Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gallskrik’

Nog trodde jag att det var lyhört hemma hos mig. Inte då! Där är det bara gallskrik som skär genom betongen. Hemma hos mamma är det betydligt mer… Ovanför TV-rummet, där jag sover om nätterna, verkar grannens toalett vara placerad. Jag hör både DET ENA och DET ANDRA forsa respektive ploppa i den. Hur kul är det? Nej, inte alls. (Det hörs bara liiite hemma och det är äckligt det också, i och för sig.)


Jag vill inte höra vad som händer här.

                                                                                                                                                         Jag menar, måste de kissa och bajsa ovanpå när jag ska sova? Tänk om det går hål i taket och rinner ner på mig… Fyyyyyyyy…

När man vill slippa se nåt kan man hålla för ögonen och vända sig bort, men hur gör man när man inte vill höra grannarna? Det räcker inte att stoppa fingrarna i öronen, vissa ljud tränger igenom. Jag menar, hemmavid har man ju hört ett och annat som sagts som man helst skulle ha velat slippa höra, men folk tycks ha en fäbless för att prata högt i sina mobiler när de befinner sig utomhus. (Dessutom gillar somliga att GÅ UT och prata med megafonröst. Är det för att visa att man är populär för att folk ringer till en, eller vad?) Kommunikation behöver ju liksom inte vara högljudd för att gå fram. Och den man INTE pratar med och som bara råkar befinna sig i närområdet vill ju faktiskt inte höra och veta ”allt”.


Kommunkation behöver inte alltid vara högljudd för att nå fram, men somliga tycks använda sina mobiler som megafoner.

                                                                                                                                                        Nej, nu ska jag försöka sova för nu är jag vresig. Frågan är bara om jag kan sova med allt forsande och ploppande från ovan. Urrrk… Detta är nog annars den enda nackdelen med mammas nya hem! Alla grannar hälsar och balkongen vetter mot vattnet. Bara det, liksom…

Read Full Post »

Första dan i februari, redan. Det nya året har svischat förbi. Och åter är det en brun dag, en lite ljusare nyans, men ändå. Brun. Brun som dagarna i februari är. Smutsbruna, för det mesta. Snön blir brun, gatorna bruna.

Varje dag när jag vaknar sätter jag ett kryss vid gårdagen. Nej, jag gör det inte på min fina fotokalender (ja, jag skryter lite för jag tycker att den är fin!) utan på kassakortet från a-kassan. Varje dag ett kryss i kolumnen Arbetslös. Undantag blir när jag skriver, ärlig som jag är, en timma jobb (skrivjobb). Det händer en till två gånger i månaden. Det är allt. Såna är mina dagar. Kryssade. Och rätt februaribruna.


Kryssade dagar.

                                                                                                                                                      Dagen började som alla dagar tycks börja i det här huset. Väckning klockan sju av gallskrik, ett ljud som sen glider över i vaktmästarens joyride utanför med sin plog.  Jag fattar inte – är ungen tidsinställd och varför plogar vaktmästaren när det inte har kommit nån snö? Halv åtta blir det tyst, med undantag för smällande i ytterdörrar av och till den kommande timmen.

Jag låter också. Jag har varit på toa och spolat och tvättat händerna. Min kaffeperkolator har bubblat upp sex koppar kaffe. Snart ska jag gå in i badrumet och tvätta ansiktet och stoppa i linser. Sen ska jag skura badrummet och duschrummet/toan. Så visst, jag låter jag också.

I eftermiddag åker jag iväg och ordnar blommor. Det blir också en tur till nåt av Stormarknadens apotek, troligen det lilla där det aldrig är några köer, för mina magsårskapslar är slut. Jag hade hoppats kunna trappa ner intaget för att sen helt sluta, men det är det verkligen inte läge för. Jag gissar att jag måste in på Kvantum också. Fil och mjölk börjar ta slut, brödet ÄR slut, till och med knäckebrödet.

Saknar närheten av Den Mest Älskade. Det går inte att komma ifrån. Igår hade vi behövt få kraft från varandra. Men till helgen är vi tillsammans igen.

Morgondagens kläder är utprovade, hela, rena och strukna, men jag är lite osäker på överdelen än. Men det är ett värdsligt problem, eller snarare ett i-landsproblem, skulle väl somliga klassa det som, så…

Igår hade den här bloggen 770 besök. Antal besök brukar ligga mellan 500 0ch 600, genomsnittligt antal besök per dag i januari var 625, totalt antal besök för januari månad var 19 375. Men vilka är alla ni som läser om mitt liv? Vänner eller fiender? Ge dig gärna till känna i en kommentar! Jag svarar på ALLA kommentarer som publiceras!

Om en stund kommer sista delen av Rippes story. DEN är läsvärd! Igår lästes den av 55 personer, troligen fler när den låg överst på startsidan. Och jag hoppas att verksamheten som ansvarar för vård av våra länsinvånare har löst sina datorproblem nu så att en annan vän kan få boka en läkartid. Skitdåligt att avvisa en människa som behöver hjälp genom att säga att datasystemet ligger nere så därför går det  inte att boka tider. Det är 2011…

Read Full Post »

Trettondag jul och röd dag igen. För mig har de senaste veckornas dagar mest flutit ihop. Mamma och jag har kommit in i nån sorts lunk som passar rätt bra, men jag börjar känna mig lat och rastlös. Så i helgen åker julen ut och jag ska fara fram som ett jehu med dammsugare, dammvippa och trasor.


Dessa åker fram i helgen.

                                                                                                                                                           Nästa vecka ska jag kolla ett par jobbidéer, kanske nån av dem ger nåt. Annars har det inte varit mycket intressant utannonserat som ledigt nu under helgerna. För jag har kollat även om jag inte har sökt så många. I början av december sökte jag massor av jobb, men sen stängdes väl allt ner för helgerna.

Trettondagen, för resten… Visste du att vissa kyrkor firar Kristi dop den här dan? Men för de flesta andra är det de tre vise männens dag., det vill säga den dan de kom fram till  krubban i Betlehem. På en del håll, i Spanien, till exempel, får barnen gåvor den här dan. Jag kanske ska ställa till en stor fest för dem – jag har ju SEX vise män vid min krubba! Ja, ja, jag vet att en del av er inte tror att det finns så många vise män överhuvudtaget, men av nån anledning finns det sex stycken hos mig. Se själv:


Räkna nu: Tre till vänster i bild och tre till höger i bild på kameler = sex vise män.

                                                                                                                                                      Men åter till trettondagen. I Sverige firas då Guds uppenbarelse bland människor. Och dan markerar slutet på julen. Förr i tiden var det vanligt med stjärngossespel den här dan. Ett katolskt inslag, faktiskt, men som ändå finns kvar på enstaka håll i det numera sen länge mest protestantiska Sverige.

Men vi ska nog inte fira idag. Jag skulle vilja hämta Fästmön från jobbet när hon slutar i eftermiddag, för jag uppfattade hur tufft det var för henne att jobba igår. Tror nog att jag kan lämna mamma ensam en stund för att göra det.

I morgon ska mamma och jag ut på en massa ärenden, för sen på lördag förmiddag blir det hemfärd med riksfärdtjänst för mamma. Då har tre veckor gått sen hon kom hit – och vi har inte varit osams en enda gång! Jag tror att mina mediciner, som har till uppgift att få upp tre olika värden, har gjort susen – jag har fått större tålamod och jag har blivit snällare. Tro det eller ej!.. Nåja, totalt snäll och full av tålamod är jag inte, för jag höll på att ge upp ett gallskrik när jag blev väckt av just ett sådant i morse. Varför måste barn skrika när jag sover? Skrika så jag flyger i taket. Men jag behöll mitt skrik inuti – och det får väl anses som en sorts uppvisande av tålamod och snällhet..?

Read Full Post »

Det blev liksom inte så mycket bättre idag än det var i morse. Jag har varit så ledsen att jag tror att en tår till och mina ögon trillar ut. Fast det gör de ju förstås inte. Och tur är väl det för jag älskar ju att läsa. Skulle även det nöjet tas ifrån mig skulle jag tyna bort. Och dö.


Kolla, ögonen är på väg att ploppa ut!

                                                                                                                                                    Fästmön och jag gjorde det enkelt för oss vad gäller middagen och köpte grillad kyckling, bröd och cole slaw. Men före maten följde Anna med Elias till skolsyster där han fick en spruta. Jag satt utanför i korridoren och läste och förväntade mig att höra gallskrik, men det hade bara kommit ett litet pip, en halv tår och en prick blod. Så barnet överlevde, tackom och lovom!

Hemma i Himlen bröt jag sen ihop efter allt som hänt/jag fått veta under dan. Innan sprutan ringde nämligen sköterskan från min läkarmottagning och levererade provsvar. Naturligtvis ringde hon olämpligt, men det bekymrade henne inte. Tyvärr var hon inte så informerad i min historia utan fick springa in till doktor Anders några gånger och kolla saker. I vart fall ska jag äta slut på de nuvarande tabletterna, vilket sker inom en vecka och så har Anders skrivit ut två nya mediciner eftersom jag tydligen har vissa brister vad gäller andra värden. Det känns som om det är ett troll som bor i min kropp och det är lite motigt. Det är trollet som gör mig extra ledsen, det har jag läst mig till (utan att ögonen ploppade ut).


Jag tror att jag ska kontakta doktor Britt-Marie. Hon var snällast och bäst!

                                                                                                                                                Naturligtvis ringde mobilen IGEN när jag var som mest ledsen. Det var mamma och jag pratade bara en kort stund med henne. När läget hade stabiliserat sig ringde jag upp henne igen. Det var skönt att få veta att hon får hjälp med deklarationen, för sånt är INTE min grej, för att citera Fritzel*.

Så i morgon blir det till att ta sig till ett apotek och kolla vad det är för nåt jag ska peta i mig. Kanske blir det även en tur på stan igen med Fritzel eftersom hon inte klarar sig en dag till utan vinterjacka. Tur att hon har en snäll pappa (som får lön i morgon)! Jag ska bara agera shoppingföljeslagerska, eventuellt. Det börjar verkligen bli kallt här nu och i morgon klockan 16 ska Fritzel och hennes klass promenera runt och kolla på Allt ljus på Uppsala. Och det blir JÄÄÄÄDRIGT kallt att glo på iförd endast ofodrad skinnpaj…

Själv har jag shoppat en massa klappar idag, så jag grinade när jag hittade min mobilräkning i postboxen och så grinade jag som sagt lite till när jag fick veta att jag måste köpa fler mediciner i morgon. Pengar suger verkligen när de börjar ta slut och man inte har nån inkomst…

                                                                                                                                                              *Fritzel = Frida, Annas yngsta dotter

Read Full Post »