Kvinnan i svart

Ett inlägg om en bok.

---

 

Den som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!

Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…

Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.

Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomater och Solen

Ett inlägg i vilket Tofflan prisar tomater och ICA Solen.

Ute i Förorten styrde vi kosan direkt till ICA Solen, den bästa ICA-affären. Tyvärr är den också den trängsta ICA-affären och det är väl den enda nackdelen. Alltså att man blir lite irriterad. För var man än står, så står man i vägen för nån.

Fästmön styrde stridsvagnen och plockade i varor, medan jag hade tid att betrakta… grönsakerna. Se, vilka lustiga tomater! Randiga, liksom.

Zebrinotomater – randiga som små zebror.

Överhuvudtaget tycker jag att det är roligt med alla exotiska och annorlunda frukter och grönsaker som jag då och då upptäcker i affären. Bara av tomater finns det ju numera massor av sorter. ICA Solens utbud var extra stort, dagen till ära. Förutom vanliga tomater och kvisttomater, fanns följande utbud av mini-tomater:

Minitomater – och svenska såna!

Kort sagt, ICA Solen är den bästa ICA-affären. Och det får jag inte betalt för att blogga!

Affärens gamla logga är så gammaldags att den känns modern.

Har du nån favoritaffär när du handlar mat??? Var handlar du???

Livet är kort.

PS Jag köpte dock inte några tomater utan en chokladbit (som tillverkats sen 1919!I) och en bok – det är ju lördag!

Read Full Post »