Med hjärtat i halsgropen…

Ett oroligt inlägg.

---

 

Vadå? Var du orolig???

Uttrycket i rubriken är otroligt bra! Det var nämligen precis så jag kände idag på seneftermiddagen. Hjärtat kom nästan upp i käften till och med. Nu har jag ont i magen och jag tror att en och annan är lite grinig på grund av uteblivet eftermiddagskaffe och försenad middag… Vad som hade hänt? Tja, min lilla mamma hände. Hon svarade inte i telefonen när vi hade kommit överens om att jag skulle ringa.

Bor man 30 mil från en gammal, sjuklig och handikappad mamma blir man kanske nojigare än andra vuxna barn som har föräldrarna på nära håll. Men jag vet vilken stor integritet min mamma har. Hade hon till exempel blivit sjuk och liggande på nåt golv där hemma, så hade hon INTE gillat att vem som helst kom dit. Nu hade jag inget val. Jag ringde minst tre gamla vänner, ingen svarade. Till sist fick jag tag i kusin Sjuksköterskan. Och det var ju det allra bästa, egentligen! Lugn och fin lovade hon att åka över till mamma och kolla läget. Kanske hade mamma bara inte lyckats stänga av telefonen ordentligt, så där som faster E, 97 år, brukar göra?

Tusen tankar for i min skalle medan jag travade runt i lägenheten. Fästmön satt i soffan och sa att mamma säkert var nånstans.

Nehej då, för hon var ute på nåt galej igår och två dar i rad orkar hon inte!

svarade jag. HA! ORKADE INTE???

Efter ett par timmar svarade mamma äntligen i telefonen. Då hade kusin Sjuksköterskan just lyckats få svar precis före mig. Och lilla mamma undrade varför jag var så orolig, hon hade bara varit på kalas hos sina muslimska grannar – hela jävla eftermiddagen!!! Ja, de där sista röda orden är mina, förstås, mamma svär inte. Inte hade hon, som snart är 80 år, en tanke på att hon måste borde ha ringt sin 52-åriga dotter och berättat att hon blivit bortbjuden på kalas…

Nu ska jag inte älta detta för mycket, men jag var halvt hysterisk, kan jag meddela. Hysterin har gått över i lättnad och trötthet. Jag har kört in en kalkon i ugnen och öppnat en flaska Amarone. Inte vann vi nåt på Trisslotten, jag och mamma heller, men just nu är jag gladast att min mamma både mår bra och lever. Jag har i färskt minne, trots åren som gått, hur det var när min pappa gick bort, nämligen…

Tack, kusin Sjuksköterskan, tack till FEM som ringde senare och tack till dig där uppe!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Familjeliv och aktivitetsrapportering

Ett inlägg om barn och byråkrati.

---

 

Jag var ju faktiskt inte bara och goffade buffé igår. Det gjorde jag i ett par timmar. Sen for jag ut till Himlen för att hänga med familjens minsting, mest. Och sova över medan Fästmön var på galej i Stockholm. Det var väldigt märkligt, för jag sov över hos Anna och hon sov över hos mig. Ibland är det praktiskt att vara särbo, ibland inte.

Minstingen är tolv år och då kan man mycket. Men inte riktigt allt. Och så behöver man lite pushning och lite peppning med vissa saker – precis som vi alla gör. Elias hade värmt och ätit sin middag själv, så när jag hade svidat om till hemmaklädsel (mjukisbrax och t-shirt med hål i) gjorde vi engelskaläxan. Eller vi och och vi… Elias. Jag fick höra när han läste på engelska och det var nästan perfekt. Det vore bra om skolan tog dit nån engelsktalande så att barnen fick lära sig lite studsigare J:n och G:n, bara. Men det sa jag inget om för det gick så bra ändå. Ordförståelsen var det inget fel på. Det var nåt ord han inte hade hört förut. Men jag kan väl inte påstå att jag hade hört ordet

rush hour 

när jag gick i femman heller… Sen gjorde vi lite annat än läxor, både tillsammans och var för sig innan det var läggdags. Inget krångel då heller, inte ens i morse strax efter klockan sju när jag fick väcka en supertrött kille. Han klev upp så duktigt, käkade sin frulle, klädde sig, borstade tanden – hur lätt som helst. Nu när tonåren börjar närma sig hade jag förväntat mig tjurighet och gnäll. Det fanns inte antydan till sånt. Vilken fin kille!

Frostiga rutor i morse! Förresten, vill du ge mig skrivuppdrag kan du gå genom Blogvertiser – klicka på bilden! 

Det var minusgrader i Himlen i morse, så jag fick se till att Elias förutom tröja också tog jacka och vantar. Det hade han glömt igår och då hade han frusit. Innan jag stack ut till bilen hällde jag i mig lite kaffe, skvätte vatten på Annas törstande krukväxter och sparkade igång diskmaskinen. Yngsta bonusdottern fick en lapp där jag bad henne stänga av och plocka ur maskinen. Det hoppas och tror jag att hon gör.

Sen blev det säsongspremiär för skrapning av bilrutorna. Jag slipper det ganska ofta när det är kallt. Hemma har jag ju bilen i garage och behöver inte skrapa frost. Solen värmer nu och temperaturen har stigit till cirka tio grader i skuggan.

Resten av min förmiddag har jag ägnat åt att skriva och skicka in september månads aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Det är sånt man måste göra, för annars straffas man genom att inte få nån ersättning. Men hur många jobb man måste söka för att få ersättning finns inte angett nånstans. Som arbetssökande kan man behandlas lite hur som helst, det är inte så noga. Godtycklighet tycks gälla. Inte för att jag tror att nån enda läser mina rapporter, men jag hade i alla fall sökt närmare 50 jobb i september. Och utfört ett antal andra jobbsökar-aktiviteter dessutom.

Medan min andra maskin med tvätt nu valsar runt ska jag sätta mig och söka oktober månads första jobb. Det är liksom bara att bita ihop och komma igen, ta nya tag i grottekvarnen. Belöningen blir en timme DVD-inspelning av gårdagens Djävulsdansen. Och så ska jag skjutsa hem en Anna som säkert är aptrött efter sen kväll igår och full fart idag på jobbet runt 16-tiden. Vidare har jag bestämt att en omtänksam vän ska få en blomma i veckan. Såna vänner ska man vårda.

Har DU ägnat dig åt familjeliv och byråkrati idag eller vad har DU gjort? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fokus, skärpa!

Ett tillskärpt inlägg.

---

 

Snigga, orange gummihandskar ska göra städningen roligare.

Nej det går inte an att bryta ihop! Jag stegade över till Tokerian för att pigga upp mig med lite shopping. Ursprungs-tanken var att köpa kräfttillbehör – och det gjorde jag delvis – men sen blev det lite tröstshopping också. För visst är dessa gummihandskar i sniggt orange bara helt perfekta för mig, som gärna tar till städning när tillvaron är tuff?!

Nu tror jag att jag har gråtit färdigt. Men för den skull är inte saker och ting i tillvaron OK igen. Att försöka sätta in kilar mellan människor är bara elakt. Det tänker jag inte finna mig i. För jag är värd att visas respekt, inte trampas på i hasorna. (Den som går bakom har ju inte kommit lika långt fram som jag…)

Jag har fått två besked som innebär att jag måste visa ytterligare lite tålamod. Det ena beskedet kom sent igår eftermiddag. Det innebar att jag har blivit lovad ett slutgiltigt besked efter helgen. Det andra beskedet kom via mejl mitt på dan idag. Tyvärr har en olycka satt stopp för saker och ting just nu och vederbörande måste krya på sig innan det går att gå vidare. Men – jag är fortfarande högaktuell! När jag läste just det ordet blev jag väldigt, väldigt glad. Och sträckte på mig lite. Och köpte mig, den stora egoisten, ytterligare en present:

En present till den stora egoisten jag.

Efter besked nummer två tog jag mig i kragen och ringde inte bara en vän utan två! En blev riktigt, riktigt överraskad – glatt överraskad, är det väl bäst att tillägga. Nu har jag lovat att hålla tummarna för att den vännen ska få ett bra besked angående ett kommande uppdrag. Det känns gott att kunna finnas där och ge lite positivt tillbaka till människor som är snälla. Den andra vännen vet själv bäst vem h*n är och tyvärr fick h*n min gråt i örat. Sen kändes det bättre. TACK!

Lite senare åker jag till Himlen och hämtar Fästmön och hennes väska. Men det är bara väskan som följer med mig hem i kväll, för Anna ska ut på galej. Jag hoppas att hon trots allt sparar lite kraft för att ha kräftskiva med mig i morgon. Västerbottenpajen är bakad inköpt, spriten har stått i kylen sen länge och jag har ställt in några öl att hålla Östgöta Sädes-flaskan sällskap. Nu är det är fokus, skärpa på det som är bra och gott i tillvaron som gäller.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »