En salig litterär blandning: Pippi, Quick och pocketar

Ett litterärt inlägg.

---

 

Pippi på de sju haven var min favorit Pippi-film. Här på bilden är Inger Nilsson Pippi som sjörövare och sjunger Sjörövar-Fabbe.

På torsdag fyller Pippi Långstrump 70 år. Tänk, denna egensinniga, rödhåriga och urstarka lilla flicka fyller mer än pensionär! Jag tror att många av oss har sitt eget speciella förhållande till Pippi. Själv ville jag nog vara lite Pippi som barn, men jag var för feg. Pippi stod för det som var modigt och tufft, men också rättskaffens. Sån ville jag också vara!

Det är ju allmänt känt att Pippis författare Astrid Lindgren fick sitt första Pippimanus refuserat av ett känt förlag här i Sverige. Vilken tur att ett annat förlag inte sa nej! Eller rättare sagt, det senare hade en tävling som Astrid Lindgren vann.

För mig är Pippi väldigt mycket Inger Nilsson. Det gör lite ont, för jag vet att Inger Nilsson hade det tufft under och efter Pippi-tiden, framför allt i lilla Kisa där beundrande fans kunde kliva rakt in i hennes barndomshem. Men jag var bedårad på avstånd och läste böcker, såg på TV och såg filmerna. Mest gillade jag Pippi på de sju haven som film, för den var ju lite spännande. Sen har det genom tiderna kommit en massa olika Pippi Långstrump. Jag träffade faktiskt finska Pippi, Peppi Pitkätossu, en sommar när jag var i Finland. Det mest bestående från det mötet var att jag tyckte att hon var så himla sur. Och så lärde jag mig sjunga Pippi-sången på finska. Första versen och refrängen sitter faktiskt kvar…

Göran Lambertz bok Quickologi.

Till Inger Nilssons – och sin egen! – barndomsstad Kisa kom i förra veckan Göran Lambertz för att prata om sin bok Quickologi. Jag har läst Hannes Holms bok om Thomas Quick och tro mig, det räcker. Precis som Stefan Lisinski i DN tycker jag att det är dags att avsluta Quick-historien nu. Thomas Quick, numera åter Sture Bergwall, är friad från alla mordmisstankar. Och Göran Lambertz har erkänt på sin webbplats att han har haft fel på flera punkter i sin bok. I Aftonbladet medger han till och med att det kan finnas mellan fem och tio fel i den egna boken. Trots detta har förlaget inga planer på att dra in boken. Däremot säger man från förlaget att man ska publicera rättelser så fort man får kännedom om faktafel. Eh… jag säger nog bara nej tack till den här boken!

Nä, jag håller mig nog mest till pocketböcker och tittar som vanligt på Bokus webbplats där det finns många intressanta pocketböcker till bra priser. Här finns bland annat Carin Gerhardsens Hammarbyböcker och de sex första säljs för 39 kronor styck i pocket. Har du missat dem rekommenderar jag varmt denna spännande läsning! Bland pocketnyheterna kan också nämnas I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson, Folk av en främmande stam av Louise Boije af Gennäs, Britt-Marie var här av Fredrik Backman med flera, samtliga för endast 47 kronor styck. Det är ett bra pris jämfört med en affär nära mig som tar det dubbla…

Har du missat dessa? Bra pris just nu hos Bokus!

 

Detta blev en litterär blandning från mig och ett och annat boktips. Men nu undrar jag om DU har nåt boktips till mig??? Skriv gärna detta i en kommentar – jag läser MYCKET och GÄRNA och behöver ny input!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kokar gärna… eller hjärna…

Äh, jag orkar inte vara seriös idag och skriva om nåt aktuellt som är på tapeten. Jag har ingen lust, vill bara tramsa, för jag orkar inte med mig själv. Inte är jag känd ens inför mig själv för att vara obeslutsam, men jag kan baske mig inte bestämma mig vilket ben jag ska stå på just nu. Eller om jag ska hoppa(s) på nånting mera utlovat konkret och fast. Fast frågan är om jag vågar hoppa(s) igen. Jag har gjort det så många gånger förr och bara blivit besviken…

Våffeldagen är det idag och Tofflan har suktat efter våfflan hela dan. Men det skulle ju som sagt bli korv idag. (Kycklingvariant för min del.) Fästmön, som inte äter så mycket bröd just nu, kokade i stället lite hjärna och några fingrar till sin smalis-korv.

Hjärna och fingrar till Anna.

Jag fick ont i magen efter maten och är allmänt chokladsugen. Vill trycka i mig massor, inte bara nån liten bit, inte. Tröstäta, kallas det på lätt svenska. Eller äta för att jag tror att jag ska få energi nog att komma fram till ett beslut. I morse vaknade jag med huvudvärk.

Väderspänningar i huvudet

som en gammal chef till Kerstin i Backen brukade säga. (Nej, h*n hade nog inte riktigt alla fåren hemma.) Blev tvungen att medicinera – jag alltså, inte chefen med väderspänningarna en trappa upp. Tror att det är hjärncellen som stångar sig blodig mot insidan av huvudet. Nä, Anna skulle nog ha kokat min hjärna, det kanske hade hjälpt.

Nu ska jag läsa en stund och klockan 21 väntar Dicte på oss. Denna andra danska polisserie vi följer och som jag tycker är bättre än sega Brottet.

Dagarna går. Jag tänker. I morgon efter jobbet ska jag lägga mitt huvud i kompetenta händer och få utsidan ombesörjd. På onsdag kommer mamma och torsdag tänker jag inte jobba utan storhandla till påsk. Jag har varit på Systemet idag och köpt tre (3) påsköl jag ska festa på. Har en julöl kvar sen jul, alltså blir det en öl per dag långfredag, påskafton, påskdagen och annandag påsk. Smart tänkt, va?! Tofflan kan räkna lite i alla fall. Men jag undrar vad den här flaskan påsköl gör med hjärnan… Jag vet en som skrattar åt den uppe från sitt moln – och en annan som nog skrattar åt den från Down Under.

Undrar om en elektrisk syster kommer med denna..?

Dricker du påsköl i påsk eller är det påskmust som gäller???

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i kvarten: Tack, ni gjorde mina dagar!

Häromdan mötte jag en person i en jobbkorridor som undrade hur det var med min hälsa. Jag tackade och sa att det har varit tufft, men nu är jag frisk. Då säger personen:

Bra! Jag tycker nämligen att det är så viktigt att ha en kommunikatör här på institutionen! Kommunikationsfrågor borde prioriteras! Jag är glad att du är tillbaka i tjänst.

Jag blev själv inte bara glad utan också så rörd att jag nästan fällde en tår, men jag behärskade mig. Tog i stället orden till mig och gömde dem i mitt hjärta. Tackade igen och sa att orden gladde mig. Gladde… Gjorde mig överlycklig!

Idag mötte jag en annan person, i en annan jobbkorridor. På snabb engelska hasplade personen ur sig (jag har försökt översätta):

Jag vet inte hur länge du är kvar här och hur upptagen du är, men vi skulle vilja ta med dig som kommunikatör och kommunikationsinsatser i en ansökan vi ska skriva. Skulle det vara OK för dig?

Inte vet jag riktigt vad jag svarade, jag blev väldigt paff. Redogjorde för att jag ju är här till och med den 31 mars och sen vet jag inte. Men självklart tackade jag och svarade

Gärna!

Nu är ju ansökningar för forskningsmedel ett lotteri, som personen uttryckte det i nästa mening, och detta ger inga som helst garantier för fortsatt arbete. Men ändå. Jag blev glad för jag kände mig behövd och efterfrågad. Igen. Två personer på mindre än en vecka vill ha mig med i gänget.

Livet är kort.

Read Full Post »