Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fyra dagar i april’

Ett lugnt inlägg som andas fredagslojhet.


Äntligen är det efter arbetet.
Hemma möttes jag emellertid av mig själv i form av en artikel i vår personaltidning.

I personaltidningen Tofflan på jobbet. Journalisten hade först skrivit MVC-huset… Det vägrade jag. 


Därpå, en hälsning
från Lilljonnes på Kreta. Tack raring, så glad jag blev att du kom ihåg mig!

Kretakort från Lilljonnes
Från gullegrisen Lilljonnes på Kreta.


Solen hittade hit i eftermiddags
och termometern visade 30 grader varmt när jag åkte hem. Jag har torkat bort pollen från balkongmöblerna, provat shorts och linne samt rakat mig under armarna (ingen kan kalla mig Gorilla på ett tag). Alldeles strax flyttar jag ut på ballen* med min recensionsbok på gång och en helt underbart, kall öl.


*ballen = balkongen


Livet är kort. Just nu är det gott.

Read Full Post »

Ett ganska typiskt, toffliskt fredagsinlägg.


Fy te rackarns så trött jag var i morse!
Detta trots att jag sov gott och bra hela natten, ända tills harpan på Ajfånen började tillra nio minuter över sex. Varför just nio minuter, vet jag inte, det bara blev så. Natten innan sov jag emellertid dåligt. Jag tror att dagen hade medfört allt för många intryck. Hjärnan vägrade att bearbeta dem i sömnen, helt enkelt. Sömnbristen gör sig därför troligen påmind idag. Och sen är det ju fredag och veckans sista arbetsdag för mig. Jag ska INTE jobba i helgen – vad jag vet. Men vem vet, det kanske blir en eller annan artikel om det faller sig så. Intentionen är emellertid att vara ledig och umgås med familjen.

Arbetsdagen segar sig fram. Många ser fram emot nästa vecka som medför en röd dag och en klämdag, för somliga också en student. Vilket påminner mig om att ett och annat måste ordnas. En present, till exempel…

studentmossastudentmossastudentmossa
Somliga tar studenten nästa vecka. Men vad blir presenten?


En present till mig själv
beställde jag igår kväll. Eller till och med fyra stycken! Eftersom jag inte riktigt vet hur det blir i sommar med jobb och/eller semester eller väder beslutade jag mig för att bunkra upp med lite bra DVD-filmer. Det kanske man orkar glo på om kvällarna efter jobbet när grillröken eller regnet tvingar mig att sitta inomhus. Jag gillar ju spänning, så det blev dels Hitchcock, dels Maria Lang. Hitchcock är alltså den nya filmen om mannen med samma namn (han behöver väl ingen närmare presentation, eller?). Filmen gjordes förra året och den 12 juni släpps den på DVD i Sverige. I rollerna som Alfred och hans fru Alma ska jag få se Sir Anthony Hopkins och Dame Helen Mirren. Adligt värre! Sir Anthony är riddare sen 1993, vilket gav honom Sir-titeln. Dame Helen adlades 2003. Men vilka toppenskådisar!

hitchcock
Adliga skådisar i denna rulle!


För ett tag sen var Fästmön och jag
på bio och såg Mördaren ljuger inte ensam, baserad på den första Maria Lang-boken med samma titel. Vad jag förstår ska det bli ytterligare fem filmer. De första tre kommer ut i juli, augusti och september på DVD. Det är detta första ”Maria Lang-paket” jag har beställt. Men jag kan ju inte hålla mig utan har bett att få filmerna hemskickade vartefter de släpps. Den första släpps preliminärt den 10 juli och den har jag ju alltså redan sett. Film två, Kung Liljekonvalje av dungen, som faktiskt har filmats tidigare, släpps preliminärt den 7 augusti. Tredje filmen, Inte flera mord, kommer preliminärt den 4 september.

Maria Lang-paket ett
Tre Lang-filmer släpps i sommar.


Men i kväll blir det nog inga filmer,
utan möjligen Crime Night på Kanal 9 – så långt jag nu pallar (får väl ta prästostbågar till hjälp). Jag planerar också att läsa ut Fyra dagar i april så att jag kan knacka ner en recension av boken innan jag tar helg.

Och slutligen, dagens lärdom: Hur man tar en skärmdump på mobilen! Synnerligen användbart eftersom man då skapar en bild.

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna ner några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om gårdagen – med allt vad den bjöd på. Den variation som kallas livet.


Onsdagen den 29 maj
är nog en dag som går till historien i mitt liv. Det var en sån innehållsrik dag att jag har svårt att sammanfatta den. Men jag ska förstås göra ett försök.

Det var ju min namnsdag igår (hört det förut?). Och faktum är att det var länge sen jag blev så firad och ihågkommen! Först ut var förstås mamma, som skickat kort och trisslotter. Lotterna ligger nu till sig för att, så att säga, växa till storvinster…

Namnsdagskort o trisslotter
Kort och vinstlotter.


Efter mitt inlägg
trillade det in massor av grattis, plötsligt, vilket gjorde mig väldigt glad, om än en smula förlägen. Jag var liksom mest Jeannette under mitt första levnadsår. Och det är väldigt, väldigt länge sen det var stenålder här i Sverige. Men TACK alla!!!

Min arbetsdag löpte sen på ganska bra. Jag tog med mig min recensionsbok på gång till Thaistället. Där träffade jag ett par bekanta ansikten, men det var ändå boken som var mitt sällskap. Jag känner att jag skulle vilja fokusera mer på läsningen, men tiden, tiden…

Runt halv fyra ringde min mobil. Namnet på den som ringde lät synnerligen bekant, men jag kunde inte riktigt placera det först. Sen trillade myntet ner. Det var ett riktigt trevligt samtal att få, eftersom det kan innebära… ett jobb för mig, helt enkelt. Vi pratade till och med vissa detaljer. Dock återstår en del att diskutera, men det känns väldigt, väldigt lovande! Därför kommer här ytterligare ett stort TACK till två andra vänner, Den Kloka L och ”Lisbeth”! Den förra tipsade mig, den andra har lobbat. Inom två veckor har jag blivit utlovad nån form av besked/nåt slags erbjudande. Samtalet avslutades.  Därpå följde förstås en mindre chock, och efter denna utbröt en sorts inre glädjeyra. Sen skulle jag, direkt efter mitt ordinarie arbete som slutar klockan 16, ut på ett uppdrag för Uppsalanyheter.se Jag skulle göra en intervju med en person om ett tungt, svårt och jobbigt ämne.

Intervjun gick mycket bra. Jag hamnade i ett underbart hem, träffade en öppen person som verkligen bjöd på sig själv, mötte världens charmtroll i form av en treåring och hamnade i nån form av lugn. När jag reste mig från soffan för att åka till New Village hade det regnat lite.

I postboxen låg ett recensionsex av en barnbok som ser väldigt spännande ut! Den ska jag gripa mig an efter de allvarsamma dagarna i april (- se länken ovan om min recensionsbok på gång!). Jag recenserar faktiskt barnböcker ibland och det är riktigt roligt! Just den här boken handlar emellertid om fotboll, men jag ska försöka att stå ut med detta sportinslag. Ett skäl till det är att boken handlar om en pojke som gillar att skriva listor, vilket påminner mig om en mig närstående person…

Pelé kaka o jag
Pelé Kaká och Jag står på tur att recenseras! 


Jag kollade bilderna
jag hade tagit under intervjun och valde ut två till min artikel. Men innan jag kunde börja skriva ringde jag mamma, som jag visste satt och väntade på att jag skulle höra av mig så hon fick gratta mig. Vi pratade inte särsilt länge, men humöret var bättre än sist där borta (tack och lov!) och på lördag ska hon ut på tipspromenad igen. Det är bra! Hon behöver intellektuell stimulans, utmaningar och socialt umgänge!

Äntligen fick jag så börja skriva! Jag hittade nästan omgående en rubrik – nåt jag brukar ha svårt för. Sen löpte det på av sig själv. Ett första utkast med bilder var klart innan jag kastade mig ut i bilen för åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Fipplade lite till med min text, men sen fick Anna läsa igenom den. Anna får alltid läsa igenom mina texter först. Hon granskar dem såväl språkligt som innehållsmässigt och hon kan vara ganska hård. Det är bra, tycker jag.

Strax efter klockan 21 slog jag ner röven i bäste fåtöljen för att glo på Anna Travis på TV4 och för att slafsa i mig namnsdagspajen som Anna hade fixat under dagen. Det var så ljuvligt gott med rabarberpaj och glass att jag tog två, ganska stora bitar. Inte mycket kvar i formen efter det… TACK söta älskling! Du är bäst!!!

Rabarberpaj
Ärligt talat åt jag inte alltihop själv. Bagerskan tog en bit också.


Efter TV-programmet
blev det sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Och så kollade jag mejlen! Min artikel hade då fakta- och citatgranskats av personen jag hade intervjuat. Jag gjorde därpå några få och små, men viktiga, ändringar innan jag kröp ner i sängen vid 22.30. Anna sov redan när jag släckte en kvart senare.

I morse hittade jag ett fint mejl från Magnus som jag intervjuade i söndags. Det sparar jag såväl i inboxen som i hjärtat för alltid.

Dagen idag har börjat med mejl och webberier. På förmiddagen ska jag på nätverksträff för kommunikatörer. Direkt efter jobbet idag bär det av till redaktionen för att lära mig publiceringsverktyget. Vet du, jag tror att det blir en sån där dag idag igen… En sån där innehållsrik och bra dag, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan bland annat skriver om sin hjärna och om att vara lite galen.


Du har tur!
Du hör inte hur det låter när jag sjunger rubriken. Var glad för det! Jag sjunger aldrig bra och när jag är trött sjunger jag fruktansvärt illa. Huvudet är tungt och fullt av tankar och ord. Genom att skriva lite här försöker jag tömma hjärnan en stund.

Läste i Dagens Nyheter på nätet i morse när jag åt frukost att smarta hjärnor sorterar bort mest information. Det handlar om att sortera bort sinnesintryck som man tycker är oväsentliga. Detta innebär, till exempel, att människor med hög IQ har en hjärna som fokuserar på små rörliga föremål och filtrerar bort allting annat. Detta för att koncentrera sig på det viktiga. Själv använder jag ofta skrivandet när jag tycker att det börjar fyllas på med för många intryck bakom pannan. Samtidigt kan jag, särskilt när jag fotar, fastna för små, små detaljer som jag gärna lyfter fram för att jag tycker att de på nåt vis är häftiga – om jag nu hade en bra kamera att tillgå, vill säga. Tills vidare får jag nöja mig med tjänste-iPhonens kamera. Och… jag vill med dessa inledande rader inte säga att jag har nåt högt IQ. Jag vet inte vad mitt IQ är idag. När jag var åtta år testades det och då var det synnerligen högt. Det har gått några år sen dess…

Författarkatten Bibbi
Författarkatten Bibbi hjälpte mig att tömma min hjärna på ord igår.


Igår var det Mors dag
och självklart fick mamma ett samtal. Det var endast en halvtimma långt, vi hade ju talats vid i 45 minuter på lördagen också, så det fanns väl inte så där jättemycket mer att prata om. Som vanligt var det mest jag som lyssnade. Mamma behöver också få ur sig sina ord, men har inte tillgång till dator eller nån levande person i hemmet. Då duger dotterns telefonöra rätt bra. Klockan halv två kunde jag emellertid avbryta ordflödet eftersom jag hade en inbokad intervju. Det blev två synnerligen intressanta timmar som jag tillbringade i Luthagen! Bäst av allt var författarkatten Bibbi som uppenbarligen blev förtjust i mina ord – och framför allt min penna…

Fästmön slutade arbeta klockan 16 och jag plockade upp henne på vägen hem, förstås. Vi svängde in till ICA Heidan, där jag bland annat kunde konstatera att jag och mamma hade vunnit 21 kronor att dela på från lördagens Lottodragning. Jag la en guldtia var i våra respektive vinstplånböcker när jag kom hem, för några femtioöringar finns ju inte längre. Anna var så söt och förberedde middagen med sallad och dukning, trots att hon hade jobbat, och jag satte mig vid datorn för att skriva min artikel. När artikeln var klar och jag hade fixat lite med bilderna skickade jag över den för fakta- och citatkontroll och så ställde jag mig vid spisen för att brassa käk. Vi öppnade en ”italienare” och tog ett glas rött till söndagskalkonen. Gott! 

Lite kaffe blev det också innan jag hoppade in i duschen. Torr och renhårig försökte jag sen läsa lite, men överväldigades av ett illamående. Gjorde därför en tidig kväll. Det kändes mycket bättre att ligga i sängen och läsa en bok som ska recenseras! I morse påbörjade kapitel fyra i sagda bok och frustade för mig själv när jag läste de fyndiga ordvändningarna. Han kan han, herr författaren!

Anna tog sig för egen maskin till jobbet idag, eftersom det inte är nån ordinarie arbetsdag utan utbildningsdag. (Hon skulle egentligen ha varit ledig.) Jag kom iväg tidigt, men hamnade tyvärr i flera bilköer, bland annat på grund av en utryckande ambulans, men också diverse sopmaskiner som sniglar sig fram. Jag fattar inte varför dessa måste ut i rusningstrafik såväl morgon som kväll! Varför inte på förmiddagen och eftermiddagen, så slipper vi som har bråttom till och från jobbet bli galna bakom våra rattar?!

På tal om galen har jag noterat att man söker på

chucky skräck dockan blogg

och hamnar då på min blogg. Tänk att man är så intresserad – fortfarande! – av att läsa om sig själv på sitt X:s blogg! Får man så lite uppmärksamhet hemmavid, eller vad? 

Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med före fikarasten – webberier. Det är mest sånt på schemat idag, men jag ska också försöka klämma ur folk lite underlag. Eller åtminstone få dem att precisera vad de vill ha.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad du gör!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som återkommer varje torsdag (om Tofflan inte är nyopererad eller så just då) med varierat innehåll om bra saker och mindre bra saker den senaste tiden.


Det är torsdag, ifall du inte visste det.
Och då presenterar jag ju alltid veckans höjdpunkter (Fylla år) och lågvattenmärken (Fylla). Det är inte svårare än så här:

Fylla år


Fylla


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan beskriver hur hon och Fästmön TRODDE att de besökte ett boksläpp, men i själva verket hamnade på… ett väckelsemöte…


Jaa, jag gick över en timme tidigare
från jobbet idag. Jag hade min presentation efter lunch och den blev inte alls som jag hade tänkt mig. En person blev till exempel synnerligen upprörd, medan andra personer blev… berörda och en och annan förblev oberörd. Allt detta var bra! Men nog om mitt triviala, dagens höjdpunkt, på självaste Världsbokdagen, var ju Boksläppet!

Anna och jag strålade samman i Saluhallen. Där var vi nästan ensamma – förutom de som jobbade där. Hur går de runt, affärerna, kan man undra…

 Fönster
I väntan på att klockan skulle bli 16.


Där väntade vi på att uret skulle bli 16
tillsammans med en söt, men snorig äldre herre. Den äldre mannen köpte kaffe och kaka. Sen packade han upp en laptop, tryckte i ett usb-minne och tog fram sin mobil.  Det trodde vi inte!

Vi hälsades välkomna på Upplandsmuseet av Magnus söta fru och därpå herr Författaren själv. Sen började det. Väckelsemötet! Jaa, det är sant!

Pastorn hälsar församlingen välkommen
Pastor Alkarp hälsar församlingen välkommen.


Församlingen fyllde hörsalen kapellet
och pastor Alkarp kunde börja sin påskberättelse. En berättelse med helt andra aktörer än Pontius Pilatus, Judas och Jesus Kristus. Det var nassar, poliser och en och annan flicka i Magnus Alkarps Fyra dagar i april.

Stenkastare
”Den som är utan synd, kaste första stenen…”


Just de här frejdiga flickorna,
som vi för övrigt fick se både på stillbild och film, var minsann inte utan synd/skuld. Men några stenar hittade de inte, för dessa hade bortransporterats! De batongförsedda poliserna spelade en annan prominent roll i dramat.

Öppna armar
Batongens längd?


Magnus berättade initierat och spännande
om de där fyra påskdagarna i april. Några dagar som vi kanske borde studera mer lite till mans. Sen kan vi diskutera både den ena och den andra trosuppfattningen som existerar än idag.  För främlingsfientlighet finns ju fortfarande, liksom…

Frid vare med eder
”Frid varde med eder…” Men polisen var allt annat än fridsam påsken 1943.


Varken författaren eller jag
vill avslöja mer om bokens handling. Den som vill veta mer får köpa den, kort sagt. Själv väntar jag på ett recensionsexemplar, fräck som jag är. Dagens föredrag var dock en riktig… uppväckelse, helt värdig de påskdagar det skildrade.

Ljusets furste
Ljusets furste, Magnus Alkarp, berättar en historia som fortfarande är aktuell.


Aprilvädret mötte oss när vi kom ut med sol, för att strax gå över i regn.

Domkyrkotornen i motljusDomkyrkotornen övervakade oss.


Vi passade på att kolla vattenståndet
och fallet vid museet. Det var… rejält… Och på andra sidan stod nån och vinkade som en galning! (Jag skäms för att jag ser så illa…)

Vattenfall o Is ben
Vattenfallet och vinkande Ingrids ben.


Vi traskade mot bilen,
nöjda med uppväckelsen. Och jag var glad att Anna äntligen fick träffa några från min lilla släkt. (Vi träffade sonen också, dottern var hemma med sjuk häst.)

Fönster med galler
Ett gallerförsett fönster vid restaurang Domtrappkällaren. Fönstret har ingenting med innehållet i inlägget att göra mer än att vi passerade det på väg till bilen.


Med magar bara lite fyllda
med salta pinnar och bubbelvatten styrde vi kosan till Tokerian där vi inhandlade middag.

fikarasten
Dags för en sån nu???


Jag har fått ett grönt paket
från vännen FEM, men jag ska göra allt för att hålla fingrarna i styr så jag inte sliter upp det förrän en av de där fyra dagarnas datum i Magnus bok infaller… Det blir svårt att låta bli. Jag tror att hon har stickat nåt. Fast samtidigt är innehållet inte direkt mjukt…

Har du blivit uppväckt idag eller vad har du hållit på med? Rita och berätta, vet jag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar hur hon ska fira Världsbokdagen, att hon ska hålla ett kort föredrag och att hon förfasar sig över enögda.


Idag är det Världsbokdagen.
Det var UNESCO som 1995 kom på att hela världen skulle skattskrivas festa och fira läsande, böcker och författare. Men också att man skulle värna om sånt högaktuellt som upphovsrätt och rätten till fri information. Det är STORA ORD, det där…

Själv firar jag och Fästmön passande nog genom att gå på Upplandsmuseet där Magnus Alkarp släpper sin bok Fyra dagar i april. Det blir säkerligen ett intressant föredrag av författaren! Jag är mycket spänd på hur kära Sysslingen sköter sig i det offentliga livet! (Hur han sköter sig privat har jag en viss insikt i.)

Fyra dagar i april
Den här släpps idag!


Men innan dess
ska jag förstås arbeta. Idag jobbar jag för institution 1 på femte våningen. Jag har bett prefekt 1 att få smita ifrån en stund för att presentera mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1 för institution 2, men jag har inte fått nåt svar än. Prefekt 2 får alltså precis som jag lära sig att vänta på besked in i det sista. Nu har jag inte gjort detta för att straffa eller hämnas, men det är ju faktiskt så att jag måste gå ifrån min arbetsplats för att delta i en övning på en annan arbetsplats. Och då måste man höra med chefen om det är OK.

Jag förberedde nåt litet föredrag igår i alla fall om mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1. Totalt har jag 20 minuter till mitt förfogande, men tiden ska också omfatta frågor och svar. Inte vet jag om mitt föredrag påverkar nån eventuell förlängning av min tjänst här. Jag börjar bli är ganska less på korta förlängningar, jag har levt så sen september 2011 och det är svårt att inte kunna planera sitt liv mer än en, två månader i taget framåt – i bästa fall…

Mitt föredrag ska jag hålla klockan 13.10 och fram till 13.30, ungefär. Men jag vet att förmiddagen går fort. Jag ska grejsa med forskningssidorna (The Neverending Story) på institution 1 och diskutera lite upplägg med en av skribenterna. Vidare är det stormöte klockan 9.50 med kaffe och macka som vanligt. Och så har jag varit nere hos F (F är lika morgontidig som jag) och sagt

Dobro iuotro. Kako si? Vidimus se sutra.

Det kan du som inte begriper knappa in på Google translate och kanske få nån ledning i vad det betyder.

I övrigt har jag ägnat morgonen åt att förfasa mig över bilister som kör omkring med enögda bilar denna regniga, grå morgon med dålig sikt. På min ungefärliga tjugomintersresa till jobbet såg jag elva (11) enögda bilar. Det är mer än en enögd bil varannan minut, det…


Livet är kort. Byt för fan ut trasiga billampor!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »