Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gift’

Ett inlägg om en bok.


 

Mamma mormor och jagBiografier har jag blivit allt mer intresserad av. Därför ryckte jag åt mig Kim Kärnfalks dito Mamma, mormor och jag när Fästmön hade läst ut den.

Den här boken gavs ut 2008 på numera insomnade Normal förlag. Då var Kim Kärnfalk gift och kär, nu har jag just googlat fram att hon är skild sen ungefär ett år tillbaka. Så de senaste åren finns liksom inte med i den här biografin. Däremot berättar Kim Kärnfalk här om sin uppväxt och tiden i Friends. Men mest handlar det om mormor. Mormor, som var Kim Kärnfalks trygghet under barndomen.

Nä, nån lätt uppväxt har hon inte haft. Däremot har hon en historia att berätta. Precis som de flesta av oss. Och första meningen i hennes efterord lyder:

Alla människor har en berättelse.

Det är så sant. Tyvärr är det tråkigt att den här boken är så fruktansvärt dåligt korrekturläst. Jag hänger upp mig på sånt, det förstör min läsupplevelse. Och Annas, för hon klagade högt under sin läsning. Det är verkligen synd, för annars är det ju en intressant historia om en tuff uppväxt och ett kort och hårt liv som ung artist. Men liksom… vad är en fammelmorfar, till exempel..?

Fammelmorfar

Fammelmorfar – vad är det?

 

Det totala Toffelomdömet blir medel – korrekturfelen drar ner omdömet rejält.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Kärlek, kärlek, kärlek… Det önskar jag dig och alla! Under den gångna veckan undrade Tofflan om du är förlovad.

Så här fördelade sig de 31 inkomna svaren:

39 procent (tolv personer) svarade: Ja. Jag är både förlovad och gift.

32 procent (tio personer) svarade: Nej, inte just nu, men jag har varit. 

13 procent (fyra personer) svarade: Ja. 

13 procent (fyra personer) svarade: Nej, jag är inte förlovad och jag har aldrig varit det heller.

Tre procent (en person) svarade: Other:
Sambo sedan länge

Ingen svarade: Ja, sen många (+20) år. eller Nej, men jag ska snart förlova mig.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du precis som vanligt, hittar här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Förra veckan startade en ny amerikansk rättegångsserie på Kanal 5, How to get away with murder. Vid första titten kan man tro att detta är åter en i raden massproducerade serier i spänningsgenren. Så fel man har! I kväll såg jag andra delen av totalt 13.

How to get away with murder cast

Professor Keating och hennes studenter.


Handlingen kretsar
kring Annelise Keating, som är juridiklärare vid ett påhittat universitet. Hon arbetar också som försvarsadvokat och utser ett gäng av sina bästa studenter som sina assistenter i jobbet. Så långt är allt normalt. För då och då poppar det upp scener med studenterna och en död kropp? Mycket sex är det också, till och med lite homosex. Och professor Keating är allt annat än oskyldig – hon har en älskare trots att hon är gift.

Det här är en riktigt bra och annorlunda amerikansk serie. Den innehåller både spänning och humor och många ruskigheter.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Både FEM och jag har läst Allt jag önskar mig! Här kommer min recension:

 

Allt jag önskar migLite ovanligt, men… Vännen FEM och jag hade både köpt den lilla boken Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt. Då passade det ju verkligen bra att göra en bokrektangel av detta: det vill säga, båda läser boken, tycker till om den och skriver om den.

I stora drag handlar de drygt 190 sidorna i pocketutgåvan som jag läste om Jocelyne, snart 50. Hon har ett OK liv, även om det nog inte blev kanske som hon hade hoppats på. Gift med Jocelyn (lite förvirrande med namnen, där!), mor till två vuxna barn, bloggare och ägare till en sybehörsaffär i fransk småstad. Inte ett dugg modeskapare i Paris, men… Affären går sisådär i konkurrensen med stormarknaderna, hela fyra stycken, i den lilla staden befolkningsmässigt sett i storlek som Metropolen Byhålan. Och så en dag låter hon sig övertalas att spela på Lotto. Hon vinner storvinsten.

Jag tilltalas genast av den direkta tonen och de korta meningarna. En person i galleriet som jag fastnar för är dottern Nadine, hon som inte pratar så mycket utan gör filmer. Mellan mor och dotter finns ett speciellt band, en ordlös närhet, som jag inte riktigt ser mellan övriga familjemedlemmar. Bland övriga medverkande noterar jag en del likheter med vissa av byhåleborna i Metropolen. Det där småstadsaktiga, Jantemässiga att man inte ska tro att man är nånting, inte förhäva sig, inte ha några drömmar. Samtidigt finns en värme mellan tvillingsystrarna i skönhetssalongen och Jocelyne som man kanske inte skulle hitta mellan affärsidkare i en storstad.

Jocelynes syn på sig själv är jordnära, men också lite sorgsen – hon är rundlagd och ingen skönhet, även om hon låtsas vara det ibland när hon är ensam framför spegeln. Detta konstaterande gör att jag känner igen mig fullständigt, eftersom även jag är rundlagd och ingen skönhet. Och bloggen! Den som har så många läsare och som till och med gör att en och annan människa får ett nytt liv… Riktigt så välbesökt är dock inte min blogg och inte tror jag heller att jag har gett eller ger nån annan ett nytt liv, men… Jocelyne är är förvånad över antalet läsare, hon har inga svar på journalistens frågor först. När hon senare pratar om sociala medier och om att de kan göra människor mer isolerade än tvärtom inser såväl journalisten som läsaren att Jocelyne är väldigt klok. Hon säger sig inte vara emot framåtskridande  men…

[…] För någon månad sedan ville en ung tjej ta livet av sig och meddelade sina 237 vänner, men ingen svarade. Ursäkta? Ja, hon dog. Hon hängde sig. Ingen talade om för henne att det innebar tjugo minuter av fruktansvärda plågor. Att man alltid vill bli räddad, men att man bara får tystnad som svar på de kvävda ångestropen. […]

Det finns flera företeelser i Jocelynes liv  som jag känner igen i mitt eget liv. En förälders hastiga död, till exempel. Och sorgen man känner när man skulle ha kunnat ”betalat tillbaka” på olika sätt, men det är försent.

Boken går naturligtvis ut på att diskutera huruvida en storvinst är en välsignelse eller en förbannelse.  Vad den kommer fram till? Tja, det tycker jag att du ska läsa dig till. Det här är en alldeles utmärkt liten roman, en bok som får en att båda skratta till då och då och att gråta lite.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Så här tyckte FEM om boken!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gästbloggsinlägg.


 

Både FEM och jag har läst Allt jag önskar mig! Här kommer FEM:s recension:

 
Allt jag önskar mig

Nu har jag läst en bok som heter Allt jag önskar mig. Den är skriven av Grégoire Delacourt. En liten bok som jag tyckte var helt underbar. Lättläst, så det gick fort att läsa den.

Den handlar om Jocelyne, som bor i Arras och är gift med en man som heter…Jocelyn! De har två vuxna barn och Jocelyne driver en sybehörsaffär och hon har även en blogg. En dag vinner hon på lotto och det är inga dåliga pengar: 18,5 miljoner euro!

Vad GÖR man med så mycket pengar? Ja, det kan man fråga sig. Det frågar sig Jocelyne också. Reaktionen blir kanske lite annorlunda än vad man tror. Det blir kanske inte riktigt som man tänker sig när man fantiserar om mycket pengar.

Jag älskar språket i den här boken. Så lättläst och man bara flyger med ögonen över sidorna. Man har svårt att släppa den. Den har varit med mig överallt hemma i huset och även till jobbet. Det blev bokläsning på lunchrasten istället för att prata med arbetskamraterna.

En mycket läsvärd bok.

//FEM

 

FEMomdömet blir

5  5  5  5  5


Så här tyckte jag om boken!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett händelserikt inlägg.


 

tom_upload1

Programledaren Tom uppmanar på webbplatsen folk att skicka in sina roliga hemfilmer. De kan vinna upp till 100 000 dollar…

Inte blev det nån lång lördagskväll för Fästmön och mig igår. Men vi avnjöt oståkexåvinådruvoråetthalvtpäron och kollade lite på TV. Medan vi mumsade på chiligorgonzola för första gången flabbade vi åt djur som kliade sina arslen på TV. Såna är vi! När ett av de bästa pro-grammen svensk television sänder en lördagskväll är Americans funniest home videos blir det så. Sen tittade vi på kvällens riktiga höjdpunkt, i alla fall och rundade av med att se en del av en film om två politiker som blir kära i varandra. För att detta senare skulle bli en film har man gjort politikerna till både politiska motståndare och bögar. En av dem är dessutom gift med en kvinna. Ja, ja, jag läste hellre min bok på gång

Anna somnade nästan så snart hon lagt ner huvudet på kudden. Jag läste en stund, sen föll även jag i sömn. Och drömde… Jag har börjat drömma så mycket och ofta om nätterna. Det är rena actionrullarna som spelas upp med Yours truly i huvudrollen, så vissa morgnar är jag helt slut när jag vaknar. Den senaste tiden har jag drömt var och varannan natt om min nästanbror. Jag känner mig smått löjlig när jag då och då måste skicka sms till honom för att kolla så att allt är OK. Så mycket som han har deltagit i mina drömmar torde nämligen han också vara rätt slut om morgnarna…

Högt i tak

På den bästa arbetsplatsen var det högt i tak…

I natt drömde jag om den bästa arbetsplatsen jag har varit på. För ett tag sen fick jag ju lite nyheter därifrån – både roliga och mindre roliga. Nattens dröm var i alla fall positiv – ett av dess huvudteman var att en av doktoranderna, J, hade fått en forskarstjänst vid institutionen och var på väg att göra akademisk karriär.

Den verklighet jag vaknade till var dimmig och disig. Jag fick sovmorgon i morse. Anna hade stigit upp i ottan och promenerat till jobbet. Fattar inte hur hon orkade gå upp så tidigt, klockan femnånting, och sen promenera till jobbet ett par stadsdelar här ifrån. Men hon kan vara ganska envis och bestämd, Anna, och igår kväll sa hon att hon ville gå, trots att jag erbjöd skjuts. Jag tänker i alla fall sitta i bilen utanför hennes jobb idag när hon slutar, klockan 14.

rösta

Jag ska gå och rösta idag.

Men dagens viktigaste händelse här ute i verkligheten är förstås att det är valdag. Jag ska sörpla i mig min andra senapsmugg kaffe – ja, jag dricker kaffe ur en brun mugg som det har varit apotekssenap i – bädda och duscha. Sen stegar jag iväg med legitimation och röstkort för att rösta på en närbelägen skola. Det är enda gången jag sätter mina hälsporrar där. När jag röstar, alltså. I år känns valet mycket mer spännande än tidigare år. Kanske för att jag själv tänker rösta på vad somliga skulle säga är ”andra sidan” och några ”den rätta sidan”. För mig är det den enda sidan, det enda parti som har bra svar på nio av tio av mina frågor. Så särskilt svårt blir inte valet för min del. Kvällens mest spännande på TV lär i alla fall bli programmen från valvakorna. Om man nu kan hålla sig vaken och glo, åtminstone en liten stund. Innan man faller ner i sina actionfyllda drömmar, vill säga…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet just nu.


 

Sallad bröd öl och bok

Gårdagens middag intogs förstås på ballen!

Vilka dagar! Värmen är underbar, men det kan jag säga som fördriver mitt liv i shorts och linne alt. bikiniöverdel på ballen* större delen av dygnet. Inomhus är jag mest på förmiddagar, när jag söker en jädra massa jobb, och på nätterna, när jag sover. Igår kväll var jag också inne för att glo på TV en och en halv timme.

Jag tycker att det är svårt att hitta på middagsmat, så igår gick jag till Tokerian för att blanda till en egen sallad. En förträfflig idé, tycker jag, detta med en salladsbar där man kan välja vad man vill ha och plocka ihop själv. Jag gjorde en variant av grekisk sallad inklusive vattenmelon samt köpte en ostfralla till. I kylen fanns tzatziki kvar och en kall öl fick bli kronan på verket efter allt vatten jag hade bälgat i mig under dan.

Nästan hela eftermiddagen och kvällen fram till klockan 21 tillbringade jag på balkongen. Jag läste ut en jättespännande bok. Undantaget var när mamma ringde. Då gick jag in, för till skillnad från vissa grannar vill jag inte att alla ska höra 50 procent av mina privata telefonsamtal.

Godispåse och Morden i Midsomer på TV

En godispåse blev det till Morden i Midsomer igår.

Men, som sagt, klockan 21 gick jag in för att bänka mig framför sommarens TV-höjdpunkt: Morden i Midsomer. Jag hade till och med köpt hem en påse smågodis – en måste unna sä litte, göttä sä litte, har jag hört. Så jag unnade mig och gottade mig medan folk togs av daga med hjälp av vildsvin och gift.

Gårdagskvällen avslutade jag på ballen. Det var väldigt tyst ute, bara ett litet barn som skrek och uppenbarligen inte ville sova i värmen. Jag njöt så av den relativa tystnaden och svalkan! Husets nyaste granne var lite högljudd tidigare under kvällen, men h*n lär sig nog snart hur det ekar mellan husen. Man hör typ ”allt” om det talas något högre än i vanlig samtalston.

Växter i mitt vardagsrumsfönster

Några av växterna i mitt största vardagsrumsfönster – utsikt från insidan mot ballen.

 

lykta

En stund av stillhet i lyktans sken före läggdags.

På nätterna sover jag förvånansvärt bra nu. Jag vaknar inte en enda gång – om jag inte har kramp i nåt ben eller nån fot, förstås. Och så har jag börjat drömma igen! Det är som om min kropp plötsligt har fått tid till det. Tid till att bearbeta sånt som händer under dan eller som rör sig i mina tankar. I natt sprang jag omkring i ett hus. Det var trånga gångar och höga höjder. Jag var på anställningsintervju. Skulle ta mig från olika våningsplan. Det var riskabelt med tanke på höjden och att jag var tvungen att klättra. Precis innan jag vaknade nådde jag fram till ett ställe där jag skulle fotograferas. Jag skulle vända en stor golvspegel mot mitt ansikte och… HEPP! så vaknade jag! Det krävs ingen examen för att fatta att jag är stressad och pressad av min situation och att jag känner stora krav på att prestera, eller hur..?

Så vad har hänt hittills idag? Jag har sökt två jobb, för jag har ännu inte hittat tre, som är mitt dagsmål. Men i stället för det tredje jobbet har jag uppdaterat min profil i ytterligare en kandidatbank där jag finns registrerad. Under tiden tvättar jag. Eller min tvättmaskin tvättar. Jag funderar över ett av jobben jag sökte i morse. Det är på deltid och jag vet inte om jag klarar mig ekonomiskt på det. Dessutom är det en visstidsanställning. Vissa veckor är man helt ledig och då får man ingen lön. Men jobbet i sig lät hur spännande som helst! Och en deltid här i Uppsala, dessutom, skulle kunna ge mig tiden att slutföra min bok. Jag har faktiskt inte skrivit ett enda ord nu i sommar. Fokus ligger helt på att skriva jobbansökningar.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blått inlägg.


 

blå himmel

Himlen…

Idag är himlen som gjord för en resa upp dit. Den är alldeles blå, noterar jag genom mitt arbets-rumsfönster. Jag ser fram emot en ny härligt varm sommardag. Jag hoppas bara att dagen idag blir lite mindre fylld av stress än den igår…

Mindre stökig får den här dan gärna bli också. Somliga i huset underhöll gäster, vilket gjorde att jag fick stänga fönster och dörrar redan vid 19-tiden – först för att stänga ute grillrök, sen för att stänga ute den parfymerade röken från en vattenpipa och ljuden från glada människor som umgicks. Jag är extremt ljudkänslig nu. Vad gäller rök är jag alltid extremt känslig. Sitter jag på ballen* och nån grillar rakt under känns det som om jag har små glasbitar i mina luftrör. Det finns inget annat alternativ för mig än att gå in och stänga igen så att röken inte hittar in. Och vet du, det är inte så roligt när det är runt 30 – 35 grader utanför…

Morgontimmarna är tack och lov både tysta och svala. En mamma och två små barn är de enda jag hör umgås och det får man stå ut med när man bor i ett flerfamiljshus. (Drömmen om en stuga i skogen finns kvar…) Jag har redan tillbringat ungefär ett par timmar framför datorn, ivrigt nedknackande tre stycken jobbansökningar. Jag har hittat ytterligare sex intressanta tjänster att söka, så det blir eventuellt ytterligare skrivande. Mitt mål är ju tre sökta jobb per vardag. Eftersom jag åker till mamma i morgon blir det kanske inte så mycket gjort på jobbsökarfronten de närmaste dagarna. Då kan det vara bra med måluppfyllelse i förväg, så att säga. Möjligen sitter jag en stund i morgon bitti innan jag kopplar ur dator och router och packar ner dem – datorn i sin väska, routern i Den perfekta påsen.

bälte

Bälte om tjockmagen…

Packa ska jag göra idag, men det mesta är redan gjort. Jag ska ju bara vara hos mamma från i morgon och över helgen. Men det är ju det här med värmen – man vet ju inte om man blir varm och behöver många ombyten. Eller så kanske man fryser. Eller blir regnblöt… Hängslen och livrem (bildligt talat!) åker ner i min gröna väska.

Så tror jag att jag får besök idag av fru A. (Hon är den enda frun med det efternamnet, det måste vara en häftig upplevelse. En gång gift, alltid fru, heter det. Därför är vi två i min familj som heter fru H – min mamma och jag.) Jag hoppas att det inte blir för stekhett att sitta på ballen och inta glass medan det pågår en installation här. Eller så installerar jag efteråt.

Jag ska ta en runda i media nu. Det känns som om jag inte har läst nyheter på flera dar. Det handlar om två dar. Dags att äntra verkligheten, men ändå ha blicken framåt, uppåt mot en alldeles blå himmel…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Orange is the new blackEn av de böcker jag fick i födelsedagspresent anlände från vännen FEM och hennes Finske Pinne ett par dar efter min födelsedag. Det är alltid spännande att se vad FEM hittar på – även om jag tycker att hon INTE ska köpa presenter till mig. Men i paketet låg Orange is the new black. Och eftersom jag älskar orange och klär mig i svart gissade jag att det skulle bli en favoritbok. Tack, FEM och Finske Pinnen!

Boken är självbiografisk. Författaren, Piper Kerman, jobbar som kommunikationsstrateg (!) idag och har skrivit om sina 13 månader i fängelse. Som ung hjälpte hon sin dåvarande flickvän att smuggla drogpengar. Tio år senare kliver hon in i kvinnofängelset Danbury för att avtjäna sitt straff.

Piper Kerman beskriver fängelselivet, som ju naturligtvis inte är nåt glamoröst eller trevligt liv. Men jag kan känna mig lite irriterad på henne. Här sitter hon ungefär ett år. Annika Östberg satt 28 år. Boken som Annika skrev… fångar (!) mig mera, ärligt talat. Inte för att Piper Kerman gnäller. Men Piper Kerman har gjort business av sin fängelsevistelse trots att hon inte behöver det. Boken ligger till grund för en hyllad TV-serie och hon har dessutom ett vanligt jobb nu. För övrigt är hon gift med killen hon var förlovad med när hon åkte in. Annika Östberg är visserligen fri och hemma i Sverige. Men hon har inte ens nån pension att se fram emot.

Nåja, jag ångrar på intet sätt att jag läste boken. Fast jag retar mig på ännu lite mer. Ibland undrar jag om inte översättarna har misslyckats på vissa ställen. Eller vad sägs om detta syftningsfel:

[…] Hon var en gråsprängd, irländsk kvinna med jättelika bröst som suttit nästan femton år för narkotikabrott. […]

Inte kan väl jättelika bröst dömas för narkotikabrott?..

En annan sak jag hänger upp mig på är Pipers väldigt homofoba uttalande:

[…] En stor , svart kvinna med lesbiskt utseende […]

Vad är ett lesbiskt utseende? Är det en kvinna med prickar i ansiktet, rosa kläder eller tatueringar?

Hur som helst, jag ska vara snäll. Den här boken är läsvärd. Men Toffelomdömet blir enbart medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett resultatredovisande inlägg.


Den gångna veckan
har en kort och koncis fråga legat ute. Tofflan undrade om du är gift. Men det finns många svar på den frågan om man kollade in Tofflans alternativ. Många var också de som svarade. TACK för just din medverkan!

Så här fördelade sig de 32 inkomna svaren:

34 procent (elva personer) svarade: Nej, jag har aldrig gift mig. 

31 procent (tio personer) svarade: Nej, men jag har varit. 

16 procent (fem personer) svarade: Jag har varit gift flera gånger. 

13 procent (fyra personer) svarade: Ja, det är jag. 

Sex procent (två personer) svarade: Nej, men jag ska. 

Inga kommentarer av något slag den här gången. Men svaren säger det mesta.

Nu hoppas jag förstås att du kollar in den nya frågan. Som vanligt hittar du Tofflan undrar… i högerspalten.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »