Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘glada tillrop’

Ett inlägg i vilket Tofflan känner sig lite nöjd och lite tveksam över vad hon gett sig in på.


Jag har ju här på bloggen
några gånger filosoferat över det här med storstädning och att städa ett rum – eller ”område” – i hemmet åt gången. Idag inleddes detta projekt med… tadaaaaaaa….

Köket!

Köket är vidrigt skitigt. Jag har i princip städat lite på ytan under ett par års tid, känns det som. Idag kör jag hårt från golv till tak. Eller nej. Egentligen från tak till golv. För golvet tar jag ju sist eftersom all skit hamnar där under min framfart.

I morse var jag seg, men jag är sån att om jag väl har bestämt mig, då blir det som jag har tänkt. Nu har jag kört hårt sen klockan åtta och tyckte att det var dags med lite paus för att kolla mejl, Twitter och blogg, förstås. I skrivande stund är köket nästan halvklart. Fast det värsta återstår: ovanpå köksskåpen… Alltså det är väldigt snyggt med burkar och kopparsaker ovanpå skåpen, men de blir jädrigt flottiga och dammiga också. Urrrrk… 

Det enda jag inte tänker göra idag är att frosta av frysen (det väntar jag med tills det blir kallare och jag kan ställa ut frysvarorna i sina lådor på ballen*) och inuti köksskåpen. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska göra med köksfläkten. Delar av den skulle behöva köras i en diskmaskin och nån sån elektrisk apparat vågar jag inte ha hemma med tanke på hur jag påverkar såna… Kaffeperkolatorn hade förstås läckt under natten (jag brukar alltid ladda den kvällen före och kan då bara trycka på knappen på morgonen), så jag har nu tillfälligt tejpat den med silvertejp tills jag får råd och möjlighet att köpa en ny.

silvertejpad perkolator

Silvertejp är bra till mycket! Här används den mot läckage i perkolatorn.


I morgon var planen att göra smårummen,
men eftersom jag ska iväg på viktigare saker på eftermiddagen hinner jag möjligen börja och göra fönstren. Det går ganska bra och fort om jag jobbar effektivt, men jag har ju lite annat att tänka på under morgondagen. Och så vill jag ju inte dyka upp med dammtussar i håret på intervjun, typ…

Nu är min rast slut, ska bara hoppa in på toa först innan jag fortsätter med köksskåpen och prylarna ovanpå. När jag är klar för dan kommer ett rapporterande inlägg med ett bildspel förstås.

Den som vill får gärna komma med glada tillrop i en kommentar till det här inlägget! Jag tar säkert fler pauser under dagen…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tillfällig stängning.


Även idag är det stängt
här på förmiddagen. Bloggen öppnar troligen igen på eftermiddagen.

stängtskylt

Tillfälligt stängt igen.


Den som vill
får GÄRNA skriva några glada tillrop, en insmickrande hälsning (skojar bara!) eller bara vinka lite i en kommentar. Jag svarar som vanligt på alla publicerade kommentarer – så snart jag kan!


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse var en sån där morgon när jag låg och grubblade. Fram och tillbaka, upp och ner, runt och runt. Jag kommer liksom ingenstans med mitt resonemang, det går verkligen i cirklar. Precis som mitt liv just nu. Cirkelliv. Och tiden drar iväg och snart närmar sig dagen när jag blir livegen. Det känns som om jag inte kan göra nåt åt det. Men NÅT borde jag väl kunna göra???

Skickar iväg ansökningar på jobb som jag borde kunna få med tanke på mina erfarenheter etc, men jag får på sin höjd en bekräftelse att mejlet kommit fram. Sen händer ingenting. Klart jag undrar vad som är fel på mig. Jag undrar till exempel om alla arbetsgivare åldersdiskriminerar? Är det min ålder som ligger mig i fatet? Men jissses, jag borde ju vara eftertraktad! Inga småbarn här, inte, bara det…

Förutom att min f d coach och min f d handläggare – jag har ju varken coach eller handläggare numera – har tittat på mitt CV och några av mina ansökningar låter jag ibland vänner och bekanta titta på. Men ingen hittar nånsin några ”fel” eller nåt att anmärka på. Så vad är problemet?

För varje dag som går sjunker jag i värde, det blev jag grymt påmind om efter sista intervjun när mitt hopp var starkt. Detta är ett konstaterande. Ingen självömkan. Jag konstaterar. Kan du inte förstå det så borde du ha slutat läsa för länge sen.

Jag vill inte ha glada tillrop om att jag ska se ljusare på tillvaron, att jag inte ska vara så negativ. Ibland behöver jag vara negativ och genom att skriva av mig det negativa hör på bloggen belastar jag inte familjen. Jag har aldrig tvingat nån att läsa.

————————

Idag ska jag åka och storhandla med mamma så hon klarar sig ett tag. När man i vanliga fall åker och handlar med färdtjänst är det inte särskilt smidigt att storhandla. Jag tror inte att jag behöver förklara det närmare. Mamma är tacksam över att hon har färdtjänst, men tjänsten i sig är inte särskilt anpassd efter de beviljade resenärernas behov…

Framåt eftermiddagen/kvällen ska vi se upp till graven med ljus och lykta. Jag åker ju hem i morgon, så det här blir det närmaste jag kommer Allhelgona. För färdtjänst till kyrkogården funkar inte heller. Då lämpas man av och sen ska mamma traska ner för flera slänter, på halt gräs eller snö, då, om det är sån säsong. Trappor finns, men det funkar ju inte om man har rollator. Sen ska hon upp igen på tillbakavägen. Och vänta i en halvtimma, typ, på färdtjänst. Hur kul är det på en kyrkogård, ensam? Nej, så nu gör vi så här att vi tänder vår Allhelgonalykta nu. Frid!..


Vi tänder vår lykta i eftermiddag/kväll.

Read Full Post »