Å ena sidan, å andra sidan…

Ett inlägg om olika sidor.

Mörka och blöta men varma. Så kan dagarna i oktober 2013 karakteriseras. Men jag gillar det! För naturen är så färgrik att man förstummas ibland. Förstummas att det finns så många olika vackra färger.

Min paprika, inköpt till ballen* i somras, gillar visst också hösten. Jag har flera frukter på gång, här är två.

Den röda är på väg att mogna. (Bilden togs igår.)

I natt har det regnat rejält, tror jag. Det var i alla fall stora pölar ute när jag skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Så skönt för alla inblandade att marknaden var regnfri!

Igår kväll satt Anna och jag vid var sin dator och skrev. Anna jobbade två timmar med sånt hon inte hinner med på ordinarie arbetstid. Så är livet nu för tiden – en del har för mycket jobb, andra har inget jobb alls. Men nu ska jag inte klaga! Jag har faktiskt inte fått nåt nej på sökta jobb sen i fredags. Dessvärre har det inte blivit så väldigt många nya jobb sökta för min del: ett par i måndags och ett idag. Visst har jag haft lite annat för mig, men det har heller inte funnits några, för mig intressanta, lediga tjänster att söka mer än dessa tre.

Idag ska jag ut och fara igen. Det blir ett besök på min senaste arbetsplats. Fast inte för att träffa före detta arbetskamrater utan för att luncha med Pe. Lite pirrigt känns det allt, så det är tryggt att Pe är med. Ingen från mitt förra jobb har hört av sig. Jag visste ju att det skulle bli så. Man träffas intensivt under ett par år, sen blir det ingenting när visstidsanställningen upphör. Vid det här laget är jag väl bara ett avlägset minne för de flesta. Och nu gnäller jag inte, jag konstaterar!!! (Jag noterar dock att jag fortfarande står som ansvarig för vissa sidor på webben…) Det finns alltid två sidor av samma mynt och om jag hade velat skulle jag väl själv ha kunnat höra av mig till nån. Samtidigt vet jag hur intensivt det arbetas och jag är faktiskt rädd att störa…

Paprikorna från andra hållet. (Bilden är tagen idag.)

Anna jobbar lååång dag idag och ska inte hämtas hem förrän klockan 16.30. Jag har lovat ta med en låda kycklingspett hem från Ultuna Thai Mith, stället som gör stans bästa jordnötssås…

Nu ska jag ägna mig åt att skriva, skriva, skriva. Förhoppningsvis hinner jag också läsa ut min bok på gång under dagen. Den är lite seg och jag skulle gärna vilja börja på en ny. Men vad ska DU göra idag??? Skriv gärna en rad eller två i en kommentar och berätta! Du vet ju att jag är NYFIKIS!!!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Stryktålig eller En som gillar att ge järnet!

Varje gång jag skriver att jag stryker mina kläder får jag kommentarer från folk som ojar sig över detta. De ojar sig och undrar hur i hela friden jag kan ägna mig åt att stryka. En sista gång säger jag nu att…

jag stryker mina kläder för att det håller dem fräscha längre. Genom att pressa ner fibrerna i tygerna står kläderna emot smuts bättre. Och för övrigt vill jag inte gå till jobbet i kläder som det ser ut som om jag har sovit i. Fyra nätter. Hur andra gör skiter jag fullständigt i. Var och en gör som den vill.

Så! Nog om detta! Jag har strukit fyra maskiner tvätt – en orange, en blå, en grön och en tjockis-svart. Jag tycker inte det är tråkigt att stryka, men det tar tid. Idag har jag lite ont i min häl dessutom och i ena höften. Så det var säkert bra att stå och stryka i en och en halv timma. Jag gnäller inte om strykningen eller om mina krämpor. Jag konstaterar.

Gnälla får man nämligen inte heller göra. Det är bara vissa som har full rätt att göra det och att dessutom skriva andra på näsan att de gnäller. Jag gnäller så mycket jag vill – men om strykning vill jag inte gnälla, mest om människor just nu.

Folk är så inkonsekventa. Eller rättare sagt, de vänder kappan efter vinden. Du vet slickar uppåt och slår neråt. Och det är värsta sorten! De som smilfinkar sig igenom livet gentemot chefer, höjdare, kändisar, Fan och Dennes Moster. För att sen, bakom ryggen, eller åtminstone i tron att ingen hör eller ser, spy galla över personen i fråga.

Jag spyr i alla fall helt jävla öppet här på bloggen – om det mesta. Inte om allt. Även jag har mina gränser och, tro det eller ej, en personlig sfär. Det du läser här ger dig ju bara en del av mig. Jag har haft läsare som har trott sig känna mig så väl att de också tror att de tillhör min familj. Majj gadd!

Näst värsta sorten är Fegpottorna. De som glider genom livet på lögn efter lögn efter lögn och skickar fram andra att föra deras talan. Dessa jättebebisar blir aldrig vuxna och det gläder mig att jag äntligen har förstått och insett att så är fallet. För då är det så lätt att välja bort människor och i stället umgås med jämnåriga/jämbördiga – oavsett ålder. För det sitter inte alltid i siffror, det sitter i beteenden. Och vars och ens förmåga att utvecklas. Alla har uppenbarligen inte den förmågan utan lever kvar i det förgångna, vältrar sig i sin egenanpassade verklighet och sanning.

Tro nu inte att jag inte kan ändra åsikt om både sak och person – det kan jag! Ibland kan jag också ha väldigt dubbla känslor inför en människor eller företeelser. Men för att jag ska gilla nån måste den ha gjort sig förtjänt av mitt gillande. Jag gillar inte nån bara rakt av. Jag tolererar, jag är neutral gentemot nån till dess att jag antingen gillar dem eller… inte gillar dem så mycket.

För några år sen gjorde jag en test som visade att jag var både stryktålig och en som gillar att ge järnet. Idag har dessa mina förmågor prövats synnerligen hårt idag gentemot… människor jag inte gillar så mycket, människor som skriver mig på näsan jämt och samt, människor som hindrar mig i jobbet…

Jag är lite trött just nu. På människor. Men det går över till i morgon. Då ska jag ju lägga mig och gapa för Sara som ska undersöka mina tänder. Sara är både snäll och duktig, men ibland gör det hon gör mig ont och ofta blir det kostsamt. Men jag gillar Sara, det gör jag, helt klart.

Till sist, konsekvens och inkonsekvens… Den som läser och fattar är smart. Den som läser och inte fattar… behöver inte bry sig.

Strykhögen stryker sig inte. Bäst jag stryker den. Medhårs. Tar ett JÄRN och stryker den. Med järnet.

Livet är kort. Jag är väldigt trött i mössan.

Read Full Post »