Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gorgonzola’

Ett inlägg om när Tofflan och Fästmön åkte till Stormarknaden för att köpa skor – och kom hem med en armé, tre italienare och fem cyprioter.


När Prinskorven överlämnats
i sin faders ömma vård fick vi tanter prexenter från Cypern. Bland annat fick vi fem cyprioter i olika färger och styrkor. Det ska bli spännande att prova sig igenom vid ett bra tillfälle (kommande födelsedag eller sista april, kanske?). Ett par har jag smakat tidigare, annat var helt nytt. Spännande! Och TACK!

Fem cyprioter
Fem cyprioter följde med hem.


På Stormarknaden var det som vanligt
nåt jävla jippo på gång. Det var inte så lätt att plöja genom massorna av modetokiga småflickor med morsor som var klädda som tonåringar med stridsvagn varuvagn, men det gick.

Första shoppingstoppet blev på Systemet. Jag inhandlade en hel armé starköl. Jag dricker ungefär två burkar starköl varje helg, men nu när det börjar bli varmare tycker jag förstås att det är godare än på vintern = ökad efterfrågan på varan.

Starköl
En armé med starköl.


Förutom ölen
hade jag sagt att vi skulle köpa en flaska rödvin med oss hem till middagen. Det blev tre flaskor, italienare allihop. Två lite dyrare, en billig men ändå mer en medelfyllig.

Tre röda italienare
Tre italienare följde också med hem.


Men det blir ju bara en flaska
som öppnas till maten. Jag har valt ut Chiantin eftersom vi ska äta pasta. Chianti brukar inte vara alltför tungt men inte heller blaskigt.

Chianti
Chianti Barone Ricasoli 2012 serveras till vår middag i afton.


Den här chiantin är också
lite mer än medelfyllig. Priset var 89 kronor. Jag återkommer och berättar om den var prisvärd!

Men huvudsyftet med vårt besök på Stormarknaden var naturligtvis inte alkohol. Det var skor som var i fokus. Gympadojor. Skor som man kan gå i utan att få ont. Och faktiskt, jag hade tur och hittade ett par liknande de sköna jag fick av mamma för ganska precis ett år sen till födelsedagen! De årsgamla är vita och blå, de nya vita och svarta. Märket Adidas. Ja, särskilt fantasifull har jag aldrig varit när det gäller kläder, men jag är nöjd med inköpet. Så länge jag inte får ont av att gå i dem, som sagt.

Adidasdojor
Nya dojor.


Efter denna enooorma shopping
 (enooorm eftersom jag shoppade nåt i klädväg) var vi helt slut och behövde fylla på förråden. Det blev kaffe och morotskaka.

Morotskaka m kaffe
Morotskaka med mycket valnötter och synliga, rivna morötter (det enda som är bar med morötter är färgen) – plus för det förra, minus för det andra. Men gott var det!


Till bords hade jag
den söta Anna.

 Anna fikar
Den söta.


Det var skönt att vila fötterna
en stund efter den hektiska shoppingen (tre affärer fick besök av oss, inklusive Systemet.) Tyvärr fick inte mina öron vila, för bakom Anna satt ett par där 50 procent tycktes älska sin egen röst. H*n pratade typ hela tiden. Ganska högt, dessutom, och inte ett dugg intressant.

Hemma i New Village irriterade jag grannarna med att köra in på gården, men jag orkar inte bära en platta öl från garaget. När jag körde ut igen höll jag 10 km/timmen. Trots det fick jag onda ögat av en kärring kvinna med en unge i kärra – hon fick flytta på sig och sitt ekipage typ en decimeter. Ja, ja…

Nu väntar jag med spänning på middag, för Anna har ett recept som hon har testätit själv. Och nu ska jag få äran! Kyckling är det i och banan, paprika och gorgonzola. Mums! Men Anna hon har visst inte tid att laga mat, för nu joggar hon omkring i sin nya utstyrsel (vårjacka från sin egen mamma, skor från min mamma).

Anna i rött
Min röda böna.


Livet är kort. I denna stund mår jag gott. Får jag må lika gott i nästa stund, tro?

Read Full Post »

Söndag och påskdag. Vi hade lust att gå på lokal och tog därför en taxi till Maestro i Gamlis. En synnerligen otrevlig taxichaufför körde oss dit. När jag ringde Uppsala Taxi och beställde bilen bad jag specifikt om att bilen skulle köra in på gården. Det gjorde den – fast till fel port. Att mamma stod och hängde på en krycka utanför rätt port sket chauffören i. Så när jag hade låst ytterdörren sprang jag ner och fram till chauffören och bad chauffören backa till rätt adress. Jag blir så jädra irriterad, jag hade ju sagt att en av oss som skulle åka med hade svårt att gå! Sen visade det sig att chauffören inte hade tagit med nån bomnyckel, för chauffören cirkulerade runt på området tills chauffören hittade en uppfälld bom. Det var för övrigt jättesvårt att uppfatta vad chauffören sa och uppenbarligen hade chauffören skitsvårt att uppfatta vad jag sa. Dåligt, UppsalaTaxi!

Men på Maestro var servicen utmärkt som alltid! Jag tror att det är en familj som driver restaurangen sen nåt år tillbaka. Alla – till och med mormor och farmor – verkar jobba där. Man blir alltid bra bemött och maten är superb!

Mamma studerar menyn
Mamma hade svårt att välja.


Det enda som är lite trist
är att menyn har varit densamma ungefär lika länge som restaurangen har drivits av den här, som jag tror, familjen. Men servitrisen sa när vi skulle gå att en ny meny är på gång. (Fast det har jag hört förr…)

Vi delade på en förrätt bestående av vitlöksbröd med aioli och oliver. Mamma drack vatten till maten, jag valde öl.

2 En öl i högt glas
En härligt god öl på flaska – fatölspumpen var trasig.


Medan vi väntade på maten
studerade jag inredningen. Jag noterade att man ännu inte plockat ner julpyntet. Det är liksom pepparkaksgubbar på fönsterbelysningen…

uldekorationer kvar i fönstrenJuldekorationer med pepparkaksgubbar. 


Mamma valde en tallrik med köttmix (nöt och fläsk) samt rostad färskpotatis, jag valde en quattro formaggio pizza. Men jag hittade inte alla fyra ostarna, bara fetaost, parmesan och gorgonzola. Kanske var det ruccolan som dolde det mesta?

Quattro formaggio med ruccola o soltorkade tomaterRuccolan dolde det mesta på pizzan, men jag hittade tre sorters ost och underbart härliga soltorkade tomater.


När maten hade sjunkit undan
tog vi en ny titt på menyn och beställde dessert. En solig dag som denna passade glass med bär alldeles utmärkt! De inlagda bären var björnbär, men glassen toppades av en vacker, stenhård och smaklös jordgubbe. Över det hela hade man rivit vit choklad. Ljuvligt gott – utom den snigga men smaklösa jordgubben, dårå.

Glass med bärLjuvligt gott med glass, björnbär och vit, riven choklad. Jordgubben var mest dekor.


Till desserten tog vi
var sin kopp kaffe som bryggdes av en otroligt högljudd maskin. Kaffet smakade mycket gott.

Kaffe
Högljutt men gott kaffe.


Notan slutade på 670 kronor cirkus
och snälla mamma betalade. Jag tyckte att det var ett rimligt pris.

Servitrisen var vänlig nog att ringa en taxi åt oss när vi skulle åka hem. Chauffören (vet ej från vilket bolag) som kom och hämtade oss var supertrevlig och hade bomnyckel, men jag skötte bomöppningen. Bara för det drog han av lite på notan.

Sammanfattningsvis:

  • Utmärkt service på Maestro!
  • Trist att man inte bytt ut menyn.
  • Inte bra att ölpumpen var trasig! Det kom in många som bara ville ta en öl.
  • Gör nåt åt ljudnivån på kaffemaskinen!!
  • Jag gillar ruccola, men det var liiite för mycket sånt på pizzan.
  • God mat, särskilt desserten, men jordgubben kunde man ha skippat.
  • Ta bort juldekoren, det är påsk nu!
  • Taxichaufför 1 från Uppsala Taxi: Byt jobb! Man ska vara serviceinriktad när man kör taxi!
  • Taxichaufför 2 från okänt taxibolag: Helt rätt person på rätt plats! Trevlig och hjälpsam.

En väldigt bra kväll som jag avslutade med del åtta av tio av Brottet, en serie som jag verkligen tycker har onödigt många avsnitt. Fem hade varit lagom.

Vad gjorde du på påskdagen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår när jag kom hem från jobbet låg det ett brev i postboxen. Det var post jag hade väntat på länge. Post jag hade våndats över, post som jag ibland kände att det var rätt skönt att inte ha fått, ibland kände förtvivlan över att inte ha fått…

Post jag hade väntat på.


Innehållet var emellertid
av det braiga slaget, så därför hade Fästmön och jag två skäl att fira igår kväll – torsdagens förlovningsjubileum också!

Jag plockade fram bajsostar i rumstemperatur och luftade ett av mina Amaroneviner, sköljde druvor, dukade fram. Haltade omkring… Bajsostarna bestod av en synnerligen mogen gorgonzola, en cambozola, en brie och en gräddpikant med vitlök och paprika. Men vinet… Vilken dryck!!!

Amarone Classico från Valpolicella, förstås. 


Den här amaronen
var extremt fyllig och kryddig i smaken. En del skulle kanske inte dricka den till starka och krämiga ostar, men jag gillar kombinationen fyllig-kryddig-stark-krämig.

Medan jag väntade på att Anna skulle jobba färdigt ringde den snälla Hortellskan och gladdes med mig i luren över beskedet. Och när jag sen hade hämtat hem Anna och vi slog oss ner vid vår fredagsmiddag, skålade vännen Rippe med oss per sms. Det är inte alla som kan glädjas med andra, men dessa två kan och jag sparar detta i mitt hjärta!!!

Efter ett halvt glas vin kände jag mig påverkad. Jag tror att det var massor av spänningar som släppte. Det var länge sen jag kände mig just påverkad och jag brukar inte gilla det. Igår var det helt OK. Jag hade även en förhoppning om att smärtan i hälen skulle lindras under påverkan av alkoholen, men dessvärre inte. Hälen gjorde fullkomligt jätteont igår kväll – trots att jag hade varit duktig och struttat omkring på kryckor mest hela dan… Anna kände sig också snabbt påverkad och kanske var det för att ingen av oss hade ätit så mycket under dan. Jag hade inte ätit sen tio-tiden och då en macka, bara. Men det var fin stämning och vi behövde nog båda slappna av. Fryntlige Herrn tittade förbi och var osedvanligt fryntlig…

Fryntlige Herrn 2012.


Idag vaknade jag
med skallebank. Tänk, bakis efter två glas vin… Nåja, jag är trött och spänd i hela kroppen. Hälen är hyfsad, men jag känner av muskler jag inte visste att jag hade – det är väl kryckandet. Jag har stapplat runt med dammsugaren ett varv och strax ringer väl mamma. Jag ringde ju henne igår kväll förstås för att berätta och jag tror att hon egentligen nånstans hade förstått, men inte riktigt ville acceptera – såsom hon alltid har varit och gjort. Men självklart var hon lättad! Nu fortsätter emellertid väntan på operationstid. Jag har stått i kö i sen den 25 september och med tanke på hur ineffektivt Sjukstugan i Backen sköts lär jag få vänta. Det som känns bättre nu när jag har fått Beskedet är att jag troligen inte kommer att dö medan jag väntar. Alltid något!

Den här dan är en sån där mörk dag när lamporna måste vara tända hela dan. Men för mig finns det nu lite ljus i mörkret, ett inre ljus. Det är jag tacksam för.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts