Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Göingeflickorna’

Ett inlägg där jag serverar dig min veckans höjdpunkter… och motsatsen.


Torsdag.
Och jag är kanske inte riktigt vaken när detta publiceras, men… Jag är plikttrogen och lojal mot dig som är uppe med tuppen och förväntansfull vill läsa om min veckas toppar (Pride) respektive dalar (Hide). Det är inte svårare än så här:

Pride


Hide


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentär om Göingeflickorna.


Nä, jag har inte kommit på rubriken
till det här inlägget själv, den är snodd från en kvällsblaska! Idag vet väl knappt nån vilka Spice Girls var. Är det nån som då minns Göingeflickorna från skånska Boalt?

Göingeflickorna

Göingeflickorna.


Systrarna Norén,
som de ursprungligen hette och kallade sig, började sjunga tillsammans kring mitten av 1950-talet. Sonja, Barbro och Agneta turnerade Sverige runt och var riktigt stora, framför allt på 1960-talet. Då var det två, tre framträdanden per dag… Det blev många mil i den gamla Volvo Duetten.

Det stora genombrottet för trion kom 1961 med låten Kära Mor. Och det är bland annat på grund av den låten jag verkligen gillar dessa töser! För Kära Mor blev, precis som vissa andra, döskallemärkt av Sveriges Radio. Skälet var att den ansågs alltför sentimental. Men det handlade också om att man tyckte att det var förskräckligt med en dotter som inte besökte sin mor tillräckligt ofta…

Som tur var spelade Radio Nord låten. Och den blev så populär att Sveriges Radio tvingades häva spelstoppet av den. Den valdes till och med till Årets låt 1961 – och slog då bland andra Evert Taube.

Under 1960-talet blev det till och med en turné i USA. Under 1970-talet försökte tjejerna poppa till sig lite, med kort-kort och sånt, men publiken ville se dem i folkdräkter.

Vid mitten av 1970-talet valde Barbro att hoppa av från gruppen och i stället sjunga med sin man Lars. Sen dess har trion gjort ett par revivals. Det senaste framträdandet tror jag var 2012. Men nu blir det inga fler, för Sonja avled i mars i år. Den här dokumentären är gjord av hennes son Tord till minne av mamman.

Det här är en rörande dokumentärfilm om en tid och en musik- och sångstil som inte längre görs. För Göingeflickorna kunde nämligen sjunga.

Tofflan ger högsta betyg till den här dokumentärfilmen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Missade du dokumentären på TV? Här kan du titta på den!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en synnerligen varierande lördag.


Dagen började… varmt.
Eller varmt och varmt… Hett. Redan tidigt på morgonen visade termometern en utomhustemp i solen på över 40 grader…

40 grader varmt

Lite varmt idag, dårå…


Även om inomhustempen
på bilden är nästan 27 grader tycker jag att mitt hem är svalt. Det går ju att öppna alla fönster och göra korsdrag numera!

För att svalka mig gjorde jag en Fästmö-frukost, det vill säga stoppade banan och kanel i filen. Det har Anna lärt mig att man kan göra. Eftersom hon nyligen har varit här finns det dessutom frukt i hemmet!

Fil m banan o kanel

Fästmö-stuk på filen, det vill säga banan och kanel.


Men jag måste ju vara lite egen också.
Därför åt jag tre bitar av mitt svindyra surdegsknäcke, ett mycket passande bröd för mig, eller hur? (Retorisk fråga.)

Surdegsknäcke

Surdegsknäcke åt jag till frukost, passande nog.


Efter duschen var jag lika varm som före,
så det var inte det lättaste att glida i jeansen och den tjockis-svarta tischan. Men är man fet och svettig så är man. Det är bara man själv som kan ändra på det.

Mamma fick en signal innan jag lämnade byggnaden för att möta Anna och Prinskorven på vårt vanliga ställe. Vi for sen gemensamt vidare till Annas snälla mamma och L på Slottet. Elias var ganska medtagen av värmen. Han gillar den inte alls och det gör inte jag heller. Men en mindre kropp har svårare att stå ut än en större…

Det var så hett att jag inte orkade fota några blommor. Ett par koppar kaffe och en härlig hallonbakelse slank däremot ner finfint. Hallonen på bakelsen kom naturligtvis direkt från Slottsbuskarna!

Hallonbakelse

Härlig hallonbakelse med hallon direkt från Slottsträdgårdens buskar.


Elias piggnade till lite
och orkade sen gräva upp lite potatis tillsammans med mormor. Själv konverserade jag mest L. Anna grävde lite hon också.

Sen var det ju det här med att bada… Och jorå, vi gjorde det!!! Vi doppade inte bara tån i ån, Anna och jag doppade oss och simmade ett par tag! Tyvärr var det lite hämmande med en familj som hade lagt beslag på bryggan och ogärna lämnade plats åt oss i fem minuter. En unge stod med kastspö och jag var livrädd att nån krok skulle fastna i en skinka eller så. Moderskeppet till gossen rodde omkring i en gummibåt och kommenterade varje rörelse vi gjorde.

Inte kul att visa upp sitt fläsk, sina proppiga ben och sitt gigantiska och fula ärr (TACK Sjukstugan i Backen för att jag fortfarande lever!), men jag gjorde det ändå. Jaa, jag gjorde det! Och nu kommer INTE nån bild på badnymferna utan en bild på mina blöta badkläder och badlakan.

Blöta badkläder o handdukar

Blöta badkläder och badlakan.


Efter doppet
– nej, vi drunknade inte, Elias var ju badvakt! – hoppade vi in i en stekhet bil och for till Tokerian. När vi anlände kände jag mig rätt klubbad, men faktum är att det är väldigt svalt och skönt inne i Tokerian.

Kalkonklubba

Jag kände mig rätt klubbad.


Och nu ska jag berätta
lite mer om varför jag kallar Tokerian för Tokerian. Somliga tycker då förstås att jag raljerar, så de kan ju sluta läsa här. (Jag förstår förresten inte folk som läser min blogg när de bara retar sig på allt jag skriver. En sån blogg skulle jag bara skita i att läsa!)

Det handlar om att det ibland är lite… hipp som happ med grejorna där inne. Skylttextaren kan inte stava, så man har skickat denn* till affären där Arga Klara brukar handla för att extraknäcka lite i sommar. Och så det är lite muppigt både bland personal och kunder. Men jag älskar faktiskt Tokerian! Jag är så glad att det tar två minuter att gå dit och köpa ostbågar och mjölk och nougat och jag skulle inte vilja byta bort den för allt smör i Småland – eller i nåt annat land heller, för den delen!

Här kommer några förklarande bildexempel från dagens shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Himlen tur och retur
och jag sitter nu hemma. Molnen hopade sig och jag trodde aldrig att det skulle börja! Men det gjorde det. Det ösregnar och åskar i skrivande stund!

Moln

De släpper ifrån sig härligt regn!


Nu ska jag ta mig en bira
och lite ostbågar och bänka mig framför TV:n för att glo på Göingeflixen! Jepp, det är alldeles sant!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett gäng sevärda dokumentärer som visas den närmaste tiden på TV.


Alla människor har minst en historia
att berätta. Oftast är det kändisar som kommer till tals, även om vi inte ska glömma bort

alla andra

som också har spännande berättelser inom sig.

Just nu går det att antal, enligt mitt tycke, sevärda dokumentärer på SvT2. Det är naturligtvis mest kändisar, men inte enbart.

Som synes är jag inte enbart intresserad av mord och blod på TV, som vissa tycks tro.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag regnade det inte. Stort X i taket! Men marken måste vara genomblöt, så nån utflykt med kaffe på en filt blev det inte. I stället kollade vi tidningen (nej jag tänker inte länka till lokalblaskan om jag inte får kommentera hos den och lämna länkar! HA!)  efter intressanta loppisar och hittade två stycken som vi bestämde oss för att åka och kika på.

Men först blev det ett besök på apoteket för Fästmön behövde medicin och jag fotkräm. Och så lämnade jag in Lotto – och fick veta att mamma och jag hade vunnit 21 kronor igår! Wow, liksom!

Det som var det bästa med den första loppisen, i Husbyborg, var att det var skyltat längs med vägen ända från andra rondellen hemifrån mig sett! Och det var faktiskt väldigt bra! När vi kom fram, tack vare alla bra skyltar, var det lätt att parkera. Det fanns ganska mycket böcker och en bok var det enda som fick följa med hem härifrån. Jag såg några små fina ryska saker, men alla prylar var liksom belagda med nån sorts fett. Och sånt är ju liksom inte roligt att köpa. Det var det dåliga med just den här loppisen, att grejorna kändes ofräscha.


Vic Suneson för fem kronor fick följa med hem från den feta loppisen, i alla fall. Visst är omslaget läckert?!

                                                                                                                                                               Dagens andra loppis var på Fyris Park utomhus, tack och lov. Jag har varit på två loppisar där inomhus och det går nästan inte att andas. Fy så äckligt! Men utomhus var det ganska trevligt och solen värmde oss faktiskt, om än lite av och till.

Som vanligt irriterades vi och vissa andra försäljare av såna där uppköpare som går och köper – och prutar jättefräckt! – fina saker bara för att sälja dem själva, till ett högre pris. Men se, den här vinylskivan var det ingen som ville ha:


Mina favoritflickor, men var är det tredje???

                                                                                                                                                            Jag såg en jättefin burk som jag tänkte köpa, men när jag kom tillbaka efter ett varv var den borta. Anna såg också en jättefin burk, men den var alldeles för dyr. Vi ägnade oss därför helt åt att glo – på saker och folk.

Folket var till 99,9 procent WT, det går inte att komma ifrån. Vi själva var diskret klädda i jeans och tjockis-svarta t-shirtar, men dem vi mötte räddes inte att klä sig liksom hur som helst. Värst var nog en överviktig mamma som drog en barnvagn. Brallorna var åtdragna runt buken som hängde över i ett rejält däck. Överdelen bestod av en åtsmitande aprikosfärgad top. Under magen hängde en bältesväska. Nej, våra tjocka magar och feta lår och stora arslen till trots kände vi oss super-snigga! Det blev en fika på det!


Sockerbullar och kaffe, inhandlade av en ung kille som var tusen gånger mer förvirrad än jag. Underligt att han fick nånting sålt överhuvudtaget…

                                                                                                                                                             Det fanns en del saker för barn – och för vuxna som gillar Katten utan mun. Vad sägs om dessa söta aftonväskor – eller plånböcker???


Hello Kitty för aftonbruk eller pengar.

                                                                                                                                                               Det fanns massor av spel och pussel. En del spel var roligare än andra.


Spelet till vänster gillade jag, spelet till höger kanske hade varit nåt för min coach??? (Retas lite.)

                                                                                                                                                               Jag såg även ett spel som kunde tänkas passa Slaktar-Pojken. Han har ju en stor fäbless för kokt potatis – NOT!


En het potatis för Johan?

                                                                                                                                                           Nej, vi strosade omkring och hittade ingenting annat vi ville köpa än burken som såldes till nån annan och burken som var för dyr. Jag fotade en helt onödig burk i Annas favoritfärg för att visa nåt som Svenska Tandläkarförbundet borde reagera på.


Nattgodis är väl inte bra? På natten ska man ligga med tandborstade och tandtrådade tänder och bettskena i käften, inte äta godis!

                                                                                                                                                          Slutligen hittade jag en flaska som var lika trind om magen som jag. Och man ser det i speglingen, faktiskt!..


Fotografen, med kalaskula, syns spegla sig i kulflaskan.

                                                                                                                                                               Nej, sen gav vi upp alla loppiga saker och for till ICA Maxi för att glo på nya varor. Där har vi nästan aldrig varit förr, fast Anna brukar tro att vi åker dit ofta. (Internt skämt.) Vi ville inte glo på mat, men av nån anledning glodde vi på leksaker. Är vi barnsliga, eller?..


Jag hittade Lilla My till extrapris, men köpte hennI* inte.

                                                                                                                                                                      På gosedjursavdelningen förfärades jag över vissa hiskeliga färger och nyanser på gosedjur, som jätterosa och turkos. Men Anna hittade ett riktigt gulligt djur att gosa med. Frågan är vem som är sötast – elefanten eller Anna?..


Två sötnosar, men den till höger i bild gillar jag bäst.

                                                                                                                                                                      Det enda vi kom ut med var klutt, det vill säga häftmassa, för 19:90. Varför 19:90 när det inte finns några tioöringar? Nåja, jag var hur som helst glad att jag kom ihåg kluttet för jag har tänkt köpa sånt länge. Nu gäller det bara att komma ihåg vad jag skulle använda det till…

Så skjutsade jag hem Anna till New Village innan jag for vidare Ut på Uppdrag, det nästa sista på ett tag. Hemma igen vid 16-tiden blev det på med en maskin tvätt, en kopp java, lite godis och en dusch. Nu lagar jag mat – lax, potatis, hollandaisesås med morötter, sparris och körsbärstomater. Det är därför jag sitter här vid datorn… Hoppas maten är klar snart, för jag börjar bli hungrig. Och jag vet att Anna sitter i vardagsrummet och tuggar på lördagsgodis, för hon svarar med enbart konsonanter när man frågar hennI nåt, typ…

Mmmmmmmmmm…

                                                                                                                                                                  *hennI = småländska för henne

Read Full Post »