Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gamla lojaliteter’

Scenen är Sollentuna, skådespelarna två ungdomsgäng från olika världar, en polis med ett passionerat förhållande till en gift kvinna. Tragedin är fullbordad i Håkan Östlundhs senaste bok Jag ska fånga en ängel*, som Systerdyster så vänligt skickade mig i ett ”meducin-paket” förra veckan.


Men vänta nu… Det här är ju inte omslagsbilden på Håkan Östlundhs bok… Det är nåt fel med bilden… Ansiktet stämmer inte ihop med…

                                                                                                                                                             Ett ögonblick…


Så! Nu blev det rätt bild!

                                                                                                                                                             I centrum står nyskilde polisen Paul som bor och jobbar i Sollentuna, i hyreslägenhet. Paul har ett förhållande med framgångsrika, men gifta Ylva. Passionerat sådant. Men samtidigt blir Paul indragen i ett fall där två ungdomsgäng – det ena från lägenhetsdelen, det andra från villområdet i Sollentuna – är i konflikt. Konflikten trappas upp och slutar i tragedi. När Paul utreder fallet hamnar vi också i hans eget förflutna, där det gick bra för honom själv, men sämre för andra.

Håkan Östlundh har flyttat scenen från Gotland till Sollentuna. Sad Fish. Solemn Tuna, som Ylva skämtar till det i boken utan att Paul skrattar. Den här gången är berättelsen inspirerad av verkliga händelser. För mig känns gängbråk ganska långt borta, trots att jag vet att sånt händer även här. Men ändå. Jag tycker att det är liiite trist att författaren lämnat Gotland. Samtidigt är det så många författare som mördar folk på ön, så snart finns det väl inga öbor kvar…

Hur som helst, ämnet är aktuellt. Det är skildrat rakt på sak. Även konflikten mellan gamla lojaliteter i Pauls förflutna och nuet. När man läser känner man sympati för alla inblandade – även den skyldige. Och då är det en välskriven bok. Högsta betyg får den inte, men högt!

                                                                                                                                                            *Jag ska fånga en ängel är ursprungligen en titel på en av den alltför tidigt bortgångne Ted Gärdestads låtar. Ted Gärdestad var för övrigt från Sollentuna.

Read Full Post »

I natt var det så kallt att min nästipp var alldeles frusen där den stack upp ur duntäcket. Jag var jättetrött, men hade svårt att somna. Det var en massa tankar som for runt i huvudet – jag gissar ändå att det är ett friskhetstecken..? Mina värden har stigit, men jag har minskat på medicien eftersom jag mår så illa av den. Förhoppningsvis fortsätter kurvan att gå uppåt, om än lite långsammare. Det får jag ta.

Många tankar snurrade kring Den Mest Älskade. Det blir mycket telefonerande oss emellan nu, men för att citera Leo Sayer i den gamla låten When I need you

[…] the telephone can’t take the place of your smile […]

Det slutar alltid med att båda mina telefoner är urladdade och när jag inte pratar i dem ligger de på laddning…

Tankarna på framtiden gnaver också. Oro. Det har gått alldeles för lång tid, det var inte så här det skulle bli. Och jag har inte riktigt kraft och ork att ge mig ut och ”knacka dörr”, nåt som jag mer och mer inser blir nödvändigt.

Sen är det här med… svek. Att människor brinner för saker och ting är lovvärt, men när man sviker gamla lojaliteter för att i stället låta sig lyftas till skyarna för sitt engagemang, då är man inte mycket värd i mina ögon. Jag själv klarar mig utan. Det var ett tag sen jag såg igenom fasaden, så ärligt talat var jag beredd. Men det finns andra i mer utsatta positioner än jag själv som är mycket ledsna just nu. Mycket ledsna. Och då hjälper det inte att vi som blivit klarsynta ökar till antalet.

I morse vaknade jag före halv sju. Det blev fem timmars sömn i natt. Och jag som har sovit så mycket den senaste veckan! Det är väl pigg-pillren, antar jag! Dags att skutta upp ur sjuksängen! Allt ska bli som vanligt igen. Fast allting blir aldrig mer som vanligt. Aldrig.

Idag är det Fridas första skoldag i sin nya skola. Jag håller alla tummar och tår för att det blir en bra dag och en bra fortsättning.

Vidare vill jag tack Inna för fint mejl med fint innehåll (svar är på väg genom rymden). Jag är glad för ditt förtroende kring detta och önskar dig all lycka!

Och till sist… Lyssna på Annas och min låt med Sarah Dawn Finer. Och gråt. För det gör jag.

Read Full Post »