Tiden går fort när man har roligt

Tänk att jag känner mig så privilegierad för jag träffar så många spännande människor varje dag. Tiden går så fort när jag har så här roligt! Idag hade jag dessutom förmånen att få träffa både en kemist och en instrumentmakare för enskilda intervjuer! En instrumentmakare, till exempel, vad gör en sån på mitt jobb? Tillverkar nyckelharpor eller?

Nog för att instrumentmakarna, två till antalet på mitt jobb, gör ett gediget arbete, men jag kan aldrig tänka mig att de befinner sig en nån högre löneklass.

Jag fick titta på en del maskinell utrustning. En maskin trodde jag var en tryckpress, fast i maskinparken på enheten fanns mest svarvar och borrar, så där var jag helt fel ute. 😳

En maskin, men inte nån tryckpress.

De tu instrumentmakarna sysselsätter sig även med en del elektriska arbeten. Kablarna, som jag inte har nån aning om vad de är till för, är i alla fall vackert färggranna.

Färggranna kablar.

Jag var tillbaka lagom till lunch som jag intog med grabbarna S och A. Det blev kycklingwok med ris och currysås, men jag tänker inte lägga upp nån bild på maten för då blir Jontas så äcklad! 😛 På lunchsyltan träffade jag ”Lisbeth” och nu är det hög tid för en öl nån kväll, lovade vi varandra dyrt och heligt. Ska väl bara bli lite sommar och utesittarväder först, tänker jag…

På baksidan av mitt jobb finns en liten damm som är anlagd. Där simmar en del små fiskar och S hittade till och med en näckros som låg och flöt ovanpå vattenytan. Jag har tyvärr nån sorts tvångstankar att jag måste knuffa i den/dem jag går bredvid i dammen när vi passerar den, så jag får alltid förvarna folk i mitt sällskap så att de kan springa förbi. Själv skulle jag inte ha nåt emot ett dopp nån dag när det är riktigt varmt. Vattnet är så klart, nästans som Vättervatten, det vatten jag är döpt i…

Klart som korvspad Vättervatten!

Efter lunch gjorde jag en sida på intranätet som jag också översatte till engelska. Det tar onekligen lite tid, men jag har igen det senare om jag gör översättningarna omedelbums och inte sparar på sånt jobb. Nu funderar jag på att göra ytterligare en sida med en bildartikel – om instrumentmakaren…

Read Full Post »

Underbara dagar framför oss

Redan i det första kapitlet av Henrik Berggrens tegelsten Underbara dagar framför oss lär jag mig massor. Bland annat att släkten Palme nog var den som införde olycksfallsförsäkringar. Och dessutom var inblandad i införandet av 1900-talets första pensionssystem. Tack, Jerry, för en tung och fin julklapp!

En lärorik tegelsten.

Som jag så ofta skriver här är detta ingen politisk blogg. Men de allra flesta av oss som är födda på 1900-talet har ett förhållande till socialdemokratin. Några gillar den, andra avskyr den, en del ser vad den har åstadkommit, andra önskar att de där gråsossarna kunde förnya sig lite. Och så vidare.

Olof Palme var partiledare för Socialdemokraterna och även statsminister när han blev mördad för snart ganska precis 26 år sen. Samma år som Tjernobylolyckan inträffade – fast den olyckan skedde på min tjugofjärde födelsedag. De flesta av oss minns detta år som ett katastrofernas år. En svensk statsminister mördad på öppen gata i Stockholm… Den som var ung eller ung vuxen eller vuxen minns säkert än idag vad h*n gjorde i den stunden h*n fick veta att Sveriges statsminister hade blivit skjuten till döds.

Mycket på grund av Olof Palmes för tidiga död önskade jag mig den här boken. För jag ville lära mig och jag ville förstå varför den här mannen var både så hyllad såväl nationellt som internationellt och så hatad att han togs av daga. Jag hade en kort period i min ungdom som socialdemokrat. Att jag övergav den politiska övertygelsen handlade i mångt och mycket om Metropolen Byhålan och dess strikta indelning av befolkningen i sossar och icke-sossar. Den som var icke-sosse kunde gå och gömma sig. H*n kom ingen vart i samhället. Bara att dra. Men frågan var om denna rigiditet var Olof Palmes? Detta var ytterligare ett skäl till att jag ville läsa denna biografi över honom. För att förstå. För att få en ny(?) bild av Olof Palme och Socialdemokraterna. Detta parti, som har kantats av skandalaffärer och representerats av toknissar och lurendrejare de senaste åren.

Det är en fantastisk resa Henrik Berggren tar med läsaren på! Och det är ett fantastiskt yrkesliv han skildrar. Vi får också glimtar från familjelivet, men det är yrkespersonen Olof Palme som står i centrum. Henrik Berggren undviker inte att tala om skandalaffärer även i Olof Palmes karriär, men ibland känns det som om han endast snuddar lite vid dem. Var Olof Palme riktigt så oskyldig i vissa affärer? Samtidigt beskrivs också det ökande Palmehatet, det är rent förskräckligt att läsa om!

Jag hade tänkt dra av något på omdömet på grund av att jag tycker att Henrik Berggren på vissa ställen i boken är lite för snäll. Men det är ett otroligt gediget arbete som ligger bakom boken, med många timmars källstudier och intervjuer. Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »