Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘genomsvettig’

Ett inlägg om små håriga barn och andra ungar.


 

 Elias o jag

Två motvilliga shoppare.

Alltså det här med barn… Jag är ingen barnmänniska, men familjens minsting har jag ju känt sen han var fem. Det är en lång tid i ett barnaliv och vi har också en speciell kontakt. Jag gillar att hänga med Elias. Vi tycker om samma saker, förutom kött och vi har också gemensamma saker vi inte gillar att göra. Shoppa är ett ett exempel på det senare. Idag hade vi emellertid några uppdrag, så efter lunch åkte jag och hämtade Elias för en shoppingtur på Stormarknaden. Vi genomförde alla våra ärenden och det gick bra trots att vi inte var ensamma på Stormarknaden och trots att vi blev genomsvettiga. Det är ju liksom kallt ute och skitvarmt inne i köpcentrumet. (Medan jag har skrivit dessa inledande meningar har jag haft full sjå att freda mig från en kattpojke som frenetiskt sökte min uppmärksamhet och till sist nästan började gnaga på en av sladdarna som går in i datorn. Han la sig bakom skärmen, gned sig mot dess sida, försökte trippa över tangentbordet först också. EFTER att han nästan ätit upp mina tofflor.)

Lucifer

Kattpojken Lucifer, tidigare Cosmos, försökte äta upp Tofflans tofflor i Himlen.

 

För att vi skulle palla shoppingen mutade jag oss med att köpa godis. Mycket godis. En julmust slank ner i varuvagnen också liksom en påse chips till storebror. Men det var inte bara godis i varuvagnen. Där hamnade mat och böcker också. Jag såg ju häromdan att två av böckerna på min inköpslista har kommit ut i Månpocket. Dessa ryckte jag åt mig idag:

Väckelse  och Helveteselden

Väckelse och Helveteselden, två ruskiga böcker, fick följa med hem.

 

Hemma i Himlen regerar numera familjen Katt, det är bara att inse. Det är två riktiga busungar som härjar runt här och de får till och med igång sin lilla mamma då och då. Nä, det är verkligen inte Elias som behöver barnpassning utan Citrus och Lucifer (the kitten formerly known as Cosmos). De far runt som jehun, klättrar överallt, biter en i tårna, belägrar ens skor och tofflor, gör allt för att lägga beslag på ens mat och sladdar med mera. Hela soffan i vardagsrummet har de tagit till sin. När de är i köket tar de kökssoffan. MEN MAJ GADD SÅ SÖÖÖTA DE ÄR!!!

 Citrus sover nära

Citrus är bra söt – när hon sover. Då syndar hon icke. Eller busar…


För att vi skulle få lite matro
och få äta våra kycklingspett ifred, Elias och jag, gav jag familjen Katt mat samtidigt på deras matställe i ett hörn på golvet i köket. Slafs, slafs så var det slut på tallriken.

Efter middagen for vi till Morgonen för att utfodra nästa kattfamilj. Där bor kattgubbarna Felix och Maxi tillsammans med Minis äldsta dotter, Citrus och Lucifers storasyster Maja. Maxi var inte så intresserad utan sprang ut, men jag busade lite med Maja och Felix och Elias fick en skön gosestund. Den var så skön att Felix började snarka. Ljudligt…

Hemma i Himlen fann vi hela familjen Katt sovandes på soffan i vardagsrummet. De är för söta när de sover. Helt avslappnade och borta för världen under en stund. Sen är det full fart igen. Tofflan som barnpiga blev inte riktigt vad hon hade tänkt sig…

Elias har fått en laddning chips och vi sitter vid var sin dator. Jag ska glo på Downton Abbey om jag får kläm på hur Fästmöns TV funkar. Och så ska jag läsa och äta choklad och lägga ett och annat ord för maaassor av poäng i båda mina Wordfeudmatcher, det vill säga PÄSA.

Här är några bilder, de flesta på familjen Katt, förstås:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett grejande inlägg.


 

Jorå. Jag har hasat runt på Stormarknaden idag tillsammans med pensionärerna. Träffade också en före detta kollega som jag ”norpade” till min avdelning en gång i tiden. Sen gjorde h*n karriär och blev chef borta på Sjukstugan i Backen. Fick ta en hel del skit för andras idiotiska beslut och regler, men var säkerligen en alldeles utmärkt chef. Idag växlade vi bara några korta meningar, jag vill ju liksom inte smitta nån jag gillar.

Genomsvettig var jag när jag kom hem. Men då hade jag släpat in två kassar med julmat, en julklapp till Fästmön och en julklapp till mig själv (Tack, L!). Jag, som är så elak och självisk får nog inga klappar, så jag får köpa till mig själv. Det blev två flaskor (förhoppningsvis) gott vin.

Här hemma flaffar jag omkringse föregående inlägg! – och dammar, stryker juldukar och pyntar lite. Pynta är vad jag orkar ägna mig åt, det är så där lagom ansträngande.

Därför tar jag tillfället i akt och visar upp min julstolthet – krubban med de sex vise männen! Ja jag VET! Det finns en del som tror att det inte finns så många vise män, men jag lovar dig, det finns det!

Krubba med sex vise män

Krubba med sex vise män.


Har DU nån julstolthet???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Service, ingen service och en riktig soppa

Ett trumpet inlägg, men glatt i änden.


 

Min föresats var att skriva ett positivt inlägg nu på eftermiddagen. Men det kan man ju ge sig den på att det inte blir. Fast lite ändå. Mot slutet. Ett antal ärenden skulle avverkas i city. Bland annat tog jag en tripp till Arbetsförmedlingen för att fixa biljetter till fredagens evenemang. Jag hade tur idag, för jag fick bra service – även om jag undrade hur arbetsförmedlaren kunde förväxla ett datum för ett klockslag… Nåja, för mycket ska man väl inte förvänta sig, man kan bli glatt överraskad.

Värre var det för kvinnan före mig i nummerlappskön. Hon var fem (5) minuter sen till sitt möte. Genomsvettig bad hon om ursäkt och på stapplande svenska försökte hon förklara att bussen hade varit försenad. Ingen nåd. Ingen nåd! Hon fick inte träffa sin handläggare. I stället fick hon köa för att få en ny tid – om två veckor, först, råkade jag höra. Empati, hört talas om det? Vad hände med den akademiska kvarten som annars är så vanligt förekommande här i universitetsstan? Och hur hade handläggaren på fem minuter lyckats både boka och ta emot en ny kund? Man undrar…

På väg till nästa ärende passerade jag Pensionsmyndighetens servicekontor. Jag tänkte att jag åtminstone skulle hinna boka en tid för ett möte. Det var dessutom så fiffigt att Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket hade detta kontor tillsammans. Jag tänkte att det var ju toppen, man kanske har frågor som tangerar alla tre myndigheter. Vilken bra idé och vilken toppenservice! Tänkte jag, som sagt.

När jag köat en liten stund kom jag fram till en kvinna bakom en disk. Jag sa:

Jag skulle vilja boka en tid för ett personligt möte.

Du skulle nog aldrig ha kunnat gissa att jag faktiskt fick det här svaret, som gjorde att alla mina tankar kring toppen och service kraschade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Min haka föll ner på bröstet.

[…] dom vill helst inte det…

Eh… Ett servicekontor som inte vill ge service – vad är det för mening med det??? 

Jag förblev stum och kvinnan stirrade på min haka. Antagligen blev hon nervös för att jag var tyst för hon la till:

Men en videokonferens går bra.

Då fann jag mig och svarade, medan jag vände kvinnan ryggen och stegade ut:

Tack så mycket. Tack så mycket för ingenting.

Sen gick jag till kyrkan för att mina svarta tankar skulle bli lite ljusare.

Gud är kärlek

Det är bra att Gud är kärlek när jag är arg.


Några tankar och böner 
samt ett toalettbesök senare fann jag mig inhandla ett par böcker för tillsammans en guldpeng. Ja, för jag hade dessutom hunnit träffa en föreföredetta kollega, morsat och blivit avsnäst (h*n hade bråttom, så h*n är förlåten). Nån tröst skulle jag väl ha!  En av böckerna ska ha Uppsalaanknytning, den andra är en debutroman.

Syndafallet och Älskade du

Syndafallet av Ruth Rendell och Älskade du av Barbara Voors.


Strax därpå fick jag en hård kram 
och trevligt sällskap under en timme. Människor lever så spännande liv, tycker jag som för det mesta sitter här hemma och ugglar! Till orden intog jag en helt ljuvlig tomatsoppa. Inte nån burksoppa, utan hemgjord, och så två brödskivor, Bregott, vatten, kaffe och liten chokladbit – för 60 kronor. Dessutom kom personal med brickan till bordet. Där snackar vi service! Och var i stan får man en lunch för det priset??? Svar: Ingenstans – mig veterligen!

Tomatsoppa och bröd

Dagens lunch för 60 kronor.


Ytterligare några ärenden och ett möte senare 
anlände jag till hemmets trygga vrå. Helt slut av dagens alla intryck, upptäckte jag ett kuvert i min postbox. Fylld av bävan tog jag upp det till lägenheten. Skulle det innehålla nåt dödsfarligt virus? Eller avföring, kanske? Det skulle ju passa bra till den här skitbloggaren, eller hur..?

Hand på brev

Vad kunde det vara i kuvertet?


Jag klämde och kände lite 
på kuvertet. Det var bulligt och lite mjukt. Med all säkerhet bajs, alltså. Men nej! Det var godaste vännen Rippe som fyllde på mitt förråd med nånting jag nyligen har försnillat! Tusen, tusen tack – inklusive för bonusprylen!!!

Och jag som gick och väntade på ytterligare en bok för recension får kanske rolig post i morgon också tack vare detta! All well that ends well. Men se Pensionsmyndigheten, den står inte högt i mina tankar längre. Varför ha servicekontor som inte ger service??? Beats me…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om förmiddagen.


På förmiddagar
brukar jag skriva. Jag ägnar en stor del av den halvan av dan åt att skriva jobbansökningar, men också skriva annat.

Note to self: Stäng av notiserna på spel, blogg och Twitter på mobilen! Jag tappar inspiration och tråd och behöver förmiddagarna till allvarligare saker än spel!!! 

Note to friends: Jag spelar hellre mobilspel på eftermiddagar och kvällar!!!

Dessvärre saknades idag på förmiddagen både passande jobbannonser och inspiration idag så jag ägnade mig åt blodtransfusion.

Vinomtappning

Blodtransfusion? Inte alls!


Närå bara skojar!
Jag tappade om min vinsats som jag satte i början av juli. Tappade över till ny damejeanne, tömde ut bottensats och tappade tillbaka till första damenjeannen. Jässtopp tillsattes och nu ska dunken skakas ett par gånger om dan i ungefär en vecka. Därefter väntar vila, helst svalt, för att klarna. Men min lägenhet är ju så varm nu efter fönsterbytet, så vinet får stå kvar i badrummet. Där står det för övrigt minst i vägen.

Det tog jättelång tid och jag blev genomsvettig. Som tur var hade jag snott en nyttig grönsak av Fästmöns uppskurna vid frukosten så att jag orkade.

Plommontomater

En halv mini-plommontomat tog jag. Man ska inte överdriva.


Jag har fått ytterligare ett dum-svar
från a-kassan. Det är så dumt att jag inte har nån lust att uppdatera gårdagens inlägg en tredje gång. Men det är i alla fall en ny person som har svarat nu. Fast inte på min fråga – h*n tyckte att jag skulle ringa… Varför sätter de människor (upphittades dessa bakom en vagn, eller?) som inte kan svara på en enkel fråga på att besvara mejl när dessa bara hänvisar till att man ska ringa medlemsregistret? Det var dit jag ringde en gång 2011 och blev utskälld – för att jag inte använde meddelandefunktionen till internetkassan…

Strax ska jag in i duschen och så vid 16-tiden tar jag bussen in till frissan i stan. Anna och jag går och äter nånting innan vi sen hämtar våra reserverade biobiljetter till Monica Z. Vi ska gå på föreställningen som börjar 20.15. Det ska bli sååå spännande att se den nästan två timmar långa filmen – och presentkorten räcker nästan precis – det blir en (1) krona över, till och med…

Ryggan är packad med en ny påse tuggummi och en ren pikétröja. Jag vill ju inte gå med en småhårig tröja till middag och bio. Idag blir det luvatröja dessutom, för solen lyser med sin frånvaro. Tror jag ska stoppa ner en chokladbit från förrådet i köket också. Billigare att ta med än köpa på biografen.

Ska du göra nåt kul i kväll?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans midsommardag.


Mina ord är nästan slut.
Måste hitta dem igen, snart! I morgon har jag en intervju som ska bli en artikel. Jag vill. Jag vill så gärna. Så inte bara bilder utan också ord nu.

En slapp dag. Behöver såna. Orkar inte tänka på det svåra, det jag ska ta itu med. Dagens itutagande består av enkla vardagssysslor som att gå och handla. Det verkar som om nån hade rymt från vardagen där också!

Tofflor på trottoraren
Hoppsan! Tofflorna då?


Grillat på menyn idag. Elgrillat. Det ryker inte. Köper tzatziki och lite till.

Hemma igen. Telefonerar med mamma. Samma som igår. Försöker hålla modet uppe. Pratar. Biter ihop. Brister när hon minns fel. Eller jag.

Telefonerar med Jerry. Försöker bena ut. Det är lättare att hjälpa andra när man har stora problem själv! Min Nästanbror mejlar mig om ett projekt som rör Jerry – på sätt och vis. Vågar jag hoppas?

Läser lite. Försöker skriva en del. Går så där.

Samarbetsprojekt med Fästmön. Vi klär om kökssoffan. Äntligen! Så fin den blev utan trasigt tyg!

2 Omklädd kökssoffa
Omklätt.


Genomsvettig.
Men ute är det mulet. Kan vi elgrilla? Jepp! Torka av skiten, den har stått oanvänd i flera år. Dammig. Marinera kalkon. Hacka grönt. Stoppa sladden i uttaget. Kör hårt!

Elgrillat
Elgrillat.


Grönsaker är nyttiga,
sägs det. Jag gör en jättenyttig skål.

Sallad
En jättenyttig skål. 


Inne i köket – ett stilleben.
Brödrost och mejsel, hur hänger de ihop? Ja just det, soffomklädningen.

Mejsel o brödrost
Brödrost och mejsel – ett stilleben.


Vi äter mat på ballen*.
Det går bra. Det blir till och med gott.

Kalkon sallad tzatziki
Kalkon, sallad, tzatziki.


Ett franskt rödvin till maten, Jura (2007).
Skulle passa till grillat. Det gör det.

Jura 2007
Passar till grillat.


Kors i taket, men jag diskar!
Anna behöver verkligen slippa! (Fast hon bär in och torkar av.)

Medan solen sjunker ner i midsommardagens kvällsmoln funderar jag ut några frågor till i morgon eftermiddag.

Kvällshimlen på midsommardagen
Kvällshimmel.


Jag tänker också hela tiden på vad jag ska skriva i mitt mejl till prefekt 2 – jag åker inte in och jobbar igen, som det känns nu. Det får vara. Jag har 27 semesterdagar att plocka ut. Om prefekt 2 vill att jag ska skriva under nåt papper får han göra sig omaket att skicka det rekommenderat. Jag åker inte in förrän i slutet av nästa månad och städar och rensar och lämnar tillbaka nycklar, passerkort, mobil. Samma visa om igen, men den här gången vet jag vad det handlar om. Ändå var jag inte bättre beredd än sist. Det gör lika ont. Gamla sår rivs upp. Skillnaden: varma, omtänksamma arbetskamrater som säger att jag mer än duger.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Julgransplundringen går mot sitt slut. Nog hade jag behövt En Viss Kvinnas hand som rättade till saker och ting, men jag fick klara mig ändå. De kommande veckorna är det andra som behöver Sin Mammas Hand.

Köksgardin vikt

Köksgardinen blev lite vikt, men jag lovar, Anna, jag klarade av att rätta till det själv!


Jag har gått ett varv med dammsugaren.
Haltat. Jävla häl! Genomsvettig blev jag, men nu är det gjort för den här gången. Fattar inte varifrån allt grus kommer, varken Anna eller jag leker i nån sandlåda. Dammsög mattan utanför ytterdörren också. Just då kom Lucille ut och tyckte att jag skulle fortsätta in i hennes lägenhet. Men jag avstod. Fyra rum, ett kök och två våtutrymmen till? Nej tack!

Alla tomtejävlar tomtar och krubban med de sex vise männen ligger nu och sover i en av mina två jullådor. Locket är på och lådan utburen och upplyft på hyllan i förrådet. Det var inte lätt. Det gjorde lite ont, men det gick.

Jullådor i förrådet

En låda med tomtejävlar tomtar och en låda med julgranssaker. Men den med julgranssaker har fått stå kvar på hyllan i över ett år.


Av nån anledning
hade jag fler stakar och stjärnor som skulle upp på hyllan bredvid jullådorna. Skiten vippade och hade sig, men till sist lyckades jag. Det gjorde också lite ont och det skulle inte förvåna mig om jag får bråck i operationsärret. Men vad gör man när man bara har två, normallånga armar och inte sex aparmar? Jo, man gör det ändå. Lyfter upp grejorna.

stakar o stjärnor i förrådet

Stakar och stjärnor är tillbaka i förrådet.


Skulle just in i badrummet
när mamma ringde. Vi pratade inte så länge idag, tack och lov. Jag blir så telefontrött, ju! Hon höll också på med sina adventsljusstakar. Hade bara en lampa kvar att ta fram och den hade Nån ställt högst uppe i ett skåp. Gissningsvis klättrar mamma trots att jag protesterade. Men vad gör man när man är ensam? Jo, man gör det ändå, som sagt. Fast lyfter ner grejorna i mammas fall.

Det blev en tur till apoteket och Tokerian. Medicinerna ar på väg att ta slut liksom kaffet och knäckebrödet och mjölken. Och sen behövde jag ju köpa godis till min gottpåse – för en sån ska man ju få när man är på/har julgransplundring, eller hur?! Problemet var bara att jag inte var/är sugen på nåt. Men om jag inte hade köpt nåt kan jag garantera dig att jag hade blivit det…  Så jag tog i. Rejält.

Godis

Nåt jag vill snaska på?


På vägen hem
mötte jag Hon Som Alltid Handlar och vi stannade till lite, hejade och konstaterade… att man alltid måste handla… Innan dess träffade jag en person från mitt förrförra arbetsliv. Jag sätter en ära i att glo rakt in i ögonen på såna människor och säga ett högt och tydligt

Hej!

Här ska inte kommas undan, inte!!!

Till middag i afton har jag tagit fram några stekta, tunna kycklingskivor ur frysen. Tänkte mig lite potatisklyftor och hot béasås till detta samt ett glas vin. Ska tappa upp lite vin i en karaff – jag har ju fortfarande kvar i damejeannen i badrummet.

I kväll blir det TV. Först Stjärnorna på Slottet där det i kväll visas Philip Zandéns dag. Därpå filmen Cornelis, om herr Vreeswijk, förstås.

När vi ändå är inne på kultur… Jag förfasade mig på förmiddagen över att redigerarna på lokalblaskan inte kan stava. I dagens tidning var det ordet

tunt

som redigerarna misslyckades stava rätt.

 tunnt

Redigerarna på lokalblaskan kan uppenbarligen inte stava till ordet tunt.


Men det är nog inte det värsta.
Helt nyligen presenterades ytterligare en lista över litteratur som kommer ut i vår (den andra hittills). Fast i stället för att nämna min Nästan-brors, etablerad och känd författare och forskare såväl i Sverige som utomlands, kommande bok har man valt att lyfta fram till exempel flera kokböcker skrivna av lokala författare. Det säger en hel del om Nivån på Kulturen (där framför allt somliga totaldissar filmer av kvinnlig storsäljande deckarförfattare men skrattar sig fördärvade åt manliga komiker som drar samma skämt för hundrade gången). Ytterligare ett skäl att inte fortsätta prenumerera. (Jag har kollat upp och prenumerationen går ut i början av mars, först.)

Avslutningsvis, på julgransplundringar ska man väl inte vara sur som ovan. Det ska dansas, skrattas, lekas och glammas – förutom ätas godis, dårå. Så här kommer nu en liten lek som inbegriper dig som har orkat läsa hela det här inlägget – en bildgåta!

Kort och gott: vad föreställer bilden???

Bildgåta

Och detta är???


Ha en bra lördagskväll, vad du nu än gör.


Livet är kort.

Read Full Post »

När två tämligen glömska och snurriga… ehum… tanter… kamperar ihop kan det ibland uppstå små… oroande, (o)roliga och halvt hysteriska situationer. Här kommer en av dem, återberättad efter bästa förmåga – jag är ju glömsk…

Idag på förmiddagen hade jag fått i uppdrag att gå ner till mammas källarförråd och hämta upp en blå väska. Det skulle vara en mjuk väska av bagtyp och

[…] inte den med hårda handtag för den är pappas! […]

(Som om pappa skulle bry sig, han har varit död i snart fem år.)

Jag traskade iväg. Det är en ganska lång väg att gå till mammas källarförråd. Först går man ut, sen nerför en brant trappa, genom en lååång korridor som korsar en tvättstuga och så genom en tung dörr. Jag hittade den blåa väskan genast. Trodde jag. Inte låg det mycket grejor i den heller. Jag plockade ur de få föremålen och la dem i en annan väska. En beige väska. Sen gick jag upp till mamma igen.

Nejmen den där väskan är det INTE! Den är ju inte stor!

Jag harklade mig lite och sa att hon inte nämnt nåt om storleken, bara färgen. Och blå var den. Jag försökte locka med

Men den är ju mjuk!..

Hur som helst, det var fel väska. Nere i källaren hade jag sett den andra väskan, pappas med hårda handtag och denna. Det var de enda blåa väskorna. Jag försökte förmedla budskapet. Men det var fel väska. Och den RÄTTA väskan MÅSTE ju finnas där i källaren.

Eller också har herr och fru Blå slängt den! De har slängt min rosa matta och en IKEA-väska också, så…

Jag erbjöd mig att gå ner en gång till och leta lite mer. (Som om det skulle hjälpa… Men OK, jag kunde ju till exempel öppna de två resväskorna och kistan och kolla efter den rätta blåa väskan.)

Men ingen rätt blå väska. Däremot hittade jag den rosa mattan och IKEA-väskan. Jag lämnade kvar den felaktiga blåa väskan och traskade de sju milen tillbaka upp till mamma.

Jag hittade ingen annan blå väska, det finns ingen!

Vid det här laget hade mamma blivit nästan hysterisk och var på väg ner i källaren för att leta själv. Hur nu det skulle ha gått till – rollator och långa, branta trappor är ingen bra kombo.

Till sist lyckades jag övertyga henne om fakta. För att försöka dämpa hysterin la jag till:

Och dessutom, din rosa matta ligger där nere och IKEA-väskan hittade jag också, full med adventssljusstakar.

Detta föll inte i särskilt god jord.

DEN IKEA-väskan har jag köpt, det var inte den jag menade!

(Nehej, hade du snott den andra IKEA-väskan, eller vad?)

Hur som helst, vilken väska ska du ha nu då???

Det slutade med en tredje tur ner till förrådet – för att hämta upp den felaktiga blåa väskan, som ju ändå var ganska rätt. Vid det laget var jag genomsvettig och ganska mör. Det tar på krafterna, ibland, att vara med mamma…

Mamma är otrolig på att lägga saker på

bra ställen.

Ställena är så bra att hon sen inte hittar prylarna när hon ska ha dem. Jag vet inte hur många gånger under en dag jag har letat efter hennes handväska, plånbok, en trasig glödlampa, handlingslappen, ett linne, en byxa, kaffemuggen… You NAME it!..

Precis innan jag skulle gå och lägga mig nu i kväll hade en BH och stödkragen försvunnit.

Mamma, jag ORKAR inte leta efter dem nu, jag är TRÖTT!

Men jag kunde ju inte låta bli att leta och jag hittade i alla fall stödkragen. Nu är bara frågan var jag har lagt MINA glasögon, MIN smutstvätt (den hittade jag i medicinpåsen…) och… Ja, vad var det nu igen..?

Read Full Post »

Older Posts »