Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gifta oss’

Ja alltså rubriken låter hemsk, jag tror att jag gjorde ett misstag när jag skrev i det förra inlägget att vi inte hade fått nån snö. Jag fick inte bara ett straff utan flera. Det började redan i Förorten. Just som vi skulle åka iväg och storhandla… började det snöa. Snön var mer som hagel än snö, men när jag lite senare åkte hem till stan var det riktigt tunga flingor som föll. Fast tittar jag ut genom mitt fönster i skrivande stund har det slutat och solen försöker titta fram. Hört talas om aprilväder?

Att storhandla är aldrig kul, särskilt inte när varenda sekin måste räknas. Nu hade vi sån tur att vännen Agneta hade skänkt en kupong som gav tio procents rabatt. Det gjorde många kronor, det! TACK! (Jag är fullständigt medveten om att vi inte borde ha ätit ute igår, men vi har separata ekonomier och det räddar oss, på sätt och vis. Så nej, vi har ingen möjlighet att flytta ihop eller gifta oss.)

Trots att det är trist att handla kände jag mig flamsig som vanligt på ICA Solen, världens bästa ICA-affär. Jag började filosofera kring toapapper och av nån anledning hamnade jag bland bajspåsarna. Av märket Dogman. Dog man. Man dog av bajspåsarna..? Eller? Jaa, jag är väldigt barnslig.

Bajspåsar dogmanBajspåse Dogman. Dog man när man använde dem?


Men bajspåsar som man dog av
var inte det enda läskiga i affären. Jag hittade trollöl också. Vem i hela friden vill köpa öl med ett sånt här hiskeligt troll på???

Trollöl
Trollöl. Vem vill köpa och dricka sånt som man uppenbarligen blir rätt hiskelig av?


Kanske är det samma som har gjort
den där lustiga påskölen jag köpte, ölet som jag faktiskt inte drack ur i påskas.

Electric nurse påsköl
Electric Nurse påsköl.


Nu slutar det roliga och det djävulusiska tar över.
För när jag kom hem och startade stordatorn var den alldeles svart. Jag testade lite olika saker och till sist fick jag igång den. Den har nu gjort en virusscanning och beter sig ganska normalt, lite vanligt segt, så där. Men ärligt talat är den väl på väg att lägga av. Gissningsvis behöver jag därför inte bara köpa en ny mobil (min gamla går inte att telefonera med och jobbets måste jag ju lämna tillbaka) utan även en ny dator. Jag har visserligen min lilla dator, men den har ingen kapacitet och är i ganska risigt skick den också.

Tjolahopp, ny mobil och ny dator! Men frågan är… igår kväll tuggade jag på en kola. Jag köpte nämligen lite lördagsgodis, fast bara sånt med papper på. (Vill ju inte riskera att äta godis som nåns bajsiga fingrar har vidrört.) Jag vet att jag inte bör äta kolor, men det är ju så gott! Och naturligtvis kändes det som om en gammal lagning är på väg att paja. Jag har redan ett hål som behöver åtgärdas, förutom detta.

Så nu är ju frågan vad jag ska lägga pengarna på – ska jag, som snart blir utan jobb och inkomst, lägga pengar på sånt som gör mig tillgänglig (mobil och dator) och som är ett måste om jag ska kunna söka jobb ELLER ska jag laga mina tänder (vem vill anställa nån som har en massa gluggar?)

Som grädde på moset vägrade min jobbets iPhone att skicka iMessage till Fästmön (som jag fick för lite av i helgen). Och ovanpå detta, sylten: min gigantiska finne i pannan sprack när jag duschade. Den var synnerligen blodfylld och det rann ner över ögat. Jag svimmade nästan, för det gör jag av blod.

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva längre. Jag måste säkerhetskopiera alla mina jävla filer eftersom jag inte vet om datorn startar nästa gång.


Livet är kort. Ibland är det bara djävulstyg.

Read Full Post »

Som man blir bemött, så bemöter man andra

Nu ska jag skriva om nånting som jag vet att många har en massa åsikter om – och framför allt synpunkter på mig: bemötande. Det här ska inte bli nåt undfallande eller urskuldande inlägg. Jag vill bara meddela att jag tänker fortsätta med att inte ta nån skit. Och att jag är hård mot dem som förtjänar det, precis som jag är lika snäll mot dem som förtjänar det.

Vi har alla olika saker med oss i vårt bagage. En del saker är lätta och glada, andra är allvarliga och en del är tunga och kanske till och med förgörande. Det är inte lätt att bli av med det tunga i bagaget. Har vi en gång fått det och inte tagit itu med det blir det gärna liggande nånstans i botten på en resväska. Tills vi en dag städar och finner det trista minnet.

en titt över broräcket

En titt tillbaka…


För min del
har jag en del tunga saker i bagaget från Metropolen Byhålan, där jag är född och växte upp – förutom fyra år i Småland. Jag stannade tills jag hade blivit myndig och sen drog jag. Vilka skäl jag hade för det vill jag inte skriva om helt öppet eftersom de berör människor som fortfarande är i livet. Men min barndom var ändå ganska lycklig, förutom en frånvarande mamma (som alltid var på sjukhus, kändes det som), medan min ungdom var tuffare. Mina föräldrar gjorde emellertid sitt bästa, så ingen skugga på dem!

Efter ett år i England och två terminer på folkhögskola kom jag till Uppsala för att plugga. Jag var en tråkig plugghäst som läste mina läxor och böcker (jag pluggade bland annat litteraturvetenskap och det innebar att man fick läsa MÅNGA böcker varje vecka), gjorde mina tentor och skrev uppsats om Gustaf Fröding. Jag var sällan ute och roade mig. Men lite kul hade jag – då och då. Och så småningom hade jag väl ett nytt kompisgäng här i stan.

Det här med kärlek var ett tufft kapitel. Ett skäl till det är att jag är uppväxt med att man inte ska visa känslor. Här i Uppsala fick jag höra av kompisarna att jag alltid var så behärskad. Ha, om de hade vetat vilken vulkan jag var inuti! När jag sen blev vuxen på riktigt gick det några år när jag bearbetade det där instängda och faktiskt släppte ut vulkanen. Inte roligt för den som drabbades, men jag hade så mycket inuti som bara ville ut. Och jag ville inte vara snäll längre.

I kärlek gjorde jag många misstag och jag var inte alltid så snäll. Jag var inte heller tillsammans med så snälla människor. Min självkänsla sjönk drastiskt och jag blev ett mesigt mähä. När jag ser på bilder från en viss tid ler jag inte på en enda bild. Och trots det var livet inte dåligt hela tiden! Fast jag minns inte de bra stunderna, direkt.

Svekfull kärlek och svekfulla vänner gjorde att jag isolerade mig. Tills jag vågade ta chansen igen. Bara för att hamna ur askan i elden. Hos en Tyrannosaurus Regina (den som är elak blir ful i betraktarens ögon) – bild se nedan! – som var van att bestämma. Och självkänslan åkte ner igen. Den åkte ner i magen och jag hamnade på sjukhus. Många långa och svåra undersökningar – och det enda som hittades var nånting i kopplingen mellan tunntarmen och tjocktarmen och lite magsår. Ingen psykisk sjukdom.

Tyrannosaurus

Tyrannosaurus Regina. Den som är elak blir ful i betraktarens ögon. (Bilden lånad från Geek alerts.)


Men nånting hände
under sjukhusvistelsen. Och jag började se på det förhållande jag var i och tänka att jag inte ville fortsätta leva så som jag gjorde. Kärleken tog slut. Det var självklart (?) svårt för min dåvarande  att förstå. Som alltid – eller så ofta, i alla fall – i en separation är de båda parterna inte snälla mot varandra. Jag fick höra så mycket elakt om min person – saker sagda bakom ryggen till såväl bekanta som obekanta personer. Jag vet inte om det elakaste jag hörde var att jag var psykiskt sjuk (vilket jag inte var) eller om det var att jag hade lurat mitt ex på pengar (jag har ett undertecknat kvitto på 70 000 kronor som motsäger detta). Jag kan ta, även om det också är svårt, om folk säger att jag är dum och elak, men jag tar inte att folk beskyller mig för vissa saker. Och sprider ut rykten. Särskilt min pappa var mycket upprörd över detta. Upprörd och besviken.

Efter en del kringelikrokar träffade jag så Fästmön i början av hösten 2007. Och nej, jag var inte orsaken till hennes skilsmässa. Men vi träffades innan hennes skilsmässa hade gått igenom. Vi har haft så många tuffa år och har gått igenom så många tuffa saker. Men eftersom det handlar om kärlek den här gången har allt detta inte söndrat oss utan fogat oss än mer samman. Nu önskar jag bara att jag fick ett fast jobb så att Anna och jag kan gifta oss och leva tillsammans resten av livet. Så länge min tillvaro är som den är, kan jag inte utsätta Anna för att råka ut för att bli försörjningsskyldig för mig, till exempel.

Anna i en ljusportal

Min fästmö i början av december 2012.


Jag är glad och tacksam
för att jag träffade Anna, för jag började tro att det här med kärlek inte var för mig. Jag förstår om många är avundsjuka på det vi har, men jag kan inte acceptera missunnsamhet som jag har fått känna av från olika håll – ingen utpekad. Eller att folk utanför vill förstöra relationerna mellan oss inom familjen, till vilken jag förstås räknar även Annas före detta man. Det är inte lätt för nån av oss att förhålla oss på bra sätt till varandra, men vi gör så gott vi kan. Ibland klarar vi inte av det så bra, medan vi andra gånger är riktigt tajta. Det är också svårt på olika sätt för alla och envar i familjen. Så varje gång du snackar skit om nån i syfte att sabba en relation inom familjen, tänk på att det drabbar resten av familjen också. Jag snackar också skit och jag blir också arg och besviken och sur ibland. Men jag försöker, så långt det går, att prata med den det berör. Det är först när det inte går som jag pyser till nån jag litar på håller det för sig själv.

Alla dessa tankar kom upp i samband med ett inlägg jag skrev ganska nyligen och ett telefonsamtal jag fick igår. Det var dumt av mig att dra upp och häckla nån från mitt förflutna, men samtidigt kan man undra vad mitt förflutna har för intresse av att läsa min blogg… Vem är det som inte har släppt taget, egentligen? Det jag gjorde var att släppa några obetänksamma ord och det var dumt. Men jag står för mina åsikter. Och jag bemöter på det sätt som jag själv har blivit bemött. Eller nästan. Jag skrev inte om pengar eller psykisk sjukdom, jag skrev om utseende och dumhet. Det var lågt av mig, jag erkänner. Men, som sagt, åsikterna står jag för.

Nu tänker jag inte hänga kvar i det här, för just den relationen har jag glömt. Jag har gått vidare för länge sen, den relationen var en parentes i mitt liv. Det är nuet och framtiden som gäller idag.


Livet är kort. Dags att rensa ut gamla misstag forever.

Read Full Post »

Oktobersöndag och höstsolen lyste. Promenad på dagsprogrammet.


Oktobersolen lyste mellan träden.

                                                                                                                                                           Tjejerna var upptagna med spel/film/dator, sömn eller ätande, Slaktar-Pojken var hos sin storebror. Fästmön och jag drog med oss Lill-Busen ut!


Skogsbusen himself!

                                                                                                                                                               Närå, det var bara goa Elias, ännu inte för stor för mammakramar!


Elias och hans söta mamma.

                                                                                                                                                            Jag hade glömt storstövlarna hemma, så vi tog Bajspromenaden på asfalterad gångstig förbi kolonilotterna. Elias tyckte att vi var jobbiga som skulle stanna och fota så mycket och ofta.


Blött i markerna.

                                                                                                                                                                     Vi korsade vägen för äntligen skulle jag få se den omtalade Ekeby kvarn!


Vi passerade ett högt träd på väg ner mot kvarnen.

                                                                                                                                                               Husen vid kvarnen såg övergivna ut. Ett av de större uthusen hade dock ett stort plakat på sig där det omtalades att man kunde få hyra. Övriga byggnader såg mer eller mindre övergivna ut – utom ett hus där det verkade pågå åtminstone utvändig renovering.

Den gamla valvbron var emellertid inte renoverad, men väldigt vacker ändå.


Valvbron.

                                                                                                                                                              Vi såg en liten, liten röd stuga skymta mellan träden. Tänk om man kunde hyra den, åtminstone…


En liten röd stuga skymtar mellan träden.

                                                                                                                                                            Vattnet var verkligen spegelblankt i den lilla ”sjön”. Det såg nästan inbjudande ut och jag undrade om man kan bada här om somrarna.


Häftig spegelblank sjö!

                                                                                                                                                            Om ena sidan visade en lugn, spegelblank sjö, var andra sidan ett forsande vattenfall. Inte Niagara, men…


Inte Niagara, men…

                                                                                                                                                           Man gick över en snorhal mycket hal träbro. Bron gungade för varje steg man tog och både Elias och jag tyckte att det var lite läskigt. Mamma Anna var cool som vanligt och fotade och kom lite på efterkälken.


Längst bort skymtar Anna som kom på efterkälken för att hon fotade så mycket.

                                                                                                                                                                  Jag som är uppväxt vid vatten bara älskar det! Här en bild på vattenfallet så nära jag kunde komma utan att trilla i.


Nära, nära att dras ner…

                                                                                                                                                              Vi hittade ett ställe vid vattnet där vi kunde tänka oss att gifta oss – under förutsättning att vi också kunde bo i de fina gamla husen. Men det tror jag tyvärr inte är möjligt. Fast vilken dröm!..


Ett dött träd mittemot de vita boningshusen.

                                                                                                                                                         Drömma kan man alltid och det var många tankar som for genom våra huvuden när vi vände hemåt. Elias var så trött att han ville bli buren, men de två tanterna orkade ju inte det . I stället ringde vi hem till Linn och bad henne sätta på kaffet, för oj vad vi hade blivit kaffesugna!

Innan jag for hem till New Village åkte vi sen och handlade på ICA Solen. Jag köpte en massa förpackningar fryst färdigmat att ha till lunch i veckan. Veckan som kanske blir min sista arbetsvecka på ett tag..?

Jag stannade också till vid apoteket intill Tokerian för att inhandla diverse medikamenter. Eftersom jag inte tror på Sjukstugan i Backens kompetens får man försöka behandla sig själv. Egenvård, kallas det. Billigare och bättre för alla, fast nån skatt slipper jag ju inte betala för vården jag inte vill ha… När jag kom hem upptäckte jag att en sån som jag helst inte skulle använda just det preparat jag hade köpt, men det var inget apotekspersonalen upplyste mig om… Nej, Apoteket Hjärtat är inte som Apoteket Apoteket, inte…

Nu blir det lite förberedelser inför arbetsveckan. Gårdagens tvätt med lakan och lite annat är vikt och undanstoppad. Lokalblaskan ligger och väntar på att bli läst. Snart är det måndag.

Read Full Post »

Nästan som vanligt vaknade jag till kvart över sju av ett illvrål nånstans ifrån, men det var inte förrän vid åtta-tiden jag klev upp och jag på toa. Igår blev det tidigt sänggående, redan vid 23-tiden. Tror bestämt jag somnade till ljudet av sovrums-TV:n före halv tolv. Helt slut efter en städdag. Tänk, om jag hade ett jobb som gjorde mig så skönt trött att jag kunde sova gott en hel natt!..


Kudden var extra skön i natt!

                                                                                                                                                      Men att skutta upp ur sängen var faktiskt inget jag gjorde, för jag är stel som en pinne i kroppen idag – framför allt i ryggen. Träningsvärk, minsann! Jo, jo… Nu är det dags att börja röra på fläsket, baske mig!

Idag ska jag ta itu med en gigantisk strykhög och kanske blir det en eller två maskiner tvätt som får gå. Men kring lunchtid lägger jag ut veckans fråga här i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar, så håll utkik!

Belöningen idag blir ett telefonsamtal till en vän som ringde när mamma var här. Just då hade jag inte möjlighet att prata, men nu ska det bli snacka av! Naturligtvis ska jag slå en signal till Den Mest Älskade också. Tänk att jag drömde att vi skulle gifta oss i Domkyrkan.  Jag hörde introduktionsmusiken på orgel. Men så vaknade jag.


”Min” brud?

                                                                                                                                                        Tänk om jag i stället kunde vakna från den här mardrömmen jag lever i i vaket tillstånd? Men se det går ju inte… Skönt var det i alla fall att få drömma nåt härligt en stund.

Ringa min syssling måste jag också göra – eller mejla. Mamma hade fått tag i en viss annons när hon kom hem igår och där stod helt andra uppgifter än de vi såg här. Jag vet att det blev fel både här och där, men det hela är mycket förvirrande. Tid och plats för begravningen var emellertid korrekt i mammas tidning.

Strax dags att gå upp och tvätta sig, stoppa i ögonen (linserna), starta perkolatorn och ta in lokalblaskan. Jag vet inte hur länge till jag har råd att ha tidningen, prenumerationen går ut den här månaden eller i februari, tror jag. Dessvärre är 2 500 kronor för mycket för mig just nu. (Jag avskyr att prata pengar, men jag måste få pysa lite. Den som har nåt emot det behöver ju inte läsa här. På tal om att inte gilla det man läser. ”Ovälkomna besökare” som efter ett års tid fortsätter att besöka min blogg flera gånger om dan och natten, trots att jag bett dem att sluta… Det börjar likna förföljelser, stalking, och jag överväger att anmäla. Nu har jag ju expertis i familjen, så…)

Read Full Post »