Sommarpusslande – med andra bitar än såna av trä

Det går bara sakta framåt med min att-göra-lista. Men det går framåt, även om det i vissa sammanhang känns som… bakåtslående volter.

Jag har pratat i telefonen så jag har blivit hes och hostig. Bland annat med M på arbetsförmedlingen, en av de få människor där som har förmågan att visa empati. Jag tänkte just på det att ett helt myndighetskontor kan ju inte bara bestå av folk som är som robotar..? M ringde upp eftersom hon satt i möte när jag ringde. Hon gav mig säkert en halvtimma. Hon lyssnade. Hon önskade mig trevlig midsommar och skön sommar, trots allt. Hon sa att det är OK att jag åker ner till mamma några dar om jag har dator och mobil med mig. Hon gav sin välsignelse, hon var en vänlig röst när a-kassan var gäspigt ointresserad av mina frågor och samtidigt misstänksamt undrade

hur den där Tofflan tänkte luras nu!

(Jag har inga baktankar, inga alls. Vill bara åka ner ett par dar till Metropolen Byhålan, fota lite, låtsas ha semester och sen hämta hit min gamla och handikappade och framför allt ensamma mamma – så att HON får lite semester från SIN vardag.)

M har ett fantastiskt skratt. Det är en sån äkta glädje i det, som musik och baske mig om inte några ackord spillde över på mig!

Jag ska försöka pussla till en sommar, trots att jag inte har nåt att pussla med, egentligen. Men mamma ska pusslas in och hennes födelsedag måste firas på nåt sätt, nånstans, här eller där, troligen här. Den infaller den sista måndagen av Fästmöns semester. Den enda veckan hon är barnfri. Hur gör vi då? Sen är det årsdagen av pappas… död – och en vecka senare ytterligare en födelsedag, en nioårsdag.

Min pappa lyfter mig på sina unga, starka armar på en balkong på Storgatan i Tranås. Tror vi är ganska nyinflyttade i tjänstebostaden till den angränsande redaktionen. Året är 1963. Jag har übertjocka kinder.

                                                                                                                                                                      Kanske kan Anna och jag göra vuxensaker på de två (2) lediga och barnfria helger som infaller när hon vikarierar på en administrativ tjänst i sommar. Vi har ju ändå inga pengar att göra nåt för, mina snål-pengar fick ju gå till bilreparation även om mammas bidrag på 2 500 kronor var generös hjälp på vägen.

Jag pratade en kort stund med Anna i telefonen idag, mest om dagens planer, sommarpusslet ska jag ta senare. Tårarna hängde i klasar i ögonfransarna och rösten stockade sig flera gånger. Jag hatar att vara så här svag!

Så gick några timmar. Jag har ätit frukost, hängt tvätt, borstat tänderna och läst en stund. Och tagit till mig Annas sms som kom för trekvart sen:

Det ordnar sig. Jag älskar dig. Puss

Eventuellt ska Anna och Elias övernatta på Slottet i kväll och kanske tar jag en tur över dit med Bilen Med De Fungerande Bromsarna för att se hur de har det. Jag måste resa på mig nu. Inte sitta ner och klappa ihop.

Read Full Post »