Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘glasbitar’

Ett sorgset inlägg.


 

Stenar

Jag vill att tillvaron ska ha ett visst rutmönster.

Idag har jag inte varit arg, men ledsen. Jag varierar mig! Men ärligt talat är det inte roligare att vara ledsen än arg, så jag hade hellre varit glad eller bara… vanlig. En stor del av förmiddagen togs upp av ett möte. Det känns… inte så bra att leka delaktig så här i elfte timmen. Ansvaret var emellertid mitt att säga stopp och belägg. Det borde jag ha gjort innan. I vart fall kunde jag hålla tyst under mötet, trots miljoner tankar, frågor, idéer och förslag. Det är nog bra om dessa stannar inne i hjärnan.

Till viss del vill jag att tillvaron är inrutad. Precis som alla andra människor behöver jag ha en grundtrygghet, med basala saker i livet. Samtidigt vill jag ha lite mer, det oväntade. Det… som utmanar. På vissa plan tycker jag emellertid att det räcker med utmaningar – prövningar – av en och samma sort sort. Det gör att jag går sönder, det flyger flisor från min själ varje dag. En blir faktiskt inte bara starkare av motgångar. En förlorar delar av sig själv också.

NK* och jag hade planerat go-lunch nere i restaurangen och så blev det. Fast… med ett visst tillägg av glasbitar i NKs mat. Jag ser som en kratta och missbedömer avstånd. Dessutom sov jag kanske max fyra timmar i natt och var lite skakig. Kort sagt: jag kraschade ett glas. Men faktum är att jag inte var ensam om det. En kvart senare kom självaste generaldirektören och gjorde detsamma – dock med vätska i sitt glas…

Träd mot blå och molning vårhimmel

Ljus och luft och omtanke är helande.

Ljus och luft och omtanke är helande och jag tog mig runt kvarteret efter raggmunken. I stället för att sjunka ner på den stenhårda soffan i Café Java till eftermiddagskaffet ett par timmar senare drog NK ut mig för ytterligare en promenad. Vet du, jag har nog de bästa av kollegor!!! 

Genom att få prata och bli lyssnad på kan mycket vända. Att känna att nån eller några bryr sig gjorde att det vände för mig på eftermiddagen. Nej, det löste inga problem, men oron i bröstet har lugnat sig. Nu laddar jag inför morgondagen som innebär ett kärt återseende med… en brobryggare, en helare, skulle jag vilja säga.

I kväll grundar jag med säsongsstarten av När livet vänder. Anja Kontor möter människor som har kommit längre än jag, som har kommit vidare, men som har gått igenom betydligt svårare saker än jag. Det är alltid nyttigt att få veta att en inte själv har det värst.

Detta bildspel kräver JavaScript.


PS Båda mina mejlkonton fungerar igen, men jag håller på att se över ett byte.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Sitter åter framför datorn hemma hos mig själv. Njuter av alldeles nyperkolerat kaffe. Tvättmaskinen jobbar på i badrummet och strax ska jag gå in i duschrummet och spola av mig och tvätta håret.

Det var varmt igår och det lär bli varmt idag. Jag, som de flesta andra, duschar väl mer på sommaren. Tidigare duschade jag alltid varje kväll, året om. Men sen jag blev tant pallar inte huden det, den blir torr och fnasig. Och jag är rätt slö på att smörja in mig…


Härligt svalkande!

                                                                                                                                                       Sent igår kväll fick jag veta att det är tråkigheter på gång i bloggvärlden. Igen. Detta verkar vara ett alldeles för vanligt ”problem”. Och det ÄR en svår balansgång mellan rätten att få tycka och yttra sig och samtidigt inte göra nån enskild individ illa. Jag har själv på nära håll – och från båda håll! – upplevt detta. Förhoppningsvis har jag lärt mig nåt av alla dessa erfarenheter. Jag vägrar fortfarande att ta nån skit – allra minst på min egen blogg. Man får gärna ha annan åsikt än jag och det jag har bloggat om, men det får inte drivas in absurdum. Inte på MIN blogg. Då kan man starta en egen liten blogg där man uttrycker sina egna åsikter. Men jag har också lärt mig att man inte får vara hur elak som helst när det gäller enskilda individer. Och då är det verkligen skit samma om dessa individer har varit minst lika elaka mot mig. För beter jag mig lika dumt och lågt – tja, då är jag ju inte ett dugg bättre. Men jag fortsätter bloggandet ett tag till och jag fortsätter att vara bitsk. Nån mjäka är jag INTE och tänker aldrig bli. Och såna som inte har kurage att göra nåt så enkelt som att hälsa på mig, de får faktiskt ingen hälsning från mig heller. Jag sänker mig inte HUR lågt som helst…


Att blogga kan vara en svår balansgång.

                                                                                                                                                          Natten har varit hyfsad. Jag somnade runt 23-tiden, men vaknade vid ett tillfälle och hade en lång och jobbig hostattack som dessutom väckte Fästmön. Det känns ibland som om jag har glasbitar i luftrören. Det gör ONT att andas.

Första muggen java är det inte jag sitter med just nu, utan faktiskt den andra. Den allra första tog jag ute i Himlen i Förorten innan jag skjutsade Elias till fritids och Anna till jobbet. När jag kom hem till mig var det första jag gjorde, nästan, att sparka igång kaffeperkolatorn! Jag kan verkligen inte leva utan kaffe!


Min älskade javamugg – som ursprungligen innehöll… senap…

                                                                                                                                                             Och idag på förmiddagen får jag en kaffgäst! Det ska bli så trevligt med sällskap – och ett sällskap som jag har riktigt bra UTBYTE av. Inte bara detta trista sociala kallprat utan en hel del djupare diskussioner och tankar. Sånt gillar jag!

Så nu är det bäst att jag sätter lite fart och stormar duschen!

Read Full Post »