Kan du slå en pensionär?

Ja nu handlar inte det här inlägget om att slåss. Ett sånt inlägg skulle jag ALDRIG skriva. Det handlar om SvT1:s program Kan du slå en pensionär? som jag har slöglott på ett par gånger, nu senast i kväll klockan 20 – 21.

Superpensionärerna som ska få fart på soffpotatisarna. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

I kvällens avsnitt handlade det om ett par som pratar lika härligt som vännen Gunilla, men som är betydligt trindare än hon. Jag hade inte alls tänkt titta utan hade slagit mig ner i bäste fåtöljen med min bok på gång. Och en påse chips (inte en hel, men kanske en tredjedel kvar) och en choklad.

Chipsen åkte ner i mitt gap av bara farten. Men det kändes… inte bra. Tittarna, varav jag var en, dårå, fick se bilder på paret nu och om 40 år. Då var kvinnan änka och såg ut som… ett monster, mer eller mindre. Enorm och hårlös, typ.

Pensionärerna som skulle sparka igång kvällens par var Sydney och Gudrun, 75 respektive 76 år gamla. Sydney var med även i första delen av serien som består av totalt sex avsnitt. Han är en riktigt härlig karaktär, farbror Sydney!

Nå, inte får det här programmet mig precis att vilja rusa ut och jogga – jag har ju min hälsporre att gnälla på. Men jag tycker att det är ganska underhållande och man får sig verkligen en tankeställare. Så… chokladen åkte in i skåpet igen, i alla fall…

Jag ger det ett rätt högt Toffelbetyg eftersom det, som sagt, är både underhållande och tänkvärt!

Livet är kort. Och det blir nog inte längre av chips och choklad…

Read Full Post »

Grådag är en gladdag

En grååå dag. Men en glad dag! Huvudvärken försvann HEPP! Ja, jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Ipren är effektivt! Men varför har ni dumpat den blålemmade lilla farbrorn som sjöng så många lustiga sånger??? Det var dumt av er!

Jag har intagit Un Grand Petit Déjeuner* med löskokt ägg. Det var gott! Kaffet fick jag också bra, men det var för lite. Jag är nog lite trött fortfarande…

Kokt ägg ska vara löst.

                                                                                                                                                            Jag har vidare telefonerat med mamma. Hon pratade inte bara om julbesöket här utan lyssnade lite också. Jag har också telefonerat med Älskling. Det måste bli en tur till Stormarknaden idag för inköp av två presenter – Kalas-Killen ska bort både i kväll och i morgon eftermiddag. Vi blir för övrigt bara fyra till middagen idag. Rena glesbygden, alltså! Och med Elias på kalas i kväll är det familjens tre äldsta kvinnor som rule! Hajaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Ännu har jag inte tvättat mig, bara använt handduken i faktum #1 (och då fattar du vilken kroppsdel jag har rengjort!) samt borstat tänderna. Men tvätten från igår kväll har jag vikt och lagt undan. Allt utom Annas trosor, som av nån outgrundlig anledning inte hade torkat.

Ryggsäcken är packad. Annas ryggsäck är packat. Leksaks-datorn står vid dörren. Bara en Willyspåse, maskerad till matkasse**, ska fyllas. Jag åker ut till Himlen sen och hämtar Anna och Elias med in till stan och Stormarknaden. Gissningsvis anländer vi ungefär när farbror Uggla är på plats för att signera sin nya skiva. Då blir det inga fyra sekunder på Stormarknaden, som jag hade hoppats på. Det blir trängsel, gap och jobbigt. Jag avskyr folkmassor!

Nåt annat jag avskyr är finnar. Ja, inte finländare alltså, utan acne. Jag är tant, snart 50, ändå har jag både lingonvecka och finnar. Livet är orättvist! Jag har försökt klämma den senaste blemman som placerat sig på en prominent plats i mitt ansikte – näsan. Det gick inget vidare. Näsan är röd som en clownnäsa nu, finnen är ond och jag är skitförbannad för att jag inte lät den vara! (vara… he he… var… sånt som finns i finnar… 😆 )

Nu dags att sätta fart! Här blir inga barn gjorda, men grådagen ska vara en gladdag, inte en argdag!

Tjolahopp!

PS Till FEM: Var det inte Lejonpenis respektive Balle som folk ville heta, men inte fick???

                                                                                                                                                  *Toffelfranska för En Stor Frukost
**Maskerad matkasse innehåller ofta alkohol och/eller snask.

 

Read Full Post »

Bröd som kartong, guldpaket och skrik och gap – som vanligt

I morse när jag satt och tuggade och tuggade på mitt uräckliga bröd drömde jag om det jag skulle äta till middag i kväll: två härligt, rostade mackor med vallmofrön på kanten… Ja fy te rackarns så äckligt det där rågbrödet med pumpa från ICA är! Det är som att tugga på kartong, torrt och j**ligt och smakar som mörk choklad. Nej, fy, det köper jag inte igen.

Så blev det då kväll efter en ganska bra dag på ”jobbet” och medan jag satt och knaprade på de rostade brödskivorna hemma nu i afton summerade jag dan i huvudet:

Forskarsidorna börjar ta form ordentligt nu! Och hela 2 x 14 är klara för en sista granskning! (Det är totalt 2 x 36.) Carl säger att det är oväntat bra och det känns ju fint. I morgon bitti ska jag fota ett av projekten, så jag får lite sovmorgon eftersom jag har stämt träff med herr Professor först klockan nio. Ingen idé att åka ut till ”jobbet” först då.

Magen har inte varit bra idag, men jag skyller på det där otäcka kartong-brödet från morgonen! Lunchen blev ICAs vegetariska lasagne och den är i alla fall jättgod. Den serverar jag mig till lunch en gång i veckan.

På vägen hem stannade jag till för att inhandla något litet till en person som har varit väldigt snäll mot mig och som gjort underverk med mitt självförtroende. Tyvärr skiljs våra vägar åt på fredag, men ett litet tack vill jag skicka med. Och visst är väl paketet vackert, i alla fall?

Ett guldpaket!

                                                                                                                                                                    Det var lååånga bilköer hem och inte blev de kortare av att två brandbilar ryckte ut och försökte åka slalom mellan alla bilister som bara ville hem från jobbet. Jag försökte vara smart och göra en avstickare genom ett annat område, men där var köerna om möjligt ännu värre…

Stannade till vid Tokerian för att inhandla TV-tidningen och den har jag nu läst och markerat veckans TV-program i. Mamma ringde när jag tuggade på den sista biten ljuvligt rostbröd, men hon orkade egentligen inte prata. (Hmm… varför ringer man då?) Själv försökte jag ringa Hortellskan utan framgång. Gissar att hon inte direkt joggade fram till telefonen med sin goa tå.

Har kört en maskin med jeans – ett nytt par och ett gammalt par med ganska stora hål i. De sistnämnda är såna där som är bra att ha. Du vet, såna där som man sparar ifall att – och nästan aldrig använder. (Hålen är nämligen gigantiska.)

En unge har nu gapat och skrikit i en halvtimma. Funderar över föräldrarnas hörsel när jag känner mig jättestörd, jag som inte befinner mig i samma lägenhet. Tröttsamt att höra på är det ändå. Mycket…

Kvällens höjdpunkt blir Desperate Housewives och jag hoppas att jag hinner prata med Fästmön i telefonen innan. Saknar!!!

Read Full Post »

En tragisk komedi? En fars?

Ibland känns det som om jag bor mitt på en teaterscen. Det är skrik och gap och smällande i dörrar som den värsta farsen. Och mitt i eländet finns jag. Försöker existera, försöker överleva, försöker skriva, sova, älska, vara, städa. Ja, allt som en människa gör. Men det går inte att komma ifrån att livet är en fars, åtminstone där jag befinner mig. Eller en tragisk komedi. Eller, för att citera ett pucko som en gång skrev ett fult och elakt brev till mig:

[…] Tofflan – en tragisk persons bekännelser […]

Puckot som skrev brevet kunde inte ens stava mitt förnamn korrekt i brevet, så jag tar inte så mycket på allvar det som puckot

[…] skrivigt […]

 – ja, puckot stavade så illa (då snackar vi inte stavfel eller dyslexi, vi snackar dålig bildning) – till mig i brevet. För det var ju inte det enda felet heller. Bland faktafelen noterar jag bland annat att det ju inte enbart var EN granne som utsatte mig för sexuella trakasserier, utan TVÅ. Och att sparken kan man väl ändå inte få om man inte är anställd och betalar skatt?

Precis som en blogg är ett brev ju ofta baserat på känslor. Fakta kan vi snacka om när vi snackar om forskning. Jag tror att vi är många som behöver ett andningshål och att blogga om sina åsikter och känslor är både gratis och terapeutiskt. Dessutom ett bra sätt att skaffa sig nya och riktiga vänner på.

Var sak har sin tid – och det gäller också så kallade vänner som visade sig ha tomma baksidor, likt pappfigurer. Pappfigurer som inte tålde det minsta blåst utan att falla omkull – trots att de vände kappan efter vinden genom att skratta med åt vissa andra till dess de själva blev föremål för skratten. Då satte de skrattet i vrångstrupen och kallade mig Karlsson på taket. (Ja jisses så somliga har skrattat!) Platta pappfigurer, knappt tvådimensionella, utan substans, utan själar, utan mod att tala om varför

[…] folk började backa ur […]

Jag hittade ett fult brev i morse och det är det jag citerar ur. För att visa att jag har gått vidare. För att visa hur elaka folk kan vara. Elaka genom att varken säga vad man har gjort för ursprungligt fel eller genom att sprida saker sagda i förtroende vidare. Det är betydligt elakare, nämligen, att snacka bakom ryggen än att lyfta fram allt i det öppna ljuset. Men jag har lärt mig att folk är ljusskygga. Och tänk, jag har överlevt även detta!

↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔

Dagen är lite svagt bajsbrun idag. Jag tyckte att det var trist att se snöflingor singla ner i morse, trodde först inte att det var sant när Fästmön gav väderleksrapport. Vi tog sovmorgon. Anna börjar inte jobba förrän klockan 16. Härligt att ägna lång tid åt frukost och tidningsläsning – nu har vi ju var sin och slipper vänta på att den ena ska läsa klart lokalblaskans första del. Jag måste säga att jag gillar Dagens Nyheter! Det ÄR liksom en större tidning på alla sätt. Men den har ju inte de lokala nyheterna. Nyheter som man kan läsa på nätet. Ja, jag står faktiskt och överväger saker och ting…

Nu ska jag strax ringa en vän. Jag har noterat att hon är uppstigen! 😀

Read Full Post »

Ja, kära nån, kära nån…

Inledningsvis en dementi: Ett antal personer tycks tro att jag befinner mig i Stockholm den här helgen. MEH!.. Det är ju Allhelgona vi ska dit. Hur är det med kalenderkunskaperna??? Den här helgen är det ju Tacksägelsedagen och ingenting annat.

Att jag sitter här framför datorn är sannerligen ett under! Jag är så sjuk, så sjuk, så väldigt… förkyld… Det kommer en sista hälsning till er längst ner.

Natten har varit hemsk. Det kommer äckliga saker ur alla kroppsöppningar – utom öronen, men detta kompenseras med att Fästmön har en kliande och torr hörselgång i ena örat, för man väl lov att säga? (Vi jobbar i TEAM när det gäller krämpor.)

Masade mig upp i morse för att skjutsa min älskade till jobbet, trots hennes protester, men klockan sju var jag tillbaka i sängen igen och slocknade som ett ljus. Bara för att vakna trekvart senare av en viss persons skrik och gap och smällande i dörrar. Men eftersom jag verkligen är SÅ SJUK så slocknade jag igen och slog inte upp mina ljusblå förrän runt halv nio.

Idag blir det med andra ord lugna puckar. Jag har fyra saker på dagordningen: vattna krukväxter, bädda, stryka och gå med sopor. Vidare ska jag hämta Anna efter jobbet klockan 16 och på vägen hem köper vi nåt ätbart. Och så ska mamma få en pratstund. Eftersom jag är den hårda person jag är har jag redan piskat mig att klara av första punkten på dagordningen. Nu vilar jag ut här vid datorn innan jag intar lite mer java och lokalblaskan. Kan nog ärligt säga att det blir halvfart idag…

Näsan har visat ett flöde av sällan skådat slag och hela ansiktet värker – som om jag hade gått in i en dörr eller fått en råsop. Varje gång jag hostar tror jag att jag ska dö. Rösten har sjunkit ett antal oktaver, jag tror verkligen att jag är den man jag borde vara … när jag gnäller så över en liten förkylning…

Ha en bättre lördag än jag och här kommer en sista hälsning! Jag är ju som bekant ingen skådespelare och jag är verkligen ingen filmare heller eftersom halva mitt ansikte inte syns. Men det ska du vara glad för! Passa i stället på att eyeballa den vackra BAKGRUNDEN med alla böcker! Det är ingen kuliss utan The Real Thaaang!

Read Full Post »

Idag…

… har jag lite svårt att få tiden att gå. Jag har varit på Stormarknaden och handlat bland alla pensionärer och mammalediga, men nån blå hortensia hittade jag INTE. Vädret är skit och älsklingen behöver jobba ända till klockan 15.30.

Det regnar blött idag…

                                                                                                                                                         Satt i bäste fåtöljen och läste Karin Fossum och slumrade nästan till. Ron stördes av gap och skrik och… rökstank… Hade tyvärr balkongdörren öppen i hopp om att få in lite frisk luft.

Sitter en stund vid datorn i stället och äter ett äpple. Överväger att ta itu med strykhögen.

Read Full Post »