Tacksägelsen

En tämligen from man mördas med en högklackad sko. Vem har ihjäl en religiös man som dessutom var mycket godhjärtad? Det får man veta, men inte förrän nära på sista sidorna i Björn Hellbergs deckare Tacksägelsen. Jag lånade boken av Fästmön, som är en riktig Hellberg-fan.

Vem mördar Herrens tjänare?

Det inledande mordet på mannen är bara det första i en serie. Polisen Sten Wall försöker haffa mördaren. Han inser att mördaren nånstans hör hemma i samma kretsar som sina offer, men vem kan det vara i raden av fromma män?

Björn Hellberg skildrar vanliga människor såväl som fanatiker – och mördare. I den här boken förekommer dessutom ett litet HBTQ-tema. Personteckningen är ytterst trovärdig och det är den som ger boken högt betyg. Det gör även det faktum att jag inte kan lista ut i förväg vem mördaren är.

Read Full Post »

Utdraget. Del 27

Maktlösheten och känslan av att vara värdelös. Att till och med vara en sån som andra, i tron att de är godhjärtade, klappar på huvudet och ger en present eller ett gott råd. Det var nog det E tyckte var värst. Att känna att han blev nedlåtande behandlad. Ibland blev han rentav sårad när han fick oönskade råd om hur han skulle bära sig åt eller var han skulle hitta informati0n – trodde de att han var alldeles tappad bakom en vagn?

Ofta kände han att han måste argumentera och försvara sig – även mot de så kallade hjälparna. Det tog mycket kraft.

Sen fanns det andra som tog fasta på hans förmåga att lyssna och kommunicera kloka råd själv! De liksom ÅT på honom. Efter vissa sammanträffanden kände han sig helt tömd på kraft och energi, men även tankar och känslor. Han orkade inte riktigt med att vara gratis terapeut till höger och vänster – för för honom själv fanns det ju ingen utöver familjen som kunde lyssna. Alla tycktes fokusera på att bli den som hittade lösningen på hans problem – i själva verket ville han komma fram till lösningen på egen hand. Han behövde bara HJÄLP fram till lösningen. Kontakter som kunde leda honom rätt, som var användbara, som kunde se att hans fall hade något av värde i sig. Som såg honom och hans bakgrund som något värt att rädda.

Men de som skulle ha gett honom denna hjälp vände honom ryggen när han utklassade dem med sitt intellekt. Och det var ändå inte så att det var menat som utklassning eller övertriumfering – det var bara hans natur att säga sanningen – och sin mening. 

Read Full Post »