Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gnällig’

Ett rätt torftigt och gnälligt inlägg.


Nä, jag blir mer och mer övertygad om
att jag har en infektion i kroppen. Det gör ondare än vanligt när jag andas och näsan ska vi inte tala om. Den är ful och gigantisk i vanliga fall. Nu känns den dessutom ömsom lite täppt, ömsom lite rinnig. Jag är väldigt bra på att ge andra goda råd när det gäller infektioner, men för egen del är jag sämre på att ta till mig dem.

Kanske blir det lite te med honung i senare. Note to self: Vattnet ska inte koka upp, annars fäller honungen inte ut propolisen. Till dess har jag tagit en Fisherman’s Friend och en bunt pepparkakor. I originalreceptet till pepparkakor ska det nämligen vara ingefära. Ingefära är bra mot mycket.

Fisherman's FriendPepparkakor
Ju äckligare desto effektivare…


Jag är av den åsikten
att ju äckligare nånting smakar desto effektivare och nyttigare är det. Fisherman’s Friend är inte gott. Det är äckligt. Pepparkakor är visserligen goda, men inte i kombo med Fisherman’s Friend. Så nu avvaktar jag med spänning mitt snabba tillfrisknande.

Nu är jag solokvist ett par timmar medan Fästmön jobbar. Jag ska komplettera kostcirkeln med ett par rostade mackor med ost på. Ost är säkert inte nyttigt, för det är ju gott.

Har du nåt bra recept mot infektioner som förkylning, halsont och hosta??? Dela gärna med dig – helst innan jag avlider i denna svåra åkomma.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med vilket Tofflan hade intentionen att vara neutral, snudd på optimistisk, men som blev rätt gnälligt.


Torsdagen blev underbart varm och solig.
”Lisbeth” och jag tog en alldeles för lång lunch. Vi skulle nog kunna prata non stop i flera timmar. Vi måste antagligen slut ses så här, vi hinner ju aldrig snacka klart!

Hemma i New Village stålsatte jag mig och började städa. Först dammade jag, sen skurade jag badrummet, därefter duschrummet/toan och sist dammsög jag. Jag var trött och varm efteråt, men jag drack vatten hela tiden. Ändå lurade en lätt huvudvärk bak i skallen. Mamma ringde när jag hade slagit ner rumpan för att vila ut före duschen, men vi pratade inte så länge. Jag trodde verkligen att duschen skulle göra susen. Men icke! När jag kom ut slog huvudvärken ner som en bomb. Jag blev så dålig att jag började må illa och var tvungen att lägga mig. Som tur var släppte det med en tablett, men det tog ungefär en timma och jag hann bli ganska rädd under tiden. Det kom så plötsligt, så intensivt. Solljuset genom mina skitiga fönster gjorde så obarmhärtigt ont.

Solen bakom molnen
Solens strålar är härliga, men kan också göra rätt ont.


Jag hade tänkt skriva ett inlägg
om bra och mindre bra dagar på jobbet innan jag såg på Eurovision Song Contest 2013:s andra semifinal. Det gick inte. Därför skriver jag dessa rader när klockan är alldeles för mycket.

Bra dagar och mindre bra dagar… Den där dagen det var strömavbrott på jobbet blev ändå en ganska bra dag, trots allt. Det blev en konstruktiv dag. Det blev en bra dag, med bra möten. Likaså var dagarna, veckorna, när jag byggde hus på jobbet fantastiska. Jag såg hur nånting växte framför mina ögon och det var jag som skapade det.

Men andra dagar… Andra dagar är mindre bra. Frustrationen lurar runt hörnet. Maktlösheten. Oron. Försöken att kommunicera som misslyckas, trots att man först tror det motsatta. För mina ord kan väl inte vara så svåra att förstå? Jorå, det kan de! För i nästa stund möts jag av saker som bara är… på tvären.

regn på backspegeln
Andra dagar…


Jag har faktiskt kämpat
och jobbat med mig själv de senaste åren. Rannsakat mig. Försökt ändra vissa beteenden. Men tro inte en endaste sekund att det är lätt att lära gamla hundar att sitta! Och jag har ju fått höra så många gånger hur dålig jag är och hur jag måste vara på ett annat sätt att jag till sist trodde på det. Nu är jag nånstans mitt emellan. Jag  har blivit mjukare, fogligare, fått ett bättre pokerface. Jag kan le fast jag gråter inuti. Eller rasar. Fast det syns inte! 

Men dessa andra dagar… Ibland går det inte att visa upp ett falskt leende eller säga falska saker. Jag brister och fäller hårda ord. Eller nej. Inte hårda, utan korta. Och jag avslöjar lite för mycket vad jag tänker.

stenar och rutor
Hårt. Eller kort.


Det är en kamp att vara människa.
Att vara en sån människa som andra kan acceptera utan att jag gör mig själv till nån jag inte vill vara. Balansgång är svårt. Jag är inte mycket för kompromisser, men jag har blivit bättre på det.

Det gör bara så ont vissa dagar. Dessa dagar när mina ord blir korta. När jag inte orkar le med ögonen. När jag inte orkar peppa dig eller dig eller dig. När jag bara skulle behöva få höra av nån att jag kan släppa kontrollen och relaxa, allt är fixat. Men mitt liv blir aldrig fixat. Jag är spänd till det yttersta just nu, jag gör saker och lovar saker jag aldrig hade haft en tanke på att sänka mig till att göra för några år sen. Allt för att få behålla lite värdighet, få låtsas vara nån.

Mindre bra dagar behövs! För hur skulle jag annars kunna uppskatta de bra dagarna? Det är allt jag vet. Just nu. I denna stund. När jag skriver detta, nån gång mellan torsdag och fredag. Jag lär vara död när jag ska upp om några timmar.

soluppgång
Solens uppgång. Kommer jag också upp?


Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 2

Ett inlägg där Tofflan skriver om den andra semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.


Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan
 i kväll heller. Jag la ut mina omdömen  efteråt.

Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde göra det här.

I kväll var det 17 bidrag som tävlade om att gå vidare till finalen. Av dessa 17 är det tio som vi alltså får se igen nu på lördag. Klara till finalen är Frankrike (blä!), Italien (nej, den här hörde vi redan 1980), Tyskland (okejrå), Spanien (urk!), Storbritannien (JA!) och Sverige (mina stackars öron).

Inledningen bestod av nån sorts märklig dans till musik som var lika märklig den. Och vad hade cykeln där att göra? Petra Mede hade en lustig klänning på sig. Vilken tur att det är varmt ute, annars hade hon frusit om frambenen.

Lynda Woodruff dök upp i Malmö – trodde hon. Fast det var i Köpenhamn hon först syntes. Sen blev det en hyllning till Fatous toyboy (dvs Zlatan Vahetterhan)…

Petra Medes intervju med Lys Assia, 89 bast och verkade kristallklar! Lys Assia, alltså. Inte Petra Mede. Senare i Green room svamlade Petra Mede mest omkring och sa ”Hello!” Den historiska tillbakablicken var lika roande som sist. Faktiskt.

Darin sjöng vackert i väntan på att rösterna skulle räknas. Agnes uppenbarade sig i en… kreation. Tyvärr kunde man inte rösta på nån av dem.

Så här såg startfältet för semifinal 2 ut:

(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)

  1. Lettland: PeR: Here we go
    Glitterpojkar som hipp-hoppade på scenen. Plötsligt lät det som om det var nån ljudstörning. Jag blev bara trött…
  2. San Marino: Valentina Moneta: Crisalide
    Så ylades det i en ballad. Men rätt OK ändå. Till tempobytet. Nej fy.
  3. Makedonien: Esma och Losano: Pred da de razdeni
    Dags för den konstiga duon. Jultomten wailade på scenen, medan kyparen tog i ända från tårna. Biggest loser???
  4. Azerbajdzjan: Farid Mammadov: Hold me
    Här behövs silvertejp! Smäktande sång. Men fick vi inte nog av glasburar när Eric Efternamnsomlåtersomettrap var med? Jag blev nervös av klättringen!
  5. Finland: Krista Siegfrids:  Marry me
    Det första jag undrar är vad hon har på fötterna. Sen tycker jag låten är ganska tråkig. Och den där löjliga pussen… Var det den det blev sånt ståhej om? Jösses…
  6. Malta: Gianluca: Tomorrow
    En glad pojke skuttade omkring på scenen och var lik en granne till mig. Låten var ingen höjdare. Händelselös, liksom.
  7. Bulgarien: Elitsa Todorova och Stoyan Yankulov: Only champions
    Gnällig och entonig låt och champinjoner? Inget för mig.
  8. Island: Eythor Ingi: I’m alive
    Ett jävla liv. Vakna fin. Till min plajs. Jävla liv. Vakna fint. Ett lustigt språk, men en ganska fin ballad.
  9. Grekland: Koza Mostra och Agathon Iakovidis: Alcohol is free
    Grekiska män iförda fotbollsdomarkläder och… kletzmer? Nej, det här går fetbort.
  10. Israel: Moran Mazor: Rak bishvilo
    Kurvig dam i mjukislångklänning. En ballad som inte var så tokig. Men jag var hela tiden orolig att tuttarna skulle ramla ut när hon tog i.
  11. Armenien: Dorians: Lonely planet
    George Harrison? Svajig sång.
  12. Ungern: Bye Alex: Kedvesem
    Ungerska är ett konstigt språk. Mössan var ful. Låten entonig, inte många ackord där, inte.
  13. Norge: Margaret Berger: I feed you my love
    Lite för tajt klänning där. Tungt beat, men låte kommer inte riktigt igång.
  14. Albanien: Adrian Lulgjuraj och Bledar Sejko: Identitet
    Hej hej på dej dej! Du kunde ju åtminstone ha tvättat håren. En riktigt tråkig låt, detta.
  15. Georgien: Nodi Tatishvili och Sophie Gelovani: Waterfall
    Duettsång. Smäktande. Sjunga kan di, i alla fall, men låten är rätt seg. Eller nja. Hon sjöng falskt vid de höga tonerna.
  16. Schweiz: Takasa: You and me
    Vilket tjat om att gubben är den äldsta som har varit med och tävlat. Det såg ut som om han inte riktigt hörde. Låten är lite töntvarning på.
  17. Rumänien: Cezar: It’s my life
    Men nu blev jag rädd! Greve Dracula på scenen! Och snöpt har han blivit också. Jisses. Mina stackars öron… Det här var nog det värsta jag har hört.

Så… vilka sju ville jag inte se i finalen? Typ alla 17. Eller… om jag nu måste välja så slipper jag helst Lettland, Makedonien, Grekland, Bulgarien, Ungern, Schweiz och Rumänien.

De tio som gick vidare är: Ungern, Azerbajdzjan, Georgien, Rumänien, Norge, Island, Armenien, Finland, Malta och Grekland.


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag och dags att kolla in vad läsarna tyckte. Den gångna veckan undrade Tofflan vilken årstid du gillar bäst.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

40 procent (tio personer) svarade: Sommaren! Den är kort, men underbar. 

36 procent (nio personer) svarade: Våren! Det gör inte alls ont när knoppar brister! 

24 procent (sex personer) svarade: Hösten – färgerna, regnen, mörkret, härliga innekvällar med tända ljus och en bra bok.

Ingen svarade Vinter – jag ÄLSKAR snö, kyla och halka! [Konstigt eftersom så många tyckte att jag var gnällig angående vintern…]

whitelady7-eva kommenterade:

Jag tycker mycket om min sommar här, som ju inte ens är så värst kort 🙂 Men ibland kan jag sakna årstiderna i Sverige, speciellt hösten. Jag älskar att plocka svamp, och det blir det inte mycket av här. Men vi har ju årstider vi med, trots att skillnaden inte är så tydlig här. Våren t ex, då går det liksom mest från grönt till lite mer grönt 🙂 Saknar inte vintern dock, och skulle jag göra det, så kan jag ju alltid åka söderut och se lite snö 🙂

SoP kommenterade:

Jag valde hösten, men den är bara snäppet över vintern- Tycker vintern är en skön viloperiod när julen är undanstökad .

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag röstar på våren. Det är den årstid jag gillar mest/bäst. Det är då allt vaknar till liv igen och ljuset återvänder. Det är då man kan börja så smått med cykelturer och få uppleva alla naturens små under. Måste ändå påpeka att alla årstiderna är fina på sitt vis. Dock gillar jag inte när det är under -10 grader, mina leder protesterar.
Ha det bäst!


Stort TACK till alla
som deltog med klick och/eller kommentar! Jag hoppas du kollar in den nya frågan i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens Nyheter har på nätet en intressant artikel om missnöje på jobbet. En organisationskonsult ger tips och råd i artikeln, och det irriterar mig lite. För många av dessa konsulter säger ju saker som är ganska självklara om man tänker efter lite, eller hur? Fast medan medarbetarnas tankar är gratis kostar konsulternas konsultationer multum, oftast.

En gnällig typ – privat.


Konsulten i artikeln
säger att det är skillnad på gnäll och missnöje. Ja, det hade jag kunnat säga gratis! (Nu gnäller jag!) Gnäll är ju liksom bara gnäll, medan missnöje ju kan vara befogat – och behöver kanske åtgärdas. Vad är då missnöje? Enligt konsulten och mig handlar missnöje ofta om att man tycker att ledarskapet är dåligt, att man inte får information om saker och ting eller att man känner sig överkörd. Det är då vi gnäller. Gnället kan hålla ihop en grupp, men det kan också förstöra. Det gäller att ingen i gruppen förhäver sig, för då kan det vara den personens tur att råka ut för gnäll – från gruppen. Eller mobbning, som vi också säger på svengelska.

Jag undrar ibland om man har tagit upp det dåliga ledarskapet med sin chef eller känslorna av att vara överkörd eller inte få information. För det är ju den det handlar om man ska prata med om man vill ha nån förändring. Att inte information är nånting som jag funderar över eftersom jag jobbar med kommunikation. Vi har väl var och en ett ansvar att hålla oss informerade, att ta reda på saker och ting själva också? Eller?

Det är viktigt att även våga prata om sånt som är obehagligt på en arbetsplats. Det är också viktigt att kunna lyssna först och prata sen – både som medarbetare och kollega, men också som chef. För det är chefen som kanske måste ta det enskilda samtalet om det där obehagliga, det där missnöjet. Och som chef räcker det inte bara att vara lyhörd och kunna sätta ner foten vid behov. En god chef ska också kunna erkänna egna fel och brister, tokiga beslut, misstag etc i jobbet. Men det ska förstås också medarbetaren…

Den arbetsplats där jag är nu är fantastisk! Människorna som jobbar här är här just för att jobba, men på raster försöker vi prata om lite annat än jobb. Det finns en stor lyhördhet och stor respekt kollegorna emellan. Ingen är spydig eller otrevlig. Eller jo… Det finns undantag. Jag kallar detta undantag Muntergöken, lite ironiskt eftersom jag ju menar tvärtom. Själva göken i sig består av delar av flera personer, även mig själv. Det är den här göken  som alltid ser allting negativt, svårt, problematiskt – och aldrig positivt, ljust, glatt. Det finns bara problem och inga möjligheter. Chefen, tycker Muntergöken, är antingen en mes eller också fattar chefen bara fel beslut. Nån information kommer aldrig från chefen, bara en massa dumma påfund. Och så vidare och så vidare…

Tja, du hör väl hur otroligt det låter? Jag vägrar nämligen att tro att en chef är 100 procent dålig. På en arbetsplats i mitt förra arbetsliv hade jag en chef som kompisstyrde. Med det menas en chef som kunde sköta sitt jobb tack vare sina låtsaskompisar. Genom att låtsas göra vissa av medarbetarna till bästisar och bundisar fick h*n dem att göra det jobb h*n skulle ha gjort själv. Den som inte var chefens favorit gick det riktigt illa för. Jaa, faktiskt blev ett antal medarbetare till och med av med sina jobb – på högst tvivelaktiga grunder.

Här var jag inte glad alls…


På den tiden,
under den chefen jag nämner ovan, var jag nog världens största Muntergök. Jag gick från att vara chefens bästis till att hamna ute i frysskåpet. Och då blev jag förstås missnöjd och gnällde och gnällde. Fast det gjorde ”alla andra” också på arbetsplatsen, men när det skulle talas om det obehagliga var det bara jag som talade, det andra höll käft.

Idag visar jag betydligt färre känslor på jobbet. Om jag funderar över nånting eller är bara aningen missnöjd tar jag upp det så snart jag kan med nån av cheferna (jag har ju flera eftersom jag jobbar på flera ställen). Men jag gnäller inte. Jag har slutat gnälla på jobbet! När jag tittar på Muntergöken och ser och hör gnället därifrån inser jag att det var precis sån jag var tidigare! Och sån vill jag inte gå tillbaka och bli, never! Jag har också jobbat på mitt sätt att vara och på att förbättra mitt pokerface. Jag ler oftare. Men jag ler inte några falska leenden! Och jag backar inte för att ta en strid – däremot väljer jag mer nogsamt de strider jag tar. Hittills har det inte varit mycket till strider alls…

Så här glad är jag på mitt jobb idag!


Nu är det inte bara jag som har förändrat mig.
Den arbetsplats där jag är på nu är helt annorlunda än den jag var på tidigare. Här är det verkligen högt i tak och jag vågar säga vad jag tycker. (Fast jag tycker inte alltid om allting…) De som jobbar här talar också med varandra med den där respekten jag nämnde tidigare i det här inlägget.

Just nu är jag lyckligt lottad. Och inte ett dugg missnöjd med arbetsplatsen, trots dess Muntergök. Gnäller gör jag bara privat. Och inte så särskilt ofta heller.

Hur är det på din arbetsplats? Gnälls det mycket? Finns det nåt utbrett missnöje? Vad klagar folk mest på? Hur hanteras gnäll och missnöje? Många frågor, svaren har du!


Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Finalen

Liveblogg i kväll igår.  Inte så hög aktivitet här , men då tänker jag att det är skönt att folk inte är så ensamma och desperata att min blogg är det enda sällskapet! Bloggen startar strax efter klockan 21 eftersom jag är på resande fot. Under tiden kan du ju roa dig med att läsa vad nyhetschefen på lokalblaskan skrev i dagens tidning! Länk finns i inlägget nedan!


I kväll är Igår var det så äntligen dags
för den stora finalen i Eurovision Song Contest 2012. I SvT 1 börjar evenemanget klockan 21 i afton. Som vanligt tänker jag liveblogga, men det kan vara så att livebloggen startar något efter klockan 21 (måste hämta hem Älskling som slutar jobba 21).

Nu har jag hört alla låtar åtminstone en gång. Min favorit är fortfarande Cypern, även om jag tror att Europa röstar fram en vinnare som kanske inte sjunger så bra men har en show som sticker ut. Att kunna sjunga är nämligen av underordnad betydelse i schlagersammanhang nu för tiden.

Jag försökte ärligt begripa vad lokalblaskans nyhetschef hade skrivit i nån sorts krönika till dagens artikel om schlagerfinalen. Men jag fattade inte ett dugg. Det jag för övrigt inte heller fattar är att lokalblaskans nyhetschef tycks vara ansvarig reporter att skriva om Eurovision Song Contest. Jag trodde att man som nyhetschef jobbade både djupare än så/på en högre nivå. Men det klart, om man inte ens svarar på mejl från läsare, så sitter man säkert i nån liten glasbur nånstans och tycker. Om schlagern. Hur man sen formulerar sig vete tusan. Nog för att jag uppenbarligen inte kan formulera mig begripligt här på bloggen ibland, men en nyhetschef är ju liksom proffs. Eller borde vara det. Läs nyhetschefens krönika här och förklara gärna för mig vad den handlar om. Jag förstår inte.


Så här ser kvällens startfält ut:

  1. Storbritannien: Engelbert Humperdinck – ”Love Will Set You Free”
    Missade det mesta av låten. Jag tycker att den är ganska OK, men är inte farbrorn lite för gammal för det här???
  2. Ungern: Compact Disco – ”Sound Of Our Hearts”
    En ganska OK låt. Fast vad har han på sig??? Lite halvtrist låt.
  3. Albanien: Rona Nishliu – ”Suus”
    Nej, nu håller vi för öronen! Människan med ormboet på huvet vill jag varken höra eller se.
  4. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
    Dags för blindstyret. Att han inte blir anmäld av SRF eller nåt. Den där bindeln sabbar ju det hela. När jag lyssnar känns låten rätt OK, faktiskt. Fast skrikig bitvis och en och annan falsk ton…
  5. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
    Nu det tråkigaste bidrag Bosnien och Hercegovina har skickat på ett par år. Men hon kan i alla fall sjunga, Maya, och det är det ju inte alla som kan i den här tävlingen… Hiskeliga axelstrutar, för övrigt.
  6. Ryssland: Buranovskiye Babushki – ”Party for Everybody”
    Årets skämtbidrag. Nej, jag förstår inte var tanterna har i den här tävlingen att göra. Låten är rolig en gång. Här kan vi för övrigt snacka falsksång på hög nivå… Men jag kan inte låta bli att skratta åt dem. I kväll tar den lilla tanten i som 17! Får tankar på Danse Macabre…
  7. Island: Gréta Salóme & Jónsi – ”Never Forget”
    Den här har jag gillat, men i kväll känns sången svag och svajig. Ingen kraft alls, bara ett skitstort leende.
  8. Cypern: Ivi Adamou – ”La La Love”
    Min favorit, trallandet till trots. Tänk, jag kan ju texten redan! La lallalallalalla, typ…
  9. Frankrike: Anggun – ”Echo (You and I)”
    Och nu nåt för gymnastikpojkarna och dito fluktare. Nej, den här låten är för intetsägande för min del.
  10. Italien: Nina Zilli – ”L’Amore È Femmina (Out Of Love)”
    Trist att det sjungs på engelska, tycker vi i New Village. Italienska är vackert. Men den här låten är för amerikansk och borde inte ha hamnat i Baku.
  11. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags för den smäktande balladen Lyyysssssna… Han har uppenbarligen tagit nåt dämpande i kväll, dessutom. Det skulle kunna vara en riktig rysare, men lämnar mig ganska oberörd.
  12. Norge: Tooji – ”Stay”
    Nu blir det hårt. Lite för hårt för att vara schlager. Men den här låten växer! Den skulle jag kunna dansa till på nån klubb sent en natt tidigt en morgon.
  13. Azerbajdzjan: Sabina Babayeva – ”When The Music Dies”
    Men hjälp… Hon hamnade ju nere i källaren i början med rösten. Sen låter hon plötsligt helt annorlunda. Seg och trist.
  14. Rumänien: Mandinga – ”Zaleilah”
    Den här låten gillar jag! Det är lite lambadastuk på den och jag gillar sexiga danser.
  15. Danmark: Soluna Samay – ”Should’ve Known Better”
    Dags att ta studenten med Danmark. Dessutom låter hon som Anna Bergendahl. Anna gillar den här, eller snarare, bas-tjejen, tror jag… Själv skrattar jag åt trummis-bruttan.Tråkig låt, tycker jag.
  16. Grekland: Eleftheria Eleftheriou – ”Aphrodisiac”
    Jag gillar det grekiska! Men den muskorta kjolen tar en del av uppmärksamheten… 😉 Nej, nu vill Tofflan dansa!!!
  17. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nu tar jag kisspaus. Inte av nervositet utan för att jag simple don’t like this. Sorry! FANtastiskt! sa Edward. FAN! sa jag. Vad Gina sa skiter jag i.
  18. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Turkiet brukar ha bra låtar. Den här tillhör tyvärr inte De Bra Turkiska Låtarnas Klubb. Den är bara gnällig och jag tänker på getter av nån anledning.
  19. Spanien: Pastora Soler – ”Quédate Conmigo”
    Spansk brutta med bulle på huvet och insvept i lakan gal på scenen. Nej, det här gillar jag inte.
  20. Tyskland: Roman Lob – ”Standing Still”
    Tyskland har skickat en tråkig låt igen. Den här är så trist att jag nästan somnar…
  21. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
    Hej Televinken Kurt! Oroväckande, Anna hummar med och diggar… Fast den är rätt OK, när jag lyssnar. Men dansen…
  22. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
    Nu blir det svart i rutan. Och nån ylar… Strax klöser nån på gitarrerna… Nja, låten känns spretig.
  23. Irland: Jedward – ”Waterline”
    Duracell-Kaninerna gör entré. Jag orkar inte titta på dem för de kan ju inte stå stilla, men faktum är att låten är helt OK, faktiskt ganska bra…
  24. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
    Serbiens ballad gillar jag. Språket gillar jag. Kärlek gillar jag. Det här är bra!!!
  25. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
    ”Hon har blommor i sitt hååår…” Jaa, och pipa har hon också. Låten är riktigt fartig och nu vill jag dansa igen! Men killarna i kjolar ser för roliga ut!
  26. Moldavien: Pasha Parfeny – ”Lăutar”
    Den här hade jag förträngt… Tyvärr blev jag påmind nu. Han har grenen långt ner på benen och låten är bara konstig.

Min favorit? Tja det står mellan Cypern och Serbien för min del. Island är ju rätt OK också, men jag tyckte deras framträdande i kväll var lite tamt. Greklands låt är också bra… Och Rumäniens…

I väntan på rösträkningen etc lyckades Helena Bergström komma fram på telefon. Det var synd. Hon är lika o-rolig som alltid. Det är bara en som är mer o-rolig, Gina – människan som tjatar om sina skämt och är den enda som skrattar åt dem också.

Röstningen har börjat och Grekland fick den första tolvpoängen! Folk jublar för att Sverige leder. Jag dricker lite öl till… Nej det här var deprimerande. Det ser ut som om Sverige… vinner… Gäsp.


PS Fel låt vann.


Läs även
 andra bloggares åsikter om 

Read Full Post »

För ett tag sen skrev jag om boken Matthandlare Olssons död av min favoritförfattare Karin Wahlberg. Jag var rätt gnällig och irriterade mig på alla korrekturfel. Men vänliga Karin Wahlberg skrev ett mejl till mig trots att jag var så petig…

Bra men full av korrfel.


Och i början av mars
 skrev jag om Karin Wahlbergs senaste deckare, Glasklart. Karin Wahlberg är en smart författare. Hon inte bara skriver, hon läser. Och hon läser vad folk tycker om hennes böcker – och hon tar sig tid att skriva några rader per mejl. Bättre marknadsföring av sig själv kan man nästan inte göra! Alldeles nyss läste jag följande mejl, något redigerat av mig:

Tofflan!
Ego-surfade just och fann att du läst min senaste ”Glasklart”. Du skrev många snälla saker om den och gav den tofflor i övermått. Och jag blev väldigt glad.
Det var inte heller så många korrfel i denna som i Matthandlaren. Jag sa till på skarpen på förlaget så den är noga genomgången. Det var ju bl andra du som noterade de myckna felen. 
Hälsningar
Karin Wahlberg
Att skriva till sina läsare innebär många plus-tofflor, Karin Wahlberg! TACK! Och så har du svar via mejl, förstås! För jag är en artig toffla som tycker att det hör till vanligt hyfs att besvara brev – och mejl.
Den var skitbra och hade (nästan) inga korrekturfel!

Read Full Post »

Jag är hemma och har plockat undan inför stamspolningen i morgon. Torkat ur, dammsugit, flyttat på prylar. Nöjd! Nu väntar strykning. Men först måste jag skriva av mig några saker som har legat inuti och gnavt några dar.

Det finns människor – flera stycken och jag tänker inte namnge dem alla, för det verkar vara ganska många! – som lägger stor skillnad vid orden

avundsjuk och missunnsam

Det gör inte jag. Och nu vill jag med en gång säga att andra får tycka vad de vill, men jag tycker att båda orden är negativa. Jag kan förstå att man är bitter. Jag kan också förstå att man känner känslor av avund och missunnsamhet. Det gör jag själv ibland. Men jag tycker att skillnaden mellan ordens betydelse inte är särskilt stor. När jag var/är utan jobb, till exempel, är jag jätteavundsjuk på folk som har jobb. Jag anser mig själv missunnsam när jag tycker att folk som gnäller på sina arbeten är just gnälliga och att de ska vara jävligt glada att de överhuvud taget har jobb. 

För mig är orden lika negativa. OK, missunnsam är aningen mer negativt. Så varför inte försöka tänka i positiva termer i stället. Om du inte har en kärlek kanske du i stället har en massa vänner, till exempel? Eller om det finns en kärlek i ditt liv, men få vänner – var glad åt såväl kärleken som de få vännerna. Vänner och kärlek kan ingen annan

skaffa 

åt dig. Det är helt upp till dig.

Vänskap kan ingen annan ordna åt dig.


Jag själv förlorade många så kallade vänner
för tre år sen. Först var det många nyfikna (skadeglada?) vänner som hörde av sig. Några vänner hörde inte ens av sig utan snackade bakom ryggen. Och blev till sin stora genans outade på den här bloggen. (Tänk att trots alias så såg de vilka de var – och blev arga. Dåliga samveten, eller?). Sen fanns det vänner som bytte trottoar när vi möttes på stan.

Under de här tre åren har jag också funnit många nya vänner. En del har redan kommit och gått, medan andra har stannat kvar därför att vi betyder nånting för varandra och därför att vi antagligen kan ge varandra nånting – inte saker, alltså, utan i vänskapsväg.

Att vara en vän är ett sätt att få vänner.


Det blir svårare att knyta vänskapsband
ju äldre man blir. Om man dessutom inte ingår i nåt socialt sammanhang är enda chanserna att träffa presumtiva vänner att ge sig ut i vimlet. Har man då vissa sociala fobier är det inte särskilt lätt. Men det går. Och vi vet alla att

träning ger färdighet

Social förmåga går att träna. Det är heller inte kört att träffa nya vänner trots att man är arbetslös eller börjar bli rätt gammal. Men det är svårare än när man  är yngre, helt klart.

Vänner som jag numera genast s0rterar bort  är såna som

  1. inte hälsar
  2. inte svarar på sms när man försöker bryta deras ensamhet
  3. inte svarar på mejl när man frågar om man förargat dem
  4. inte ringer tillbaka när de har lovat

För de vänner jag vill ska finnas i mitt liv nu är ärliga vänner. Och gillar man inte varandra eller det man står för ska man säga det rakt ut till den det berör. Inte till andra. Och nej, jag svarar inte på sms och mejl som innehåller skitsnack om andra. Grow up!

Och det här inlägget hade jag inte alls tid att skriva, men detta är nånting som har gnavt inuti mig sen förra veckan. I eftermiddag kom jag till insikt att jag faktiskt inte kan göra mer för att rädda vissa vänskaper. Det är kört.

Read Full Post »

Gårdagskvällen rundades av med kycklingburgare, lite datorisering och läsning. Cirkeln är verkligen en märklig bok, jag blir som den tonåring som är dess målgrupp och fullkomligt slukar boken! Jag vill läsa hela tiden, egentligen. Fattar inte varför jag till exempel började med pusslet igår…

Men vi skulle ju sova i natt. Stormen blåste sömn i oss och regnet smattrade mot taket. Vid tretiden vaknade jag och kunde inte andas. Näsan är helt blockerad och det låter som om det sitter en spinnande kattunge i bröstet på mig när jag andas. Nässprayen är slut, men tack och lov för Bricanyl! Tyvärr tror jag att det är den jag mår illa av, så jag kan inte ta hur mycket som helst. I morse var jag emellertid tvungen. Det lät som om jag hade rökt i 30 år. Och det har jag nästan!

Jag har aldrig haft problem med luftrören förrän jag slutade röka! Ja, det låter hur konstigt som helst, men så är det! Den 7 september i år är det sju år sen jag slutade röka. Då hade jag rökt i nästan 30 år. I samband med att jag skulle sluta röka bad jag att få kolla mina luftrör. Då hade jag snudd på astma. Idag vågar jag inte kolla. Luftrören är ofta irriterade. Fånigt nog får jag bland annat problem om jag skrattar för mycket, när jag äter och när jag ligger ner – tre av mina favoritsysselsättningar. Hur som helst, värst är det naturligtvis när jag är förkyld. Annars lider jag inte så väldigt av det. Och jag tycker fortfarande att rökstoppet är bland det bästa jag har gjort!

Tyvärr har en del lite svårt att förstå, men faktum är att jag har blivit otroligt känslig mot all sorts rök – inte bara rök från cigarretter och pipor. Det gäller till exempel vanlig grillrök eller när det ryker från ugnen. Jag får svårt att andas och det blir tajt i bröstet. Jag uppfattas som gnällig om jag råkar säga nåt om detta, för sommartid är grilltid och då är det fritt fram att sprida sin rök över tättbebyggt område. Då får jag stänga alla vädringsfönster och balkongdörren, för jag mår dåligt. Och så uppfattas jag som Sur-Kärring och jag vet inte vad.

Nu har jag inte tid att fundera mer över mina luftrör. Idag måste jag försöka få tag i nån på a-kassan som kan svara på frågor om uppdrag. Ärligt talat skulle det inte förvåna mig om jag inte får ta uppdrag. Det är som att man inte vill att arbetslösa ska jobba ibland – reglerna är gjorda så att det blir en ren förlust. Vidare måste jag in i duschen och tvätta håret efter den här jobbiga natten med mycket ångestsvett på grund av andningssvårigheter.

Ute blåser det fortfarande full storm, det känns som om det blåser i mitt bröst också. Även om den värsta stormen har lagt sig gör det fortfarande ont att andas. Vi får hoppas på bättre väder till onsdag. När Fästmön har slutat arbeta i eftermiddag åker vi ut till Himlen och börjar förbereda inför Studentdagen på onsdag. Det ska naturligtvis fejas från golv till tak och så ska det lagas mat, handlas med mera. Det är lite lustigt, men kul, tycker jag, att det här med studenten har blivit så stort igen. Strax innan jag tog min ansågs studenten… ja, vad är det man brukar använda för uttryck… kommersiellt, är ett populärt uttryck fortfarande. Men just till min student återinfördes de vita mössorna. Likadant var det när jag var klar med min utbildning. Först året EFTER kunde jag ta ut min kandidatexamen, för då hade man infört den igen. Ibland har jag liksom svårt att förstå att traditioner anses som mindre bra eller rentav nåt man ska skämmas för att man utövar…

Read Full Post »

I eftermiddags var det inte roligt att vara Tofflan. Det blev till att ligga med huvudet i en hink… Det är medicinen som gör att jag mår illa, så jag har bestämt att jag bara ska ta en tablett, inte två. Jag har meddelat doktor Anders det per mejl. Jag pallar inte med att må som jag gjorde i eftermiddag och dessutom visade fingersticket igår att mitt blodvärde stigit från 90 till 103. (Fy vilken gnällig människa jag är!)


Det här är emellertid Sickan*, inte Tofflan.

                                                                                                                                                            Idag fick jag mitt röstkort med posten. Du har väl inte missat att det är val den 19 september? Det har inte jag, men jag höll på att bli lite orolig över varför mitt röstkort aldrig kom – dessa skulle ju börja delas ut med posten för över en vecka sen. Inte för att jag vet vilket parti som ska få min röst… Jag tyckte att jag hade bestämt mig, att allt var så solklart, men som kom ett par idiotiska utspel från partiledningen, så… Fast det klart… Det ÄR ju faktiskt så att vi numera kan rösta på person – så då kanske jag ska ta och stryka partiledaren, helt enkelt, på valsedeln… Vi får se, vi får se… Har DU bestämt dig vilket parti som får DIN röst???

På tal om post så fick jag ett skumt sms för nån timme sen. Det stod att ett paket från Bokus var på väg med post till mig. Men jag har inte beställt nåt..? Eller har jag det..? Eller eller..? Bokus är ju för mig ett seriöst företag, så jag hoppas att det inte blir nån ny Pocketklubben-historia… (På tal om böcker, för resten, så slank Unni Lindells bok Mörkermannen ner i varuvagnen tidigare idag. Den har precis kommit i pocket och nån tröst ska man väl ha när man är sjuk och illamående så man inte kan äta choklad?)


En pocketdeckare unnade jag mig idag!

                                                                                                                                                      Har pratat med Fästmön i en timme i telefonen. Besöket på företagshälsovården gav henne tyvärr inte så mycket, så egentligen är hon tillbaka på ruta ett. Förhoppningsvis blir jag strax piggare och kan vara där och skoja till (..?) hennes tillvaro snart. Inte för jag vet om det hjälper, men ingen av oss gillar att vara sjuk.

Nu ska jag slänga mig i favoritfåtöljen och grubbla över valet, Bokus och… nej, jag ska läsa. Eller glo på TV. Och kanske äta en druva eller två…

                                                                                                                                                      *Sickan = Sick Man; ingen är så sjuk som en man är när han är sjuk…

Read Full Post »

« Newer Posts