Nånting lockade

Ett lockande inlägg.

---

 

Inte bara en utan två tjusarlockar i pannan i morse.

Det känns så bra att få skriva locka och inte krocka i dagens inlägg! Jag tänker på gårdagen och den långa bilkö jag hamnade i på vägen hem. Mest synd var det förstås om dem som krockade. Även om det främst verkade vara materiella skador är det ju inte precis vad en önskar sig när det är jul nästa månad. Själv längtar jag till torsdag nästa vecka när Clark Kent* ska få komma till doktorn** igen – han börjar bli bra gnällig nu, kan jag meddela. Även om han mest gnäller en kort stund vid start är det ju lite pinsamt. Sen är jag självklart orolig för att den där jädra remmen ska gå av eller nåt. Fast det svider en del i plånboken också, förstås. Även jag ska ju köpa julklappar och julmat framöver.

Men vad var det som lockade idag då? I morse var det mitt hår. Jag vaknade med två tjusarlockar i pannan och kände mig så snigg att jag nästan kastade mig på mobilen till min frissa på studs. Och det var inte för att hon skulle komma och ta en bild av mig till sin portfolio… Fast… en ringer inte till sin frissa klockan halv sju på morgonen, när salongen öppnar klockan nio. Och förresten har jag klipptid snart och får försöka stå ut till dess. Samtidigt är det lite spännande att inte vara riktigt säker på vilken frilla en vaknar med på morgonen. Ett och annat gott skratt åt sig själv kan en få. Jag undrar hur många som kan roa sig så? I kväll ska jag försöka göra nåt åt eländet, det vill säga håret, på egen hand. I vart fall ska det tvättas direkt efter att jag har skrivit det här inlägget. Hemresan tog nämligen bara en kvart idag (45 minuter igår) och jag har lite annat att syssla med i kväll också.

Tomma stolar i Café Java idag.

På jobbet har det varit en intensiv dag. Jag hann inte så långt som jag hade hoppats, för det material jag tog tag i i morse tarvade en del efterforskningar med mera. Därför har jag inte jobbat med nåt annat än det hela dan. Plus att vårt rapporteringssystem, som legat nere sen i fredags eftermiddag, kom igång igår när det var dags att gå hem. Det behövde fyllas på med anteckningar om vad som är gjort. Systemet är enkelt men ganska funktionellt och framför allt väldigt bra att ha när det är flera kockar inblandade i samma soppa.

Men det var märkligt tomt på jobbet idag. Närmaste kollegan och jag var ganska solokvist under morgonfikat och vi undrade var alla höll hus. Hade de redan blivit bortrationaliserade i omorganisationen? Inte då! En del var på möten eller konferenser, medan andra grupparbetade för att hitta värdefulla ord som ska visa vilka de är och vad de står för. Tofflan förhörde sig lite senare och fick intrycket av ett gott arbete utan floskler.

Annars är det som det är med saker och ting. Men dagens lilla höjdpunkt blir eventuellt en chokladbit – det är ju Chokladens dag idag, vilket kollegan upplyste mig om. Och det finns faktiskt en liten chokladbit i köksskåpet som har lockat mig länge. I kväll blir den uppäten!

Ska DU äta choklad i kväll eller mumsar du på nåt annat??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Choklad ska det bli på Chokladens dag.

*Clark Kent = min lille bilman
**doktorn = bilverkstan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Risigt och fler drömmar

Ett inlägg om hur jag mår, lite grann och om drömmar. Igen och igen, alltså.

Tidigt i morse låg jag i nån sorts halvdvala och hade ont i magen. Det var ett tag sen nu. En lördag under Pride för ett par år sen var jag jättesjuk och sen dess har det varit ytterligare ett par nätter. Jag har haft så ont att jag tror att jag ska dö. Dessvärre gör jag ju inte det utan plågorna fortsätter i cirka tolv till 15 timmar.

I morse hade jag inte jätteont som sist, men ändå ganska ont. På en skala ett till tio, som man alltid tjatar om i vården, bedömer jag smärtan till sju. Jag åt lite ren fil till frukost bara och tog en halv mugg java. Det blev inte värre av det. Alldeles nyss åt jag två ostmackor. Jag är ju hungrig! Vi får se hur det går… Lite risigt är det, emellertid. Och jag har ingen lust att kontakta min husläkarmottagning – jag kommer ju inte ens in i det system mottagningen är ansluten till, Mina vårdkontakter. 👿

Lite risigt är det allt idag.

Inte ett jobb har jag hittat att söka, heller, varken igår eller idag. Jag har snurrat runt på alla tänkbara ställen, men finner bara tjänster som jag inte har kvalifikationer för eller erfarenheter av. Ska prova igen om ett par timmar ifall det dyker upp nåt.

I natt drömde jag att jag och Jeja Sundström (!) var på jakt efter jobb. Vi hade varit på anställningsintervju på ett och samma jobb på nåt ställe som låg i en galleria. Jeja hade lämnat kvar sina personliga saker på en brygga (!) där hon hade blivit avlämnad – av en helikopter. Det tyckte jag, i drömmen, var… lite konstigt… I vaket tillstånd tycker jag att hela drömmen är konstig! Vad har liksom Jeja Sundström i mina drömmar att göra?

Igår kväll satt Fästmön och jag i alla fall och drömde lite ihop. Vi påbörjade en 100-lista över saker vi vill göra tillsammans innan det inte längre går. Jag tror att vi har plitat ner fem (5) saker hittills. Och då är ändå inte alla punkter orealistiska, egentligen. Men det klart, de bygger ju på att vi båda har var sin inkomst och det tycks ju… svårt att realisera för somliga… (Understatement of the Year…)

När jag går här hemma förfasar jag mig ganska mycket över hur slitet, skitigt och förfallet här är. Jag skulle behöva ytrenovera och storstäda. Ytrenovera är förstås inte att tänka på av ekonomiska skäl. Men se storstäda tänker jag minsann göra! Jag har gjort en städplan för nästa vecka. Min plan går ut på att ta ett rum eller delar av lägenheten per dag och städa rejält. Från golv till tak. På måndag ska jag börja med köket. Om det då visar sig att det regnar mot just köksfönstren, träder plan B in: smårummen. Annars ska smårummen få sitt på tisdag, sovrummet på onsdag, badrummet, dusch- och toarummet samt hallen på torsdag och slutligen vardagsrummet på fredag.

Genom att ta ett utrymme per dag kan jag fokusera på ett avgränsat område, vilket jag inbillar mig gör städningen mer noggrann. Vidare vill jag tro att jag då arbetar mer effektivt och ändå får tid till att söka jobb. Om det nu finns några jobb att söka, vill säga…

Jag lappar och lagar en del av det som förfaller i mitt hem, och det är inte bara strumpor… Ett annat exempel är min skrivbordsstol. Den är nu lagad på TVÅ ställen – med silvertejp. Rätt fult, men det funkar! Fast kanske skulle jag ha råd att köpa en ny stol om jag lyckas sälja Kelimmattan den lappade stolen står på… Den mattan sparar jag emellertid för att kunna betala några månadsavgifter (hyror) framöver med…

Mitt hem förfaller… Min skrivbordsstol är nu lagad på TVÅ ställen med silvertejp. Fult, men funktionellt!

Idag är det strålande sol och Anna jobbar till halv tre. Ska jag masa mig ut en stund ensam? Vet inte om magen är överens om att det är en bra idé, så jag tror jag stannar inne i sällskap med Michael Nyqvist.

Vad gör du idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

På bättre humör!

Idag blev det en mycket bättre dag än igår. Tänk att man ändå inte kan tro det, trots att alla säger

I morgon blir det bättre, ska du se!

Jag var som ett åskmoln igår kväll och synen i duschrummet var väl… rätt rolig. Fästmön fick skratta lite i alla fall och det bjöd jag på. Nästan.

Idag var jag på jobbet strax efter klockan sju. Vid elva-tiden hade jag fått tre gånger så mycket gjort som under hela dan igår. Då har man hämtat igen ganska bra och kan vara nöjd med sig själv. En stund.

Jag stack iväg på ett ärende vid lunchtid eftersom jag insåg att mamma har namnsdag nästa vecka. Köpte med mig en sallad tillbaka som jag åt i lunchrummet i huset, för en gångs skull. Fick trevligt sällskap av prefekten på institution 1 och passade på att fråga honom till råds om vad jag skulle begära för procent av prefekten på institution 2 – som jag hade lönesamtal med efter lunch.

Passande frimärke på mammas namnsdagskort.

Lönesamtalet avlöpte bra. Jag fick inget bud och gav inget bud, men vi pratade om vad jag gör, vad jag har i lön och hur arbetet går. Eftersom framtiden är osäker tog jag upp där och prefekten svarade att det måste förankras lite här och var, men att han gärna ville veta mer om min bakgrund. HEPP vilken tur att jag hade mitt aktuella CV på en USB-sticka i väskan, liksom min personliga hemsida på företaget klar. Som bonus hittade jag en lista med aktuella referenter som jag bifogade. Han ville också ha en sammanställning av vad jag kan erbjuda för tjänster, så jag mejlade M eftersom vi ju satte ihop en sån för ett tag sen. Men sen började jag på en egen, lite mer konkret. Jag förväntar mig ingen astronomisk löneförhöjning, det finns andra värden när det gäller arbete – till exempel att man trivs, att ens kompetens efterfrågas och att arbetskamraterna är snälla mot en. Det är man jag inte van vid…

Resten av eftermiddagen fixade jag lite andra saker, som, liksom en del av det jag gjorde på förmiddagen, jag inte trodde mig om att kunna. Ibland slår det där jädra dåliga självförtroendet klorna i en. Tur att man har 25 procent finne i sig då och kan plocka fram sisun. Jag lyckades med två saker jag inte trodde att jag skulle klara!

Igår blev det indiskt till middag med Anna som kock; idag blev det thailändskt med mig som kock matleverantör via thaistället på jobbet. Rejäla lådor med fyra kycklingspett var samt ris och några gurkskivor för endast 110 spänn!

Efter maten rultade jag (ja, jag är tjock och då rultar man!) ut med soporna, vattnade de 42* och ringde mamma, men sen gjorde Anna mig på riktigt bra humör. Hon skruvade loss duschmunstycket i badrummet och monterade på duschen i duschrummet och satt på det nya duschmunstycket, det som inte passade i hållaren på stången i duschrummet, i badrummet. Nu har jag två fungerande duschar igen! Underbart!

Duschen i duschrummet, numera utan silvertejp.

Duschslangen i badrummet fick nytt munstycke. Det ser ju inte världsasnyggt ut, men det är funktionellt.

Tack snälla Anna, min egen rörmokarhjältinna!

I skrivande stund pågår en jämn Wordfeudmatch med AstroMonica, men jag ska strax slänga mig i fåtöljen och bara, bara softa. Den här veckan innehåller enbart tidiga morgnar på vardagarna, så jag är ganska trött. Nästa vecka ska jag försöka vara piggare så att jag kan hämta mitt öl-pris tillsammans med Mie. Efter det räknar jag med att till och med hälen blir på bättre humör så att jag liksom DANSAR hem…

*vattna de 42 = vattna alla mina krukväxter

Livet är kort.

Read Full Post »

Snippverktyg!

Varning för snusk!

Jorå! Nu är det  bevisat! Windows 7 engelska versionen är bebis-snuskig! För enligt den heter skärmklippverktyget, före detta Print Screen… snipping tool! Och alla som har gått på dagis eller har småbarn vet väl vad snoppen och snippan är för nåt..?

Snippverktyg!

Trots snusket är detta ett väldigt bra verktyg som jag använder ofta. Det funkar nämligen utan att använda till exempel Photoshop, för du ”snippar” liksom bara det område av skärmen du vill ha och sparar i det format du vill ha. Enkelt, funktionellt… och lite bebis-snuskigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Avstämt

Idag var det dags för min andra avstämning på ”nya” institutionen. Fast det hade chefen där glömt bort, så jag ringde och påminde. Eftersom h*n satt upptagen fick jag vänta ganska länge på att få besök på rummet, men jag jobbade under tiden. Så klart man blir lite… störd när människor man har avtalat tid med inte dyker upp när de ska. Men jag var betydligt mindre störd än jag blev på min förrförra arbetsplats och jag mår så pass bra att jag inte visar att jag blir störd. (Till och med h*n med de kalla fiskögonen skulle ha varit stolt över mig om h*n sett mig…) Och sen… när jag fick beröm för det jag har åstadkommit… Tja, då smälte jag ju totalt! Vem vill inte ha beröm av sin chef, liksom..?

Ett enkelt sätt att ta reda på hur medarbetarna mår.

När jag jobbar använder jag mycket ny teknik. Det är internet, hemsidor och intranät som gäller. Ofta glömmer man bort det där personliga mötet öga mot öga. Jag kämpar för att inte glömma det, men eftersom det är semestertider just nu är folk på min arbetsplats extra stressade och har extra mycket att göra att vi ibland får skjuta på möten – både en och två och till och med tre gånger. Sen blir det bra när vi verkligen ses. Att förlita sig helt på teknik funkar inte när man jobbar med kommunikation. Ett enkelt men funktionellt sätt jag noterade på mina ”resor” genom institutionerna var denna låda. Här kan medarbetarna lämna redogörelser för hur deras arbetsvecka har varit till chefen. Och tro mig. Lådan var inte tom.

Det blev lite sen lunch idag eftersom mitt möte ju blev framflyttat. Men lunchen var lätt och perfekt – svampomelett. Det klarar jag mig på till kvällen när köket i New Village ska servera grillad kyckling. Kyppan inhandlas förstås efter jobbet, varm ska den vara. Innan dess måste jag till apoteket för två av mina mediciner håller på att ta slut.

Lätt och gott.

Tillbaka efter lunch i huset där jag jobbar träffade jag M. Vi hade en lång och bra diskussion och jag fick en rapport om hur det hade gått med min fråga, kommunikationsplanen, på morgonens ledningsgrupp. Troligen blir det en institutionsdag i september där vi grupparbetar kring planen i sin nuvarande form – precis så som jag hade föreslagit! (Alltså, det är helt fantastiskt att känna att människor faktiskt lyssnar på det jag säger och mina idéer – nu är jag INTE ironisk!!!)

Ena gaveln av huset där jag jobbar.

Jag berättade också för M om en del från mitt avstämningsmöte. Att göra den närmaste tiden är bland annat ett förslag till en ny startsida till ”nya” institutionen samt att tillsammans med ett par, tre andra personer i huset lära mig hur skärmarna i entrén funkar och hur man lägger in information där. Jag berättade också om min förestående sjukskrivning för chefen. Hittills var det ju bara M som visste om den, men jag tyckte att det kändes mest rakryggat att säga vad som komma skall. Det handlar ju om ganska lång tid jag blir borta.

Här ska det komma nåt.

 

Det jag glömde säga till M, men som jag diskuterade med chefen, var att försöka få till nån sorts virtuellt arbetsrum på institutionens sidor på intranätet. Nån sort forum där man kan prata med sina kollegor och diskutera jobbfrågor. Institutionen är ju så stor att vi faktiskt ibland är tvungna att ta teknik till hjälp när vi ska kommunicera…

Och nu när jag blir kvar ett tag till känns det som om jag verkligen behöver göra nåt roligare av mitt kontor. Inte en blomma i fönstret finns det idag, till exempel. På glasväggen ut mot ljushallen finns tre av mina, enligt eget tycke, snyggaste höstbilder. På anslagstavlan sitter en massa lösa lappar, Picasso-vykortet jag köpte när det var öppet hus på skolan och en nytagen bild på en prins. Men när jag kom till C:s glasvägg ligger jag ännu mer i bakvattnet, insåg jag…

Rejält pimpad glasvägg till ett kontor nära mig.

Read Full Post »