Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gå över en gräns’

Att Gina Dirawi inte tillhör mina favoriter har jag vetat sen årets Melodifestival. Det är inte så att jag känner henne personligen och kan uttala mig om henne som person, men som programledare gillar jag henne inte. Hur hon är som människa för övrigt är nånting annat! Jag gillar inte hennes sätt att skämta, hennes skämt är inte roliga och hennes framtoning är burdus och gåpåig. Jag såg inte fram emot att hon ska leda Melodifestivalen 2013 på grund av detta – för några dar sen.

Jag gillar inte heller att hon leker blåst. För det tror jag nämligen inte att hon är! Fast… nu har jag börjat fundera över även detta… Att blogga är svårt. Jag om nån har gjort enorma misstag. Jag har varit elak mot folk, men jag har framför allt uttryckt mina åsikter. Jag försöker ändra på det där med att vara så elak. Det är svårt, emellertid, för en del tycks tolka åsikter som elakheter. Därför poängterar jag återigen att jag inte känner Gina Dirawi personligen, vilket gör att jag inte kan uttala mig om henne totalt sett. Men som sagt, att blogga är svårt och vi kan alla göra misstag. Bara det att vissa misstag tycker jag att man inte gör. Och det är när det gäller detta som jag undrar om Gina Dirawi är ute i blåsväder eller bara blåst.

Nu sist har hon bloggat om en bok, skriven av en person som sägs vara antisemit. Men sen tog hon bort inlägget! Efter påstötningar eller vad? För att ytterligare röra till det har Gina Dirawi sen skrivit ett nytt inlägg om boken där hon tillkännager att hon inte vill förknippas med författaren, som hon förstått

[…] stå[r] för saker som anses vara odemokratiska […]

Hon beskriver sig själv som

[…] naiv och ovetande […] […] världens mest pantade människa […]

I en intervju där hon får frågan om hon som SvT-profil inte böra vara försiktigare med vad hon skriver svarar hon:

[…] Även för mig verkar den här förklaringen så jävla naiv. Nu kommer folk återigen att säga att jag är så ”ung och dum”. Det hatar jag. […]

Och det är väl bra att Gina Dirawi, som trots allt har varit myndig ett antal år, har insett ett och annat och backar. Om det inte vore för att hon en gång tidigare har bloggat på ett anmärkningsvärt sätt. Redan i maj 2010 ska hon  ha skrivit detta:

[…] Israel tar efter Hitler. […] Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. […]

En åsikt, visst, men en synnerligen kontroversiell sån – för en person som nu är programledare i Sveriges Television. Många som läste Gina Dirawis inlägg från 2010 tyckte att hon förringade Förintelsen. Och visst känner även jag att hon här har gått över en gräns för vad som är OK i mina ögon. Nu har Gina Dirawi rätt till sina privata åsikter. Men frågan är, om hon, med det jag läst ovan, är lämplig som programledare vid Sveriges Television just för att hon har såna här åsikter privat. Jag tyckte inte att Gina Dirawi var rolig innan detta, nu har hon sjunkit betydligt mer i min aktning. Sorry, men mitt råd till Sveriges Television är att byta programledare för Melodifestivalen 2013. Om Gina Dirawi är kvar tänker i alla fall inte jag titta. Och kanske gäller detsamma många med mig..?

Läs vad Bloggkommentarorerna, Magnus Malm, Svart på vitt, Verklighetens folk,  Religionsvetenskapliga kommentarer, Pinglan, Samuelsson, Elina, Hgrensman och Soldatmamman tycker!

Livet är kort.

Read Full Post »

I morse vaknade jag 6.40. Inte av måsarna, men av ljuset. Och att jag hade ont, förstås. Denna strålande sommarmorgon ser ut att bli till en ny het sommardag när man borde ligga på playan, men man sitter i en bil. Jisses, hur överlevde man före AC:n???

En soluppgång från mars.


Idag är det som sagt resdag.
Mamma höll på att packa av och till igår. Då och då kom hon av sig för att hon kom på nåt hon inte fick glömma – och sen glömde hon bort vad hon höll på med. Jag tror att min närvaro här snurrar till det för henne. Och jag saknar fortfarande min kloke far som hade en förmåga att dämpa henne när det bar iväg, så att säga. Den förmågan har inte jag. Jag blir otålig och jag störs av att min evigt unga mamma håller på att bli gammal.

När jag inte kunde somna om i morse låg jag och funderade på det här med att blogga. Bloggen har ju varit – och är – ett sätt för mig att överleva. I stället för att gå upp i limningen av ångest har jag fläkt ut mig här. Jag har blivit mer restriktiv med utfläkningen på sista tiden. Mina innersta tankar blottar jag delvis i låsta inlägg. Skälet är inte att jag är rädd för att stå för mina känslor – jag står för det jag skriver här eftersom det är mina känslor. Inte fakta utan känslor och åsikter. Jag är rädd för kritik, för de flesta av oss kan inte ge konstruktiv kritik utan är bara elaka. Och jag irriteras av att en del människor tror att de har nån sorts rättighet att kommentera och skriva vad som helst till mig här. Så är det inte! Att kommentera mina inlägg är ingen rättighet utan en möjlighet jag har valt att ge de flesta. De som missbrukar den möjligheten blockeras från att kommentera. Hittills har det varit två homofober och tre personer varav den ena kallade mina andra läsare för idioter. Den kommentaren har jag för övrigt tagit bort, jag minns inte riktigt, men jag tror att jag blev väldigt arg. En annan av de avstängda var helt klart från en sekt och ville bedriva propaganda för den på min blogg. Inte OK för mig! En tredje gick över en gräns jag har, trots minst tre försök från min sida där jag bad personen i fråga att inte skriva vissa saker till mig.

Kritik är svårt att ta ibland, det svåraste är när den egna personen blir angripen om man skriver om sig själv och sina känslor. En gång kände jag det som att två läsare gaddade ihop sig och hoppade på mig här angående min ekonomi. Jag tyckte att jag berättade alldeles för öppet och för mycket och ändå var det som om de två inte ville förstå vad jag sa. Då valde jag att sätta punkt i diskussionen genom att stänga av kommentarsfunktionen. Ingen av dem är blockerade, men vi har inte hörts av sen dess. Jag har slutat följa en av dem. Så blir det ibland. Man inser att man inte har nåt gemensamt med vissa människor – eller helt enkelt inte gillar det de skriver eller dem som personer. Varför ska man följa dem då? Och varför följa dem som skriver sånt man inte gillar?

Idag är det årsdagen av det hemska på Utøya. Sänd en tanke.

Livet är kort.

Read Full Post »