Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘genomblåst’

Ett påskdagsinlägg.


 

Sol mellan persiennerna

En god dag där ute?

Trött på påsken än? Äh, du som har kontorsjobb njuter säkert av ledigheten. Själv bävar jag för den kommande, påtvingade ledigheten. Påsken har på sätt och vis varit en träning inför vad som komma skall. Ta bara bort all god mat och dryck och känslan av att ha rätt att vila efter ett antal jobbade månader. Tiden som närmar sig lär fyllas av oro. Värdelösheten kryper in under skinnet redan dag ett. Från och med den 1 april har jag ingen rätt att vare sig njuta av livet eller vila. Jag vet, jag har varit där förr. Den som aldrig har varit där vet inte. Där goda dagar är dagar när jag åtminstone orkar betrakta livet som försiggår utanför mitt fönster. Deltar gör jag ju inte.

Påskkyckling

Det är fortfarande påsk!

Men ännu är det lite tid när jag kan låtsas att allt är OK och bra. I eftermiddag får jag en gäst som jag ska bjuda på enkel påskbuffé. Det ger den här dan lite mening och glädje. Som en karamell. Sött och gott och sen… tar den slut…

Det blir ungefär samma upplägg som igår fast vi blir två i kväll. Gårdagen var som en generalrepetition. Jag har dukat lika fint idag. Jag tänker göra lika fina ägghalvor, lägga upp samma sillsorter, men ställa fram lite fler goda ostar och några skivor skinka. Jag måste skena över till Tokerian och kompletteringshandla lite lax. Av godiset är det mesta orört. Jag grävde bara lite bland lösgodiset, men alla chokladägg är kvar, till exempel.

Rörelsen

Kaffe och Rörelsen blev starten på min påskdag.

Min påskdag började som alla lediga dar med kaffe på sängen och läsning. I morse läste jag halva min bok på gång. Det var svårt att komma in i den först – John Ajvide Lindqvist har i den här boken ett betydligt mer omständligt sätt att skriva än rappa och brutala Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Rörelsensom mer är en självbiografisk bok än en spänningsroman, känns som en bok vars mål inte riktigt var klart från början. Fast det är det naturligtvis. Utan vettig synopsis ger inget förlag ut nån bok. Och utan att vara ett känt namn ger förlagen inte ut självbiografiska böcker. Allra minst om det är halvgamla, förbrukade kärringar som har skrivit manus. Då är en inte intressant, anser förlagen.

Gula hus och grå himmel vid tennisbanan

Dagens färger: gult och grått.

Vädret är inte lika fint som igår. Det passar mig bra. Då kan jag gå ut och bli lite genomblåst och få klarare tankar i knoppen, kanske. Färgerna idag går visserligen i gult, men även i grått. Därför behövde jag nätshoppa ett par böcker. Ja, till tröst, men också till andra. Två deckare blev det för min del, Grebe & Träffs senaste liksom Anna Janssons. Grebe & Träffs bok kom ut i november förra året och är den femte delen om Siri Bergman. Anna Janssons bok är alldeles nyutkommen nu i mars månad. Det är den sjuttonde boken om Maria Wern. Jag hade tur och fick bra påskrabatt. Dessutom kom jag på att mitt fackförbund också har rabatt på Bokus-böcker om jag anger en kampanjkod.

Det är dags att sätta fart med förberedelserna innan jag åker och hämtar Fästmön, min gäst för idag. I kväll ska jag inte vara ensam.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Att jag är både blåst och humorbefriad,
såväl mytoman som elak, har jag fått höra så det räcker de senaste dagarna. Det gör ont, men det är väl också syftet? (Retorisk fråga.) Fast jag har förstås också fått höra att jag är värdefull och snäll, kompetent och en kämpe. Såna ord om mig väger lite tyngre. Idag kan jag komplettera omdömena om min person med

genomblåst.

Det blåser som 17 idag och jag har just varit ute på en promenad om ungefär 4,3 kilometer. Jag kan ärligt säga att jag höll på att vända tillbaka hemåt flera gånger. Men jag trotsade blåsten och egentligen var det inte särskilt kallt…

Björkar i blåsten

Björkarna stod pall i blåsten och så även jag.


Jag hade inte tänkt gå så långt,
bara få lite frisk luft efter intervjun när jag talade om sånt som är sjukt. Det var en frilansande journalist som intervjuade mig och vi får se om h*n kan sälja in sin artikel till nån veckotidning.

Lövlöst träd

Bortblåsta löv.


Visst passerade jag Den Hemliga Trädgården,
men idag var dörren stängd. Jag tror att budskapet var att jag ska lämna den lite ifred ett tag. I stället kollade jag lite vad folk har i sina trädgårdar. Häromdan hittade jag ju till exempel en alternativ sovplats…

Madrass i träd

En alternativ sovplats?


Idag hittade jag lite annat.
Många har solstolar ute fortfarande, medan andra har samlat ihop sina utemöbler och lagt presenningar över. Visst kan det komma soliga, fina dagar, men nog är väl i alla fall badvädret över..?

Badboll i ett träd

Redo för nästa sommar?


En fantastisk… sak,
som jag har gått förbi många gånger men också tänkt plåta lika många gånger är detta sjöodjur. Visst är det väl häftigt?! (Retorisk fråga.)

Sjöodjur

Det är nog inte alla som har ett sjöodjur i sin trädgård…


Medan jag tar en stunds tankepaus
och gör lite annat hoppas jag att du får en fin eftermiddag.

Det var en gång en gubbe, som satt på en stubbe…

Gubbe på en stubbe

Gubbe på en stubbe.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en promenad vid lunchtid en septemberdag som denna.


En promenad i det vackra höstvädret
var det rätta att göra idag. Att bli totalt genomblåst. Att lämna det trygga hemmet ett tag. Att låta höstvindarna torka upp eventuella tårar som vill falla nerför en i förtid fårad kind. (Vaknar jag i morgon med alldeles vitt hår, tro???)

En bänk under en björk

En bänk för samtal, kontemplation eller bara vila.


Nej jag vill inte gråta mer utanpå!
Jag gråter inuti så syns det mindre! Stoppade iPhonens lurar i öronen, men klarade bara två minuter radio. Ändå fortsatte jag att gå med öronpropparna i öronen! Eventuella människor som närmar sig tilltalar en nämligen inte då. Jag fokuserade på att höra mina andetag. Jag insåg att jag lever.

2 Löv på marken

Vackert på marken!


Träden är så vackra nu!
Tyvärr gör inte iPhonens kamera dem rättvisa.

Ett träd m röda löv blå himmel skymtar

Många.


Ibland är det skönt
att vara många, ibland är det OK att vara en.

Rött lönnlöv på asfalt

En.


Idag kom jag till flera insikter.
En av dem är att löv är som människor: de är svåra att få grepp om när det blåser.

Terrakottafärgade löv i ett träd

Svåra att få grepp om.


När det blåser
är det lätt att bli ensam. Bortglömd. För det är, som sagt, svårt att fånga både människor och löv när vinden blåser. På bild blir det baske mig aldrig bra…

Terrakottafärgade löv i ett träd

Svåra att fota.


Nä, jag håller mig till stora stenar.
De ligger där de ligger lagda. Stelnade jättar, trygga i sin tyngd.

Stenparti

Stenar som trygga jättar.


Men också stenar
som utmaning att nå toppen. Befrielsen. Den blåa himlen. Evigheten.

Stor sten underifrån o blå himmel

En glimt av evigheten där uppe.


Min promenad
förde mig till en plats där ett mord en gång skedde. Mina onda fötter förde mig därifrån och hem igen. Levande. Och jag kunde verkligen konstatera att hälsenan i friska foten gör ondare än hälsporren i den onda. Det tror jag är bra.


Livet är kort.

Read Full Post »