Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gnabbas’

Ett inlägg om ett foto.


 

Mormor o jag

Mormor och jag för ungefär 50 år sen. Pappa fotade.

En av de bilder jag har ramat in och satt upp i vardagsrummet är en bild på mormor och mig. Jag är liten och sitter i mormors knä, omsluten av hennes trygga famn. Det slår mig att just idag blir jag lika gammal som mormor var på bilden när den togs. 52 bast. Mormor hade då knappt sju år kvar att leva.

Jag har inte så många minnen kvar av mormor, men jag minns vissa ord och uttryck som hon använde. Hon var född och uppvuxen i Småland och bodde granne med Astrid Lindgren. Hon, som var lite speciell, enligt mormor. De lekte inte, Astrid var ju fyra år äldre. Men mormor visste ju vem hon var. Redan då utmärkte hon sig.

Min mormor var själv inte den som direkt utmärkte sig. Hon stod gärna tillbaka, gärna lite bakom morfar. Men mamma och hon kunde gnabbas, uj uj uj! Jag minns det och jag känner igen det! Fast mot mig var mormor alltid snäll. Hon bredde alltid tjockast lager med smör på mina mackor. Men framför allt var hon verkligen den där trygga, varma famnen jag kunde sitta i. Vi hade behövt ha den famnen kvar, både mamma och jag, tror jag, lite längre än 59 år.

Men på bilden ovan är mormor 52 år, precis som jag blir idag. Man ser inte att hon hade dåligt hjärta och svår diabetes. Jag minns bara den där famnen. Och mormors blåa kofta, den som jag pillar på på fotot. Jag minns naturligtvis inte tillfället, men vet att bilden är tagen på mormors och morfars bakgård. På gården där vi fikade i all evighet hela somrarna – till dess att vi först hyrde stuga, sen köpte huset på Rådmansgatan.

Mormor var en trygg del av min barndom. Jag är glad och tacksam över att jag fick känna henne i nio år i alla fall. Hennes vigselring är en av de ringar jag bär i min långa kedja runt halsen. Mormor är alltid med mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citat ur en bok jag läser just nu.


En stund
med min bok på gång. Jag skrattar åt en tant och en bög som gnabbas.

Ruth: Risken att smittan hoppar från Gabri till en människa är rätt liten.

Gabri: Satkärring.

Ruth: Slampa.


Livet är kort. Ibland får man skratta högt, även på toa på jobbet.

Read Full Post »

Framåt seneftermiddagen åkte jag ut till Himlen där jag äntligen fick pussas lite med Fästmön. Det var ett tag sen, kan jag meddela… Vi bytte var sin julklapp också och jag fick den här fina, som inte syns så bra på fotot, men som redan hänger i min gran:


Vacker julgranskula i regnbågens färger.

                                                                                                                                                         Anna fick, fantasifullt nog, en flaska rött, italienskt och fylligt vin, kanske att inta till de goda ostarna hon fick av sin pappa. Jag fick också en söt amaryllis i glasvas. Det ska bli spännade att se den skjuta upp. Johan fick ett paket av mig till julaftons morgon, men naturligtvis blev det inte det paket jag hade tänkt – utan det paket på vars innehåll jag tror att jag har glömt kvar prislappen… 😳

Det tog en stund, men efter några vändor hade Anna och jag och Elias lyckats få in alla julklappspåsar och påsar med julmat i bilen. Vi åkte till Morgonen där Jerry hade utlovat fika

[…] så att ni rullar härifrån […]

Och det var sant! Han hade bullat upp med saffranslängd, kakor, muffins, chokladfingrar och belgiska sjöfrukter. Inte konstigt jag ser fullkomligt vidrig ut på en av bilderna han twitpicade – värst är dubbelhakorna… Men jag gissar att jag ska vara glad att han inte la ut bilden på min

brevlåda

som förstås syntes när jag knökade in alla julklappar under denna gröngöling.


Det blev fullt under Morgongranen, vilket inte riktigt syns på bilden.

                                                                                                                                                                 Vi slog oss ner i soffa och fåtölj och far och äldsta dotter gnabbades som vanligt. Det var roligt att träffa Frida, som jag tror att jag inte har sett sen födelsedagen i oktober!


Alla med på bild för en gångs skull – utom Johan, som hellre ville slappa hemma i sitt nystädade rum i Himlen.

                                                                                                                                                                  Ja det var en riktig vrålfika som bjöds. Till och med katten Maxi fick smaka lite muff(ins).


Maxi fick smaka muff(ins) – trots att han är… ”fixad”…

                                                                                                                                                               Medan Anna griljerade skinkan fixade Jerry och jag med några morgonklappar. För hur stor man än blir, är det viktigt att hålla fast vid en del traditioner. (Jag hörde just min mamma tomten ställa nåt utanför min sovrumsdörr. Och jag blir 50 nästa år…)

Så skjutsade jag hem Anna och åkte själv hem till mamma och säsongsavslutningen av Downton Abbey. Där var det mest död och elände, så jag piggade upp mig efteråt med ett glas päronkonjak och att plocka upp julklappar ur de två kassar jag hade med mig hem från Förorten. Jag blev liiite förvånad när jag hittade… Elias smörgåsburk i en kasse…


Vad gjorde Elias smörgåslåda bland julklapparna???

                                                                                                                                                             Men inuti lådan låg var sin pepparkaka med glasyr till mig och mamma!


Pepparkaka till M…

                                                                                                                                                        Båda hänger nu i vår fina gran!


Och en pepparkaka till U-Tofflan.

                                                                                                                                                            Tack Anna och tack Jerry för allt fint och gott! Mer paket blir det i morgon, har jag noterat!

Read Full Post »

Den här söndagen är verkligen grååå. Nej inte bara grå utan grååå. Jag får tankar och associationer till Gustaf Frödings Gråbergssång när jag tittar ut. Gusten, som jag skrev min C-uppsats om – i ett annat liv. Ett Länge-Sen-Liv…

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.

Men i mitt sovrumsfönster har min lilla S:t Paulia fullkomligt exploderat. I blått. Den var liksom tvåfärgad, blå och vit förut. Hur kan det komma sig att den byter färg? En stor blomma och två små knoppar har den nu. Märkligt…


Min tvåfärgade har blivit helblå.

                                                                                                                                                                   Du som har följt mig ett tag vet att den har varit tvåfärgad.


Tvåfärgad!

                                                                                                                                                                  Jag tycker om att fota blommor. Att den stora blå i den översta bilden är oskarp beror inte på att jag klantade mig när jag fotade utan att jag ville att knopparna skulle synas.

Gårdagskvällen avlöpte som en sedvanlig, lugn lördagskväll. Vi åt gott, drack var sitt glas rödvin till maten, smaskade lösgodis så i alla fall jag mådde illa. Den kanske var tanken på den galne mannens bajsiga fingrar

Vi blev som vanligt trötta tidigt. Då hade vi sett förra söndagens avsnitt av Ont blod på DVD:n först och sen börjat slöglo på en gammal Morse-deckare på Kanal 9. Inte konstigt att man blir trött av alla axelvaddar och höga jeans och Morses och Lewis gnabbande – även om det senare var småtrevligt igår eftersom Lewis fick in ett antal poänger och Morse faktiskt log varmt mot honom. Jag gillar det verkligen! Men så hördes det konstiga ljud från soffan – det var Fästmön som hade nickat till och då var det bara att borsta tänderna och krypa ner i sängen i sovrummet med TV:n på. Vi somnade väl inom fem minuter. Jag vaknade en evighet senare och trodde att klockan var minst tre. Den var 23.44… Då hade jag väl sovit lite mer än en timma. Stängde av TV:n, gick på toa och somnade om.

Tidig uppskuttning i morse, men vi var båda så trötta. Skönt för Anna att hon bara jobbar till klockan 14 idag och inte till 16, som det ju är vissa helger. Jag skjutsade henne och kröp sen ner i bädden och – hör och häpna! – slumrade till en timma, till klockan var cirka kvart över åtta!

Nu har jag hällt i mig tre muggar java och börjar känna mig riktigt pigg. Lokalblaskan skummade jag på 20 minuter, men faktum är att jag hittade en (1) intressant artikel idag som jag nog återkommer till här på bloggen! Fast det var ju en TT-artikel och ingen som nån lokal journalist har skrivit. Är det ingen skribent som jobbar på tidningen på helgerna? Och var är alla lysande skribenter som jag gillade? De tycks ha försvunnit det senaste året. Inte ens på kulturen finns det nån som skriver om nåt intressant mer än än möjligen Björn Stenberg, men han får ju aldrig nåt utrymme att tala om. Vad gör alla andra? Eller rättare sagt, skriver alla andra om ämnen som jag tycker är ointressanta? Eller vad?

Fundera över det medan jag ställer mig vid strykbrädan och ångar vidare (ha ha, förstod du skämtet?) med strykhögen som har legat/hängt där i några dar. Efter det blir det tvagning och frukost och så en tur till JC på Stormarknaden för att hämta mina uppfållade Levi’s. (Du som klickar på Levi’s-länken, kolla in de Ghost Grey! Fy f*n så snigga!!! Såna vill jag också ha, men det blev blåjeans!) Och har du tur kanske det blir en bild på de übersniggt tvättade jeansen och min bulliga rumpa på en blogg nära dig. Vi får se. Kanske. Magen är ju rätt bullig också och det är inte lika charmigt…

Read Full Post »