Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘goda grannar’

Ett inlägg om livets goda.


 

Åska på väderappen

Åska på väderappen. Blixten var till och med rörlig på skärmen.

Det var en rätt trist torsdag. Jag sov lite för lite i natt, fast det var av trevliga anledningar mest. Men den här dan var bara så grå när jag vaknade… Väderappen talade om för mig att vi hade ett hejdundrande åskväder nånstans mitt på dan. Det hade vi INTE. Det mullrade lite yttepytte, så jag drog ur alla kablar och stängde ner maskineriet innan jag gick på lunch – fem steg utanför min ytterdörr.

En av de goda grannarna, Lucille, ringde på förmiddagen och bjöd över mig på borsjtj. Fy te rackarns så gott! Min mamma gjorde ljuvlig borsjtj när jag var ung, men lilla mamma lagar ju ingen mat längre. Att få sätta sig vid ett bord och äta hemlagad mat är därför nånting jag uppskattar otroligt mycket idag. Och då pratar jag inte om min egen mat, förstås. Den är ju mera som nåt nödvändigt ont. För gott är det sällan…

Borsjtj

Lucilles borsjtj med kokt ägg och gräddfil.


Under två timmar 
pratade vi om ”allt”. Däremellan åt vi Lucilles underbara borsjtj och drack kaffe ur hennes mammas vackra koppar. Jag fick höra en del av historien bakom porslinet. Såna minnen ska man spara.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Goda nyheter fick jag också mig till livs – F har fått jobb hos den bästa arbetsgivaren jag nånsin har haft! Det glädjer mig enormt mitt i mitt eget jobbsökeri.

Vår lunch avslutades nånstans mitt på eftermiddagen. Vi for då till CityGross där Lucille köpte en massa ”huvuden” och firrar av olika slag och jag köpte lax och saltgurka till bra pris.

Melon väger

Lucille väger ett av sina ”huvuden”.


Så har den här dan gått.
Den blev en av månadens bättre, en dag när rastlösheten höll sig på avstånd, när jag träffade människor, pratade och socialiserade. Det är fint att ha god vänskap på nära håll när den inte blir för påträngande. Det har aldrig Lucilles och min varit. Men vi har alltid väldigt roligt när vi ses, trots att vi pratar om allvarliga ting.

Det blir en lättare middag för min del i kväll, kycklingchorizo med bröd. Recensionsboken pockar på min uppmärksamhet och jag ska ge den ett par timmar innan jag belönar mig med Cucumber och Banana klockan 22 på SvT1. I morgon kanske jag ska städa, bädda rent, tvätta… Men just nu njuter jag av den goda maten, pratet och vänskapen jag fick ta del av idag. Tack för detta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ha ha ha, jaa, det är ju en otroligt intressant fråga – tycker somliga! Rubriken är från Svenska Dagbladet som har besökt ett höghus vid Danvikstull. Där har journalisterna intervjuat en del boende och jag kan ju inte låta bli att referera lite:

  • En äldre farbror säger sig känna till ett par grannars efternamn. Han har bott i huset i 14 år och hälsar och pratar med grannar när han träffar dem. Men han har aldrig varit hemma hos nån granne.
  • En man i 30-årsåldern kanske kan högst tre grannars efternamn och känner ingen. Men hälsar på några. Han känner inget behov av att få komma hem till sina grannar för han har vänner.
  • En kvinna i 30-årsåldern, lite mer närmare 40, känner kanske till 15 grannars efternamn. Men så jobbar hon i bostadsrättsföreningens styrelse. Hon har bott i huset i två år och har en fem, sex grannar som hon stannar och pratar länge med.
  • En äldre kvinna säger sig kunna ungefär fem grannars efternamn, men vill inte ha nån kontakt med grannarna. Men hon hälsar på alla. Hon har bott i huset sen 1955 och på den tiden var alla som en enda stor familj.
  • En kvinna i yngre 70-årsåldern känner till tre grannars efternamn. Hon har en hyfsad relation med grannarna, hon hälsar, men vill inte ha mer kontakt.
  • En kvinna i 50-årsålder kan ungefär fem grannars efternamn och pratar med ungefär tio. Några brukar hon fika med.

Jag har bott i mitt hus i 17 och ett halvt år. I min trappuppgång finns det fyra lägenheter och pratar jag med en av grannfamiljerna. Jag vet vad två av de andra familjerna heter i efternamn. Jag har varit hemma hos alla – utom de nyinflyttade (fast jag har varit hemma hos dem som bodde där innan). En grannfamilj bara glor, men hälsar inte och då hälsar förstås inte jag heller. Att glo på dem är jag inte heller intresserad av. Den tredje familjen håller på att renovera och har inte flyttat in än. Jag hejar på dem som jobbar i lägenheten när jag har mött dem i trappuppgången, men jag vet inte vem eller vilka som ska bo där mer än att det står ett mansnamn och ett kvinnonamn på postboxen.

Vet du vad dina närmaste grannar heter i efternamn och brukar du heja, prata eller kanske till och med umgås med dem???

Read Full Post »