Gissa ändamålet med föremålet!

Ett inlägg i vilket Tofflan inbjuder till en gissningslek.

Meh! Hur kunde föremålet på bilden nedan hamna på en av mina köksbänkar? Ja, det togs fram av Fästmön. Fast vad användes det till???

Ett måttband!!! Vad gör det i Tofflans kök?

Gissa nu friskt så ska vi se om det är nån som är klurig nog att lista ut till vilket ändamål måttbandet användes. Vinnaren får som vanligt det fina priset att bjuda mig på nånting gott att dricka!

Livet är kort. Ibland är det också gott.

Read Full Post »

Gissningslek!

Ett inlägg i vilket Tofflan inbjuder till en gissningslek om var hon och Fästmön nyligen har vistats.

Gissa var vi har varit! Vi har varit på ett ställe där vi såg MÅNGA såna här:

Pucko.

Vilken tur att stället erbjuder sån fin hjälp så att dess personal SVARAR när man lyfter luren. Jag är förstummad över servicen.

De svarar om man lyfter luren när man behöver hjälp.

Med dessa ledtrådar kanske du lyckas lista ut var vi har varit. Om inte, lyft luren. Vem vet, du kanske får svar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Skrattogram

Morgonens tankar har fastnat på… skrattogram. Hur många är det som är pigga och glada före klockan sex på morgonen? Njae, det är inte många av oss. Själv är jag ju förstås som en lärka så dags, men får lägga band på mig så att omgivningen inte rasar. Idag var det emellertid svårt. Fästmön upptäckte igår att hon hade glömt sin blodsockermätare hemma. En blodsockermätare är en ganska användbar liten sak för en diabetiker. Gissningsleken fugerar sisådär, men klockan drog mot halv elva på kvällen när upptäckten gjordes så att åka till Himlen och hämta apparaten var inte att tänka på. När man har lågt blodsocker – och det gäller ju de flesta – kan man bli lite… tja, motsatsen till muntergök. Anna hade ju ingen möjlighet att kolla sina värden i morse. I stället upptäckte hon att hon hade tagit fel medicin igår kväll. Detta ledde INTE till några skrattkramper. Det var då jag fick syn på annonsen om skrattogram i lokalblaskan…

Tänk om en sån här plingade  på hemma för att leverera ett skrattogram?

Jag föreslog Anna att jag skulle ringa och beställa ett skrattogram. Det föll inte väl ut. Hon såg bara ännu argare ut. Nån tidningsdel, som jag lite försynt erbjöd henne, ville hon inte heller ha – för hon hade inte tid (!) att läsa den. (Vi samåkte idag.) Sen kom hon att tänka på dagens övningar och ett stort, svart moln drog över hennes ansikte. Till råga på allt tappade hon brallorna när hon hasade över köksgolvet för att stoppa undan bordstabletten. Jag skrattade då, för det såg ganska dråpligt ut och jag tyckte mig ana ett flyktigt leende även i Annas söta fejs. På väg till garaget kom jag på att jag hade hört att man inte använde deo på 1950-talet, en upplysning som jag delgav min kära bara så där. Då kunde hon inte hålla sig utan skrattade. Lite, i alla fall. Sen kom jag på att jag mådde illa och då skrattade hon helt klart och tydligt.

Jag mådde illa.

Så vem behöver ett skrattogram när man har en rolighetsminister i familjen? Inte Anna eller jag kanske – ja för Anna kan vara fruktansvärt rolig, jag berättar inte hälften av det som sker mellan oss här på bloggen! Du kan inte ana… Men… om du beställer ett skrattogram via Clowner utan gränser kan du faktiskt göra två flugor på smällen: dels kanske nån får sig ett gott skratt, dels gör du lite gott. För Clowner utan gränser skickar clowner till barn som har drabbats av krig, sjukdom eller annat skit.

Och nej, det här inlägget fick jag inte betalt för att skriva, det kom ner på pränt av egen vilja.

Read Full Post »