Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘funktion’

Ett inlägg om WordPress. Och om man vill utveckla det man har där.


Om fyra månader är det fem år sen
jag började blogga. Fem år… Time flies. Och särskilt när man har roligt. Min blogg blev snabbt ett ställe för mig där jag kan hänga – med eller utan vänner. Ett ställe där alla mina ord kan trilla ut, i en snygg förpackning. (Detta även om orden inte alltid är så snyggt sammanställda eller så snygga var för sig…)

Det var Anna som sparkade igång mig. Hon satte ner mig vid datorn, hjälpte mig att skapa ett WordPress-konto och visade mig basfunktionerna. Sen dess har jag lärt mig en hel del – och förhoppningsvis utvecklat en del på min blogg också.

tangentbord i gult

Min WordPress-blogg är ett ställe där jag presenterar mina ord i lite snyggare förpackning. Den som har sett min handstil förstår.


Jag har alltså en gratisvariant av WordPress.
Det går att göra väldigt mycket med en sån, men kanske inte allt som går att fixa med en betalversion. Det som också avgör hur mycket du kan göra med formen, designen, på en WordPress-blogg är det tema man väljer. En del teman utvecklas, andra kommer till och några tas bort – eller ersätts av liknande teman men med flera funktioner.

Nu ska det här inte bli ett inlägg om hur man fixar en bra blogg. Var och en gör på sitt sätt. Det beror lite på bloggens syfte och mål. Kanske har du särskilda målgrupper i fokus. Du kanske driver ett företag och behöver få lite hjälp på traven, kanske nånting mera skräddarsytt inom WordPress. Bevace.se kan vara ett exempel på sån hjälp. Bevace är en webbyrå i Stockholm som är specialiserad på WordPress utveckling.

Men, som sagt, vi som bloggar mest som privatpersoner kan göra en  hel del själv. Bara nåt sånt enkelt som att byta bild i headern gör jag då och då. Min bild är säsongsbetonad. Vidare kan jag lägga in omröstningar, som jag kallar Tofflan undrar… där jag byter fråga varje vecka. Och bilder kan jag lägga in i inlägg, ibland som bildspel om jag vill visa många bilder från ett särskilt evenemang. Rörliga bilder, filmer, kan jag lägga in via YouTube. Den som har betalversion kan lägga in filmer direkt, utan att gå via YouTube.

Webbformulär ska också gå att skapa i gratisversionen, men det är nånting jag inte har gett mig på än. Olika teman har dessutom olika widgetar, små ”fönster” som lätt kan visas och uppdateras. Allt det jag har i högerspalten är widgetar, så dessa kan vara allt från bilder till texter.

Jag trivs verkligen på WordPress, även om jag irriterar mig lite på de annonser som förekommer mellan vissa inlägg. Det är annonser som enbart den som inte är inloggad själv som användare på WordPress ser. Men dessa ligger där för att kunna finansiera gratisversionen. Vill jag slippa dem kan jag betala bort dem.

I övrigt är jag mycket nöjd med WordPress och tänker nog stanna kvar här. Och vem vet… Kanske tar jag hjälp utifrån om jag vill utveckla designen. Det lockar faktiskt lite ibland.


Livet är kort.

Read Full Post »

…skitväder, för att prata svenska! Det har tamejtusan snöat hela dan. Sån där blöööt snööö. Det tog en kvart att få bort skiten det värsta från Clark Kent* när vi skulle åka hem. Och så var jag ganska nervös med tanke på varningslamporna. Verkstadskillen sa ju att när en lampa lyser fungerar inte den funktionen. Det är tre varningslampor som av och till lyser:

  1. handbromsen
  2. antispinn-/antisladd
  3. ABS-bromsen

Det är liksom vitala funktioner (bromsar och sladdhävande) i det här… skitvädret…

När jag startade bilen och rullade ut från jobbparkeringen slocknade emellertid de tre varningslamporna. Jag blev förstås skitglad och tänkte att det bara var nån tillfällig

hängning, 

ungefär så där som en dator kan bete sig. Men så när jag svängde ut på stora vägen tändes de igen. Ytterligare två gånger släcktes och tändes lampjävlarna varningslamporna, men till sist släcktes de – och har hållit sig släckta (förutom vid start när de SKA lysa) sen dess… Betänk då, att jag stannade till vid Tokerian för att inhandla ingredienser till Prinskorvens fredagsmys (ja, jag kan vara en snäll mammis Toffla i bland!). När jag startade och körde därifrån fungerade lamporna som de skulle. Inte vet jag om det bara var nåt tillfälligt, men eftersom det ändå känns rätt allvarligt ska jag självklart lämna in bilen. Nästa vecka, på torsdag. (Första dan jag kunde få lånebil.)

Fick skotta utanför garaget hemma. Om inte snön övergår i regn lär jag få skotta ännu mera. Fördelen med snö – ja, det finns en och annan men de är få! – är att såna som smyger på en lämnar spår efter sig.

spår i snön

Utanför garaget idag var det en fyrfota vän och inte nån tvåfotad fiende som hade smugit på mig.


Nu ska jag kolla läget
med min hostiga moder och sen ska jag ta mig en macka färskt, nyinköpt bröd med Kalles randiga på (jag är jättesugen på nåt salt, nämligen!). Det blev bara en macka till lunch också, visserligen, men jag orkar inte ställa mig vid nån spis och röra i några grytor i kväll. Jag är ju Mannen i familjen – jag kör bilen, jag har det korta håret och jag har borren. Vid spisen är det ju Kvinnan i familjen – hon har långt hår, hon har barnen, hon kan laga mat och hon kör inte bilen – som ska stå. (Och dessa två sista meningar är förstås skämtsamt menade, va fan trodde du?!)


*Clark Kent = min kranke lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Den tyska pippin blev superb igår! Lergrytan, som den tillagades i, gör fågeln så saftig och fin. I grytan la jag kantareller, vitlöksklyftor och två stora gula lökar. Jag hade tänkt slå över lite rödvin, men det glömde jag bort.

En bild på en gammal pippi.


En grönsallad serverade jag till,
inget ris igår,  och så den heta, kalla såsen. Vi smockade i oss i princip allt. Jag tror att Fästmön gillade anrättningen också, för det blev inga rester kvar till nån matlåda idag.

Kallhet sås.


Den största hemligheten
bakom den här kycklingen är nog kryddningen. En av specialkryddorna jag använder är berberi, även kallad etiopisk peppar. Nu börjar min krydda ta slut, men jag ska höra på jobbet om jag kan få hjälp att införskaffa lite mer. Vi har ju forskare som då och då åker ner och köper äkta vara. Den berberi jag har nu fick jag av en före detta kollega och den är förstås också äkta. Annars tror jag att det går att få tag i berberi även i Sverige.

Kvällen fortsatte med en titt på årets första avsnitt av Så mycket bättre. Tänk, de enda två jag kände igen direkt var Magnus Uggla och Sylvia Vrethammar. Börjar jag bli gammal, eller..? Fast å andra sidan kände jag inte alls igen Pugh Rogefelt, vars dag det var i premiäravsnittet. Bästa framträdandet tyckte jag miss Li gjorde. Hon hade valt Här kommer natten och hennes version kändes riktigt så där ångestladdad – precis som både hon och jag tycker att låten är. Olle Ljungström begriper jag mig inte på och han gjorde inget större intryck på mig med sin version av Dinga linga Lena. Maja Ivarsson anspelade för mycket på sex och jag tyckte hon förstörde den fina låten (Mitt bästa för dig). Darin gjorde en urhäftig version av Stockholm. Magnus Uggla inledde och gjorde Vandrar i ett regn på ett rätt OK sätt. Sylvia Vrethammar avslutade med Små lätta moln som… helt klart var annorlunda än Pughs version…

Sen grävde i våra godisbunkar och spelade ett parti Wordfeud – jag fick storstryk.

Det var ingen bra dag igår rent fysiskt. Den inleddes med en rejäl blödning, fortsatte med en häl som kändes som om den hade en kniv uppkörd rakt upp i den under 24 timmar samt en sträckning i ryggen – som jag fick när jag dammvippade! Jag har kryckan intill mig för säkerhets skull, för jag har svårt att resa på mig ibland och svårt att gå. Dagens utmaning blir att stappla över till Tokerian och kompletteringshandla till middagen – italiensk pastasås for grown ups.

I morse var det ganska annorlunda ute mot igår. För det första var det över sju grader kallt när Anna och jag huttrade ut för att åka till hennes jobb.

Sju grader kallt. Ja, jag behöver tanka.


Igår morse
var ju himlen kolsvart när vi åkte…

Igår morse. En bild på himlen och mitt i, en stjärna.


I morse
var det betydligt ljusare! Det kändes som om det var rena förmiddagen…

Samma himmel som igår morse, men en timme ljusare tack vare vintertiden.


Det här med vintertid och sommartid
begriper jag inte riktigt vitsen med. Eftersom det bara handlar om en timma hit eller dit borde vi kunna skita i det, helt enkelt. För vad fyller det för funktion mer än att det är lite ljusare nån vecka till på morgnarna innan det kolsvarta tar över igen? Och att det blir ljusare kvällar under nån veckas tid på våren? Sen är det ju ljusa kvällar jämt ett tag över sommaren.

Det kyliga gillar jag emellertid inte. Det kan vara vackert att se på, men det står väl inte på förrän det kommer snö och blir skithalt ute. Nej, det gillar jag inte – mer än att fota. Här några frusna löv som har samlats för att kura ihop sig i en av groparna Dalkarlarnas containrar lämnade efter sig på våra gräsmattor…

Frusna löv som kurar samman i en grop i gräset.


Himlen är i skrivande stund
blå och molnfri, temperaturen har stigit till -2,6 grader och jag kunde nyss resa mig utan krycka. Hur mår du idag, då???


Livet är kort.

Read Full Post »

En ny Balzac eller Zola, med en touch av James Joyce? Det är ungefär så jag skulle kategorisera Ian McEwan efter att ha läst hans roman Lördag. En roman som utspelar sig lördagen den 15 februari 2003. Jag lånade den av en kollega som hade tagit hela sommaren på sig att plöja den. För mig tog det fyra dar.

En dag i hjärnkirurgen Henry Perownes liv.


I den här boken
får vi följa hjärnkirurgen Henry Perowne under en dag. Boken är så full av detaljer att den inte är särskilt lättgenomtränglig. Henry Perownes dag rymmer både trevliga och mindre trevliga inslag. På kvällen ska hans familj samlas för en gemensam middag. Under dagen spelar han squash, råkar i gräl, räddar liv med mera. Frågan man ställer sig i slutet är om man verkligen skulle ha räddat det liv som Henry Perowne räddar. Karma får en ny betydelse när man läser den här boken…

Först hade jag otroligt svårt för alla dessa detaljer! Jag insåg emellertid att detaljerna har en funktion och att det bara gäller att komma in i boken, få flyt i läsningen. Slutet kunde jag lista ut så småningom – åtminstone delvis. Men det stör inte, slutet var ovanligt och spännande ändå. Översättaren Maria Ekman har gjort ett fantastiskt jobb!

Det blir inte riktigt högsta betyg, bara snudd på. För lite segt blir det bitvis.


Livet är kort.

Read Full Post »

He he, jag läste just nåt riktigt kul! Som gammal Nokia-nörd är jag OERHÖRT tveksam till Ajfåner – även om jag måste erkänna att ett inköp av en viss person nära mig har fått mig aaaningen intresserad, om än motvilligt. Idag berättar Dagens Nyheter om en av funktionerna på Ajfånen som Apple inte blev riktigt nöjd med.

En fin och klok mobiltelefon.


Siri är en frågerobot i Ajfånen.
Man kan ställa en fråga till den och så konstruerar den ett svar genom att konsultera olika funktioner i Ajfånen. Fast på frågan om vilken som är den bästa smarta telefonen svarade Siri…

Nokia Lumia 900!

Självklart ett svar som Apple inte var nöjt med! Därför är nu svaret korrigerat till

Du håller i den

och

Vänta… finns det fler telefoner?

Lite fusk, tycker jag, men kan inte låta bli att skratta och inse återigen att varken allt som står i tidningen eller allt  som sägs av en Ajfån är inte sant…

Två inte så smarta Ajfåner…

Read Full Post »

Den här måndagen är klibbig! Himlen är ljublågrå och luften just klibbig. Ett rejält åskväder med tillhörande regn vore inte fel. Men jag gillar förstås INTE prognoserna som säger sämre väder och betydligt kallare, typ tio grader svalare än de temperaturer vi har haft de senaste dagarna. Här på jobbet har vi behagliga temperaturer på kontoren och det är jag glad och tacksam för.

Innan jag skrider till verket och inleder min arbetsvecka vill jag skriva några ord om elakheter. Så länge människor är elaka mot mig i kommentarer på bloggen eller på annat sätt, lär jag fortsätta att vara elak i alla fall här. Jag är ledsen och sårad och undrar vad jag har gjort somliga för ont eftersom det uppenbarligen är fantastiskt roligt att trycka till mig på olika sätt och vis. Exempel på elakheter hittar du om du läser kommentarerna till mitt CV..

Jag vet att jag har fört diskussioner här med flera så kallade bloggvänner. En diskussion blev bara för mycket och jag avslöjade alldeles för många privata detaljer om min ekonomi. Jag kände mig… inte bara smutskastad, jag kände mig ifrågasatt. Av två personer samtidigt. Det är min blogg och jag uttrycker mina åsikter, inte några fasta sanningar, men i det här fallet berättade jag verkligen sanningen – den finns nämligen svart på vitt.

När inte bara en utan två inte tror på det jag skriver i inlägg eller kommentarer känner jag mig påhoppad. Taggarna utåt. Den som vill kommentera bör göra det med viss hyfs, tycker jag. Det är nämligen ingen rättighet att kunna kommentera mina inlägg. Det är en funktion som finns och som jag vanligen tillåter.

Till sist avslutade jag diskussionen eftersom vi inte kom längre med att stänga av kommenteringen på det akutella inlägget. Uppenbarligen valde en av dessa personer att ta våra olika åsikter personligt. Det handlade inte längre om att diskutera en sak, alltså. Märkligt, eftersom det var JAG som blev ifrågasatt. Den andra personen har jag haft ytterligare diskussioner med och vi kan bli skitarga på varandra och ha helt olika åsikter i stort som smått – men det handlar om att vi diskuterar sak. För det mesta. För så länge nån håller sig till sak och inte kastar skit på min person i en diskussion – eller andra som kommenterar –  blockerar jag ingen. Blockera nån gör jag först när nån inte ger sig utan envisas med att trampa på mig eller mina vänner gång på gång på gång.

Igår gjorde jag 

en rensning i min adressbok

så att säga. Och det tog inte många minuter innan jag var utrensad på andra håll. Mitt skäl till att ta bort människor angav jag på Twitter, vilket syns även på bloggen:

Den som inte hört av sig på en månad ryker!

Varje dag gör jag nämligen en surfrunda hos dem jag kallar Mina Kickor & Pluttar i högerspalten. Som du kanske förstår tar det lite tid. Och jag vill inte längre slösa tid på folk som aldrig kommenterar hos mig eller hör av sig på annat sätt. Jag har nämligen betydligt mer begränsat med tid numera. Från min sida ligger det inget mer i detta än vad jag nu har skrivit. Om andra väljer att ta bort mig utan förklaring är det deras val, men det klart att jag blir undrar varför. Ledsen för att jag inte får veta varför, bara kan gissa och spekulera. Så kvällen slutade i tårar som jag tror att ingen såg, inte ens Fästmön. (Men nu vet både hon och du att jag grät.)

En annan sak, som delvis hänger ihop med ovanstående: en gång vädjade jag här på bloggen om akut ekonomisk hjälp till månadsavgiften (hyran). Det var TRE (3) personer som erbjöd mig hjälp. Tre personer som jag VET inte har det särskilt gott ställt själva. Så klart jag undrade var alla andra som tidigare varit så kvicka på att

ge allmosor

var då. Uppenbarligen är det lätt att ge när man känner för det, inte när det finns behov. För övrigt behövde jag aldrig låna pengar akut av nån av de tre, jag löste det som vanligt på egen hand. (Av princip lånar jag inte pengar av vänner, men min vädjan var som sagt akut.) Detta visar vilka personer som är ens äkta vänner och vilka som bara har låtsats vara det, tycker jag. I fortsättningen undanber jag mig allmosor som ges bara för att visa hur god man är. När man har lust…

Sniffa på den här rosa magnolian – ja för det var en magnolia! – en stund nu, så du får en bättre doft i dig än den unkna lukt jag just har spridit.


Idag väntar nya äventyr.
Jag ska intervjua en forskningsingenjör på förmiddagen och alltså vandra in i husets innersta och hemligaste delar, laboratorierna. Det ska bli mycket spännande! På torsdag förmiddag ska jag för övrigt ta emot ett studiebesök från en verksamhet som knytas till klustret. Då ska jag in i dessa vindlande gångar igen…

För övrigt lite skitsnack: min avföring har återtagit normal färg och allt som är normalt gillar jag! (Jag har alltid varit avvikande, så försök förstå.) Blödningarna fortsätter, nu är de inne på den tionde dagen. Än så länge inga större problem mer än irritation och höga kostnader för skydd.

Äh, what the f! It’s Monday, let’s roll!

Read Full Post »

Varje påsk har vi Kinder Egg Time. Det innebär att mamma har köpt var sitt Kinder Egg.  Sen öppnar vi ett ägg var, vräker i oss chokladen, tramsar om den där reklamen (”mamma, mamma…” etc etc) och förfasar oss över den gräsliga leksaken i ägghelvetet.

I mitt ägg hittade jag följande missfoster. Nån som vet vad det ska föreställa?

En blå liten plastig sak med orange lemmar.


Om man tryckte den vänstra lilla spaken,
den som ser ut som en missbildad hand, från sig, hände detta fantastiska:

Nån som förstår funktionen???


Men mamma fick nåt riktigt fint
(och nu dryper verkligen sarkasmen i min röst)…

En pappersgrej!


Hade jag varit unge
skulle jag ha blivit skitförbannad om jag hade fått en sån här pappersgrej i mitt kinder egg. Det bästa som hände med den var att man blåste i den. Då blev den till en boll. En boll med en jätte-autostrada mellan tänderna… Ja, vi fick i alla fall asgarva åt autostradan…

”Jag får in flera spänn än Thore Skogman mellan framtänderna…”

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »