Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘göra slut’

Ett pinsamt inlägg.


I kväll när jag åkte hem
från jobbet lyssnade jag på två killar som höll låda på en av radiostationerna jag får in här i trakterna. De uppmanade folk att berätta om pinsamma saker de har gjort och skriva om detta på en av radiokanalens sociala medier-ställe, under hashtagen

#då ville jag sjunka genom jorden

Sen berättade en av killarna om en fruktansvärd dejt och en snorbuse som landade på linneduken på matbordet… Inte fräscht…

bandyboll

Man lägger sig inte ovanpå en boll hur som helst när man är lite stor…

Hemma i New Village träffade jag på Lucille och fick en pratstund. Jag frågade hur det går med hennes träning och hennes grymma PT, som verkar vara en riktig elaking. En gång berättade nämligen Lucille för mig och Fästmön, väldigt livfullt, om hur hon tvingades upp på gigantiska bollar och ha sig. Dan därpå kunde hon inte gå. Vi skrattade alla tre, men jag kan tänka mig att för en person som Lucille, som liksom jag är lite… stor… blev det ett tillfälle när hon ville sjunka genom jorden. Lucille har förresten gjort slut med sin PT – och det förstår jag fullkomligt!

För egen del har jag i färskt minne bland det pinsammaste jag har gjort. Det har jag skrivit om här tidigare, men ifall du har missat det drar jag en quick version:

Jag skulle göra ett utskick via e-post på mitt förra jobb, SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). I mejlet hade jag skrivit en länk till en sida på intranätet med viktig information. Trodde jag. Det var bara det att jag skrev lite fel i URL:en (adressen). I stället för att skriva slu.se skrev jag

slut.se

Och när en dator tolkar en adress som det står

slut 

i, så tolkar den inte ordet på svenska utan på engelska. Vet du inte vad ordet betyder på engelska så får du googla det… Det tog två minuter efter att jag klickat på sänd innan jag hade två fnissande doktorander i dörren till mitt kontor, för de hade minsann klickat på länken och hamnat… helt fel… Pinsamt! Men också rätt roligt, faktiskt!

Så nu undrar jag förstås vad DU har gjort för pinsamheter. Kom igen och berätta nåt i en kommentar nu så att jag får skratta den här bedrövliga tisdagen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en avbruten relation.


I december 2012,
när jag och mina aliens låg på sjukhus, träffade jag en medpatient som tipsade mig om Let’s deal. Hon (ja, man delar ju sal på sjukhus med personer av samma kön) tyckte att det framför allt fanns så många bra erbjudanden på tillbehör till iPhone där.

Jag tror att det dröjde till i somras innan jag reggade mig. Erbjudandena upplevde jag som ganska varierande – allt ifrån små nyttoprylar till rabatt på resor och hotellvistelser. Till sist vågade jag mig på att nätshoppa lite. Men det gick ju inte så bra. Jag tror att jag kontaktade Let’s deals kundtjänst tre eller fyra gånger innan jag äntligen fick sink/turbo snake som jag hade beställt. Det var en liten vara för 99 pix och jag hade förstås betalt i förväg. Tänkte att om det inte funkar, har jag ju bara förlorat knappt en hundring. Men även 99 spänn är pengar och jag blev irriterad för att man inte höll leveransdatum. Till sist kom min vara och efter ytterligare ett tag fick jag en korthållare som plåster på såren.

Två sink snakes o en krok

Den beställda varan, turbo snake.


När jag nätshoppar
vill jag få sakerna jag köper i rimlig tid. Det är ett viktigt skäl till att jag handlar via nätet överhuvudtaget. Jag vill också få ett lite bättre pris än ute i affärerna och jag vill få mina varor hemlevererade. Efter den första, ganska misslyckade affären med Let’s deal tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök lite senare.

Jag spanade länge och väl och var sugen på ett par hotellvistelser och annat. Men fastnade till sist för ett snyggt påslakanset. När jag så kom till skott för att handla, visade det sig att den färg jag ville ha var slut. Alltså blev det ingen affär. Nån månad senare återkom dealen och jag tänkte att nu 17 ska jag shoppa påslakan. Blåa påslakan, två set till sovrummet. HA! De blåa påslakanseten var slut även denna gång. Och då var jag snabb på att gå in på dealen för att beställa!

Så igår gjorde jag faktiskt slut med Let’s deal och avregistrerade mig. Osäkra leveranser och varor som är slut trots att erbjudandet gått ut samma dag övertygade mig att det var bäst att gå skilda vägar.

Men nätshoppar gör jag förstås fortfarande. Min favorit är Apotea. Som god tvåa kommer Bokus, som har snabba leveranser och bra priser. Tyvärr, tyvärr fullkomligt överöser Bokus mig som kund med erbjudanden och reklam. För varje köp eskalerar det. Idag fick jag erbjudanden om matböcker och barnböcker och jag vet inte vad. Inte ett dugg intressant, bara irriterande. Farligt nära att jag gör slut med Bokus också. Men, som sagt, priserna är bra och jag får dessutom poäng på mitt Med Mera-kort. Och eftersom jag köper böcker ganska ofta är bra priser viktigt.

Hur gör du??? Jag vet att jag har frågat förr, men vad nätshoppar du??? Har du nån favoritnätshop som du vill tipsa om??? 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som nu har blivit film.


Vad driver en människa
att skriva en väldigt utlämnande bok om sin barndom? En bok, som får till följd att delar av släkten inte längre vill umgås med henne. Och vad driver samma människa till att låta boken bli film? Jag skulle säga… mod. Jag kan inte uppfatta Åsa Linderborgs Mig äger ingen på annat sätt.

Mig äger ingen

Självutlämnande och modigt!


Det är nu ett tag sen
Åsa Linderborgs bok kom ut. Sex år, till och med. Författaren själv har sen dess inte bara lämnat Uppsala, hon har också arbetat ett antal år som kulturchef på Aftonbladet.

Åsa Linderborg skapar ofta rabalder. Med sin bok blev hon folkkär – och hatad av släkten. Hon är inte längre välkommen till familjesammankomster som begravningar ens, enligt en lång och välskriven artikel i Svenska Dagbladet.

Det kostar på att skriva sanningar. För sanningar är det, författarens egna sanningar. Den som var med kanske har en annan sanning. Det spelar ingen roll. Sanning som sanning. Du kan nämligen aldrig ta ifrån en människa hennes upplevelser, hennes sanningar.

Det var under pendlingen som Åsa Linderborg skrev. Det var den enda tiden hon hade att skriva. När hon märkte att vem som helst som satt i tågvagnen kunde läsa – och läste! – insåg hon att hon verkligen hade nånting att berätta.

Ska man kategorisera Åsa Linderborgs bok hamnar den under Modern arbetarlitteratur – tillsammans med Susanna Alakoski, enligt Åsa Linderborg själv. Jag håller med. Det är smutsigt, tufft, dåligt med pengar, skitjobb och så alkoholen.

Men oavsett politisk hemvist – för såna här böcker är politiska… Det här är modigt. Det är ännu modigare att göra film på en bok som fick släkten att göra slut. Det är modigast att stå med rak nacke och göra detta. Att erkänna att man inte vet svaret på frågan varför man gör film av sin självbiografi som har gjort så många arga och upprörda. Heja Åsa Linderborg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen.


Den här helgen
har jag haft en ensamhelg. Inte för att Fästmön och jag har gjort slut eller osams (tyvärr, tycker ju en del, dårå) utan för att jag mest ville testa om det funkade för mig. Dessutom jobbar Anna och har tidiga morgnar, vilket skulle göra att även kvällarna blir tidiga, så att säga.

På helgerna försöker jag vila, men det är svårt. Oro och funderingar vill gärna mala. Jag söker inga jobb. Däremot kan jag leta intressanta lediga tjänster som annonseras. Tjänster, som jag sen bokmärker och söker när det har blivit vardag.

På fredagskvällen bjöd jag mig på billig middag och därför kunde jag unna mig lite prästostbågar till senare. Och en öl. Och till detta… tidningen FOTO nr 11/2013 som jag hämtade rykande färsk från postboxen. Men nej. Jag har inte tagit en ny prenumeration, för det har jag inte råd med. Jag ska få tre gratisnummer av tidningen som tack för att jag har deltagit i en enkät. Detta var det andra numret och jag lusläste och slukade. Redan det första numret, som kom för ett tag sen, gillade jag mycket! En riktigt bra tidning – för den som är fotointresserad! 

Tidningen FOTO nr 11 2013

En riktigt bra tidning! Fast det är en tidskrift, i min värld.


Lördagen innebar inte
nån sovmorgon, men jag tog det lugnt hela förmiddagen. Hade en givande sms-dialog med en vän som är alltför långt borta för att ses. Det är så skönt att kunna dela saker med människor som förstår precis hur det är. I det här fallet pratade vi om hur det är att vara ensambarn. Det löser inga problem att prata, men delad börda etc etc. Jag satte mig därför ganska lätt till sinnet vid brunchbordet nånstans runt halv ett.

Helgfrukost

Helgfrukost. Eller brunch, blev det.


När det finns tid
på helgerna brukar jag – och även Anna när hon är med – äta kokt ägg. Vi har lite olika idéer om hur ett perfekt kokt ägg ska vara, men jag har naturligtvis rätt (tycker inte hon, dårå). Jag rostade bröd och öppnade en burk Robertson’s Silver shred. Brittisk citronmarmelad av högsta kvalitet och smak! (Fast den kostar ju lite mer här än på nätet och i Storbritannien…)

Tyvärr kände jag olusten komma krypande. Jag gjorde nämligen ett misstag som jag lovat en annan vän att inte göra. Tog då den vännens råd och sparkade igång lite bra musik till min strykning. Valde Agnetha Fältskogs dubbel-album som kom för några år sen – den med alla hennes stora hits på. Den ena skivan är helt på svenska, den andra på engelska. Inte vet jag vad som hände, men plötsligt blev jag bara väldigt, väldigt ledsen och grinade som en… jag vet inte vad. TROLIGEN påminde musiken om det som hände 2009 och jag gjorde nån dum koppling till nuet.

My very best Agnetha Fältskog

Den här är verkligen her very best!

VILKEN TUR, ATT JAG FICK ETT SMS JUST DÅ! Jag fick känna mig behövd en stund och passade på att göra lite nyttigheter som att införskaffa och fylla på spolarvätska. Så gick ett par timmar och jag kunde få kraft och ork att ringa mamma. Jag hoppas verkligen att griftegården sköter sitt åtagande och fixar fint hos pappa till Allhelgona. Av nån anledning hade plötsligt fru Blå erbjudit sig att gå dit och tända ett ljus. Nåja, det är ju snällt. Men jag hade ju helst gjort det själv – om det hade varit möjligt. Det är det inte. Jag har insett att jag inte är välkommen nere i södern just nu, för mamma fortsätter att leva i en lögn. Eller… hon underlåter att berätta för De Bekanta och Kusinerna hur jag lever (bara det att ett antal kusiner redan vet för att de har fattat eller för att jag har sagt nåt). Ett exempel är att hon inte nämner att jag har familj här. Det gör ont att inte få inräknas ibland… Klart att De Bekanta undrar varför jag inte kommer oftare på besök när jag inte har familj… Som svar på det har det hetat att jag jobbar så mycket… Denna väv av lögner är svår att ta sig ur. Och tro mig, jag har INTE bett mamma ljuga. Men det blir onekligen tilltrasslat alltihop!

Jag stod och lagade mat när mamma ringde en gång till på lördagskvällen, så samtal nummer två blev bara kort. En stor kastrull spaghetti och kycklingfärs The Old Style gjorde jag. Detta innebär att jag har middag även till i kväll.

Det var ett par intressanta saker på TV igår, men jag tog lite risker och valde att se en känslosam och jobbig film. Det gick bra, jag bröt inte ihop utan grinade bara lite. Tyckte att filmen fått oförtjänt dåligt betyg i TV-tidningen, så jag gav den högsta.

Funderar på att se säsongsstarten av Så mycket bättre i repris idag på förmiddagen. Men ibland känns det nästan som om jag redan har sett vissa TV-program eftersom folk twittrar så daaant om dem.

OM ska jag hinna med att se reprisen måste jag fixa till mig före med såväl dusch och hårtvätt som frukost. För i eftermiddag ska jag bort på söndagsfika!

Vädret är trist, mörkt och grått. Jag vaknade av sirener i morse, men kunde äntligen ta sovmorgon. Det verkar som om alla andra-  utom Somliga som har haft springtävling hela morgonen – sover också. Otroligt dött utanför mitt fönster. Bara en skata som skrattade när jag tog en bild av den allt mer nakna björken utanför arbetsrumsfönstret…

Björkar höst

Björken börjar bli naken.


Ha en skön söndag – vad du nu än gör!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om De Flyende Timmarnas Dag.


Inte vet jag vart den här dan har tagit vägen,
men den har redan övergått i eftermiddag och jag är inte på långa vägar klar med det jag borde! Alldeles strax ska jag ställa mig vid spisen och påbörja tillagningen av fredagskvällens måltid, min suveräna italienska pastasås, gjord på kycklingfärs. Den HÄR du vet…

Italiensk pastasås a la Toffla

Italiensk pastasås à la Tofflan!


Den med MYCKET vin i…
Jag har tagit en promenad över till Tokerian och det var underbart att låta regnet pricka mitt ansikte. Det behövdes kompletteringshandlas till middagen. Dessutom är det ju fredag och då vill man möjligen ha nåt gottigt till senare. Särskilt som vi kanske ska se på film

Du minns väl förresten skåpen på Tokerian? Så här såg det ut den 28 juli…

Trasiga skåp

Trasiga skåp på Tokerian den 28 juli.


Och den 6 augusti…

Trasiga skåp 6 augusti

Lika trasiga skåp den 6 augusti.


Men hur såg det ut idag,
den 9 augusti? Tja, så här:

Trasiga skåp

Trasiga skåp även den 9 augusti.


Some things never change, it seems…
Så jag får skriva som sist om detta: To be continued…

I övrigt uppfyller jag mina egna satta mål för jobbsökeriet: jag har sökt tre jobb idag – sen tog bläcket i skrivaren slut. Ja, inte för att jag skickar ansökningar med snigelpost, men jag vill gärna skriva ut dem för att spara ihop med annonsen… Har beställt en ny svart patron för 209 kronor via ink.club. Nä, billigt är det inte, men betydligt billigare att köpa via nätet…

Vidare jobbar jag med att upprätta mitt kontaktnät på LinkedIn. Senast idag har jag fått en ny rekommendation av en före detta chef. Den tackar vi för!

Tvättmaskinen låter inte längre, så jag gissar att mitt tjockis-svarta väntar på att jag ska hänga det. Men kanske får det ligga kvar i tvättrumman med jag leker mästerkock – ska ju steka…

Fick just sms från Fästmön om En Fruktansvärd Fadäs hon gjort idag. Men den är så fruktansvärd att jag varken vill eller får skriva om den – då skulle hon definitivt göra slut! SKITslut…


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan spanar i omvärlden, sett ur mediernas ögon. Men med egna Toffeltankar runt omkring, förstås.


Medan norrmännen är lediga och firar idag
– såväl nationaldag som att deras låt gick vidare till Eurovision Song Contest 2013-finalen på lördag – tar jag en tur i media. Häng med – om du har lust, förstås!

RegnbågsflaggorTvå av tre rädda för att vara öppna. Det handlar om Europas homo- och bisexuella, transpersoner och de som kallar sig queer. Två tredjedelar. Det är rätt mycket, det. Mer än var fjärde har dessutom blivit utsatt för våld. Och tro nu inte att det är bra här i Sverige. Vi är inte alls bäst. Hela 35 procent av de svenska HBTQ-personer som deltog i den stora webbenkäten känner sig diskriminerade. Det är kanske därför dagar som Internationella dagen mot homofobi och transfobi, som det är idag, behövs…

Slut på förnödenheter i Venezuela. Det har blivit akut brist på basvaror i Venezuela. Skälet sägs vara priserna som kontrolleras av staten. Men när toapappret är slut skyller presidenten på regeringsfientliga krafter. Nu har emellertid regeringen beställt 50 miljoner toarullar. Hoppas Venezuela inte drabbas av nån magsjukebakterie eller så till dess att rullarna har levererats.

dollartecken i ögatVärldens rikaste. Bill Gates är världens rikaste, enligt Bloombergs miljardärsindex. Hans förmögenhet ligger på ofattbara 72,7 miljarder. Svenskar på listan är Ingvar Kamprad (svenskFÖDD IKEAgrundare), med 55,6 miljarder och Stefan Persson, H&M:s huvudägare, med 25,5 miljarder. Dollar, alltså. Lite svårt att förstå vad de ska göra med alla pengar. De hinner ju näppeligen göra slut på dem under sina livstider…

Drift(o)säkra bilar. Automotorsport har gjort en rankning vad gäller driftsäkerhet och bilar. Suzuki och Alfa Romeo är i topp, medan Cadillac och Kia ligger i botten. Volvo ligger på delad tredjeplats – i bottenlistan.

Clark Kent miniP-hus ska göra slut på parkeringskaoset. Sjukstugan i Backen vill göra slut på sitt parkeringskaos och ska bygga ett fem våningar högt parkeringshus. Det ska kosta 220 miljoner kronor, inte dollar. Enligt Folkpartiet ska bygget finansieras av parkeringspengar, inte skattebetalarna. Meh… vem är det som torde parkera där om inte… skattebetalarna? Fast frågan är om vi har råd att parkera i det nya p-huset. Det är långt till 220 miljoner, menar jag, så för att finansiera huset, som ska vara klart 2015, krävs höga avgifter… Fast de som jobbar där får ju redan idag nästan betala för att göra det. Jobba, alltså.

Båtkrasch i hus. För ett tag sen var det ett tåg som skenade in i ett hus. I morse kraschade en båt. Släpet släppte från bilen och båten for in i ett flerfamiljshus i Kungsör och gjorde ett hål i fasaden. Ingen människa skadades dock, tack och lov. Men nu får väl folk hålla reda på sina/andras fordon!

Varamon 22 apr 11Sveriges bästa kommuner. Magasinet Fokus har rankat Sveriges städer. I topp ligger… Solna, Nacka och Lidingö, medan Grums, Perstorp och Flen är sämst. Men det är inte människor som tycker detta utan det är olika former av statistik ligger till grund för sammanställningen. Totalt har 43 variabler bakats ihop till en lista. Jag ser varken Uppsala eller Metropolen Byhålan på nån av listorna. Men däremot kan jag säga att Metropolen Byhålans nya webbplats är fantastiskt snygg och funktionell – eh… trots att det inte är jag som har gjort den.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan berättar om dröm och verklighet när det gäller jobbet – och om hur hon gjorde bort sig i hastigheten häromdan.


Det cirkulerar mycket kring Jobbet
i huvudet just nu. Dels är det nog för att jag försöker distansera mig och

göra slut,

dels för att jag vill slutföra öppna ärenden och göra bra ifrån mig innan jag lämnar byggnaden.

I natt låg jag i sängen och snurrade och snurrade. Det kliade i hela kroppen. Jag somnade snällt strax för klockan 23, men vaknade vid ett-tiden. Sen blev det sömn, vaka, sömn, vaka resten av natten. Och lite dröm. Jag drömde att kollegan MF och jag befann oss på jobbet och höll på att skriva

Mycket Viktiga Saker

på våra datorer. Då gick strömmen! Inte nog med att det vi skrivit försvann, här blev kolsvart! Ingen annan än MF och jag blev upprörd. Och vi höll verkligen på att gå upp i limningen!!! Jag tänkte berätta för MF idag om min lustiga dröm – men MF är inte här den här veckan. Kanske hemma och sliter sitt tjocka hår i förtvivlan?

En av mina andra kollegor började följa mig på Twitter igår. Det känns helt OK. Sen kan det bli jobbigt om J läser mina personliga blogginlägg, men what the heck, jag ska ju som sagt snart lämna byggnaden! Upptäckte då en annan kollega på Twitter. Det visade sig att F är från Bosnien, vilket jag starkt misstänkte. I morse hade jag tänkt hälsa F med

Dobro iutro!

Fast i morse var h*n ute på fältarbete. Nej, i stället blev det till lunch jag stack in huvudet och undrade

Jesti?

Min bosniska kollega blev jätteförvånad och undrade om jag kunde flera bosniska ord och varför. Jag berättade då att jag under många år i mitt förra arbetsliv började alla mina arbetsdagar med att säga just

Dobro iutro!

till en kollega.

Och nu kan du göra det igen!

svarade F.

Jaa, ett tag till…

tänkte jag, men svarade instämmande.

På förmiddagen hade jag besök på rummet av J som hade lite dåligt samvete (behövde J inte alls ha) för att h*n inte meddelat mig att jag ska närvara på ett möte i morgon. Nu var det ju inte J:s uppgift att kalla mig. Kallelsen kom via e-post igår kväll när jag hade somnat, klockan 23.19… Jag har bara kort svarat att jag inte vet om jag kan närvara eftersom jag jobbar för institution 1 på tisdagar (har gjort det i ett år snart, bara…). Dessutom uttryckte jag att det var lite (!) kort framförhållning, men att jag nog ska kunna förbereda en föredragning på cirka 20 minuter inklusive frågestund. Ibland förväntas man trolla med knäna på mitt jobb. Vilken tur att jag har alldeles väldigt flexibla knän. Och att jag är säker och trygg i min yrkesroll. Dessutom har jag inget att förlora, men en och annan oupplyst själ att vinna.

döskallearmband
Nån gjorde en gång en tabbe vid köpet av detta armband. Men det är fint, tycker jag!


Idag uppdagades en riktig tabbe jag har gjort!
Det är nog den största missen jag har gjort hittills. Professor K fick i fredags besked om att ett projekt fått ett synnerligen stort anslag. Jag gjorde en nyhet till externwebben om detta – en version på svenska, en på engelska. Men jag var lite slarvig och lät Google translate hjälpa mig på traven. Jaa, jag erkänner! 😳 Jag hade nämligen bråttom och skulle få ut nyheten efter lunch men före halv tre på eftermiddagen när jag var ”bortbjuden” på fika hos institution 1. Google translate hade översatt ett efternamn eftersom det tolkades som ett vanligt ord. Jag skämdes, men erkände för professor K, berättade som det var att jag var stressad. Professorn gjorde inte alls nån stor sak av det, utan skrattade och sa att det viktiga var ju att jag ändrade snabbt. Och jisses anoga så snabbt jag ändrade…

Stack in näsan till M och fick veta att M tyvärr inte deltar på mötet i morgon när jag ska ha min lilla föredragning. Jag sa att jag ska vara lite ledig framöver, först och främst semester från fredag och ledig till och med onsdag i nästa vecka. Sen får vi se. Jag kommer hit och tömmer mina datorer och så nån dag. Frågade åter om Ajfånen och möjligheten att köpa ut den, men den är obefintlig – statens egendom ska lämnas tillbaka när man slutar. Nåja, jag får ju två löner till så det ska väl räcka till en ny.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »