jag så blev singel bestämde jag mig för att ingen nånsin skulle få sätta sig på mig igen. Den dan jag fattade beslutet råkade jag slänga en bläng i ena bokhyllan. Mina ögon föll på boken ”Who will comfort Toffle?” (På svenska: ”Vem ska trösta Knyttet?”) Just i den stunden kände jag mig som en alldeles ensam Toffle som behövde tröst. Och så föddes Tofflan.

Ensammast i hela världen, Toffle, eller Knyttet, på svenska.

Read Full Post »

När Tofflan blev Gösta

På förekommen anledning kommer här förklaringen till mitt tonårssmeknamn Gösta, nåt som efterfrågades. FEM kan komplettera eller korrigera om jag missminner mig nåt!

När man bor i Metropolen Byhålan gäller Jantelagen. Du vet, den som börjar:

Du ska inte tro att du är något…

Man får absolut inte göra sig MÄRKVÄRDIG eller vara apart. Nu hör det ju till saken att tonåringar kan vara såväl märkvärdiga som aparta (förutom vaaansinnigt självupptagna…) – och samtidigt väldigt sårbara och rädda. Ofta vill man vara speciell – samtidigt som man passar in. Typ. Så var det även i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet när Tofflan var tonåring.

Tofflan ville passa in, men gjorde det aldrig. Därför klädde hon sig konstigt ibland. En dag, när hon skulle gå till sitt trista plugg – se bilden! – ville hon förgylla såväl sin som sina skolkompisars dag.

Se så icke rolig skolan fortfarande är, trots att det gått 30 år sen Tofflan traskade här… Det enda roliga är att Tofflan sett skolans nuvarande rektor hångla i ett buskage en gång för 100 år. Brottet är vid detta laget preskriberat!

                                                                                                                                                       Därför tog hon ett läderband. På detta fäste hon tre ganska stora bjällror. Hela rasket knöt hon sen runt halsen och tyckte att hon var jättefin. Fast… hon blev ju rätt apart. Hennes egentligen inte alls ovänliga eller mobbiga kamrater gastade i kör

Titta! Där kommer geten Gösta!

Detta för att de liknade Tofflan vid denne get som vid tiden för det inträffade bebodde stadens stall. Och Gösta blev det! Kamraterna ville INTE släppa namnet och Tofflan accepterade det så småningom. Hon till och med behöll det över året på Biskops-Arnö, det som avslutades våren 1982 när Tofflan just fyllt 20. Till hösten, när hon flyttade in till Uppsala för att studera vid universitetet, återtog hon sitt ”flicknamn”.

Mössan nedan är som tidigare nämnts unik och finns endast i ett exemplar. Den har en tofs, en boll samt en bjällra. Instickat i mössan är namnet GÖSTA. Mössan är tillverkad under tiden på Biskops-Arnö av Anna Nilsson som numera bor i Enköpingstrakten.

Anna Nilsson stickade denna till Gösta (numera Tofflan) under vintern/våren 1981-82. Mössan finns ännu kvar att beskåda på Tofflans hatthylla.

Read Full Post »