Hellre Paradiset än lärarhögskolan

Ett inlägg om hur det är nu för tiden.

---

 

Fler unga vill bli dokukändisar än lärare. (Bilden är ur filmen Hets från 1944.)

En av gårdagens snackisar, förutom allt eftersnack kring valet och ny regeringsbildning, var väl den om Paradise Hotel vs. lärarhögskolan. Valet i det senare fallet utföll till Paradise Hotels fördel. Det är alltså fler sökande till TV-serien Paradise Hotel än till lärarhögskolan, enligt lajkat.se Ganska hårresande fakta, if I may say so… Paradise Hotel är en dokusåpa av allra lägsta kvalitet, anser jag. Allt går ut på en sak: att ligga så mycket som möjligt framför kameran (ja, jag har sett ett par avsnitt).

Inför den sjätte säsongen av inspelningarna av dokusåpan sökte 11 000 unga personer in för att vara med i serien. Till lärarhögskolan sökte ”bara” 10 198 personer förra hösten. Det handlar inte om behörighet, som man kanske skulle kunna tro vid första anblicken. De flesta som sökte till Paradise Hotel skulle troligen vara behöriga att söka utbildning till lärare.

Nu ligger siffrorna ändå ganska nära varandra, men lite skrämmande tycker jag allt att de är. För till mig talar de sitt klara och tydliga språk: det handlar om att unga människor vill bli berömda, sedda och rika snabbt, inte fasen vill de skaffa sig en utbildning och jobba för en rätt medioker lön – bland unga människor som vill bli berömda, sedda och rika snabbt.

I mina ögon är detta helt sjukt. Samtidigt måste man studera närmare vad i det hela som är sjukt. Uppmärksamhetsbehovet, kanske? Eller det faktum att unga idag inte orkar kämpa för nånting, beror det på att de har blivit serverade alltför mycket för lätt?

Jag har inga barn själv och det är säkert tur. För jag skulle nog ställa en hel del krav. Men jag skulle samtidigt ge barnen uppmärksamhet och framför allt uppskattning om de gjorde nåt bra. Är det kanske så att dessa Paradise Hotel-brats inte fick nån uppskattning när de gjorde bra saker som barn?

Inför framtiden tycker jag att det här är skrämmande. Allra helst som undersökningar i samband med valet visade att skolfrågor är de viktigaste frågorna enligt svenska folket. Samtidigt kan vi se att antalet sökande till lärarutbildningar är högre än antalet utbildningsplatser. Nu var många som sökte inte behöriga till utbildningen, men det var nästan 4 000 behöriga som inte blev antagna hösten 2013.

Det mesta i detta låter helt rörigt. Skolan var den viktigaste valfrågan, men våra unga är mer intresserade av att vara med i dokusåpor än att utbilda sig till lärare. Ändå sökte många utbildningen och många behöriga kom inte in. Råder det inte brist på lärare? Råder det inte brist på bra lärare? Lärare som är så bra att de till exempel inte låter normalbegåvade stanna kvar i en särskoleklass under hela grundskolan, såsom skedde med min yngsta bonusdotter? Vad har hon för framtid nu? Hon kan ju inte få grundskoletiden tillbaka. Är alternativet månne att söka till Paradise Hotel..? Nä, jag tror att vår Frida är klokare än så. Om hon får rätt stöd och hjälp att komma vidare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med buller och bång… och en bulle

Ett inlägg om att inte vara fullkomlig.

Den här dagen började med buller och bång när jag kom till jobbet. Jag hade gjort en finfin nyhetsplanering och allt material las ut i tid. Men sen dök en användare upp med en urknivig fråga. Jag hade ingen lösning, kände mig trängd och både visade och sa att jag inte har kunskaperna. Efteråt fick jag lite coachning av kollegan KS. Tydlig, skarp och rak, men bra. Det gör ont att inse att jag gärna vill dra fram Den Lilla med dålig självkänsla. Jag blev uppmanad att ta på pokerfejset och utlova åtgärd. Och att ta hjälp därefter om ingen lösning fanns i nån manual.

Det är så oerhört lätt för mig att ta på mig skulden, att skuldbelägga mig själv. Att erkänna min ofullkomlighet. Jag inser att jag har mycket att jobba med, för jag måste vända detta och inte visa hur rädd och liten jag känner mig. Det finns för det mesta hjälp att få. Och det fanns det även idag! Dessutom var ju coachningen i sig värd ett arvode, egentligen… Min kollega sa

Du får aldrig bli offer!

Det är ett ord jag hatar! Offer, alltså! Fästmön och jag brukar skoja om det ibland när vi antar våra alter egon Offret och Martyren. Men faktum är att dessa karaktärer är en del av min person, helt klart. Det behövs verkligen att nån står framför mig och säger det till mig, dock, för jag ser det inte själv. Nån som också coachar mig till att tänka och handla icke-offrigt och icke-martyrigt. Jag trodde att jag hade kommit sån lång väg med mig själv, men det hade jag inte… Bara att ta nya tag och jobba på med jaget!

Så småningom kom både jag och ärendet på fötter igen. All’s well that ends well. Ifall du ville veta.

Under dagen hade jag ett bra impromptumöte med mitt fackombud. Det är en kvinna som verkligen brinner för sitt arbete. Jag tackade för det och framförde att hon skulle ta till sig att jag aldrig tidigare träffat på nån som jobbar lika bra som hon i sin roll som ombud för Vision. Mer ofta har jag sett ointresserade, slöa och oengagerade ombud. P är verkligen ett riktigt guldombud!

Vidare fick jag en riktigt god nyhet, en nyhet som jag måste hålla hemlig ytterligare ett tag. Det har inget med mig att göra, eller jo… Ytterst lite. Det handlar om en person på mitt jobb som har gjort nåt riktigt bra och ska belönas för det på ett häftigt sätt. Jag blir så glad, ända in i själen!

Det blev andra bullar idag.

Snälle C hade varit och inhandlat semlor till några av oss. Den omtänksamme mannen hade uppfattat att jag inte gillar semlor, så han hade köpt en kanelbulle till mig. Den tog jag som lite belöning och plåster på egot när jag intog eftermiddagskaffe ihop med lokalblaskan. Blaskan, som faktiskt idag hade en artikel om min nästanbror, nygiftingen.

Det ösregnade när jag åkte hem. Till min glädje upptäckte jag nya namn på en postbox. Jag har betalat ett par räkningar, bland annat för bilbesiktning längre fram i vår. Känner mig ledsen och låg, men det är bara att bita ihop och inte bli nåt offer, som sagt.

I kväll är det Antikrundan och jag ska värdera – från bästefåtöljen. Vad gör DU i afton??? Skriv gärna några rader och berätta om din kväll. 

Livet är kort.

Read Full Post »