Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gengångare’

Ett inlägg som ger en sammanfattning av den Tofflianska veckan som gått.


Torsdag och dags att Tofflan
tycker till om dess höjdpunkter (byrå) respektive dalar (byråkrat). Det är inte svårare än på det här viset:

Byrå 


Byråkrat


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fransk urläskig TV-serie.


Klockan är strax efter midnatt.
Det är tyst i huset. Jag har just sett det åttonde och sista avsnittet på SvT2 av den franska TV-serien Gengångare. Ensam. Men vänta… Var det inte ett ljud jag hörde..?

victor

Victor, en av karaktärerna i Gengångare. Söt liten pojke, men död. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida. Foto: Jean-Claude Lother)


Den här serien är verkligen urläskig.
En dag börjar ett gäng döda människor återvända. Först i slutet av serien får vi veta att de är arga och vill hämnas. I början är de flesta av dem vänliga. Men så sker ett antal mord i byn och det sker flera oförklarliga saker. Några levande är de dödas änglavakter. På nåt sätt representerar de kärleken till de döda. Den reservationslösa kärleken. Den som gör att man kan följa den man älskar in i döden.

Gengångare gick att titta på i vintras på SvT Play. Nu har den alltså även gått på vanliga TV:n. Sent på måndagskvällar. När det är mörkt och tyst…

Jag måste säga att det här är nåt av det läskigaste jag har sett. Just för det att vi väl alla har nån kär avliden vi så gärna skulle vilja få tillbaka. Men frågan är om de döda är de personer de en gång var eller… om de är döda rakt igenom.

Nu kan jag inte berätta mer, för då avslöjar jag allt för den som inte har sett men tänker göra det. Jag rekommenderar dig som inte är lättskrämd att titta. Du som är harigare bör nog avstå…

Högsta Toffelbetyg, från början till slut!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ljud. Och oljud.


Igår gick jag hemifrån runt halv ett
mitt på dan. Jag åkte ner på stan och kom inte hem förrän till kvällen, runt sjutiden, tror jag klockan var. Över sex timmar hemifrån – det är rekord nu för tiden. Det är ett rekord som lär stå oslaget länge, ifall det inte sker mirakel. Och mirakel tror vi ju inte på längre.

Jag insåg snabbt vilket fruktansvärt brus det är omkring mig när jag inte är hemma. Det började ju redan på bussen. Först var det en karl som uppenbarligen lyssnade på nåt bra i sina lurar. Däremot sjöng han inte bra. Och när han började trumma vildsint mot sina lår kunde jag inte låta bli att ge honom en Motalabläng! För den som inte vet det är en Motalabläng ett ogenerat gloende på nån, gärna uppifrån och ner och sen upp igen. Ingen snäll blick.

Sen är det folk som pratar i sina mobiler. Jag tror att jag blir galen på vissa pratare! Varför måste man prata så högt??? Igår var det dessutom en brutta på bussen som pratade svengelska så det var riktigt larvigt. Hon

chit chattade

till exempel. Jag gissar att hon med det menade

småprata socialt.

Eller???

På Fågelsången – inte långt från BJ som brann i natt!!! – hade Peter och jag stundom svårt att höra vad den andre sa. Ändå satt vi inte vid nåt stort bord. Men det var ett sånt brus omkring oss. Folk är verkligen inte rädda för att andra ska höra de mest intima saker…

Flustret

Typisk Uppsalasilhuett.


Jag promenerade sen
igenom en ganska folktom stad. Jag fattar inte vad som händer med Uppsala på sommaren. Stan avfolkas rätt bra. Bara de vanliga häckarna vid floden. Tog några bilder av ”min” sommarstad, som trots allt brus var så tom på folk. Eller också var det så att jag valde motiv utan människor…

Fängelsehålor

Fängelsehålor eller vad?


Däremot såg man ju spår av människor överallt.
Fy fan så fult det är med allt klotter! Om man nu ska klottra, kan man inte göra nåt fint? Många klottrare är riktigt duktiga, medan andra bara sprejar tags. Skitfult!

Bro med klotter

Klotter förstörde denna bro…


Det blev inget regn igår,
inte ens åska, men molnen hopade sig. När vi skulle gå till bussen och åka hem från Le Parc var det riktigt kvavt. Men ingenting hände!

Mörka moln vita hus

Mörka moln mot vita hus, men ingenting hände.


Vi glodde lite på TV,
Fästmön gick och la sig medan jag såg näst sista avsnittet av Gengångare. Det var riktigt läskigt igår och vid flera tillfällen ställde sig håren på mina ben (!) rakt ut… (Nej, jag har ALDRIG rakat mina ben!)

Idag är det mulet. Solen försöker ta sig igenom, men det är inte så jättevarmt. Jag försökte få tag i Lucille igår för att kolla om vi ska åka och köpa hylla till förrådet idag, men fick ingen respons. Så nu vet jag inte vad det blir av den här dan. Jag har i vart fall engagerat ett par extra händer till förrådsstädningen som blir av på torsdag.

Kanske blir jag hemma helt och hållet och vilar mina öron från brus. Möjligen åker jag och tankar. Och så behöver jag springa över till Tokerian för att handla främst fil och sånt. Men här i huset är det fullt av brus också och jag vet inte om jag står ut. Det kanske blir en tur med bilen.

I bilen, ja… Så märkligt det är vad man lyssnar på där! Jag har ju sjungit duett med underbara Sarah Dawn Finer i flera månader när jag åkte till och från jobbet. Hon gjorde mig lugn och gav mig mod och kraft och lusten att le mot alla jag mötte på morgonen. Men sen, när allting rasade igen, blev det Marilyn Manson. På långresan till och från mamma återupptäckte jag radion, framför allt Sommar i P1. Numera är det oftast tyst i bilen. Jag behöver vila från bruset, bruset gör mig så trött…

Vad lyssnar du på i bilen eller lurarna? Det vore kul att veta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dag när Tofflan fick mycket gjort.


Den här dagen går mot kväll.
Och jag är ganska nöjd! Jag har gjort det mesta av det jag föresatte mig att göra – och en del till.

Städningen gick galant, även om den tog tid. Men så ringde jag ju tre samtal emellan och lite sånt. Årsskötseln på graven känns verkligen som rätt beslut!!

På eftermiddagen traskade jag över till Tokerian. Där hamnade lite mjölk, bröd, kanelbullar och jordgubbar med mera i kassen. Men jag kunde inte låta bli att tycka att det var liiite ofräscht med en sopborste och skyffel bland fikabrödet… Tokerian i ett nötskal, liksom!

Sopskyffel vid kex o bröd

Sopborste och skyffel bland fikabrödet… Är det fräscht, det..?


Som vanligt hade Tokerian extrapris
på kanelbullar, så jag köpte fyra stycken. Hade precis hällt upp en mugg java på ballen* och tagit ett bett i en av två bullar när mamma ringde igen. Jag hoppas att det inte fortsätter att bli flera samtal varje dag nu på semestern, för det orkar jag inte. Förlåt, men jag säger som det är!

Balkongfika en kvart

Balkongfika en kvart, varav tolv minuter med mamma i örat.


Pratade sen en liten snabbis
med min sylda och suka kicka i Himlen. Hon mådde varken sämre eller bättre idag, men riktigt OK är hon inte. Hoppas vi kan göra nåt i veckan, att hon orkar och vill…

Nästa grej att bocka av blev att jag satte vinsatsen jag inhandlade i Metropolen Byhålan. Nu väntar 25 flaskor gott, medelfylligt rött bli färdigt om sisådär tre månader, kanske. Man ska inte stressa en sån här vinsats, man ska låta den ta tid.

Jag bokade in en intervju med en riktig stjärna här i Uppsala nästa vecka för Uppsalanyheter.se, liksom en fika med en uppdragsgivare och tillika födelsedagsbarn.

Inemellan alltihop registrerade jag mig på LinkedIn. I skrivande stund har jag knutit fyra (4) fem (5) kontakter (på typ tre timmar). Jag har mest lagt in fakta om jobb och mig själv samt ett foto, än så länge. Det går lite trögt, jag är nybörjare i verktyget och har ingen att fråga om råd. Men registrerad är jag i alla fall!

Vidare har jag uppdaterat CV och uppgifter om mig själv hos ett företag som bland annat hyr ut kommunikationskonsulter. I morgon ska jag kontakta dem för att kolla hur och vad jag kan göra mig lite mer aktiv hos dem.

Middag intogs på ballen – tre stycken kycklingchorizos med bröd och lite räksallad som fortfarande levde vid kylskåpsutgrävningarna idag. Jag blev ganska mätt!

Middag

Chorizomiddag på ballen.


Som sista punkt på dagordningen
har jag varit och duttat färg och lack i repan, du vet den som blev till den där jävla skitdagen i Metropolen. Den som resulterade i det här:

Repa

Påbackad av gubbe.


Det blev inte alls perfekt,
men det blev bättre, i alla fall. Jag har polerat, putsat, duttat färg och lackat. Mer kan jag inte göra själv.

Målad o lackad repa

Polerat, duttat och lackat. Inte perfekt, men bättre.


Nu ska jag sätta mig en stund till
på ballen innan det blir alldeles för kallt. Senare i kväll väntar förstås Gengångare på SvT2. När det börjar bli mörkt ute…

Jag tycker nog att jag kan känna mig som en duktig kicka, typ, idag. I alla fall är jag rätt nöjd med allt jag har fixat. I morgon ska jag tvätta, för det hann jag inte idag, men det är det enda måstet!.. Semester, juh…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en annan sorts måndag än en vanlig i juni.


Min mamma fyller snart år.
Alltså vigdes en del av första semesterdagen åt att inhandla presenter. Sen köpte vi bullar. Och jag lämnade in Lottot – bara för att upptäcka att jag hade vunnit 109 kronor – eller 50 procent av. Apoteket Hjärtat hade för övrigt min medicin. Bråck ska med droger fördrivas. Eller fördrivas går ju inte, hållas i schack.

Kanelbulle
Tokerians kanelbullar slank ner fint på eftermiddagen.


Jag köpte inte bara sex presenter till mamma,
jag köpte underkläder till mig själv samt en ny dörrmatta. Den föregående spillde jag ju kaffe på under midsommarafton. Den var bara för äcklig! Den nya mattan kan tyckas rolig, jag ser den som… sann…

Borta bra
Sann!


Ringde mamma idag
och pratade en stund. Det blev liv i luckan när jag frågade om fredag var OK för min entré. Jag måste bort härifrån. Prefekt 2 har inte svarat, Kanskemannen har mejlat och beskrivit läget som fortfarande…

… kanske…

Jag är arg, besviken, ledsen, men det hjälper ju ingen. Så i stället dränker jag mina sorger i god mat och dyra viner. (EFTER att min artikel blivit såväl godkänd som publicerad.)

Capitel Amarone
Fy fan vilket dyrt och gott Amarone!


Roligt nog elgrillade vi
i kväll igen och jag börjar känna mig modig och säker på detta. Det blev tunna skivor kyckling som grillades. Fästmön gjorde en sallad till och så hade vi en hink med tzatziki.

Anna äter på ballen
Anna äter på ballen*.


Det var riktigt hett idag.
På ballen var det väldigt varmt. Dan gick snabbt. Vi förundrades båda över att en häller och släpper ut, en annan i samma familj fyller på. Ett jävla liv. Samtidigt som nån annan hamrade. Men maten var god, det var den!

Kyckling o sallad
Kyckling, sallad och tzatziki.


Idag har jag inte suttit i solen.
Ändå har jag fått solseksem. Det kliar som fan.

Soleksem axel
Soleksem på vänster axel.


I morgon ska vi ut på olika håll
en stund på dan. Sen har jag bokat bord för två på Restaurang Messob. Jag har just fått bekräftelse därifrån, en bekräftelse som inleddes…

Frid Ulrika,

Det låter bra! Jag ser fram emot morgondagens kvällsliga upplevelse!

Till dess fortsätter jag att tvätta (tre maskiner idag) och att klia på soleksemen. Vad ska man annars göra, huh?

Soleksem hals
Soleksem på halsen. 


Nu blir det snart lite TV, Gengångare.
Jag behöver ju inte flyga ur sängen klockan 6.10 i morgon bitti, så jag kan ju stanna uppe hela natten om jag vill. Det vill jag inte.

Men vet du vad..? I morgon klockan 21 visas det första av fyra avsnitt av sommarens Morden i Midsomer… Det är verkligen inte bara måndag idag och tisdag i morgon. Det är… sommar…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny fransk thrillerserie.


I måndags kväll
var det premiär för Gengångare. Gengångare är nåt så ovanligt som en fransk thrillerserie. Den har tidigare gått på SvT Play, nu på SvT2. Men liksom den unga personerna i serien går den alltså… igen.

camille
Camille är en av dem som återvänder. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


En kväll återvänder några unga människor
till sina hem. De verkar lite frånvarande och förvirrade. Och det är kanske inte så konstigt eftersom de har varit döda i flera år. De närstående blir förstås chockade, men återvändarna, gengångarna, är hemma för att stanna. Samtidigt sker ett antal otäcka mord i staden. Det verkar som om de unga gengångarna inte är de enda som har återvänt…

Denna serie om åtta avsnitt har inletts på ett riktigt kusligt sätt. Det här är bland det ruskigaste jag har sett på länge! Fortsätter det så här blir det fem rosa tofflor varje gång. Nu får det första avsnittet det i alla fall.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

I torsdags var det ju säsongspremiär för litteraturprogrammet Babel på SvT 2. Det var också premiär för Eva Beckman som programledare. Tyvärr kommer Daniel Sjölin tillbaka som programledare om ett par veckor. Förväntansfull bänkade jag mig i bäste fåtöljen för att avnjuta en inspelad version av programmet – inspelningsbar DVD-hårddisk = halleluja!

Första gästen i studion var Åsa Moberg, författare och journalist. På 1980-talet tog författandet över. Det blev en hel del självbiografiskt, så också denna hennes nyutkomna bok, Kärleken i Julia Anderssons liv. Men boken skrevs redan för 40 år sen.


En bok som skrevs redan på 1970-talet och som handlar om socialdemokratin och Åsa Mobergs kärleksaffärer.

                                                                                                                                                       Åsa Moberg satt i studion och berättade fnittrande om sin affär med Harry Schein. Hon såg ut som en liten fru Drak-Ulla med sina vassa och prominenta tänder. Men Åsa Moberg är onekligen mycket intressant! Eva Beckman intervjuade på ett lysande sätt! Och fick Åsa Moberg att gråta – över gammalt beröm!!!

Tramskonceptet den här säsongen är att skicka ut elva författare till elva platser i Sverige för att skriva om landet. Först ut var Björn Ranelid. Björn Ranelid bevistade Hornsgatans puckel och pratade och diktade om råttor soch gengångare och ord.

Jan Guillou var nästa studiogäst. Långhårig och kortarmad satt han och raljerade i vanlig stil och pratade enbart om sig själv.

Nästa inslag handlade om Kristian Lundberg, som förlorade allt på grund av en skatteskuld, men som återkom och skrev en bok om sina upplevelser i Malmö hamn, Yarden (2009). Nu har han skrivit en fortsättning, Och allt skall vara kärlek.


En bok om att förlora allt – och att jobba i Malmö hamn.

                                                                                                                                                         Nästa studiomoment var att diskutera det faktum, enligt Eva Beckman, att allt ska ha en berättelse. Debattörer var Jan Guillou, Lena Andersson och Claes de Faire. Den sistnämnde menade att ordet berättelse är ett modeord, något som ska bekräfta reklamen. Jan Guillou ansåg att berättelse är en felöversättning från engelska och att det som avses är image eller ideologi. Lena Andersson satt som en grå mus och försökte försvara att hon använt ordet berättelse i en debattartikel om sossarna.

Jean M. Auel har just gett ut den sjätte och sista delen i sin tegelstensserie om stenåldern. Boken kommer ut på svenska nästa vecka. Nästa reportage blev ett besök i denna amerikanska, inte som jag trott australiensiska, författares hem. Ett otroligt vackert hem, fyllt av böcker och tavlor. En fantastisk kvinna, fembarnsmor utan några särskilda kunskaper om stenåldern, som skrev riktiga bestsellers på 1980-talet.

Veckans lästips, långa bokserier, blev:
Jan Guillou: Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
Claes de Faire: Bo Baldersons böcker
Åsa Moberg: Cora Sandels Alberte-svit

Read Full Post »

« Newer Posts