We are blessed. Vi är välsignade. Välsignade av goda människor. Tidigare i kväll fick jag ett telefonsamtal från en ung snärta på Västkusten som gjorde mig väldigt glad. Och nu på senkvällen kom ett mejl med fina julgåvor till både Fästmön och mig.
Vi är inte vana vid att människor är så här välsignat snälla. Det är rörande och alldeles för vänligt och… framför allt för mycket. Det enda jag kan säga är
TACK!
Jag lovar att vi ska förvalta såväl vänliga ord som gåvor på bästa sätt.
Hela det här inlägget är baserat på verkliga citat. Men vilka som är källorna till citaten vet bara de själva och jag. Och källor får som bekant inte efterforskas i vissa sammanhang, så… Luta dig bara tillbaka och njut! Eller sjung med – valfri melodi – alla kan sjunga, sägs det ju – till och med getterna i duett med Whitney Houston sist i inlägget!..
Du har skrivit så saaaaaanslööööst maaaaaassa skit. Om mig. Om mig om mig om mig. På din blogg ogg ogg ogg ogg. Spotta på! Spotta på! SPOTTA PÅ!
Nej, du får inte skriva om det och det och inte heller det och det och DET! Stackars din familj, stahahahackars din Annannannna! Spotta på! Spotta på!
Och inte får du fota vad som helst, även om det är ett dammigt däck. Nej, nej, nej! Du får inte prata med, prata med, praHAHAHAaaaaata med! Hälsa? Nej inte ens det. Får du. Bara på mig. På mig, på mig, på MIG!
– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!
(Här är till och med jag förvirrad…)
Du fick en en en en UPPskattande kommentar rar rar. UPPskattande kommentar!
Det vohohore HIMLA trevligt att träffas! Jag gillar din blogg, gi gi gi gillar din blogg och ditt sätt att skriva.
Du har ingen skuld uld uld. Nehej, ingen enda skuhuhuhuld! Du har varit en fantastisk vän, en fanTAStisk vän än än ÄN idag är du en vän, fanTAStisk vän. FAN-TAS-TISK!
– Meh meh meh , HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!
(Några snälla också.)
Vi hade redan slutat gihihilla dig gihihihihilla dig giHIHIHIlla dig.
Du kommer aldrig aldrig aldrig få jobbet. Nej, nej, nej, aldrig aldrig aldrig. ALDRIG!
Du är världens fulaste. Världens fulaste. Världens fuHUHUHUlaste! Spotta på, spotta på! Blogg ogg ogg ogg ogg…
– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!
(Hur man slår ner nån med ord… Och det är inte mina ord.)
Du är en fin vän, en fantastisk partner och en god människa. FiHIHIHIn vänänänän. Än en vän. Fanannantasstissssssk pappapartner och go go gooooooo människa. En människa. Go go go GOD!
Jag bryr mig om dig. OM dig. OM! Omomomom OOOOOM dig! Du är älskad, älskad, ÄLSKAD och DET är få förunnnnnnnnnat! Unn unn unnat…
Du är minst av allt dum i hövve. Minst av allt. Mi mi mi miiiinst av allt.
– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!
(Lite mer pepp.)
Ingen av oss, ingen av oss, I-I-I-INGEN av oss är betjänt av att fo fo fortsätta. Fo fo foooortsätta. Nej nej nej!
Ingen ingen INGEN mera lust att hö hö HÖra av mig. Nej nej nej! Blogg ogg ogg ogg ogg…
Efter så många år… Baaaktala. Baktala. Baktala la la la la la.
– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!
(Dags för lite mer nertryckeri.)
Tack. Tack tack. Tack tack tack för din om om om om OMtanke. Hoppe hoppe hoppas det går bra med din ope ope operation. Kram! K-K-K Kram!
Om om om du behöver hjälp, hjä hjä hjä hjälp – hojta bara till, ba ba bara till. Till Till Till!
Du är en sann vän. En SANN vän. En sannnananannnan vän!
– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!
(Snällt skrivet.)
Skaffa dig ett eee he he eget liv och spy inte ga ha ha ha galla över andraha ha haaaas. Blogg ogg ogg ogg ogg
Det är egentligen dig det är synd om, spela ha ha har martyr och off off OFFER
Grinigg nigg nigg, bi hi hi hi hitter, total brist på medmänsklighet het hetero
Och detta har jag SKRIVIGT själv, SKRIVIGT själv, SKRIII-VIGT själv, själv, själv!
– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!
(Sån är jag!)
Saknar dig redan innan nan naaaaaan jag har ååååkt jag har åkt ÅKT
Du är finast, nast fin fiiin finast
Jag älskar DIG DIG DIG! DIG DIG DIG!!
– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!
Gått över gränsen av 200 000 besök på den här bloggen! Tusen, tusen TACK till er alla! Jag önskar att vi kunde fira på nåt sätt, men tyvärr har jag inte pengar ens till en fika på stan, så… Vi får fira i tanken!
Vi får fira i tanken!
Livet är tufft, men jag har det inte svårast. Men jag har kommit in i en period när det känns lite extra jobbigt. Ibland uttrycker jag det här på bloggen, en del gånger bara i en bisats. Sen blir jag ledsen när läsarna tycks anse att det är viktigare att kommentera vardagliga ting än mitt dåliga mående. Jag ber om ursäkt om jag har kränkt några av er, men jag är rätt känslig just nu. Och ibland behöver man inte skriva nåt upplyftande eller säga nåt väldigt djupt i en kommentar utan bara konstatera att så här är det. Det kan räcka med ett vänligt ord eller inget alls. När det blir för svårt. En del av er har kontaktat mig på annat sätt än via bloggen och just påpekat att det är enklare att kommentera det vardagliga och för svårt att kommentera det jobbiga.
Jag ska försöka att gå vidare och jag jobbar varje dag på att bli snällare, mer ödmjuk och att lära mig förlåta. Men det är ganska nedslående för självet att inse att jag aldrig blir den goda människa jag skulle vilja vara. Den som ger av sig själv till andra, den som inser sina begränsningar och den som kan förlåta. C och jag pratade om förlåtelse igår och jag ångrar så att jag inte har haft mer one-to-one diskussioner med denna person! C har ett djup som jag bara har anat. Oftast har jag bara sett den flamsiga, glada sidan.
Det är väl just den sidan vi oftast visar utåt, den djupa, svåra och ibland mörka sidan vänder vi inåt. Här på bloggen känner jag emellertid att jag vänder ut-och-in på mig själv alltför ofta. Så som man gör bland riktigt nära och goda vänner. Men jag har insett att alla som läser här inte vill mig gott. OK, jag har en öppen blogg, alla kan läsa. Det jag inte förstår är varför man gång på gång läser om mitt påvra liv när man har fråntagits möjligheten att kommentera, men framför allt, när man inte gillar mig. Är det för att man själv ska må bättre då tycker jag att det är lite… sick. Och ännu värre är det när man valsar runt hos andra bloggare och gör samma sak. (Jag är inte den enda som drabbas av en stalker, nämligen)Vore det inte bättre att man skaffade sig ett eget liv i stället?.. Bara en undran.
Uppdatering: Fast ännu värre är nog de som gömmer sig bakom amerikanska flaggan och besöker mig i smyg, tror man. Särskilt som man har uttryckt att man verkligen inte gillar mig ELLER bryr sig om mig. LARV!
Kramar till er alla andra! Ni som betyder nåt, ni som är viktiga i mitt liv på och utanför bloggen. För det är ni. Viktiga, alltså. Mer än ni förstår, tror jag. Om detta kommer ett inlägg längre fram, när jag sitter mer avskilt.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 