Hjärtegott regn

Ett inlägg om en hjärtegod människa och ett regn.

---

 

Igår var det sannerligen blandat väder! Jag kunde sitta en stund på ballen* och läsa under eftermiddagen, när solen hade kommit runt huset. Tålde röken ganska bra där ute, men jag satt inte mer än nån timme. Tvätten fick trängas i badrummet. Rök på båda sidor om huset och jag vill inte ha det i min rena tvätt. Jag tvättade tre maskiner igår och ändå finns det smutstvätt kvar i tvättkorgen. Jag undrar om det är många som går dit när vi sover och fyller den..? Den här veckan är vi två (2) personer här. All tvätt kan rimligen inte komma från oss. Eller..?

En brosch som tillhör Den Hjärtegoda.

Framåt seneftermiddagen fick jag en väldigt stark känsla att det var dags att ringa Den Hjärtegoda. Jag har varit dålig på att höra av mig och skyller på jobb och pendling som tog mycket tid. Den Hjärtegoda, fick jag veta, har dessutom jobbat extra på jobbet, så ingen av oss har väl haft tid, egentligen. Men nu ringde jag och hon svarade! Det var som om vi pratades vid igår, fast jag insåg ju att saker och ting har förändrats och ska förändras. Den 30 september jobbar Den Hjärtegoda sin sista dag. Och jag blev så glad när jag fick en inbjudan till Öppet hus på kvällen samma dag – på en av mina tidigare arbetsplatser, ett ställe där jag trivdes bra. Därför blir det extra roligt att få återse gamla bekanta – för självklart ska jag gå dit! (Om inget kommer emellan såsom arbete, förstås.)

Var stark-elefanten fick jag av Den Hjärtegoda våren 2013. Den står vid min dator sen dess.

För dig som inte följde mig 2011 eller som kanske missade, kan jag berätta att Den Hjärtegoda verkligen är just hjärtegod. En fredag när det var dags att åka hem för helgen hade jag varken pengar eller mat hemma. Då fick jag en hel kasse med bröd av olika slag av Den Hjärtegoda. Det var allt från matbröd till cup cakes, om jag inte minns fel. Och så överlevde jag den helgen också. Jag hade inga pengar för att jag hade varit arbetslös en längre tid. Därefter hade jag fått en praktikplats i två månader, vilket i princip innebar att jag jobbade heltid – fast gratis… Brödpåsen var mycket välkommen och jag glömmer aldrig Den Hjärtegodas generositet. Sen dess har Den Hjärtegoda varit ytterligare generös. I november 2012 bjöd hon mig och Fästmön på en flerrättersmiddag (inklusive dryck) som hon själv tillagat – för att hon tyckte att vi skulle fira vår fjärde förlovningsdag ordentligt. Och till denna enastående människa ska jag nu försöka hitta nån present som blir ett minne från mig, lika tydligt som alla fina minnen hon har gett mig. Den lilla elefanten, till exempel, har, sen jag fick den av Den Hjärtegoda, stått vid min dator som en påminnelse om att inte ge upp.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Anna och jag hann precis hem igår kväll när himlen mörknade. Det började blixtra och mullra och sen kom ett härligt regn! Jag älskar regnet när jag får höra det smattra mot taket. Det är trygghet och väldigt sövande för mig… Jag tror att jag somnade före Anna, trots att hon hade jobbat mellan 13 och 20.

Delar av tennisbanan utanför blev nästan som en pool.

Jag glodde på Whitechapel på TV. Det var äckligare än nånsin och jag förstår att de varnar i förtexterna för obehagliga scener… Men bra är det. Fy te rackarns! Fast det tyckte jag inte efter säsongens första avsnitt. Och nu återstår bara ett avsnitt för den här gången. Tänk att man kan ändra sig så… Ändra åsikt… Efter Whitechapel tittade vi på Uppvaknanden, en märklig film, baserad på verkliga händelser, med nyss bortgångne Robin Williams i huvudrollen som doktor på dårhuset. En stark film, som vi båda sett förut, men som är fascinerande. Och lång. Till sist fick vi stänga av TV:n i sovrummet eftersom Anna ju skulle börja jobba klockan sju idag.

I morse var jag trött. Anna också. Men hon klev upp först, jag klev upp sen och så skjutsade jag henne till jobbet. Vädret är väldigt instabilt och det är ju inte så roligt att komma fram genomblöt till jobbet för Anna. För nä. Hon har inget busskort just nu, så hon hade fått promenera annars. Och nu regnar det igen… Jag bara älskar det…

I eftermiddag åker vi ut till Himlen för att lämna och hämta grejor och ta en fika med Storbarnen. Anna slutar redan klockan 14. Jag har tagit hand om delar av gårdagens tvätt, de delar som var torra. I övrigt händer det inget spännande alls här just nu. Vad händer hos dig???

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Händelserika eftermiddagar

Ett tisdags-bra inlägg.

---

 

Förvånansvärt, faktiskt, men igår var det en bra tisdag! Det är inte alltför vanligt att tisdagar är just bra, nämligen. Av nån anledning brukar de vara dåliga. I mallen till mina inlägg här har jag som inledande rad

Ett tisdags-hatiskt inlägg

Det ändrar jag sen till det jag vill ska vara en ytterst kort sammanfattning av inlägget. Det var lustigt att få ändra hatiskt till bra… Men nån gång ska vara den första.

Igår var det fullt av action här, så jag hann inte med att ta nån surfrunda bland mina Kickor och Pluttar. Vi får se om det hinns med idag, för även denna dag står en del på agendan. Jag har suttit en bra stund vid datorn redan och sökt jobb och registrerat mig i en ny kandidatbank.

En annan sak som jag ofta känner som arbetslös är att eftermiddagarna kan vara rätt dryga. Jag brukar vara effektiv och göra saker så tidigt som möjligt på dan, till exempel skriva jobbansökningar. Så på eftermiddagen blir det plötsligt stilla och dött. ”Alla andra” jobbar – eller har semester – men jag, då? Som tur är har jag lyckats fylla mina dagar lagom mycket. För även om jag vill ha saker att göra är jag ändå lite trött efter att ha arbetat åtta månader utan mer än strödagar ledigt.

Igår eftermiddag hade jag först en dejt med min frissa. Håret hade växt som ogräs och det var en fröjd när hon satte igång trimmern! Därpå jagade jag rätt på Fästmön och Elias som var nere på stan. Fast medan de var på barn-avdelningen i en klädaffär hade jag förirrat mig till BH-sektionen av samma affär. Nä, jag är inte mycket för klädshopping… Det blev några ärenden innan vi tog fika på Landings på gågatan. Det var nog hundra år sen jag var där! Eller i alla fall några. Sist Anna och jag var där träffade vi Blondie, Birgitta Andersson, som skrev boken med samma namn. Jag minns att hon bjöd oss på var sin gigantisk räkmacka… Tyvärr tappade vi kontakten när Birgitta slutade blogga. Jag undrar vad hon gör idag…

Efter fikat tog vi oss till Uppsala stift där vi mötte flera familjemedlemmar. Elias fick följa med sin pappa hem och jag fick en påse med en leksak av hans pappa.

Anna och jag gick tillbaka till affärerna på gågatan. Nu skulle det provas badkläder och sommarkläder. Ja, jag skulle inte prova utan Anna. Jag satt tålmodigt utanför provhytten och försökte roa mig själv eller hämtade andra storlekar åt Anna. Belöningen blev en kall öl – denna gång med kolsyra och skum i kylt glas – och jordnötter på Villa Romanas uteservering.

Tyvärr innehåller menyn på Villa Romana inte nåt som vi direkt vill eller kan äta. Idag fortsatte vi därför till Tzatziki vid ån intill Upplandsmuseet. En kort stund fick vi köa för bord. Stället var fullt, men ändå var det inga långa väntetider. Mat och dryck var goda, fast

färskA bär

till desserten var ett skämt: Anna fick ett hallon och jag två. Kaffet som serverades var riktigt vidrigt, så det vill jag varna eventuella Tzatziki-gäster för!

Idag är det en lite mer mulen och sval dag. Vår intention är att åka till Himlen i eftermiddag och frakta trasiga saker och diverse till tippen.

I övrigt händer det saker i familjen som uppenbarligen, i dessa nyhetstorketider, fått uppmärksamhet i lokal media. Jag vill inte kommentera det här, även om jag har åsikter, men jag kan säga att det en ung person gör nåt väldigt modigt. Självklart håller jag tummarna för ett bra resultat. Tyvärr kan ju inte det som är gjort förändras. Men det kan ju bli kompensation av ett eller annat slag. Upprättelse.

Här kommer några bilder från gårdagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 28: Rik och Rök

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Inte ens på sommaren slipper du Tofflans hiss- och disslista på torsdagarna! Den här gången redovisas höjdpunkterna i den Tofflianska, gångna veckan som rik, medan dalarna är rök. Och det är inte svårare än så här:

Rik

• Min nya dator (Den är en sån nyttopryl och en sån glädjespridare och min bästa terapeut!)
• Min livstids IT-konsult (Tack, Jerka! Ovärderlig hjälp!)
• Softar-söndag med Fästmön (Vill vara med henne jämt, typ.)
• Goa vännerna FEM och Finske Pinnen (Tack för en fin eftermiddag!)
• Min dag (Den var ensam, men blev rätt fin ändå.)

Rök

• Grannar som grillar precis under min balle (Snälla, snälla flytta på grillen! Jag kan inte andas utan att det gör ont när röken fyller ballen och kryper in genom öppna fönster i min lägenhet.)
• Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek (Jag fick ångest av den!)
• Arbetsförmedlingen i Uppsala jobbar (och producerar papper i massor. Frågan är om jag blir klokare eller hjälpt av dem. Troligen inte.)
• Jag saknar min pappa. (Det är snart åtta år sen vi sågs sista gången.)
• Stressdrömmar. (Om nätterna är jag stressad, om dagarna likaså. Jag får eksem och jag tappar hår. Det är jobbigt. Men värst är att jag får ångest. så länge bloggen lever, lever jag.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgen som ett blankt uppslag i en nyinköpt skrivbok

Ett inlägg om helgen, förvånande nog, och sentimentalitet.

Sista semesterdagen för min del idag. Och helgen närmar sig. Det enda jag har inplanerat är en träff i eftermiddag. Efteråt ska jag hämta Fästmön, åka och handla med henne och skjutsa hem henne, matkassar och två veckors packning till Himlen. Resten av min helg är som ett blankt uppslag i en alldeles nyinköpt skrivbok. Det är upp till mig att fylla den med innehåll.

Det är upp till mig att fylla skrivboken.

Jag tänker att barnen, framför allt Prinskorven, behöver få umgås lite på egen hand med sin mamma. Utan att jag är där. Anna ska också kanske hitta på nåt med sin minsting, för nästa helg far vi ju till Stockholm Pride och blir borta två nätter och två dar. Det blir Annas och min semester i sommar. Även de stora barnen – som ju inte är några barn längre utan unga vuxna – har säkert saker de vill dela med sina mamma utan att jag är där och lyssnar och ”stör”.

Under helgen ska jag också känna efter hur det är att vara lite ensam om dagarna. Det blir ju skarpt läge snart. Jag älskar att arbeta, men nu ska jag tvingas gå hemma och dra igen. Samtidigt kan jag inte påstå att jag känner för att åka in och jobba mina tre sista dar efter helgen. Det lär kännas jobbigt och jag lär känna mig obekväm. Och vad ska jag göra mer än att rensa dator och mobil, frakta bort datorn och hämta arbetsgivarintyg? Jag var ju duktig nog att avsluta det mesta före semestern. Vilket fint tack jag fick! (Ironi!)

Men om jag ska tänka på nåt riktigt positivt kring jobbet som jag snart ska lämna så är det arbetskamraterna. Den här gången var det riktiga kamrater. Ärliga människor, vänliga människor, varma människor, omtänksamma människor och allt annat än back stabbers – i alla fall majoriteten. Om ni bara visste vad jag kommer att sakna er – Ingrid, Maria, Annika, Majsan, David, Alfredo, Per-Anders, Jens, Faruk, Elin, Karin, Samuel, Sven, Sahar, Salar, Johanna, Agnes, Frauke, Anders, Erik, Niclas, Girma, Tord, Håkan, Lotta, Lutz, Sarah, Mirco, Christian, Stina, Hasse, Martyn, Stephan, Anh… för att nämna några av alla favoriter…

Jag är visst blödig och sentimental idag.

En del av den här morgonen har jag ägnat åt min bok. Jag har bestämt vilken händelse som ska få inleda den och lite kring hur jag ska beskriva ett i den stunden centralt föremål med ljusblått lock…

Nu ska jag sätta lite rotation på mig själv. Börja med en uppfräschning av hår och kropp, fortsätta med frukost och lite andra bestyr innan jag åker till Gamlis och träffar I och F!

Livet är kort.

Read Full Post »

Näst sista semesterdan/spontandan

Ett inlägg om mina tankar kring den här dan och vad jag ska göra med den.

I morse vaknade jag just innan Fästmön skulle väcka mig. HA! Kände mig trött, men ändå utvilad. Det verkar bli en varm dag precis som igår, men det blåser fortfarande, tyvärr.

Det är min näst sista semesterdag och tillika min näst sista dag i spontanveckan. Denna vecka där jag har varit så arg och ledsen. Inte nån kul vecka, direkt. Så mycket spontant har därför inte blivit gjort – mer än picknicken igår. Och en fundering på att träffa bloggbekantingen I i morgon om vi får till det med tid och så.

Förberedelserna för det spontana nickandet av pick igår.

Dagarna går, tiden försvinner och jag tränar på att försöka fylla dem med vettiga aktiviteter. Men det är svårt. Jag älskar att arbeta och jag vet inte hur det blir efter nästa vecka. Kan bara gissa och spekulera, men det är svarta tankar som jag motar bort just nu. Det enda jag vill är att få jobba.

Det blir en trist avslutning på mitt nuvarande jobb. Jag måste ju jobba över min sista arbetsdag på grund av att man inte kan vika en millimeter på byråkratin. Ärligt talat trodde jag statlig byråkrati var ett sossefenomen. Det är det inte, kan jag meddela! Det fortsätter även utan sossarna.

Övertidsjobb min sista arbetsdag alltså. Trist! Dessutom fyller familjens minsting år då. Varken Prinskorvens mamma eller jag är tillgängliga förrän på kvällen. Blir ju ingen rolig dag för pojken…

Idag har jag skickat efter ett hårt paket till födelsedagsbarnet. Sen finns det lite andra saker i skåpet här som ska slås in. Men idag när Anna har slutat jobba tar vi nog en shoppingtur för att se om vi hittar nåt mer.

Ett hårt paket.

Morgonen i övrigt har jag ägnat åt den fantastiskt roliga sysslan att vika lakan. Jag kan säga att jag har utvecklat vissa tekniker kring detta, eftersom jag ju har varit ensam om själva vikandet i princip hela mitt vuxna liv. Alla som har vikt lakan, framför allt dubbelunderlakan, vet att armarna inte räcker till – varken i längd eller antal. Men med lite envishet och ett och annat f-ord får man till det. Det går. Det måste ju gå. Man kan ju inte ha en massa ovikta lakan här och var i sitt hem, heller!

Skrivit, bäddat och diskat har jag också gjort. Och hostat upp slem, i fall du ville veta. Annars är det Anna som hostar just nu. Väldigt mycket, väldigt torrt! Tänk om det är nåt skit på kontoret som ger henne hosta?

Inte ett moln ser jag på himlen, men det är lite disigt ute. Kanske ska jag ta min bok och gå och sätta mig nånstans? Nej, det är inte jag. Jag gör inte sånt ensam. Kanske går det att sitta på ballen* senare, om det inte är för livat åt det hållet till. Då står jag inte ut.

Nej, det blir nog en mugg java till och kanske en surfrunda. Det här med nyheter är nåt jag glömmer bort på sommaren. Finns ju inte mycket att läsa som intresserar mig. Men, jag ska ta en tur får vi se om det inte blir ytterligare ett inlägg, rentav!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Torrt i marker och media?

Ett inlägg i vilket Tofflan omvärldsspanar genom media.

Det är juli. Är det lika torrt i media som i våra marker? Eldningsförbud eller inte, jag eldar på det jag ser. I media, alltså.

 

En annan sorts boll än beach volleyboll…

Uppsalanyheter.se igång med beach volley. Nättidningen Uppsalanyheter.se låg nere alltför länge tack vare en attack på servern. Men nu är man uppe igen och toppar i skrivande stund med färggranna bilder från Birger Jarls årliga Beachvolleyturnering.

Vilka sjukreseregler gäller egentligen? En man från Morgongåva fick problem när han skulle ta en sjukresa hem från Sjukstugan i Backen. Vad är det för regler som gäller för sjukresor? Tja, i vart fall är det olika regler för ditresa och hemresa. Så otroligt smidigt – NOT! Själv reste jag hem tack vare Annas snälla mamma. Inget krångel alls. Men hur gör den som inte har nån bilburen närstående???

 

Man kan skriva om påhittade karaktärer i stället för att namnge dem man vill göra upp med.

Att lämna ut andras privatliv. Nej, enligt en artikel i Dagens Nyheter är det inte OK att göra upp med namngivna personer – vare sig i en bok eller på nätet. Bland annat menar litteraturkritikern Ulrika Milles att vi idag skulle se helt annorlunda på August Strindbergs utfall på namngivna. Ja, det skulle vi säkerligen. Men vi har fortfarande yttrandefrihet i vårt land. Och man kan ju skriva om påhittade karaktärer bara för att få häva ur sig… Fast vänta nu. Man får inte göra upp med namngivna. Men man får alltså skriva snällt om namngivna? Vilken sann bild – NOT! – det blir då…

En fylla i veckan förkortar livet. Detta hävdar i alla fall Folkhälsoinstitutet – det norska, vill säga. Fast ett glas vin om dan är ju bra för hjärtat. Nej, det handlar om att dricka en flaska vin, fem öl eller minst en halv flaska sprit i veckan – DET är farligt och förkortar livet, enligt norska Folkhälsoinstitutet. Då blir man nämligen berusad, vilket försvagar muskelceller i hjärtat och höjer blodtrycket. Däremot kan alkohol ha bra effekter mot blodfetter, alltså. Berusningsfylla är alltså inte bra för den som vill leva länge. Champagne är dock bra för minnet, enligt en färsk undersökning, dock inte av norska Folkhälsouniversitetet utan University of Reading.

 

Bond. James Bond. I Daniel Craigs skepnad.

Bond för 24:e gången. Den 23 oktober 2015 är det premiär för den tjugofjärde Bondfilmen ever, den fjärde för Daniel Craig. Vi som gillar James Bond kan pusta ut – jag var lite orolig med tanke på hur Skyfall slutade…

Vilket är landet där man jobbar minst antal timmar i veckan? Kolla in bildspelet så får du svaret!

Man fastnade i kundvagn. Ja, det ÄR verkligen nyhetstorka när man skriver om en man som kröp ner i en kundvagns barnplats och fastnade. Hur det gick? Mannen fick klippas loss.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 17: Fylla år och Fylla

Ett inlägg som återkommer varje torsdag (om Tofflan inte är nyopererad eller så just då) med varierat innehåll om bra saker och mindre bra saker den senaste tiden.

Det är torsdag, ifall du inte visste det. Och då presenterar jag ju alltid veckans höjdpunkter (Fylla år) och lågvattenmärken (Fylla). Det är inte svårare än så här:

Fylla år

• Jag ger mig lite semester. (När man fyller år ska man ge sig själv nånting.)
• En intressant föreläsning om fyra dagar i april 1943 (Släkten är värst bäst!)
• Tre fredagströtta hade det gott tillsammans (Mysigt att vara tre en kväll!)
• Tänkvärda ord om konsensus på Twitter (Men avskyr denna mobb!!!)
• Ord som kniper i hjärtat (Nån stod upp för mig!!!)

Fylla

• Paret som filmade en naken man i hans hem (Om ni nu kände er så ofredade, varför kom ni tillbaka tre gånger och filmade två av dessa gånger?)
• Hot-mail om att nån ska mörda mig (Nej, såna kan man klara sig utan!)
• Slarvigt att låta Google translate göra jobbet utan att kolla det (Pinsamt också…)
• Rövkliare (Nej, nej, nej! Allra minst när man ska leverera mat, Restaurang Maestro!)
• Har jag gjort nåt dumt nu? (Om jag ångrar mig? Nja, kanske…)

Livet är kort.

Read Full Post »

När skönheten kom till Bro

Medeltidsvecka i Visby. Och samtidigt, under nätterna, är det ett gäng lajvare som leker i en ruin. Det är verkligen lek tills skönheten dyker upp… Anna Janssons senaste bok, När skönheten kom till Bro, har jag just läst till sista sidan.

Den trettonde boken om polisen Maria Wern.

En av lajvarna forskar på en gammal grav där en äldre man och en ung kvinna vilar. Han är besatt av att ta reda på vilka de var. Samtidigt dyker den undersköna tonårstjejen Malva upp och blir medlem i lajvgängen. Polisen Maria Wern träffar en av lajvarna på en fest och blir förälskad. Samtidigt ställer hon upp för kompisen Jonatan vars fru, i fyllan och villan, har kört på Malvas mamma. Mamman ligger nu som en grönsak på ett vårdhem där klientelet bland annat består av en gammal pedofil.

Själva storyn är inte så rörig som den låter, men jag har svårt att ta den på allvar eftersom det handlar om att lajva. Vuxna människor som leker. Samtidigt fascinerar historiska berättelser mig och en sån ingår ju också i den här deckaren.

Anna Jansson är en favoritförfattare som tyvärr har fått sina böcker förstörda av att de har filmats för TV. Snälla, fortsätt skriva böcker, inte filmer!

Högt betyg, men inte högsta.

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt runt omkring

En tung dag går mot sitt slut. Men nu måste jag vända blicken utåt och kolla vad som har hänt i världen. För oavsett vad som sker här inne hos mig, händer det betydligt större saker där ute…

• Många störs av grannarnas sex. Hem & Hyra har gjort en undersökning som visar att var tionde hyresgäst av tusen tillfrågade har känt sig störda av sexande grannar. Så tråkigt. Såå tråååkigt… Minns ett tillfälle när några närboende tyckte att jag störde i liknande läge och de puckona knackade. Knackade. De hade väl inget bättre för sig. Det verkar inte hända mycket där, inte, så att säga. Nej, jag skulle kanske klaga direkt hos grannarna om beteendet upprepades alltför ofta. Inte bara för att… man är avundsjuk, eller vad? Puckon! Tänk om man i stället skulle reagera på läskiga saker som misshandel och fylla…
• Tintin blir kvar på bibblan i Kulturhuset. Alltså jag har uppenbarligen missat en riktig snackis! En konstnärlig ledare för barn och unga ville plocka bort böckerna från bibblan eftersom han ansåg att de har rasistiskt innehåll. Men det brusade i sociala medier och böckerna förblir kvar. Vad ska jag tycka om detta, då? Tja, om Tintinböckerna ska plockas bort så är det ju massor av andra böcker som ska plockas bort också, i såna fall. Nej, jag tror inte man kan tänka på det viset. Däremot skulle jag nog peka ut rasismen för ett Tintinläsande barn och säga att ”Så där säger man ju inte nu för tiden!” eller nåt liknande. Tintinböckerna är att se som en produkt av sin tid! Läs vad Fatou tycker och vad Arga Klara tycker! Och Ajour!
• Fynd i deckarfloden. Lokalblaskans Björn G Stenberg har vadat i höstens deckarflod och hittat en hel del intressant! Bra lästips där!
• Bredbandsbolagen med flest klagomål. Det lönar sig faktiskt att klaga om bredbandsuppkopplingen strular! De flesta bredbandsföretag finner sig i Allmänna reklamationsnämndens beslut, backar och gör upp i godo. Aftonbladet har en tio-lista med de bolag som fått flest anmälningar!
• Skolfotot kan bli en skuldfälla. Man tror inte att det sant, men det är det! Att köpa skolfoto på sina telningar numera kostar en ren förmögenhet. Kolla prisjämförelsen! Billigt är det inte!
• Rester av whisky blir biobränsle. Alkohol och bilkörning hör ju vanligtvis inte ihop, men  i Skottland gör det det – på ett bra sätt!  Ett destilleri har gjort en överenskommelse med ett företag och Universitetet i Edinburgh om att göra biobränsle på rester från whiskytillverkningen. Snacka om att göra två flugor på smällen!

Livet är kort.

Read Full Post »

I stundens hetta

Midsommarhelg i skärgården. Massor av fulla ungdomar. Klart att det händer läskiga saker. Men mord… Viveca Stens senaste Sandhamn-deckare, I stundens hetta, har jag alldeles nyss läst ut.

Mord i midsommar.

Midsommar i Sandhamn och det råder kaos. Fyllekaos. Överallt är det fulla ungdomar. Nora är där med sina pojkar och firar tillsammans med särbon Jonas och hans tonårsdotter Wilma. Men när Wilma inte kommer hem på natten som hon lovat blir det förstås katastrof. Och på morgonen hittas en ung människa mördad.

Viveca Stens Sandhamns-deckare är spännande. Tyvärr känns kapitlen alltför korthuggna. Vissa delar av historien skildras med många detaljer, andra inte. Boken känns ojämn. Jag lyckas emellertid inte lista ut vem mördaren är i förväg. Detta plus spänningen ger högt betyg, dock inte högsta.

Read Full Post »