Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gapflabba’

Ett varmt inlägg.


 

Varmaste dagen hittills valde FEM och Finske Pinnen att dyka upp i Stockholm. Jag strålade samman med dem på Hurtigs as usual, men redan på bussen ner till stan här i Uppsala rann svetten. Och det var inte bara av oro för själva resandet, människomassorna, alla ljuden och alla intryck jag förväntade mig. Det var liksom hett som i h-e.

På Hurtigs blev det sedvanlig räkmacka, men öl till för mig och Finske Pinnen. Till dessert tog jag kaffe och kaka. Ja, jag fick 100 kronor i namnsdagskortet från mamma och det räckte fikat till. Nästan (inte alls, men en del).

Vi uppdaterade varandra rejält. Fokus låg på arbetsmarknadspolitiska frågor, kan man säga. En av oss är arbetslös, en har just sålt sitt företag och en av oss är anställd och trivs inte riktigt. Livet är tufft ibland. Förhoppningsvis blir det ljusare.

För att glömma alla eländen steppade vi ner till Alfa Antikvariat, världens bästa bokantikvariat. Det ligger på en liten tvärgata från Drottninggatan, ner mot Vasagatan. Gatstumpen den ligger på heter Olof Palmes gata. Vi som var med före mordet på Sveriges statsminister 1986 har ett svagt minne av att gatan hette Tunnelgatan.

På Alfa finns det böcker. Överallt. Alla slags böcker. Det råder vansinnigt god ordning, vilket gör det både lätt och fröjdefullt att botanisera bland verken. Jag skulle kunna tillbringa timmar där. Idag insåg jag att jag tidigare bara tittat på hälften av lokalernas hyllor och böcker. Gångarna, hyllorna och böckerna tycks oändliga, det är nästan labyrintartat… Men Den Snåle slog till idag och lämnade Karin Boyes samlade skrifter kvar på hyllan. I stället följde en modernare bok  för 20 kronor med hem.

Efter en vätskepaus tog FEM och jag en egen liten tur, men vi hittade just ingenting – mer än en fantastisk snygg jumper. Orange med en stor stjärna på. Och bara i pygméstorlekar, förstås. Den fick vara kvar.

Jag lämnade paret frampå eftermiddagen, för jag tänkte att de nog ville rå om varandra. Tog mig neråt Gamla Bro och tittade in i några affärer där innan jag tog tåget tillbaka till Uppsala. Sms-biljett dit köpte jag igår hemma från datorn, sms-biljett hem köpte jag via mobilen. Det var hur smidigt som helst – nästan som på räls… Det kan man inte säga om själva tågen. Idag på morgonen läste jag i nån tidning på nätet att det var banarbeten på sträckan. Vissa tåg var ersatta med buss. I stället för att stanna i Määärsta tog tågen vägen förbi Arlanda, men stannade bara i Knife Town. Och Stockholm. På hemvägen stannade vi två gånger i hettan. Nä, det gick inte att öppna några fönster i vagnen där jag satt. Ena gången var det hästar på spårområdet (!), andra gången stoppljus. Man vet inte vad man ska tro om alla förklaringar. Men informationen gavs i alla fall i tågets högtalare och det var bra!

Hemma igen slank jag in på närmaste Kinakrog och åt en kycklingmiddag med en kall öl till. Jag skulle hämta en nyckel på hemvägen, men Nyckelpersonen sades vara ute på vift och kommer över med den själv senare i afton.

Jag har lagt fyra öl på kylning och nu blir det en öl (jag hade EN kall!), lite läsning och ballen* tills solen går ner.

Här kommer några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dolda talanger.


 

Bränt rostat bröd

Här har Tofflan varit framme och eldat bröd helt klart.

De flesta människor har nån talang som inte är känd för så många – eller ens någon annan. Personligen vet jag inte om jag direkt har nån talang värd att skryta med – förutom den att jag kan gala som en tupp. Och så den att jag är väldigt bra på att sätta eld på rostbröd. Jag gal inte särskilt ofta, men rostar bröd så det slår ut lågor och osar bränt gör jag minst en gång i veckan, på helgen. Brödkontot är hårt belastat, kan jag avslöja.

 

Tandkräm på tischan

Tandkräm på tischan. Med all säkerhet Annas verk.

Min Fästmö har en betydligt roligare talang. Som jag har avslöjat här på bloggen ett antal gånger är Anna fruktansvärt rolig. Hon kan få mig att skratta när tillvaron är som riktigt bränt rostat bröd, typ. Den talangen går ut på att få mig att gapflabba när jag borstar tänderna – helst med resultatet att jag får tandkräm över hela fronten. Hon säger de mest skrattframkallande saker när jag står där med min Braun Oral B vibrerande inne i käften. Jag kvävs nästan av tandborsten. Hon gör miner så att jag inte bara dreglar över skjortbröstet, jag kissar nästan på mig också. Och då ska du veta att jag kissar väldigt sällan efter en operation jag gjorde för ett tag sen…

Om jag finge önska skulle alla ha en sån talangfull särbo som jag. För det är så härligt förlösande att avsluta dan med ett riktigt flatskratt… Man blir också väldigt uppspelt att det kan vara svårt att komma till ro. Fast vad gör det när jag har fyra (4) härliga sovmorgnar framför mig? Who cares, liksom..? Nä, här flamsar vi på!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skitkul inlägg.


 

Det är visst inte alla som tycker att det är lika roligt som jag själv att jag skaffar mig ett nytt intresse.  Men kan Kronblom så kan jag!

För en vecka sen undrade jag vad i håken Fästmön gapflabbade åt. Jo, hon läste den tecknade serien Kronblom i en veckotidning som envisas med att dimpa ner här. Jag var mycket förundrad och sa typ att

Kronblom… Det är ju sånt som min morfar garvade åt.

(Inget ont om morfar, men det var ju ett tag sen han skrattade, om man säger så.)

Idag bläddrade jag igenom senaste utgåvan av sagda veckotidning medan jag åt min nyponsoppa. Och tro det eller ej, nu är vi TRE (3) som skrattar åt Kronblom: morfar, Anna och… jag!

Konstnär Kronblom

Konstnär Kronblom. Ha ha ha, tycker jag!


För visst är de här rutorna helt fenomenalt roliga???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uppslagsrikt inlägg.

 

Spadarvet

Spadarvet (efter min pappa).

Närå. Jag satte inte eld på nånting vid matlagningen. I stället gapflabbade jag åt Fästmöns anekdoter från barndomen. Det tycks finnas en ändlös räcka sådana om hur Anna och hennes pappa försöker ha ihjäl varandra. I själva verket vet jag ju att de gillar varandra stenhårt, men det har varit några tillfällen när de har lyckats lura liemannen, bonden och hans dotter. En del har jag hört talas om tidigare, annat var totala nyheter för mig.

Med detta inlägg vill jag därför uppmana Anna att blogga om följande:

  • När jag fastnade i stängslet och pappa satte på strömmen
  • En dag i brännässlorna
  • Med pappa nära diket
  • Flygande faran på dyngflaket
  • Gasen eller bromsen på traktorn (den som lever får se)
  • Gasen eller bromsen på moppen (det känns väldigt rätt att Anna inte har körkort…)
  • Kast med massor av ägg (då hängde verkligen Annas liv på en skör tråd…)

Och om inte nåt av detta roar henne tycker jag att hon ska blogga om mina nya hyresgäster på ballen*. För femte året, tror jag, har jag fått talgoxar som bygger ett bo bakom tegelstenarna. Idag lyckades Anna fånga de skygga fåglarna på bild. När de har fått sina ungar bor de kvar tills de är flygfärdiga, så de försvinner lika plötsligt som de kommer. Jag undrar just om det är samma talgoxpar som kommer varje år eller om det är barn, barnbarn, barnbarnsbarn etc till det första paret. Nån som vet hur djur som talgoxar gör? Kanske en fråga för Snett med naturen Mitt i naturen? Eller nån som bara råkar läsa detta???

Nu ska jag smocka i mig lite kaka och skrapa en trisslott. Jag riktigt känner hur jag har turen på min sida. Hoppas bara att Anna inte ger sig på mig om och när hon läser detta inlägg… Jag darrar… Av skratt.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flamsigt inlägg.


I afton satt jag på ballen*
och filosoferade över det här med ord. Och inte vilka ord som helst utan…

fula ord.

Framför allt undrade jag varför man alltid lär sig fula/elaka/snuskiga ord på ett nytt språk först. Till exempel, det första jag lärde mig säga på finska var

Min pappa är en apa.

Inte särskilt snällt mot apan pappa. Sen kan jag säga

Du har ett stort arsle

på tigrinja. Och nåt riktigt fult svärord på bosniska.

På ryska kan jag säga

kniv,

vilket kanske är användbart för en kvartsfinne som jag. Och på norska kan jag säga

bajs.

Sen halkade jag in på ordet

penis. 

Och började gapflabba. För det finns ju inte nåt ord på svenska som liknar det, tyckte jag.

Johå!

replikerade Fästmön snabbt.

Tjenis!

Och då gick det ju bara inte an att inte gapflabba och citera min och FEMs gamla klasskamrat Bosse J som alltid brukade säga

Tjenis penis!

När han inte sa

Jajamens.


*ballen = balkongen


Livet är kort. Jag är nog väldigt trött.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan visar att även solen har fläckar.


För ett tag sen,
när jag var på en anställningsintervju, fick jag frågan om jag hade gjort nån riktig tabbe i tjänsten nån gång. Jag ville verkligen komma på nåt tokigt jag gjort, men det gick inte.  Och det kändes inte bra, för jag är allt annat än ofelbar. Sen dess har jag gått och funderat på just den frågan. Jag vill ju vara förberedd om den dyker upp igen!

Men nu har jag gjort det! Jag har gjort bort mig. Rejält. Fick på seneftermiddagen ett uppdrag av prefekt 2 att lägga ut ett viktigt dokument på vårt intranät. Alla sidor ska göras på både svenska och engelska, vilket jag också gjorde.

Och så kommer tabben…

Jag skrev ett massmejl till institutionens medarbetare där jag la in klickbara länkar till svenska startsidan och till den engelska. Bara det att jag la till en bokstav för mycket i den engelska URL:en. Detta bildade ett ord som på svenska motsvarar ungefär

slampa

Och naturligtvis fanns det en webbplats som hade den slampiga adressen. Det tog två minuter innan den första engelsktalande forskaren kom till mig och påtalade detta. H*n var mycket generad. Jag var ännu mer generad.

Ytterligare två minuter senare kom två engelsktalande doktorander. Och gapflabbade. Jag rodnade om möjligt ännu mer.

När det var dags att gå hem tog jag jackan över huvudet och smög längs väggarna på väg ut. Men jag är en ärlig person och jag träffade på prefekt 2 och hans underhuggare i korridoren och bekände mitt misstag. Som tur var såg de det hela från den skämtsamma sidan!!!

Doktoranderna, nu på sitt gemensamma kontor, gapflabbade fortfarande och hade tjallat för fler doktorander, såg jag genom glasväggarna. Jag stack in huvudet och blev då överöst av tacksägelser för att jag förgyllt deras dag.

Nu är jag hemma och här häckar jag. Ett tag… Vi får se om jag vågar åka till jobbet i morgon…


Livet är kort. Alla kan göra misstag. Även jag.

Read Full Post »

Vi har varit iväg och flamsat på ett ställe. Jaa, faktum är att jag gapflabbade rakt ut. Självklart avslöjar jag inte var och åt vad. Men den intelligente kan säkert dra sin egen slutsats.

Jetan

Många jetan och en enda båge. Man kan säga att alla bågarna inte är riktigt hemma.


Ja jeeeemine, så daaaant!
Jag flabbar visst fortfarande! Fast jag flabbade inte när vi kom fram till Himlen och jag packade upp mina prylar och insåg att necessären blivit kvar hemmavid. Efter en viss inventering var Johan snäll och erbjöd mig en ny borste som jag kan använda till hans uppladdningsbara tandborstskaft. Alternativet hade varit att åka hem igen och hämta. Snällt att jag slapp!

Vi har köpt hem grejor till lasagne i kväll. Jag blev så sugen på det tack vare vännen Lisa som mejlade mig om detta idag! Tyvärr var Fästmöns barn inte lika sugna, men lasagne är det som serveras i afton, med något litet undantag för en person som efter en magsjuka inte äter lasagne.

”Min” TV-soffa hos Anna är full av böcker efter Annas hyllryck, så jag får väl sitta i köket och surfa på datorn när de andra ser på Melodifestivalens tredje deltävling. Man hör rätt bra därifrån också och vin kan man dricka i kökssoffan hur bra som helst. Det blir för övrigt ganska måttligt med alkohol i kväll eftersom en del börjar arbeta klockan sju i morgon bitti.

Men just nu är det lördagseftermiddag. Just nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »