Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gamlingar’

Ett firande inlägg.


 

Anna i yngre dar

Anna i yngre dar, det vill säga igår.

När man jobbar med vård och omsorg om andra människor lever man efter ett schema där varje deltagare är en pusselbit. Då får man trolla lite ibland och till exempel fira sin födelsedag en annan dag än den egentliga dan. Så blev det för Fästmön, som firades igår (mest och bara lite idag på den verkliga födelsedagen).

Jag for ut mitt på dan och smaskade hallontårta tillsammans med Annas föräldrar och L. Femtio procent av barnen bor ju inte här, 25 procent jobbade och 25 procent var i skolan, så vi var bara gamlingar. Annas snälla mamma hade med sig flera spännande saker, men ett visst tyskt troll gillade i alla fall jag bäst. (Jag har ju en förmåga att dra till mig just troll och häxor, så självklart fastnade jag för detta.)

På eftermiddagen tog vi en liten promenad i aprilsolen. Mina nya skor känns toppen att gå i och ingen av mina hälar har protesterat. En knäckemacka med makrill från Norge blev en sen lunch.

Skolpojken kom hem på eftermiddagen och när hans pappa hade anlänt med fint elefantpaket tog vi en ny promenad till Kreta för att äta födelsedagsmiddag. Framför mig placerades en god kycklingfilé med både röd sås och tzatziki till. En flaska öl hälldes skummande ner i ett glas till mig. Tack till M, som stod för 75 procent av notan och till A, som gav oss 20 procent på maten! 

Vår kväll avslutades i lyktans sken. Vi såg The Team på SvT och lite av en film på TV4 innan ögonlocken blev tunga. Jerry hade för länge sen gått hem till sitt för att ladda för nästa födelsedagsfirande.

I morse visksjöng jag, med morgonstämma och dito andedräkt, alla födelsedagssånger jag kan (tre stycken) i Annas öra. (Förstår du vad stackars Anna får stå ut med?!) Sen kokade jag kaffe och hämtade jag yngsta bonussonen och vi sjöng ”Ja må hon leva!” i duett. Anna fick ett par paket och ett kort som yngste bonussonen tyckte var häftigt och nu önskar sig till sin födelsedag i sommar.

Den som fyller år borde få vara ledig på sin dag, men det är ju omöjligt. Anna såg till att yngste sonen fick lunch innan vi for in till Black Stream där Anna jobbar fram till klockan 21 i kväll. Min intention var att putsa fönster, för solen går runt huset på eftermiddagen. Tyvärr satte min dumma rygg stopp för detta. En oförsiktig rörelse och nu ligger nåt i kläm igen. Det gör ont som tusan och jag är skitirriterad. Men fönstren lär sitta kvar ett tag till. Förhoppningsvis har det onda backat till måndag eftermiddag när Clark Kent* ska till doktorn** och bland annat få sommartofflorna på fötterna*** – om jag lyckas få ut sommartofflorna ur förrådet och in i bilen, vill säga utan att skrika av smärta. Eller också både bär och skriker jag. I vart fall tackar jag G, vars påskpeng delvis går till däckbytet!

Nu ska mamma få ett samtal och sen ska jag smocka i mig en kanelbulle (en av mina stora svagheter här i livet) och en bit hallontårta som Anna skickade med mig. Därefter får jag antagligen försöka gå en promenad och göra lite ryggövningar så jag inte blir liggande på golvet igen. Tänkte sen socialisera med Britt-Marie innan jag åker till Black Stream och hämtar Anna klockan 21 för hemskjutsning. När man jobbar i stan och bor på landet är man rätt tacksam för skjuts, råkar jag veta.

Men vad har DU för dig denna helg??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Här är några bilder av vår Anna-firning:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

**doktorn = bilverkstan
***sommartofflor på fötterna = skifte från vinterdäck till sommardäck

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Låna är silver råna är guldCatharina Ingelman-Sundberg är inte bara journalist och marinarkeolog, hon är författare också. Hon har bland annat skrivit historiska romaner. Men de humoristiska böckerna om Pensionärsligan tillhör en annan genre. Jag fick Låna är silver, råna av guld, den andra boken serien, till födelsedagen av Annas snälla mamma och hennes L. För ett par veckor sen köpte jag en av författarens historiska romaner och den ska jag läsa nu. Tanken är att jämföra de två böckerna och se vilken genre jag tycker författaren är bäst på.

Boken börjar i Las Vegas där Pensionärsligan rånar casinot. Men olikt andra rånare vill ligan att pengarna går till dem som behöver dem. Till exempel äldreboendena i Sverige och deras gamlingar. Sen flyttar de hem igen och blir grannar med en MC-klubb och en spådam…

Delvis påminner den här boken om Karin Brunk Holmqvists böcker. Men skillnaden ligger i att de flesta av Karin Brunk Holmqvists böcker har en bättre story än denna, i alla fall hennes tidiga böcker. En annan skillnad är att Catharina Ingelman-Sundbergs bok är betydligt bättre skriven än Karin Brunk Holmqvists samtliga böcker. Högre kvalitet, alltså.

Även om det var roligt att läsa en ny författare och en annan typ av litteratur jämfört med vad jag brukar göra blir jag inte så väldigt begeistrad i detta. Vidare ska jag jämföra boken med en annan av författarens verk. Då först får vi se vilken bok/genre som jag tycker att hon är bäst på.

Toffelomdömet blir därför medel än så länge.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan ger sig ut på omvärdsspaning. Det är bara att hänga på – den som vill.


trött sjuksköterskaNär man jag är ledig
så här många dagar har jag insett att jag är rätt dålig på att kolla nyheter. I vart fall har jag noterat att det inte blir nån transportstrejk eller strejk bland skolbespisningspersonal eller vårdanställda. Det kan ju vara skönt för oss andra att slippa drabbas, men att ropa på vargen ett antal gånger (som jag tycker att vissa fackförbund gör) ger ju effekten att man inte tror på ropen när vargen sen väl kommer. Och hur 17 kan dessa människor vara nöjda med sina löner och arbetsvillkor? Vård- och omsorgspersonal är nog bland de sämst betalda i vårt samhälle. Ändå lämnar vi både våra små och våra gamlingar i deras händer – för att inte tala om oss själv. Nej, de borde vara bäst betalda ever! Bort med flera direktörer i vården! En direktör = fem sjuksköterskor ELLER sju undersköterskor.
Men oj! Nu ropar Transport igen. Det kanske blir strejk bland bevaknings- och säkerhetspersonal i maj.

Kapprustning i spamkriget. Men asså… Vad är det för kul med att spamma folk? Varför är det så roligt att sabba, att skicka reklam eller lura folk att ladda ner virus till sina datorer? Vem är det som har ett sånt tråkigt liv att h*n måste ägna sig åt sånt? Nån som inte fick tillräckligt med uppmärksamhet som barn, eller? Jag blir så trött, bara.

två tomflaskor i gräsetUppsala laddar för… valborg Sista april. Fast nu plötsligt benämns morgondagen Valborg. Har den väl aldrig gjort förr, heller? Vad är det för dumheter?! Hur som helst, den som inte har lust att riskera att hamna på Sjukstugan i Backen får hålla sig hemma. Nere på stan brukar det vara som en krigszon. Men i stället för missiler som viner runt folks huvuden kommer en och annan flaska. Har sett det själv. Att det ska vara så svårt att ha tillräckligt med soptunnor utplacerade en sån här dag… Årets forsränning har varit hotad, men enligt senaste nytt blir den av. Galningar! Fyrisflodens vatten är äckligare än nånsin!

Skruvkapsyl en seger för smaken. Tror jag inte ett dugg på! Ett fint vin ska ha naturkork. Punkt slut.

rosa badmössaStjärndesigner gör Medes scenkläder. Jean Paul Gautier gör Petra Medes scenkläder till Eurovision Song Contest-finalen i Malmö. Han är känd för sina vågade kreationer, enligt Prav… Aftonbladet. Vem vet… Då kanske vi äntligen får skratta – åt Petra Mede. För hon är ju inte rolig i vanliga fall.

Leif GW Persson skriver opera. Men nu undrar jag om inte Leffe har fått Morse-komplex! Han ska skriva opera! En opera om Jussi Björling ska det bli, kanske en film också.


Livet är kort.

Read Full Post »

Karin Fossum skriver ofta rätt läskiga böcker. Ibland rena deckare, ibland mer psykologiska thrillrar. Hennes senaste, Jag kan se i mörkret, tillhör den senaste kategorin.

Inte nån lämplig bok att ha med sig på sjukhuset.


Riktor är manlig sjuksköterska
på ett vårdhem för äldre. Utåt sett verkar han väl ganska normal, men han har en fäbless: han gillar att plåga gamlingarna. När han är ledig sitter han mest i en park och betraktar omgivningen. Han träffar på en alkoholist av en slump och bjuder hem denne. Det kunde ha blivit början till en vänskap, men nånting händer, förstås…

Det här var inte riktigt rätt bok att ta med sig en dag på sjukhuset. Den var emellertid svår att lägga ifrån sig, för den är väldigt märklig. Hur kan man skriva om nån som gör gamlingar illa? Kanske om man vet vad den mänskliga naturen är kapabel till…

Inte högsta betyg, men nästan! För den här boken är väldigt… obehaglig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har det varit en vanlig dag på jobbet. Nej, nu ljög jag. Det började med att jag inte hade nåt morgonkaffe att sätta i halsen när jag såg nedanstående i lokalblaskan:

Att prata om skicklighet är väl en sak, men långsiktighet och ödmjukhet är rena hånet när det kommer från det här hållet…


Och det var till Sjukstugan
i Backen Fästmöns snälla mamma skjutsade mig kvart i sju i morse. Jag skulle nämligen delta i en modeshow.

Haute couture, eller vad det nu heter.


Som alla provdockor
skulle jag nålas. Men det går inte att nåla mig på händerna. Trots det gjordes vissa försök. Jag pep. Resultatet ser ut så här nu i kväll:

Lila har aldrig varit min färg.


Till sist fastnade det äntligen
nåt skit i underarmen. Då var jag svimfärdig och kände mig jättemodig. Som tack fick jag en hutt av nåt som smakade orange och beskt och faktiskt inte gott.

Finally!


Mellan varven läste jag lite.
Opassande nog handlar den här boken om en man som jobbar i vården och som tycker om att plåga patienterna – eller gamlingarna, egentligen. Personalen skakade på huvudena när jag berättade och vidhöll att de är snälla och inte plågar nån i onödan. Jag vet inte, jag…

En opassande bok att ha med sig i vården.


Sen försvann några timmar
i ett töcken och som tack för min medverkan blev jag bjuden på vatten, saft, kaffe och mackor på bricka med hjärtor. En timma tuggade jag. Mådde illa ändå.

Bjuden på fika på bricka med hjärtor.


Tack vare blivande, hoppas jag, svärmors försorg
kom jag hem till mig. Jag har legat ovanpå gästsängen, under filten, och telefonerat med mamma och Anna, jag har ätit ett par mackor till och nu njuter jag av en kopp senapsmugg  perkolerat kaffe. I kväll blir det inte nån fest, men jag njuter av att vara hemma. I morgon blir det jobbet igen! Det vanliga, vill säga.

Tack till alla som stöttar på olika sätt! TACK!


Livet är kort.

Read Full Post »

Den varmaste dan hittills tog vi en tur till kusten… Närå, vi åkte till mitt jobb. Mamma tittade på husets utsida och parkerade sig sen i entrén, medan jag åkte upp och skickade iväg en läkemedelsräkning till personal.

Vi hade bestämt att köpa kycklingspett på thaistället, men när vi kom dit var de slut. Det blev biff i stark sås och friterad fisk i stället. Maten tog vi med hem för att ätas i kväll. Jag fascinerades av ett antal bilder som väl gissningsvis föreställer en kung. Men jag tycker att det ser ut som en kvinna med mustasch, i alla fall bilden i mitten och den till höger.

Kvinna med mustasch i mitten och längst till höger? Jag hade gärna haft mustasch om det inte hade ansetts så konstigt som det gör. 


Vi tog en åktur på området
och jag försökte förklara var jag hade jobbat och var jag brukar äta min lunch. Det var tämligen dött överallt och uppe på min arbetsplats träffade jag bara R, som jag pratade med en liten stund. R satt och förberedde höstens lektioner… Känns lite avlägset, denna sommarens hittills varmaste dag. Jag såg också att S satt och jobbade, men h*n såg så upptagen ut att jag inte ville knacka på och störa.

På väg tillbaka stannade vi för att titta på skor. Det var vad mamma ville titta på, själv hann jag knappt med. Vi svängde in med maten i New Village så jag fick ställa den i kylen innan vi fortsatte till Gamlis för en eftermiddagsfika.

Odinsborg serverade oss kaffe och kaka.


På Odinsborg var det lite hejsan svejsan
som vanligt. Servetterna var slut och i stället erbjöds gästerna såna där pappershanddukar som finns på toaletter. Fräscht, liksom… Not! Tjejen i kassan hällde på vaniljsås så mammas äppelkaka simmade. Själv tackade jag nej till mjukglass till min kladdkaka. Det ska vara grädde, för fan! Sen tog kaffet slut. Ungar larmade, gamlingar skrek och en tant gasade på sin eloped så gruset sprutade. Men kladdkakan var svinigt god, svinigt! Och värmde gott i värmen…

Svinigt god.


Mamma frös, jag svettades,
termometern i bilen visade på 28 grader. Allting är kladdigt och svettigt och takfläkten snurrar på max i sovrummet. Inte blev jag mindre sugen på att vara vid vatten när Fästmön messade att det var just vid vatten hon befann sig…

Mamma frös i sommarkylan.


Innan vi svängde hemåt
blev det en tur till Tokerian och apoteket. På Tokerian sprang ungar kors och tvärs så jag höll på att krevera, men annars var där svalt och skönt.

I kväll och i morgon tar vi det lugnt. Jag ska se Tyst vittne i afton. I morgon har mamma tid hos min frissa och efter det tänkte jag att vi skulle göra som Anna och jag gjorde när jag hade klippt mig – gå till Luckan och äta. På fredag väntar nya shoppingäventyr och på lördag ska det shoppas igen, packas samt minneslund besökas. Fullt ös, medvetslös, alltså.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nån mördar gamlingar i Staden. Nåns hund attackerar ett barn. Nån är sexuellt vidlyftig. Och några är experter på att norpa andras saker. Detta är ingredienserna i Björn Hellbergs Sankte Per, som jag lånat av Fästmön och just läst ut.

Spänning i Staden.


Det hela börjar med
att en begravningsentreprenör får ett märkligt telefonsamtal. Så småningom tar begravningsentreprenören kontakt med polisen Sten Wall. Och sen börjar nån mörda gamlingar.

Den här Sten Wall-deckaren är spännande. Det är visserligen ett antal historier på gång samtidigt och jag får inte alla att gå ihop ens i slutet. Men hösten ger en mörk och bra ram för dessa otäckheter.

Högt betyg!

 

Read Full Post »

Older Posts »