Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fyrishov’

Ett webbplatsande inlägg.


Varning för nakenchockande bilder!!!


Nä, nån nakenchock
fick jag varken igår eller hittills idag. Men det fick kanske den som surfade in på Uppsala kommuns webbplats igår. Då poppade det visst upp foton på en man – naken på några bilder, iförd strumpbyxor och BH på andra bilder. Bilderna hade publicerats redan på måndagskvällen vid 22-tiden i Fyrishovs Fejanflöde, enligt lokalblaskan. Och detta Facebookkonto har Uppsala kommun centralt ansvar för.

Naket

Nakenchockande kommun!


På kommunen säger man
att man har ett öppet kommentarsfält eftersom man vill ha dialog med invånarna. Det är därför bilderna dök upp. Det ska finnas personer som kollar flödet, enligt kommunen – på vardagar under kontorstid. Och det är där kommunen, likt många andra offentliga verksamheter, ju gör fel. För sociala medier existerar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Det är verkligen inga kontorstidsanpassade kanaler.

Nu har kommunen inte bestämt hur man ska hantera detta. Ansvarig strateg Karin Melin säger:

[…] Vi pratar om sociala medier kontinuerligt. Men jag har inget bra svar i nuläget, […] Det skulle vara att låsa kommentarsfältet helt och hållet på kvällarna. Men samtidigt vet vi att många surfar in på facebook när man lagt barnen. Frågor ska man kunna ställa till kommunen även kvällstid, det är viktigt. […]

Enligt Karin Melin har kommunen 

drygt en heltidstjänst

som arbetar med sociala medier. Bilderna låg kvar till klockan tio igår förmiddag. Det är ganska anmärkningsvärt, anser jag. Bilderna låg alltså ute i cirka tolv timmar. Sociala medier sover inte. Ska man ha kommentarsmöjligheter och möjligheter att ställa frågor för allmänheten bör någon vara ansvarig även utanför kontorstid. Och om man överhuvudtaget ska finnas i sociala medier bör man kanske också ha en liten strategi och plan för dessa kanaler, inte bara en strateg och drygt en heltidstjänst… Tycker jag, dårå. Det här är riktigt pinsamt, Uppsala kommun! (Pinsamt är det också att UNT-journalisten inte kan stava till ordet ”noggrant” utan skriver ”nogrannt”…)

Jo, då är det roligare att läsa om Södra tornet som har fått Svenska Publishingpriset av Populär kommunikation i kategorin konsumentsajter. Södra tornet har gjort en webbplats åt lokala företaget Andersson & Tillman. Enligt motiveringen är webbplatsen

[…] föredömligt enkel med saklig information, sammanhållen stil och känsla […]

Stort GRATTIS till priset, Södra tornet!!! 

Andersson &Tillman

Skärmdump av Andersson &Tillmans startsida. Den innehåller bara nakna kossor, för övrigt.


Populär kommunikation
delar ut pris i många olika kategorier en gång om året sen 1990. Här kan du läsa vilka de övriga vinnarna i år är.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Så blev det kallt igen. I morse var det nästan fem minusgrader. Alla små och stora vattenpölar hade frusit till is. Läskigt halt utomhus, alltså. I alla fall här. Så var rädd om lårbenshalsar och handleder när du går ut idag.

Det var en helvetisk bilresa till jobbet idag. Det började redan innan jag skulle ut på gamla E4:an när en bil plötsligt svänger ut framför mig. Bilen kom från vänster och jag körde dessutom på huvudled. Det vill säga jag hade förkörsrätt enligt såväl högerreglen som regeln om huvudled. Nån som fick körkortet på postorder i den andra bilen??? Bilisten körde sen slalom mellan filerna när vi kom ut på stora vägen. Tutade och hade sig. OK om h*n hade varit på väg till sjukhus eller så, men det här var ren vansinneskörning. Jag var nära att ringa 112.

Nästa bildåre mötte jag när jag skulle svänga av från gamla E4:an. Ytterligare en person som inte klarar filkörning och som plötsligt svänger – framför mig, dårå – fast h*n inte körde i nån svängfil.

Dagens tredje bilgalning var egentligen flera bilar. Strax före Dofternas Bro är det trafikljus och tvåfiligt. Strax före bron blir de tu filerna en. Samtidigt höjs hastigheten till 70. Men det där har folk svårt för och gör de mest livsfarliga omkörningar – för att sen inse att filen plötsligt tar slut, varpå de måste svänga höger, direkt framför fronten på bilen i högerfilen, den fil som fortsätter. Att det ska vara så svårt att planera sin bilkörning, att titta liiite längre fram än näsan räcker. Själv har jag ju en gigantisk kran, så för min egen del räcker det näs(t)an att gå efter den…

Tofflan 5 dec 2012

Gigantisk kran leder mig rätt när jag kör bil?


Skämt åsido,
en del är faktiskt livsfarliga i trafiken. Nu är det väl ingen större förlust om jag skulle omkomma. Jag vet till och med en och annan som skulle ha fest då (precis som somliga festade när pappa hade gått bort – en fest vi tvingades se på). Men en olycka kommer ju sällan ensam. Eller snarare, på morgonen är det rätt mycket bilar ute och ganska många bilköer. Faller i, faller alla, liksom. Smäller en så smäller flera, vill säga.

Men om den här dan började farligt borde den fortsätta i lugnare tecken. Igår blev jag emellertid kvar på jobbet lite längre. Plötsligt blev det massor att göra. Förmiddagens möte med prefekt 1 var bra, men gav inte mycket mer än att jag fick veta att man vill att jag fortsätter jobba där även efter påsk. Exakt hur mycket skulle funderas över. Det måste gå att kombinera med annat, helst. Om inte, får jag ta det jag får, stämpla i två och en halv månad och sen leva på mina besparingar. (Ja, som du förstår är de enorma efter långtidsarbetslöshet och sjukskrivning.) Tillvaron gungar igen, men jag har lärt mig att försöka gunga med i dess takt.

Jag hade tänkt höra med mamma om vill komma hit i påsk, men hon är så dålig just nu att det inte är nåt att ta upp. Det verkar som om hon – och de andra tanterna hon var på evenemang med i fredags – alla är däckade av influensan. Mamma, som har en kronisk sjukdom, blir förstås sjukast av alla då. Mina egna nattkramper i ben och fötter (två gånger i natt) känns lite futtiga, jämförelsevis.

Idag ska ben och fötter ut och traska på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, vars avdelning jag tidigare hörde till organisatoriskt. U är en riktig pärla, vi har många gemensamma nämnare och det klickade direkt – när vi träffades utan avdelningen! Ibland är det ju så att man inte ser skogen för alla träden.. Jag är glad att vi fick kontakt!

Helgen blir lite av en tråkhelg. Jag måste städa och tvätta – hallen är full av grus och tvättkorgen full av smutstvätt. Igår hittade jag dessutom stora lerklumpar i hallen efter ventilationsmännen. Inte satte de upp ett av donen ordentligt heller. Det sitter uppochner och det sitter inte fast. Om det ramlar ut och har sönder spishällen blir jag… mindre glad. Enligt Fästmön, som var hemma när de kom, pratade en av de två mest i mobilen, medan den andre verkade vara nån typ av senior lärling.

Anna jobbar från och med idag och till och med söndag, så i kväll blir det kanske ost och kex och vin när hon kommer hem. Jag är lite sugen på att gå på Antik-slöjd-hälso-mässan i Fyrishov nån av dagarna, men det vore roligare att göra med sällskap. NÅN INTRESSERAD???

Jag borde också åka och köpa mig en ny tandborste. Sen 1990-talet kör jag med uppladdningsbar tandborste och det har gått åt några såna genom åren. Men det är det värt, för jag får alltid så mycket beröm av såväl tandläkare som tandhygienist. Min nuvarande börjar bli ganska kass och borde ersättas.

Nu börjar dan utanför ljusna. Det kanske är dags att hämta in lite java så jag kan fortsätta hålla ögonen öppna när jag sitter och lägger ut saker på intranät, vilket jag ska ägna mig åt mest idag.

en kopp grönt

En snigg orange kopp grönt, kanske?


På tal om intranät
tycker jag nog att lokalblaskan var rätt jobbig i morse. Både i ledare och i en artikel inne i tidningen skryter man över att man når så många fler läsare än förra året. Hur intressant är det för oss läsare att läsa? Ungefär lika instressant som du tyckte att mitt statistikinlägg igår var(som jag dessvärre måste lägga ut varje månad). Och tillbaka till intranät, för det är där jag tycker den typen av nyheter platsar, inte i varken ledare eller artikel inne i tidningen. Möjligen en notis. Min prenumeration går ut i början av mars och då är det

Tack och hej, leverpastej!

för min del!

Det är fredag idag, min vän! Vad har du för helgplaner??? (Vad min ovän har för planer struntar jag i.)


Livet är kort.

Read Full Post »

För den intresserade kan jag meddela att Lager 157 har kläder för pygméer. Unga pygméer. Mycket amerikanskt och väldigt små storlekar. Men faktum är att jag handlade! Och inte bara handlade, jag handlade alltså kläder, ett plagg som inte var i tjockis-svart utan… blått! Vasägerunurå??? Fästmön var mållös, tror jag…

Nu blå-chockade jag dig allt!!


Efter äventyret i provrummet
(jorå, jag provade tre plagg och två av dem såg jag ut som en korv i) blev vi tvungna att jaga föda. Löning idag = färdigköpe-mat. Vi for till Java. Där hade en bil till och vi svårt att parkera, så vi for till Fyrishovs (jag blev tvungen att googla Fyrishov, jag har ingen aaaning om vad man gör där inne) parkering. Det var skönt med lite luft.

Maten tog vi hem och åt vid köksbordet. Anna tog flera små rätter och jag tog räkor i vitlöks- och chilisås. Magen har inte protesterat än.

Så blev det en liten siesta ovanpå sängen. Anna får ligga en stund till, jag har betalat en räkning. Sen blir det fredagsmys och slött i soffa och fåtölj, tror jag.

Ha en go kväll!

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (Ljus) respektive sänkning (Mörker). Inte svårare än så här:

Ljus

  • Spännande saker på gång på jobbfronten den 24 januari och den 27 januari
  • Fästmön (den som får mig att skratta och verkligen känna mig lycklig en stund när jag gör det!)
  • Lisbeth (den som får mig att skratta åt nästan allt på jobbet)
  • Thai-ställets kycklingspett (nåt jag ska sakna sen!)
  • Ljudpuckar och doftdesign (låter urspännande!)


Mörker

Read Full Post »

Lunchrast och jag passar på att snurra runt i omvärlden och kolla läget.

Read Full Post »

Närå, tro inte att jag är såå glömsk att jag har glömt bort veckans höjning (Lotta) respektive sänkning (Råtta)!! (Fast det gjorde jag, nästan… 😳 ) Här kommer den:

Lotta

  • Träff häromdan med en trevlig representant från ett företag som kanske kan ge mig nåt att göra framöver
  • Fästmön (som stod i hallen i måndags när jag kom hem och bara var jätteledsen)
  • Mamma (som gav mig så fina julklappar OCH en massa pengar!)
  • Maestro (en restaurang i Gamlis med kanongod mat! Gå dit, för f*n!)
  • Ögonblick som förändrar livet (läs den, för f*n!)

 

Råtta

Read Full Post »

Jag har sagt det förut och jag står fast vid det: jag tycker att en del människor aldrig borde skaffa barn! Grejen är att det idag finns större valmöjligheter än det fanns för bara några decennier sen – när det gäller barn eller inte.

Det som triggar igång dessa mina tankar igen är förstås händelsen med den lille pojken som blev lämnad utanför Fyrishov igår. Av sin pappa. Utan ytterkläder. Hur är en sån pappa funtad? Han borde bli av med titeln pappa och tilldelad titeln pucko i stället – samt få en permanent dumstrut superlimmad på huvet!

Jag har aldrig varit nån sportmänniska, men eftersom jag då och då har umgåtts med folk som intresserar sig för sånt har jag ibland hängt på. Nån barnmänniska har jag heller aldrig varit – till dess jag fick bonusbarn i mogen ålder. Men jag har hängt på en del pojklagsfotbollsmatcher på 1980-talet och jag kan meddela att även i den sporten och redan då fanns det föräldrar som betedde sig allt annat än sportsligt. De var rentav pinsamma. Rejält pinsamma. Fotboll spelas emellertid under en säsong när det inte är snö och kallt, så dessa småpojkar hade tur.

Pojken igår hade kunnat ha riktig otur och frusit ihjäl. Igår på seneftermiddagen, kvällen var det nämligen mellan sju och åtta minusgrader här i Uppsala. Jag vet, för jag var nämligen i närheten av Fyrishov vid den tiden och kollade termometern innan jag gav mig av hemifrån för att skjutsa hem Fästmön från jobbet. Det var så kallt att jag inte ens kunde sitta kvar i bilen och vänta på henne i tio minuter…

Pojken hade spelat innebandy och blev lämnad endast iförd sina matchkläder. Som tur var hittades han av en vuxen som dessutom hade modet att via pojkens mobil ringa upp pappan. Pappan sa då att pojken

[…] hade spelat för jävla dåligt och kunde gå hem […]

Bara det att pojken bor utanför Stockholm, det vill säga cirka sju mil från Uppsala…

Idag har det kommit fram att nån har anmält pojkens pappa för misshandel. Det tycker jag är skitbra och jag önskar att puckot pappan får ett kännbart straff. Men jag önskar också att pojken får komma till ett hem där man visar honom kärlek och värme och omtanke och bemöter honom med respekt. Tyvärr är det långt ifrån säkert att pappan får nåt straff och att pojken får nån hjälp, för detta är verkligen barnmisshandel av grövsta kaliber. Jag kan bara hoppas. Och åter konstatera att en del människor aldrig borde skaffa barn…

De allra flesta som väljer att skaffa barn är bra föräldrar och gör sitt bästa.  Och man måste komma ihåg att även en förälder är mänsklig och kan göra fel. Men pappans agerande igår visar tydligt att han är en sån som aldrig borde ha skaffat barn. Sina barn älskar och skyddar man – även om de har spelat för jävla dålig innebandy…

En av de första som reagerade på händelsen och så småningom bloggade om den var Jerry. Läs hans inlägg här!

Read Full Post »

Söndagseftermiddagen är på väg att övergå i söndagskväll. Fästmön har hämtats från och körts tillbaka till sitt arbete. Jag serverade kycklingchorizo med bröd och sallad till söndagsmiddag, själv sparar jag mig till senare.

När Anna svalt sin fina middag softade vi lite med dator respektive bok. Den jag läser just nu är väldigt spännande, men också väldigt blodig – vilket kanske kan förklara de senaste dagarnas yrsel…

Vännen Jerry tittade in på kaffe och fick sig några knapriga kakor till livs. Husmor har varit dålig på att baka. Men pepparkaksflarn slinker ner fint – i alla fall i min numera rätt trinda mage. Jag har svårt att bara ta en åt gången och det sätter sina spår.


När man har börjat tugga på dem kan man få svårt att sluta. Det vill säga, man tar gärna en till…

                                                                                                                                                 Skjutsade Anna tillbaka till jobbet och tog vägen förbi Fyrishov där Jerry droppades för att hämta bowlande son. På hemvägen hoppade jag in på ICA Heidan med veckans lotto – och det visade sig att vi hade vunnit 23 kronor, mamma och jag. Igår trodde jag för resten att jag skrapat fram en vinst på 75 kronor x 2 på en trisslott jag haft liggande, men det visade sig att jag hade sett fel. Detta fick jag att fundera över om jag inte borde göra ett besök hos optikern. Bara det att sånt ju är lite kostsamt, så det får vänta.

Så har jag pratat med lilla sjuka mamma och ordnat en del bankaffärer per telefonbanken åt henne. Jag tycker att det är förskräckligt dåligt av Danske Bank att ha ett kontantlöst kontor i Metropolen Byhålan. Vad är det för mening med det, egentligen? Gamla människor klarar inte av bankomater och internetbank, i alla fall inte min mamma. Nu känner mamma sig tämligen omyndigförklarad eftersom hon måste be andra om hjälp när hon hittills klarat sig hela livet. Jag hoppas att hon tar tag i bankbytet så snart hon mår bättre, för att byta bank är vad som gäller.  Och jag tror inte att mamma är den enda som tänker göra eller har gjort slut med Danske Bank i Byhålan…


Kontantlöst på banken i Byhålan.

                                                                                                                                                       Och så precis när jag ska till att klicka ”publicera” ringer telefonen igen och det är mitt x som jag verkligen gillar för att hon är klok och normal! Sen skäms jag när jag inser att hon fyllde 50 för ett par veckor sen och det har jag missat. Fyyyyy på mig! Men jag lovar att vi ska hitta på nåt nästa gång vi ses, så jag får skrapa ihop mina lottovinster och se vad jag kan åstadkomma.

Read Full Post »

Elias släpptes av och hämtades här idag:


I en annan del av Fyrishov

                                                                                                                                           Klasskompisen O hade kalas och firade det med bowling. Elias tappade inget klot på nån fot och han var ganska duktig, även om han bara fick en enda spärr, som han sa. Jag fattade ingenting, spärr lät INTE bra, men det var det visst! 😀

Anna hade klätt honom fint i rutig skjorta och fixat barret med vax. Tyvärr blev det ingen bild på gullgossen förrän vi kommit hem. Då letade Elias, med mammas hjälp, efter saknade Lego-bitar.


Jättefin i skjorta!

                                                                                                                                                             Linn fick sitt hår klippt – men inte två DECIMETER utan endast två CENTIMETER. Nöjd blev hon i alla fall! Hade jag klippt DECIMETRAR hade jag inte levt nu. Vi åkte till ICA Solen och handlade lite diverse till middagen. Sen blev det en tur även till Palmen. Där visade det sig att jag hade fått en storvinst på Lotto – hela 25 pix! Eller 12:50 då, eftersom mamma ska ha hälften. Fast frågan är hur vi nu delar på 25 spänn när det inte längre finns 50-öringar…

Nu har Elias börjat räkna timmarna tills han ska till sin pappa som han saknar mycket, sa han. Fast sen sa han också att han kommer att sakna mig med detsamma! Rörd blev jag, men klart jag undrade varför och fick svaret bums:

För det är så skönt att åka bil med dig!

Sen la han till:

Och sen kommer jag att sakna mamma mest för hon lagar så god mat!

Tja, man kan inte säga annat än att barn är ärliga… 😆

Read Full Post »

Idag blev det inte nån längre sovmorgon. Elias skulle iväg på ett kalas på förmiddagen så han skulle göras ren och fin, liksom jag. Fästmön strök en skjorta till grabben och satte vax i hans nytvättade hår och tillsammans med den nya, tuffa höstjackan såg han as-cool ut. Tyvärr var det bråttom som alltid, så ingen av oss hann få fram kameran.

Jag åkte till Fyrishov där jag gick ur med Elias. Utanför bowlinghallen träffade han på en klasskompis med pappa och det var OK att han hängde på dem in. For hem till mitt och slängde ut en ny omröstning här på bloggen, packade upp lite grejor och tog en välbehövlig dusch och hårtvätt.


Ibland är det extra härligt att duscha!

                                                                                                                                                                Elias var lite orolig före kalaset att bowlingkloten skulle vara för tunga för honom och att han skulle tappa dem på sina fötter, men jag försäkrade honom om att det finns barnklot. Och att det gäller att lyssna ordentligt på de instruktioner man får så man inte gör illa sig. Vi får hoppas att han inte har gips på nån av fötterna när jag hämtar honom om cirka en halvtimma.

Ytterligare ett jobb idag blir att klippa Linns hår. Hon har så tjockt och fint hår, men det är tufft jobb för saxen. Lite toppning blir det bara.

Hoppas att vännen Jerry inte hade nåt emot att hjälpa vännen fru Hatt idag med ett litet ”dator-jobb”. Jag gjorde ett försök igår kväll, men satt med min lilla leksakslåda och det gjorde att jag helt enkelt hade svårt att se, söka och hitta rätt. Jag var mäkta irriterad att jag inte fick till det, för jag har fixat det åt mig själv för ett bra tag sen.

Nu ska jag springa runt i lägenheten så håret torkar, eller nåt… 😉

Read Full Post »